2011

Såhär i slutet av året antar jag att det passar med några "korta" funderingar om det gångna året.

Det har verkligen varit ett ombytligt år! Början av året så bodde jag i Jakobstad, i en liten etta tillsammans med min katt. Folk fick komma och gå som de ville och jag hann även ha ett par Couchsurfers på övernattning. Jag var ut och dansade så fort jag hade chansen och var inte sen att bjuda hem okända personer till att tillbringa ännu några timmar med mig och mina vänner -varje gång med härligt resultat av riktigt trevlig samvaro och diskussioner om allt från politik till vädret och vad som hände under kvällen på dansgolvet.

Så fortsatte det till början av april, då det plötsligt tillsammans med en bekant stiger in en man som sveper undan fötterna på mig. En man med de vackraste ögonen någonsin, trots hans annars lite tuffare utseende med nitkläder och rakat hår. Et tu tre hade man lärt känna honom lite bättre och bjudit hem honom på kaffe ett par dar senare.
Visade sig vara mitt bästa beslut någonsin hittills i livet! Han började mer eller mindre bo hos mig medan han hade vikariat inne i staden, efter att jag slutade skolan blev jag Kronobybo över sommaren i hans mindre etta och nu väntar vi tillökning i familjen och har flyttat till en större lägenhet närmare mina föräldrar.

Jag började året som deltidsanställd på ABC i Oravais, gjorde sedan praktik på Castren i Jakobstad och fortsatte som inhoppare och sommarjobbare där, med en liten paus då jag for på praktik till Malta inom demensvård. Fick klar min examen som Närvårdare inom mental- och missbrukarvård och jobbar nu som assistent åt en dagmamma nu som då.

Så här sitter jag nu, ca 27 timmar från 2012. Gravid i 23de veckan, förlovad, i en vacker lägenhet där jag stortrivs och med en konstig förvissning om att det kommande året kommer att bli underbart och att det som varit tungt är på väg bort in i dimman av det förgångna.

Nyårslöften? Inga! Finns bara en enkel regel; jag tänker älska min man, mitt styvbarn och mitt barn med hela mitt hjärta och hjälpa till att göra vår familj så lycklig vi bara kan vara.
Såklart finns det ju mycket jag VILL göra... Kom nya kurser från Medborgarinstitutet idag och jag vill fara på flera språk -men de är alla fortsättningskurser nu. Kanske 2013 ger tid för sånt! Jag vill förstås också se till att jag är i form fort efter BF och håller den formen -alltså jag vill träna.

Nåja. Ett riktigt Gott Nytt År vill jag önska er allihopa!
Skjut raketerna lugnt, lämna onödiga gräl.

Gravidkrämpor...

Tänkte först då jag blev gravid att "hej, dehe går ju bra! Int mår ja ju nå sämre".
Fast jag hade svårt att äta för att jag blev illamående av all mat, och fortfarande om jag försöker tillsätta kryddor efter att maten är kokad/stekt så börjar jag må illa, så tyckte jag att jag hade väldigt lätt mot vissa som mår illa hela tiden.

Jag gick ner några kilon också ända fram till vecka 21, men nu väger jag nästan lika mycket igen. Men det bekymrar mig inte det minsta! Jag vet att det mera är ett tecken på att allt är normalt och bra än något annat.

Det största problemet jag har är ryggen och ischias ner i benen! Det är inte en dag som det inte är sjukt, och vissa dar är det riktigt riktigt hemskt! Igår var jag ut i skogen och såg på då älsklingen huggde och fick nästan be honom bära mig hem efteråt... kunde knappt gå! Min syster skjutsade mig på sparken en bit men det är tungt att ha så ont att man inte kan lägga/sätta sig eller tvärtom stiga upp ibland. Stödbältet de lånade åt mig från Mödrarådgivningen hjälpte inte alls heller så...

