Jag vill ut och springa, men hinner aldrig. Trottoaren har varit så gott som isfri en längre tid nu så vill verkligen ta på mig motionskläderna och joggingskorna och sticka iväg -men man ska ju ha någon som sköter, alternativt ha dem i dagis då också. Vilket ju inte är så lätt då de först var sjuka ett par veckor och det nu blev sportlov. Oså kommer de ju ti bli ändrade tider i dagis nu också.
Men, vad ska jag inte få in det bara jag börjar på och de börjar vara i dagis och jag får nå rutiner på det nya.
Har åtminstone lyckats vara utan extra socker så gott som hela månaden! Måste erkänna att det någon gång slunkit ner ett kex eller liknande då jag inte tänkt mig för.
Likaså skräpmat har jag varit utan (bortsett från då de hade kräksjukan och jag inte åt nå på hela dan, for med dem till sjukhuset -rädd de inte fick tillräckligt med vätska- och min mor var snäll och kom med en Hesburgermåltid så jag fick nå energi så jag orkade hem). Hemlagad mat och inga mikrohamburgare/pizzor eller andra pizzor heller! Hoppas verkligen det ska synas på invägningen sista februari.
Men träningen har som sagt lämnat, även denhär utmaningen jag skulle vara med i (jag var ju också sjuk i två veckor och avslutade med kräksjukan så). Men nya tag i mars! Har två månader på mig att träna till Väriestejuoksu och idag skrev jag upp alla springevenemang MyNextRun hade listat för resten av året (förutom maratonloppen eftersom jag inte är i form för ett sådant ännu). Bara att börja välja och vraka nudå vilka man ska och inte ska delta i.
tisdag 24 februari 2015
Sensoteket i Vasa
Idag var jag med barnen och deras mormor på FDUVs ordnade Sportlovskul vid Sensoteket i Vasa. Hade aldrig varit till det tidigare men nog hört talas om det via utbildningen bland annat.
Måste säga att det överträffade mina förväntningar! Vita rummet var så mysigt och lugnande. Vattensängen var jätterolig att testa och den upphängda gungan var absolut Viggos favorit. Ja och bubbelröret som ändrade färg då man tryckte på knapparna.
Bollhavet var också populärt för båda om än de skulle ha velat kasta ut alla bollar längs golvet. I det rummet fanns också en intressant "bänk" att trumma på med stora klubbor. Svarta rummet så hade de UV-lampa och en massa då som lyste i det, på väggarna hade de ritat spöken spindlar i nät osv som var lite småläskigt (fast sånt så bryr sig inte Viggo och Nina om än).
Till och med wcn var pyntad med delfinband, discokula osv!
Vi kom dit lite i förtid (hade ätit klart vid Mamas Kitchen så fort, det var utsökt där!) och jag tror det bara var bra så speciellt Viggo fick vänja sig med rummen, sakerna och så först innan det kom 6 till familjer dit. Men han blev bara orolig för tre saker; en boll som då de rullade hade ett konstigt högt ljud (fanns då jag var liten stavar som då man svängde de så lät de såde, minns int vad de hette). Då barnen lade stora rör över ansiktet (det var att man skulle dofta och gissa vad som fanns där, men de såg ju så konstiga ut då ansiktet försvann). Och till sist när vi åt mellanmål och någon borrade med en såndär elborr i någon vägg så det hördes bra dit (både det faktum att han inte såg/visste vad det var och det lite gälla ljudet som de har emellanåt).
Viggo och Nina blev förstås trötta ganska fort, var ju helt nytt för dem och helt nya människor -och inte bara en då heller. Så vi följde inte med till lekparken efteråt utan for hem. Nina somnade innan jag ens hunnit ut ur parkeringen och om än Viggo inte somnade så var han lugn resten av kvällen (tills jag försökte frångå våra rutiner och ge kvällsgröten vid bordet istället för på min säng vid tvn).
Är jätteglad jag kom mig iväg! Både för att de tyckte så om det men också för att jag inte var sjuk i kroppen. Igår flög jag ner för yttertrappan så.
Den är av sten, på skuggsidan av huset och nu då det varit sol men 0grader så har det droppat från taket ner på trappan -och frusit på vartefter. Så det var riktigt ren is på de två sista trappstegen. Jag hade solglasögon x3 i en hand, sovpåse och fotpåse till vagnen i andra. Lyft ut barnen uppe på trappan vid dörren ännu och skulle gå med sakerna till vagnen.
