I have failed with eating healthier...
or, I'm still leaving the sugar from my tea and not eating any potatoes or pasta.
But I have been eating sweets, chips and other unhealthy stuff.
So I managed half a month to keep it up. And then I slipped when I got the flue -again!
I've had the flue three times now this year, propably cause of the unsteady weather but still very annoying!
So I haven't been training as much as planned either... I really should start to take it more seriously again... maybe I should start going to the "gym" here again... maybe that would make me motivated!
And, if I'm going to my parents house this weekend I'm so taking our dog out for a run again! Was so nice to be out running with her, although she is getting old so she was left behind quite often.
Anyway, this was a short update. Now I'll do some pushups and crunches and squats just to get out some energy.
Oh, but I've been dancing every single evening (at home), maybe that does count for something?
Vardagslivet med en son i behov av speciellt stöd, husrenovering, trotsig dotter, fem bonusbarn, jakten på sin drömkropp och iver att vara med som spindeln i nätet överallt.
tisdag 24 juni 2014
lördag 21 juni 2014
Ge aldrig upp!
Det slog mig en dag här när jag satt och tittade på min halvåriga dotter. Ända från dag ett är människan utrustad med en otrolig vilja att kämpa och försöka -att aldrig ge upp.
Vad hon gjorde så var att hennes leksak hade farit utom räckhåll för henne, men att hon försökte nå den! Hon sprattlade med benen, viftade med armarna och försökte på alla sätt lyckas ta sig framåt. Försökte och försökte... tills hon svängde på sig lite och rullade till sin leksak. Så var hon så nöjd igen, tills leksaken hamnade under tv-bordet. Då var det någon som blev arg och ropade, bad om hjälp. Och blev nöjd och glad då fick hjälpen hon bad om.
Jag tycker det visar bra att människan är skapad för att försöka själv ta sig igenom alla svårigheter -men kan fråga efter hjälp då det blir för svårt eller man möter något man inte själv kan göra något åt.
För ett litet barn kommer det naturligt att be vuxna om hjälp då de möter motgångar eller andra svårigheter, som vuxen glömmer man ofta bort att man kan göra så, att man faktiskt kan be om hjälp. Plötsligt som vuxen tror man att man måste klara av allting själv för att vara vuxen och stark...
Och visst, man ska aldrig ge upp -och eftersom man inte ska ge upp så ska man aldrig sluta försöka. Men man får faktiskt försöka med hjälp, man får försöka be om hjälp om någon kan hjälpa.
Man är inte svag för att man ber om hjälp, tvärtom! Det är de som vågar visa sig sårbara och att de inte klarar av allt som är starka, det är de som verkligen kan allt och ska vara stolta över sig själva.
I ett samhälle där normen heter "ensam är stark" behövs det fler som vågar ställa sig upp och säga "nej, ensam är svag. Tillsammans är vi starka".
Jag säger det nu;
tillsammans är vi starka när vi jobbar mot ett gemensamt mål. Vi är starka när vi hjälper varandra genom svårigheterna.
Vad hon gjorde så var att hennes leksak hade farit utom räckhåll för henne, men att hon försökte nå den! Hon sprattlade med benen, viftade med armarna och försökte på alla sätt lyckas ta sig framåt. Försökte och försökte... tills hon svängde på sig lite och rullade till sin leksak. Så var hon så nöjd igen, tills leksaken hamnade under tv-bordet. Då var det någon som blev arg och ropade, bad om hjälp. Och blev nöjd och glad då fick hjälpen hon bad om.
Jag tycker det visar bra att människan är skapad för att försöka själv ta sig igenom alla svårigheter -men kan fråga efter hjälp då det blir för svårt eller man möter något man inte själv kan göra något åt.
För ett litet barn kommer det naturligt att be vuxna om hjälp då de möter motgångar eller andra svårigheter, som vuxen glömmer man ofta bort att man kan göra så, att man faktiskt kan be om hjälp. Plötsligt som vuxen tror man att man måste klara av allting själv för att vara vuxen och stark...
Och visst, man ska aldrig ge upp -och eftersom man inte ska ge upp så ska man aldrig sluta försöka. Men man får faktiskt försöka med hjälp, man får försöka be om hjälp om någon kan hjälpa.
