Geocaching!

Ah va roligt de e att ha en hobby med sin fästman, som båda faktiskt gillar!

Igår loggade vi besök på 6 olika cacher i Vörå (många av dem sådana vi inte hittat vid tidigare försök).

Idag, ja idag gömde jag mina första cacher. Och varför börja med en bara? Nee, lagade en serie på 10 cacher i min hemby Kalapää! Hoppas de godkänner dem snart nu bara så folk får böri sök dem också...!

Och då man kom hem från skattgömmandet satte vi oss och löste några mysterycaches inför imorgon.

Och nu kort beskrivning åt er som inte är så insatta i geocaching.

Geocaching går ut på att gömma en loggbok (häfte eller papper) någonstans.
För att nämna några behållare (cacher) jag stött på: plåtask, frysask, gammaldags filmrulles burk, magnetiska koppar, urholkad trädgren, trasig kattstaty....

Ja egentligen vad som helst går att använda (har hört talas om bilar och telefonkiosker mitt ute i skogen också). Men det viktiga är ju att loggbokent inte ska bli våt eller hittas av "mugglare" (icke-geocaching människor). Därför ska man även vara diskret när man söker efter cacherna (t.ex. den som varit vid Oravais kyrka blev förstörd varje vecka efter skapande).

En traditionell cache är just en behållare som du får kordinaterna till och sedan får söka efter på plats.
Mystery cache så är utmärkt på kartan MEN med fel kordinater och för att få rätt kordinater måste du lösa någon uppgift (t.ex. lyssna på filmrepliker, hitta rätt filmer och räkna ut summan av årtalen) för att få kordinaterna till cachen.

Multicache så är lite liknande som mystery, men för att få kordinaterna till cachen måste du besöka flera andra ställen för att samla ledtrådar (t.ex. antal fönster på ett hus, årtal på en staty...).

Earthcache skall samtidigt lära dig något om jorden, naturen. Fanns till exempel en vid Stenparken i Oravais där man skulle lära sig om istid m.m.

Event cache är, som namnet säger, ett evenemang. Jag har ännu inte kunnat delta i något evenemang tyvärr men hoppas på att kunna delta snart! Finns såna där man städar naturen, geocachar tillsammans på någon plats (t.ex. Kvevlax gamla orter ska ha nu i april).

Ja det är sådär i korta ordalag. Jätteroligt att hålla på med och man får se ställen man annars aldrig skulle se. Därför ska vi såklart även logga på nya ställen vi besöker.

Håller någon av er på med det?
Vad är den bästa ni hittat?

Påsk och förlovningskaffe

Långfredag var jag till min hemgården på lunch, min bror med familj var också hemma så Viggo och Nina fick leka med sin kusin. Moffa hjälpte till och bygga snögubbe och snöhästar. Vi hjälpte morbror kasta upp riset på påskbrasan också en stund o de passade på att lera ner sig riktigt ordentligt (men barn ska få bli smutsiga utomhus anser jag, speciellt på vår/höst)! Så när vi for hem var det bara att föra dem raka vägen i duschen och kläderna på tork! Oså va de bara att fixa kvällssysslorna och lägga dem i säng!

På Påskafton tvätta vi då kläder, städade och diskade och byggde torn medan vi väntade på påskhäxor (kom fyra medan vi var hemma ännu). For via butiken (där de fick påskhäxepeng av en gammal kvinna) till hemgården på lunch, lekte och busade med kusinen tills andra kusinen kom. Då fick påskhäxorna gå till gammelfammo där även min farbror och min faster med sin man var på besök. Sen fick vi gå in en stund på svägerskans 30-årstårta innan det var dags att söka sig ut till brasan (både för att barnen började bli för vilda och för att det var tändningsdags). Kusinerna (och vi syskon) utforskade näsets lilla skog och besteg ett "berg"! Grillkorven smakade mums tyckte Viggo som åt två och en halv! Sen raka vägen hem, dusch, kläderna i tvättkorgen (för nu hade de ju igen lekt i leran), kvällsrutinerna och i säng med barnen! Mommo kom då de hade somnat så jag fick fara till gubben (som äntligen va hem från två dagars skjutövningen) och hjälpa städa och sova ut (barnen o jag själv förkyld så lider sömnen).