Svisch sa det bara så flög jag! Landade med korsryggen rakt på kanten av ena trappsteget, slog axeln som annars också är sjuk, låret och på något konstigt vis knä. Åtminstone var det dessa ställen som värkte. Som tur slog jag inte huvudet alls, lyckades mirakulöst nog hålla upp det (troligen genom att landa på armbågarna och därför slog jag inte övre ryggen heller). Viggo blev rädd när jag föll, troligen också för att jag började gråta. Tog ordentligt sjukt.
Kändes som om jag låg en evighet och jag hann ring upp åt min pappa, slå nummern till systern och fundera om någon skulle höra mig om jag ropar på hjälp. Men då Viggo var så olycklig så tvingade jag mig till först att börja röra på mig, märkte dådet inte tog så farligt mera så tröstade honom.
Och var dum nog att ändå gå ut och gå med dem i vagnen! Var ju det jag skulle göra så Nina skulle få sova. Fick sota för det sedan då allt började kännas värre och vi var inte ute länge på gården och sprang av oss.
Fick besök av hemhjälpen också, men var bara andra gången hon kom ännu så barnen var inte så brydda i henne och Nina blev riktigt blyg o mammasjuk. Men fick sitt och prat en stund och barnen fick bekanta sig i sakta mak med henne. Småningom blir de nog ordentligt bekanta med henne.
Kan ju åtminstone med säkerhet säga jag inte har osteoporos. Och otroligt nog har jag inte ens blivit blå någonstans! På gott och ont krävs e otroligt mycket för att jag ska få blåmärken.
Nu ska jag strax börja gå och sova (fast klockan bara är lite över 21). Imorgon ska vi på Munterapin så (ja, så måste fundera ut vad jag ska ta med för mat åt Viggo då också).
Tycker sossen och Lindorff kunde skynda på med att ge nå pengar! Månaden tar ju snart slut (Lindorff hade jag betalat en räkning två gånger så ska få tillbaka). Oså vill jag handla mjöl och frön nu medan jag har inspiration till brödbakning. Helst skulle jag vilja baka allt bröd själv och sluta köpa, skulle bli en hel del billigare då.
Måste säga att det överträffade mina förväntningar! Vita rummet var så mysigt och lugnande. Vattensängen var jätterolig att testa och den upphängda gungan var absolut Viggos favorit. Ja och bubbelröret som ändrade färg då man tryckte på knapparna.
Bollhavet var också populärt för båda om än de skulle ha velat kasta ut alla bollar längs golvet. I det rummet fanns också en intressant "bänk" att trumma på med stora klubbor. Svarta rummet så hade de UV-lampa och en massa då som lyste i det, på väggarna hade de ritat spöken spindlar i nät osv som var lite småläskigt (fast sånt så bryr sig inte Viggo och Nina om än).
Till och med wcn var pyntad med delfinband, discokula osv!
Vi kom dit lite i förtid (hade ätit klart vid Mamas Kitchen så fort, det var utsökt där!) och jag tror det bara var bra så speciellt Viggo fick vänja sig med rummen, sakerna och så först innan det kom 6 till familjer dit. Men han blev bara orolig för tre saker; en boll som då de rullade hade ett konstigt högt ljud (fanns då jag var liten stavar som då man svängde de så lät de såde, minns int vad de hette). Då barnen lade stora rör över ansiktet (det var att man skulle dofta och gissa vad som fanns där, men de såg ju så konstiga ut då ansiktet försvann). Och till sist när vi åt mellanmål och någon borrade med en såndär elborr i någon vägg så det hördes bra dit (både det faktum att han inte såg/visste vad det var och det lite gälla ljudet som de har emellanåt).
Viggo och Nina blev förstås trötta ganska fort, var ju helt nytt för dem och helt nya människor -och inte bara en då heller. Så vi följde inte med till lekparken efteråt utan for hem. Nina somnade innan jag ens hunnit ut ur parkeringen och om än Viggo inte somnade så var han lugn resten av kvällen (tills jag försökte frångå våra rutiner och ge kvällsgröten vid bordet istället för på min säng vid tvn).
Är jätteglad jag kom mig iväg! Både för att de tyckte så om det men också för att jag inte var sjuk i kroppen. Igår flög jag ner för yttertrappan så.