Man är inte svag för att man ber om hjälp, tvärtom! Det är de som vågar visa sig sårbara och att de inte klarar av allt som är starka, det är de som verkligen kan allt och ska vara stolta över sig själva.
I ett samhälle där normen heter "ensam är stark" behövs det fler som vågar ställa sig upp och säga "nej, ensam är svag. Tillsammans är vi starka".
Jag säger det nu;
tillsammans är vi starka när vi jobbar mot ett gemensamt mål. Vi är starka när vi hjälper varandra genom svårigheterna.
söndag 15 juni 2014
Att sitta ensam varje kväll
Visst blir det tungt att sitta ensam avrje kväll, oftast framför tvn eller datorn.
Då är jag glad jag ändå har dansen som kompanjon! Musiken på från datorn (spotify) och shake it away!
Dessutom kan man alltid träna på kvällen, har -igen- upptäckt att på kvällarna har jag mycket mera fysisk energi än på morgonen -men på morgonen har jag mycket mera energi att fokusera och koncentrera mig.
Så i framtiden vet jag hur mina dagar skall byggas; morgonen då jag fört barnen till dagis fram till dess att de kommer hem -studier och hushållsarbeten. Kvällen då barnen farit och sova -träning. Och då de är hemma och vakna -förstås tillbringa all min tid med dem.
Nåja, nu sitter jag och ser på "Transformers: Dark Side of Moon" -så det uppehåller mina tankar. Annars har kvällar en tendens att bli väldigt fyllda med funderingar och tankar.
Skönt varje gång man klarar av att hålla undan tankarna, eller då man har besök av någon vän som man kan sitta och tala skit med istället.
Nujust när jag en ganska stor ide/dröm, men det är så många saker som måste funderas genom först så får se. Men det skulle vara viktigt för mig, på sätt och vis. Men vet inte om jag skulle klara av det, inte just nu iallafall.Nåja. Drömma ska man, och man ska arbeta mot sin dröm även om den verkar avlägsen och svår.
Då är jag glad jag ändå har dansen som kompanjon! Musiken på från datorn (spotify) och shake it away!
Dessutom kan man alltid träna på kvällen, har -igen- upptäckt att på kvällarna har jag mycket mera fysisk energi än på morgonen -men på morgonen har jag mycket mera energi att fokusera och koncentrera mig.
Så i framtiden vet jag hur mina dagar skall byggas; morgonen då jag fört barnen till dagis fram till dess att de kommer hem -studier och hushållsarbeten. Kvällen då barnen farit och sova -träning. Och då de är hemma och vakna -förstås tillbringa all min tid med dem.
Nåja, nu sitter jag och ser på "Transformers: Dark Side of Moon" -så det uppehåller mina tankar. Annars har kvällar en tendens att bli väldigt fyllda med funderingar och tankar.
Skönt varje gång man klarar av att hålla undan tankarna, eller då man har besök av någon vän som man kan sitta och tala skit med istället.
Nujust när jag en ganska stor ide/dröm, men det är så många saker som måste funderas genom först så får se. Men det skulle vara viktigt för mig, på sätt och vis. Men vet inte om jag skulle klara av det, inte just nu iallafall.Nåja. Drömma ska man, och man ska arbeta mot sin dröm även om den verkar avlägsen och svår.
Halfway through June
Some quick updates, both about progress and step-backs.
Or actually, I don't have any setbacks like really bad ones... Just haven't done as much progress as I wanted.
Ab-challenge is not completed every day, but I do it as often as possible (like today) since I got the flue (again) and it is coming with beter and worse days.
And I have new running shoes so I was out running with them for the first time today.
And about eating less sugar...
Well from putting 3 teaspoons of sugar in each cup of tea I now put -0 teaspoons!
I don't buy cookies, chocolat or any other sugarpacked items anymore -but I do eat if someone offer me.
I have stopped using butter on my bread.
If I wan't something good (like the potatochips I'm eating now) I choose a healthier sort.
Cheeses are less fat.
So I have come a great way! But during weekends if I go to my parents house I do eat potatoes, pasta or rice, and I eat alot. I guess you could say I fill my storages then....