Påskdagen for jag hem, tvättade kläder, myste med barnen och sen for vi till gubben. Hjälpte till och städa färdigt, dukade fram fint, fixa mig och ungarna fina, gubben laga fisklunch och sanda infarten. Det var alltså dags för förlovningskaffe vol. 2! Men denna gång lagade jag inte smörgåstårta utan fick bli ansjovissmörgåssar (som dessutom var janssons fileer då ansjovis var slut i butiken). Men nog verkade de smaka för det. Fick sitt och ta det lugnt en stund då Nina somna med huvve i min famn efter att gästerna for och sen hem igen en gång. Fick häng tvätt, se barnen busa så fint, se American Idol, göra kvällsrutinerna och lägga dem (men båda var arg då det ännu var så ljust i och med klockvridningen).
Och nu får mamma snart äta Pasta Carbonara som gubben kokar oså får vi se vilken film det blir! Kommer lite bilder nu till sist:

Ninas påskpynt

Påskhäxan Nina

Viggo kollar riset

Tänt var det här!

Byggmästar Nina

Viggo fungera måttstock

Myki gott på kaffet!

Värdinnan själv

Equality Parade och Förlovningskaffe

19.3 på Minna Canth dagen (även jämställdhetsdagen) så ordnade Ungdom Mot Rasism Vasa lokalgrupp EQUALITY PARADE. För allas jämlikhet oavsett hudfärg, sjukdom, sexuell läggning, etnicitet, språk, religion osv.
Var väldigt roligt att delta! Hamnade på bilder lite här och där (eftersom man ledde paraden bland annat). Vasabladet hade även kort skrivit lite citat av mig.
På samma gång var även Röda Korset på torget och hade kampanjen #närsenast? för att få människor att fundera när de senast gjort något mot rasism. Fick komma på bild med mångkulturutvecklaren Nina Stubb då också. Nedan kommer lite bilder där jag är med (mera bilder hittar man i UMRs fotoalbum eller på vår blogg).

Ordförandes gruppbild från scen

YLE tyckte om min rygg :)

Pohjalainens bild av paraden

På söndagen däremot så hade vi förlovningskaffe hos min fästman. For dit redan till lunch och lagade smörgåstårtan, dukade med mera innan gästerna kom. Totalt var det väl nästan 40 gäster under dagen, men det med vår familj inräknad. Var iallafall trevligt att få träffa en del av hans släktingar för första gången och att så många av mina vänner kom sig ut!
Nu på påsksöndagen ska vi faktiskt också ha kaffebjudning men det blir en aning mindre folk då tror jag.

Maria Norrgård var vänlig och fotograferade förlovningsfoton samtidigt åt oss. Nedan kommer en del av dessa foton.

Jag har ingen aning om vilket jag ska använda som tackfoto. Vilket tycker ni?

En kurs färdig!

Hallelulja, en kurs är så gott som klar nu! "Bara" ett bokreferat kvar att göra, men har inte fått boken till biblioteket ännu så måste vänta innan jag kan börja på med den.

Har dessutom börjat på med sista hemtenten inom Grundstudierna inom Folkloristik (borde väl förtydliga att jag bedriver Nordisk Folkloristik). Så det går ganska bra framåt ändå.

Idag blir det att fara till Vasa på kvällen och skapa några plakat till Equality Parade! och hoppas på att det kommer mycket folk dit fast det på evenemangssidan inte verkade vara så stor uppslutning. Men blir säkert trevligt oavsett hur många som kommer ikväll.

A light in the darkness

Är så lättad så att jag haft migrän i två dagar nu. Visste inte att jag varit så orolig över min ekonomiska situation som jag varit, men nu ser jag äntligen ett slut på det hela.
Skrev ju lite om hur pengar försvann här tidigare i ett visst skede av mitt liv.

Nåja, nu äntligen har jag ett datum då det kommer att vara upprätt och ur världen! Då man kommer att vara hundra procent på raden med sin ekonomi igen (så länge jag inte skaffar nå problem innan dess, men nej nej! Tänker hålla hårt i pengarna).

Synd bara att mitt huvud alltid ska reagera med migrän så fort stress (positiv som negativ) ger med sig. Försökte studera igår på förmiddagen då det var som värst men lyckades inte alls. Fick fara hem tidigare från teckenspråk också för att jag inte orkade koncentrera mig alls. Och inget tv-tittande med gubben heller utan nattsvart rum bara och sova genast. Tror jag aldrig somnat så fort som igår kväll faktiskt.

Och ändå är migränen kvar. Tog dessutom medicin två gånger igår (först på morgonen och sedan till natten). Så idag har jag kört på vanlig värkmedicin, en cocktail av dem för att vara exakt. Så nu går det att vara iallafall. Och skrev två brev här före, ett till Tyskland och ett till Amerika. Städade upp min brevskrivningslåda också. Blev myycket mera plats i den nu -fram till dess att barnen kommer och drar ut allt innehåll igen en gång vill säga.