Den är av sten, på skuggsidan av huset och nu då det varit sol men 0grader så har det droppat från taket ner på trappan -och frusit på vartefter. Så det var riktigt ren is på de två sista trappstegen. Jag hade solglasögon x3 i en hand, sovpåse och fotpåse till vagnen i andra. Lyft ut barnen uppe på trappan vid dörren ännu och skulle gå med sakerna till vagnen.
Svisch sa det bara så flög jag! Landade med korsryggen rakt på kanten av ena trappsteget, slog axeln som annars också är sjuk, låret och på något konstigt vis knä. Åtminstone var det dessa ställen som värkte. Som tur slog jag inte huvudet alls, lyckades mirakulöst nog hålla upp det (troligen genom att landa på armbågarna och därför slog jag inte övre ryggen heller). Viggo blev rädd när jag föll, troligen också för att jag började gråta. Tog ordentligt sjukt.
Kändes som om jag låg en evighet och jag hann ring upp åt min pappa, slå nummern till systern och fundera om någon skulle höra mig om jag ropar på hjälp. Men då Viggo var så olycklig så tvingade jag mig till först att börja röra på mig, märkte dådet inte tog så farligt mera så tröstade honom.
Och var dum nog att ändå gå ut och gå med dem i vagnen! Var ju det jag skulle göra så Nina skulle få sova. Fick sota för det sedan då allt började kännas värre och vi var inte ute länge på gården och sprang av oss.
Fick besök av hemhjälpen också, men var bara andra gången hon kom ännu så barnen var inte så brydda i henne och Nina blev riktigt blyg o mammasjuk. Men fick sitt och prat en stund och barnen fick bekanta sig i sakta mak med henne. Småningom blir de nog ordentligt bekanta med henne.
Kan ju åtminstone med säkerhet säga jag inte har osteoporos. Och otroligt nog har jag inte ens blivit blå någonstans! På gott och ont krävs e otroligt mycket för att jag ska få blåmärken.
Nu ska jag strax börja gå och sova (fast klockan bara är lite över 21). Imorgon ska vi på Munterapin så (ja, så måste fundera ut vad jag ska ta med för mat åt Viggo då också).
Tycker sossen och Lindorff kunde skynda på med att ge nå pengar! Månaden tar ju snart slut (Lindorff hade jag betalat en räkning två gånger så ska få tillbaka). Oså vill jag handla mjöl och frön nu medan jag har inspiration till brödbakning. Helst skulle jag vilja baka allt bröd själv och sluta köpa, skulle bli en hel del billigare då.
torsdag 19 februari 2015
Nightmare on Elm Street 1-7 +2
So there is 7 old movies + "Freddy vs Jason" and the new "A nightmare on elm street" from 21th century. Ofcourse the older and more original -the beter. Although I saw the newest first before my boyfriend bought the complete set I think the first one was the best.
But old horrormovies often are beter than the new ones. More thrilling back then and not as much blood and guts all over. But they were all good, in their own ways! Ofcourse some of them had more entertaining value cause of the fact they weren't so good -but that also made them a bit beter!
Anyway, it is a classic! A must see for almost everyone -especially if you like horrormovies!
Senaste nytt
Med tanke på att det är över en månad sedan jag skrev senast börjar det vara dags för en uppdatering över vårt liv tror jag.
Om vi börjar med Nina, hon leker vidare som vanligt, älskar att säga NÄ och MAMMA (och pratar strunt hela tiden annars däremellan, med eller utan napp i munnen). Ska absolut ha egen sked och äter delvis själv, älskar att sitta och ät mina brödkanter/knäckebröd på morgonen med mig. Trivs bra på dagis numera och inget emot att lämna dit, sover en gång/dag och har blivit bra på att gå utomhus också nu. Börjar få mycket egen vilja med det mesta, och använder tekniken "benlös" då hon inte får som hon vill -särskilt om jag lyfter bort henne från tex diskhon eller mathyllan.