But hopefully there will still be some changes in bodyfat/muscles to be seen by 9.7 (that is the next time I'll step on the scale). The weight... well ofc I can loose some more weight but that is not my primary-goal!
Or actually, I don't have any setbacks like really bad ones... Just haven't done as much progress as I wanted.
Ab-challenge is not completed every day, but I do it as often as possible (like today) since I got the flue (again) and it is coming with beter and worse days.
And I have new running shoes so I was out running with them for the first time today.
- 3,86 km in 34 minutes, averagespeed 8:46 min/km
And about eating less sugar...
Well from putting 3 teaspoons of sugar in each cup of tea I now put -0 teaspoons!
I don't buy cookies, chocolat or any other sugarpacked items anymore -but I do eat if someone offer me.
I have stopped using butter on my bread.
If I wan't something good (like the potatochips I'm eating now) I choose a healthier sort.
Cheeses are less fat.
So I have come a great way! But during weekends if I go to my parents house I do eat potatoes, pasta or rice, and I eat alot. I guess you could say I fill my storages then....
But hopefully there will still be some changes in bodyfat/muscles to be seen by 9.7 (that is the next time I'll step on the scale). The weight... well ofc I can loose some more weight but that is not my primary-goal!
tisdag 3 juni 2014
30 day ab-challenge
I decided to join this (got a post about it on facebook that a group/event will start from 1st june and do it every day as the schedule says) so I just completed day three of the challenge. So far it is going good without breaks or even so sore abs...
But I think it will get heavier as we go on.
Is anyone else doing this? How are you doing?
But I think it will get heavier as we go on.
Is anyone else doing this? How are you doing?
söndag 1 juni 2014
Dethär med komplimanger
Jag gissar de flesta håller med mmig om att det är ganska så kul o härligt att få komplimanger, eller hur?
Men kan man gå till överdrift med dem också?
Jag tycker man kan det! Visst, ge mig en komplimang eller två men låt bli ti rabbla upp alla positiva ord du kommer på och säg att det är jag -ingen är allt det.
Eller är det jag som nedvärderar mig själv då?
Njah, i ärlighetens namn tror jag vi alla har nå fel och brister. Men såklart också positiva saker också!
Så att ösa på med komplimang efter komplimang reser en röd flagga för mig (alltså en varningsflagga) om att nu är det nåågot som inte stämmer.
Varför säger jag så? Man borde väl bara vara glad om någon tycker om en?
Joooo, men min erfarenhet säger att en som överdriver med sin "kärlek" så förväntar sig något i utbyte. Eller att den personen har gjort något och försöker först få dig på gott humör så att du inte ska bli så arg då du får veta det.
Paranoid? Kanske det men så har det varit i 80% av fallen då jag tyckt någon har smört på för mycket. Så oftast stämmer det ju tyvärr ganska bra.
"För lite och för mycket skämmer allt" heter ju ordspråket. Det tycker jag stämmer bra på komplimanger också.
Eller så är det bara jag som inte kan ta dem på rätt sätt...
Men kan man gå till överdrift med dem också?
Jag tycker man kan det! Visst, ge mig en komplimang eller två men låt bli ti rabbla upp alla positiva ord du kommer på och säg att det är jag -ingen är allt det.
Eller är det jag som nedvärderar mig själv då?
Njah, i ärlighetens namn tror jag vi alla har nå fel och brister. Men såklart också positiva saker också!
Så att ösa på med komplimang efter komplimang reser en röd flagga för mig (alltså en varningsflagga) om att nu är det nåågot som inte stämmer.
Varför säger jag så? Man borde väl bara vara glad om någon tycker om en?
Joooo, men min erfarenhet säger att en som överdriver med sin "kärlek" så förväntar sig något i utbyte. Eller att den personen har gjort något och försöker först få dig på gott humör så att du inte ska bli så arg då du får veta det.
Paranoid? Kanske det men så har det varit i 80% av fallen då jag tyckt någon har smört på för mycket. Så oftast stämmer det ju tyvärr ganska bra.
"För lite och för mycket skämmer allt" heter ju ordspråket. Det tycker jag stämmer bra på komplimanger också.
Eller så är det bara jag som inte kan ta dem på rätt sätt...