Idag blir det stödteckenkurs för mina föräldrar, Viggos assistent och gubben min. De har samma lärarinna som jag har på teckenspråk. Men hon är bra på att lära ut teckenspråk, har många bra stöd för minnet att tipsa om. Och Viggo blir ju alltid så glad då någon använder något tecken, fast det som senast bara var fisk och katt som den andra kom på.
Senast som någon okänd visade några tecken var faktiskt vid Swingeling. Var en familj där ena barnet hade rullstol och Viggo var ju så intresserad av den så sprang runt efter hen hela tiden. Mamman så kunde just fisk och katt och Viggo blev ju ivrig han och började försöka förklara att de (fisken och katten) är där ute osv. Så man gör honom lätt glad.

Talterapeuten sa dessutom att de inte verkar använda några tecken på dagiset hans. Jag hoppas det inte stämmer för de har ju också fått undervisning i stödtecken. Men ska fundera med assistenten hur det är med det. Är några andra saker jag också vill fundera med henne om angående då han är i dagis så...

Idag var han på blodprov, och fast han nu inte alls skulle velat så gick det mycket bättre än tidigare. Bet inte mig eller någon annan och gick snabbt. Fast vi har ju nog så bra labbsköterska här också! Ska testa om han skulle ha någon form av celiaki, men förstod också att det inte behöver visa på provet. Måste se till och läsa vidare om celiaki och glutenintolerans och vad annat som nu faller under samma kategori. Laktos har vi redan prövat med så det var ingen (synlig) förbättring iallafall.

Men nåja, ska gå och sätta igång nå ärtsoppa tror jag. Bara fästmannen skulle dyka upp någon gång.

Sportlov!

Är egentligen mitt i sportlovet ännu men tänkte skriva lite för det.

Började ju lovet på bästa möjliga vis; måndag morgon förlovade man sig med sin gubbe! Klå den starten på dagen vetja!

Så har man hunnit vara till Swingeling en gång med en kaveri o hennes barn (o mina barn förstås va me också), två gånger till pulkbacken (en gång med kaveris familj och en gång me gubben o hans två äldsta töser), haft ett våffelkalas, sonen har haft talterapi en förmiddag, familjen har fått stödteckenundervisning en eftermiddag och idag så har man varit hemma och lekt på gården, åt pasta med maletköttsås till middag (alla 9) och haft skypemöte med UMR Vasa.

Skickade just iväg mediainfo angående vår Equality Parade 19.3. Hoppas många är intresserade av att rapportera före eller efter paraden.
Oså fixa ja till anmälningsblanketten till "Swingeling för familjer med barn i behov av särskilt stöd 2.4". Hittills har ingen anmält sig men hoppas på att de snart ska börja skramla in anmälningar! Om någon här är intresserad av att komma kan ni ju meddela åt mig så skickar jag länken.

Men trött är jag! Men va ska det inte ge med sig småningom. Får ju snart lägga mig i min sköna säng och sova, och som tur har det ju varit några bättre nätter nu igen för barnen också.
Så vad ska man inte vakna imorgon bitti o vara pigg o kry inför en ny dag!

Mardrömstiden

Jag hade tänkt skriva att jag förlåter dig men desto mera jag suttit och försökt fundera hur jag skulle formulera mig, desto mera har jag insett att jag kan inte förlåta dig.

Hur skulle jag kunna förlåta dig för något du troligen aldrig skulle erkänna att du gjort? Hur skulle du kunna erkänna något som du troligen inte minns?
Visst är alkoholen behändig på det viset? Vad är det man brukar säga, "det man inte minns så har inte hänt"?

Så om man är tillräckligt full minns man ju ingenting av allting. Så då har det ju inte hänt, eller hur?
Men allt det som hände när du var nykter då? Kan du erkänna det? Skulle du ens erkänna det?
Om du erkänner det innebär det ju att du själv är en av de som du påstod dig hata mest, kvinnoförtryckare.

Mina varningsklockor borde ju ha ringt genast jag såg dig, men du talade ju så fint och hade så "bra" anledningar varför du hade hamnat snett. Ja, du lurade mig väldigt lätt.
Jag borde ha försvunnit redan första gången du visade din elaka sida, då du slog sönder min lampa och hotade hoppa ner från min balkong. Jamen, jag försvann ju, men jag kom tillbaka till orten för fort så du fångade in mig på nytt.
Och alla skrik och gräl, all stress, all löpning ut ur lägenheterna, alla knuffar, alla dragkamper... minns du dem? Eller minns du bara att jag ropade? För jo, jag ropade för full hals! Och jo jag knuffade undan dig för att slippa till utgången, för att slippa bort från dig.