Så vidare till Viggo. Äntligen blivit beslutat att han får personlig assistent till daghemmet, men i samband med det ändras tiderna till 3x halv dag/vecka. Han har lärt sig stödtecknen för MAT/ÄTA, TÖRSTIG, SOVA/VILA och nyaste HUNGRIG -men han gör ju dem på egen "dialekt". Får fortsatt ergoterapi och talterapi. Ögonkontakt, klä av/på ytterkläder och koncentration är ledorden nujust där. Munterapi har vi haft 1 gång och ska på sportlovet igen, gick helt ok senast -mest diskussion då och utvärdering varifrån vi ska börja. Fortfarande så glad och kramsjuk, och gillar att ligga stunder och bara vila mitt emot mig och se i ögonen leende (främst då lillasyster sover under dagen). Största problemet är fortfarande att han vill springa ut på vägen så fort han hinner/kan och bilarna här kör hårt (trots att nästan varje hus har upp "Lekande barn" vid vägen). Har lämnat in förfrågan om kommunal hjälp att få staket/grind.
Och om något ska sägas om mig då... donar på. Avbröt studiestödet nu då jag inte får tillräckligt med studiepoäng. Var på Manic Run i början av månaden (mer om det på träningsbloggen). Ska småningom få nya glasögon, beställde dem i veckan från instrumentarium. Har blivit erbjuden hemhjälp ca 1gg/vecka, exakt vad som görs varieras från gång till gång enligt behov. Kommit av mig med träningen igen men hoppas få mera energi bara vägarna blir bättre att färdas på (läs; springbara). Längtar efter våren. Försöker vårda kärleken så gott det går då jag alltid nu som då flippar på mig själv -som tur har han redan insett hur vimsigt mitt huvud är. Håller på och ändrar mina kostvanor, mindre socker och fett och dålig mat till bättre saker -går helt okej då jag tar små steg i taget och inte förbjuder helt något heller.
Och om oss alla tre; vi hade flunssa med feber i två veckor och avslutade det med magsjukan (alla tre, då var jag otroligt tacksam och lycklig att mommo och moffa fanns nära som kunde rycka ut och sköta i växelvis -men förstås fick ju de det genast efteråt då). Hoppas nudå att vi har haft vår sjukdomsperiod för, åtminstone, hela våren -om int året.
Vi heter alla samma sak i efternamn numera. M.N., V.N. och N.N. skönt då det blir mindre missförstånd och funderingar vid vårdtillfällen etc nu då ("Är du V.Bs mamma? Jaha ja ni har olika efternamn, koppla inte ihop er till först..."). Skönt!
Så, idag, gick vi med i Bamsegruppen och FDUV. Så får fara på första träffen nästa vecka redan. Hoppas Viggo ska tycka om det, blir till Sensoteket i Vasa -något som jag redan tidigare funderat skulle kunna vara något för Viggo. Och pulkabacken efteråt troligen!
Men det är väl allt just nu, ska skriva en kort recension om Freddy Krueger-filmerna också på den bloggen nu då jag sett alla med gubben.
Om vi börjar med Nina, hon leker vidare som vanligt, älskar att säga NÄ och MAMMA (och pratar strunt hela tiden annars däremellan, med eller utan napp i munnen). Ska absolut ha egen sked och äter delvis själv, älskar att sitta och ät mina brödkanter/knäckebröd på morgonen med mig. Trivs bra på dagis numera och inget emot att lämna dit, sover en gång/dag och har blivit bra på att gå utomhus också nu. Börjar få mycket egen vilja med det mesta, och använder tekniken "benlös" då hon inte får som hon vill -särskilt om jag lyfter bort henne från tex diskhon eller mathyllan.
Så vidare till Viggo. Äntligen blivit beslutat att han får personlig assistent till daghemmet, men i samband med det ändras tiderna till 3x halv dag/vecka. Han har lärt sig stödtecknen för MAT/ÄTA, TÖRSTIG, SOVA/VILA och nyaste HUNGRIG -men han gör ju dem på egen "dialekt". Får fortsatt ergoterapi och talterapi. Ögonkontakt, klä av/på ytterkläder och koncentration är ledorden nujust där. Munterapi har vi haft 1 gång och ska på sportlovet igen, gick helt ok senast -mest diskussion då och utvärdering varifrån vi ska börja. Fortfarande så glad och kramsjuk, och gillar att ligga stunder och bara vila mitt emot mig och se i ögonen leende (främst då lillasyster sover under dagen). Största problemet är fortfarande att han vill springa ut på vägen så fort han hinner/kan och bilarna här kör hårt (trots att nästan varje hus har upp "Lekande barn" vid vägen). Har lämnat in förfrågan om kommunal hjälp att få staket/grind.