Varför kom du alltid stupfull hem? Fast du hade lovat hållas borta om du var påverkad? Du visste ju att jag då skulle vara ledsen och sur, att du skulle bli arg, att jag skulle bli arg och att din ilska skulle bli för mycket att kontrollera. Vi diskuterade ju det så många gånger, men varför fick du alltid sådan hemlängtan just när du var full? Annars ville du ju aldrig vara med eller ensam med mig, det skulle ju alltid finnas åtminstone en vän så du kunde umgås med hen istället.

Varför ljög du om dina "politiska åsikter", för att uttrycka det fint? Redan första gången du lade på "dålig musik" så uttryckte jag min ståndpunkt, och du höll med mig! Du försäkrade att du inte hade hört på texten tidigare och inte visste vad det var frågan om. Märkligt bara att all musik du ville höra hade samma "dåliga" i sig. Varför fick då aldrig jag höra på annan musik, ville du försöka hjärntvätta mig?

Varför tog du inget ansvar om ekonomin? Varför brände de så i din hand och i din ficka? Vart försvann alla mina pengar jag hade egentligen? Vi båda vet att det var du som använde det mesta av dem. Köpte du verkligen så mycket alkohol? Eller delade du ut pengar åt dina vänner? Nu får jag försöka betala bort dina skulder. Ja, jag säger dina eftersom jag aldrig själv skulle tagit ut så mycket pengar. Och ja, jag borde ha sagt nej nej nej NEJ men vem orkar efter år av gräl och okontrollerad ilska? Jag ville ju bara att hemfriden skulle hållas.

Varför var aldrig mitt NEJ ett nej? Varför skulle det alltid övertalas eller förhandlas om? Förstod du inte att mina nej faktiskt var nej? Ingen vill ha sex om det alltid bara är på den enes villkor. Varför var min njutning helt bortglömd, fast jag försökte påpeka det om och om igen? Fast jag försökte påpeka att det var smärtsamt för mig? Jag antar att du hade sett för mycket på porr, det som du så gärna hade på så ofta som möjligt.

Varför lät du alltid din ilska bli så stor och hemsk? Varför blev alltid du så hemsk? Du sade konstant att de män som gav sig på kvinnor inte var män, men vad var det du gjorde mot mig? Vad var alla knuffar in i väggar, släpas i arm, vridning av arm, dragas i hår, kastande av saker, sönderslagning av väggar och dörrar och till sist stryptag egentligen om inte våld? Nej, du slog aldrig mig. Du slog bara väggen bredvid mitt huvud. Men vet du vad, att bli strypt, få lossdraget en del hår och omkringknuffad i sitt eget hem är också våld.

Jag antar att du trodde du kunde knäcka mig, få mig att bli foglig och helt enkelt strunta i vad du gjorde. Låta dig leva dit eget liv och ändå alltid komma hem.
Tji fick du! Jag försvann! Det var inte lätt, det kändes förjävligt, jag var ett vrak och hade noll koll på vem jag egentligen var. Jag hade noll koll på vad jag ville, jag hade ju bara rättat mig efter dig. Struntat i sådant som skulle varit intressant, jag skulle ju ändå inte sluppit. Struntat i att försöka träffa vänner, om det inte var dina vänner förstås. Inte skaffat mig några åsikter, eller åtminstone bara tigit, för det skulle ändå bara ha lett till gräl och mera ilsket våld.
Nu stod jag ensam då, men hade ändå en länk till dig kvar. Jag bröt den också till sist, ett litet tack för att du gjorde just den delen så lätt för mig. Men jag antar du hade fullt upp med din nya fästmö.

Nu är det redan år sedan jag började stå på egna ben igen. Jag har hittat vem jag är, vad jag vill stå för, vad jag vill göra, vem jag vill ha kontakt med och hittat en psykisk styrka.
Så jag tänkte att nu ska jag förlåta dig din dumhet. Att du var sjuk, att du inte visste bättre, att du inte minns, att du inte kan erkänna och ta ansvar för vad du gjort.

Men, jag kan inte förlåta dig.
Du hade alltjämt ett val, du sade det så ofta själv också. Att du bara kunnat välja att sluta. Men du valde det aldrig, det var alltid viktigare än hemmet. Så nu väljer jag att inte förlåta dig heller. Jag vet vad du gjorde mot mig, jag tror du vet vad du gjorde mot mig -jag berättade det ju alltid nästa gång du var nykter.
Du är inte utpekad på något vis här, bara de som vet vad som hände mellan oss vet vem du är på basen av texten. Så jag hoppas du fortsätter vara lika tyst.
Men jag orkar inte vara tyst. Sorry.
Jag hoppas du hittat någon form av inre frid så din fästmö har det bättre än jag hade det.

Have a good life.
En del av mitt liv blir du aldrig igen.
Och detta var nu mitt officiella avslut på den delen av mitt liv. Nu vill jag inte ens ägna det en tanke mera.
So long sucker!