Och om något ska sägas om mig då... donar på. Avbröt studiestödet nu då jag inte får tillräckligt med studiepoäng. Var på Manic Run i början av månaden (mer om det på träningsbloggen). Ska småningom få nya glasögon, beställde dem i veckan från instrumentarium. Har blivit erbjuden hemhjälp ca 1gg/vecka, exakt vad som görs varieras från gång till gång enligt behov. Kommit av mig med träningen igen men hoppas få mera energi bara vägarna blir bättre att färdas på (läs; springbara). Längtar efter våren. Försöker vårda kärleken så gott det går då jag alltid nu som då flippar på mig själv -som tur har han redan insett hur vimsigt mitt huvud är. Håller på och ändrar mina kostvanor, mindre socker och fett och dålig mat till bättre saker -går helt okej då jag tar små steg i taget och inte förbjuder helt något heller.
Och om oss alla tre; vi hade flunssa med feber i två veckor och avslutade det med magsjukan (alla tre, då var jag otroligt tacksam och lycklig att mommo och moffa fanns nära som kunde rycka ut och sköta i växelvis -men förstås fick ju de det genast efteråt då). Hoppas nudå att vi har haft vår sjukdomsperiod för, åtminstone, hela våren -om int året.
Vi heter alla samma sak i efternamn numera. M.N., V.N. och N.N. skönt då det blir mindre missförstånd och funderingar vid vårdtillfällen etc nu då ("Är du V.Bs mamma? Jaha ja ni har olika efternamn, koppla inte ihop er till först..."). Skönt!
Så, idag, gick vi med i Bamsegruppen och FDUV. Så får fara på första träffen nästa vecka redan. Hoppas Viggo ska tycka om det, blir till Sensoteket i Vasa -något som jag redan tidigare funderat skulle kunna vara något för Viggo. Och pulkabacken efteråt troligen!
Men det är väl allt just nu, ska skriva en kort recension om Freddy Krueger-filmerna också på den bloggen nu då jag sett alla med gubben.
söndag 15 februari 2015
Manic Run @ Seinäjoki Areena 7.2.2015
7.2.2015 var det dags för ett annat evenemang som jag hade väntat väldigt länge på: Manic Run!
Organiserat av funrun.fi så var det första året de turnerade runt med evenemanget i Finland. Tidigare har de bland annat ordnat Väriestejuoksu och Mutajuoksu.
Vi (jag och min vän som också skulle delta) kom i god tid till arenan. Så vi fick i lugn och ro dricka en kopp te först i cafet (vi var båda förkylda). Bra att man hämtade ut deltagararmbandet +tskjortan osv på platsen och inte behövde först hämta det någon annanstans.
Rymliga omklädningsrum, om än de blev fulla sen då alla andra som skulle starta i vår grupp kom. Roligt att se på avstånd en stund på de före oss innan vi fick gå in på området.
Uppvärmning i ca 20minuter, riktit roligt och fotografen hoppa omkring och fotade (men inte en enda bild lades upp där jag syntes, fnyst). Förstås var det väldigt fullt då starten gick till första hindret, en hög uppblåsbar rutschkana. Så de höll koll så inte för många for på samma gång uppåt i den, men smidigt gick det ändå måste jag säga.
De skulle ha behövt liknande kontroll lite senare då man kom till "ilmakäytävä". En "korridor" helt uppblåst, först igenom en fyrkantig öppning, över tre runda "stockar" som var helt onödiga eftersom de endå pressades ner under sig, upp för en "tegelstenstrappa" (alltså stegen såg ut som tegelstenar), ner och upp och ner. Denhär blev smockfull med människor och ni som varit i en hoppborg vet hur det går om någon hoppar bredvid dig som är tyngre än dig -precis, de blir en grop så du trillar dit! Så man föll ti höger o vänster, bakåt o framåt -och min kompis föll helt ut ur hela hindret, landade på fingret som bröts så hon fick gå resten av tiden och undvika alla hinder. Med andra ord tycker jag att dethär borde ha varit första hindret med mera kontroll -och med skyddsnät på sidorna så man inte åtminstone skulle ha fallit ut ur det!
Andra hinder var en UV-tunnel där de spänt upp "laserband" att ta sig igenom (lite väl lätt men annars skoj touch), en till rutschbana, trä A-n att ta sig över (for bara en gång över o sen förbi eftersom de var för höga för mig med knäproblem ti klättra över), en "hall" med stora uppblåsta bollar som staff försöka pressa mot en så man inte skulle ta sig igenom och två olika "trappor" (som tre vinkade L efter varandra, ena med tegelstenstrappor o andra utan).
Man sprang 40minuter så många varv man hann, fick ett gummiband för varenda varv att trä runt handleden. Stämningen var toppen, ravemusik (mer eller mindre) och belysning. Efteråt var det en liten nervarvning/fest i målet och sedan fick man söka sig mot omklädningsrummen. På vägen dit fick man medalj och så fick man lämna in gummibanden mot neonband där det stod "Manic Run ? Laps".
Jag hann springa 5 varv, fick alltså två neonband -ett orange och ett rosa med 2 respektive 3 Laps.
Med sånde tejparmband fick man sedan gratis inträde till Ilona. Ett litet minus tycker jag att det är öppet för andra också, skulle vara kul med en fest för BARA deltagare! Då kan man alltid börja konversationen med att fråga om hindren om inte annat...
Men jag ska absolut fara nästa år igen!
Organiserat av funrun.fi så var det första året de turnerade runt med evenemanget i Finland. Tidigare har de bland annat ordnat Väriestejuoksu och Mutajuoksu.
Vi (jag och min vän som också skulle delta) kom i god tid till arenan. Så vi fick i lugn och ro dricka en kopp te först i cafet (vi var båda förkylda). Bra att man hämtade ut deltagararmbandet +tskjortan osv på platsen och inte behövde först hämta det någon annanstans.
Rymliga omklädningsrum, om än de blev fulla sen då alla andra som skulle starta i vår grupp kom. Roligt att se på avstånd en stund på de före oss innan vi fick gå in på området.
Uppvärmning i ca 20minuter, riktit roligt och fotografen hoppa omkring och fotade (men inte en enda bild lades upp där jag syntes, fnyst). Förstås var det väldigt fullt då starten gick till första hindret, en hög uppblåsbar rutschkana. Så de höll koll så inte för många for på samma gång uppåt i den, men smidigt gick det ändå måste jag säga.
De skulle ha behövt liknande kontroll lite senare då man kom till "ilmakäytävä". En "korridor" helt uppblåst, först igenom en fyrkantig öppning, över tre runda "stockar" som var helt onödiga eftersom de endå pressades ner under sig, upp för en "tegelstenstrappa" (alltså stegen såg ut som tegelstenar), ner och upp och ner. Denhär blev smockfull med människor och ni som varit i en hoppborg vet hur det går om någon hoppar bredvid dig som är tyngre än dig -precis, de blir en grop så du trillar dit! Så man föll ti höger o vänster, bakåt o framåt -och min kompis föll helt ut ur hela hindret, landade på fingret som bröts så hon fick gå resten av tiden och undvika alla hinder. Med andra ord tycker jag att dethär borde ha varit första hindret med mera kontroll -och med skyddsnät på sidorna så man inte åtminstone skulle ha fallit ut ur det!
Andra hinder var en UV-tunnel där de spänt upp "laserband" att ta sig igenom (lite väl lätt men annars skoj touch), en till rutschbana, trä A-n att ta sig över (for bara en gång över o sen förbi eftersom de var för höga för mig med knäproblem ti klättra över), en "hall" med stora uppblåsta bollar som staff försöka pressa mot en så man inte skulle ta sig igenom och två olika "trappor" (som tre vinkade L efter varandra, ena med tegelstenstrappor o andra utan).
Man sprang 40minuter så många varv man hann, fick ett gummiband för varenda varv att trä runt handleden. Stämningen var toppen, ravemusik (mer eller mindre) och belysning. Efteråt var det en liten nervarvning/fest i målet och sedan fick man söka sig mot omklädningsrummen. På vägen dit fick man medalj och så fick man lämna in gummibanden mot neonband där det stod "Manic Run ? Laps".
Jag hann springa 5 varv, fick alltså två neonband -ett orange och ett rosa med 2 respektive 3 Laps.
Med sånde tejparmband fick man sedan gratis inträde till Ilona. Ett litet minus tycker jag att det är öppet för andra också, skulle vara kul med en fest för BARA deltagare! Då kan man alltid börja konversationen med att fråga om hindren om inte annat...
Men jag ska absolut fara nästa år igen!