Och nu, nyaste krämpon man haft i ett par dar nu: Så otroligt sjukt på EN punkt under bröstet, i höjd med första revbenet som bildar bröstkorgen. Vet inte om det är benet eller vad det är som är sjukt... Tar sjukt då man tynger på det, tar sjukt då jag ligger/sitter/står... Och igår då jag skulle böja mig ner till en hyllåda så kändes det som om det skulle ha knaka just där -men det finns ju inga leder att knaka där! Efteråt var det såklart ännu sjukare i min stackars lilla bröstkorg och rygg...

Erfarenheter och sånt av dessa "krämpor" mottages gärna, även om ni bara hört om någon annan med det!
Och jag lovar att meddela om jag får reda på varför jag har...

Jag vill bara...

...önska er alla en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!!

Jag hoppas dagen för med sig många skratt, fina presenter för de som får nå, trevliga stunder med släkt och vänner, god mat och en riktigt skön stämning!

Snön är inte det viktigaste, utan sällskapet och stämningen.

Jag älskar julen, och iår får jag spendera den med min älskade familj.
Och min underbara "bonusfamilj".
Men framförallt, jag får spendera den med den underbaraste mannen i världen!

Höst, vinter, vår, sommar...

Jag tycker vädret kunde bestämma sig nu snart! Det är mörkt som på vintern, ibland fryser de till som på hösten bara för att töa som på våren nästa dag. O gräset är grönt som på sommaren.

Till vintern har jag alltid, de senaste åren, drabbats av vad jag antar är Finlands höstdepression -men jag får inte då det börjar bli mörkt (nej i början tycker jag "jess, nu byter vi årstid en ny möjlighet till omstart") utan en stund in på vintern då det är som mörkast och man börjar bli ganska så trött på det redan så känns allt bara så nattsvart, hopplöst och jag börjar fundera hit och dit på allting.
Och nujust har jag ju ganska mycket annars också att fundera på då jag ska få lillen. Men tankarna som kommer och trycker på under denhär tiden är aldrig positiva, jag är säker på att de värsta farhågorna jag har är sanna.
Vilket ju oftast stämmer, eftersom jag är så otroligt säker på det så blir det självuppfyllande profetior.

Men bara jag får ur mig alla tankarna någonstans, på papper, diskuterat eller liknande så lättar det och jag kan njuta av den fina årstid som vi faktiskt ändå har. Fast det är lite lite snö för att nära sig jul...

Vem ska ge efter?

Jag är gravid, jag har ett till liv att värna om nu.
Betyder de att man ska ge upp allt man gillar?

Absolut; alkohol, tobak, vissa mediciner, maträtter med skadliga ämnen, fysiska saker som är helt enkelt tunga och skadliga.
Måste men vill inte; vänner som slutar höra av sig, hobbyn som KAN vara skadliga för barnet, att fara ut på dansställen för MÖJLIGA risker, sexiga kläder, o myki annat.

Atså, inte e väl att vara gravid samma sak som att vara döende?
E de bara mamman som ska behöva ge upp saker och ting och anpassa sig eller?

Trött i ögat....

Nog vet ja att folk menar man börjar sova mycket sämre då man är gravid -men dethär är ju löjligt!!

Vaknar lättare än tidigare av att älskling breder ut sig i sängen så han buffar till mig, drömmer otroligt mycket (men nu äntligen börjar de bli bättre drömmar också!) så jag vaknar av det också, och nångång kan jag vakna av att Lillen sparkar så hårt eller mycket.

Känns som om man får ingen sömn alls längre, är hela tiden så slut på morgonen fast klockan är nu 10 och vi for och sova någon gång runt 12 inatt. 10 timmars sömn var förr ett säkert kort för att ha sovit för länge och ha huvudvärk, nu känns det som om 10 timmar är in-gen-ting!

Jag hatar också att bli åksjuk, fast det blir jag inte varenda gång. Bara om de blir många omkörningar, hastiga accelerationer eller bromsningar. Men det är nu tillräckligt de också.

Ultra nummer 2 och fler drömmar...!

Inatt har jag inte fått sov ordentligt, gick för det första väl för tidigt och sova med älskling för jag ville ju sova med honom, sen började jag drömma direkt (annars har jag bara drömt på morgonsidan av natten tidigare, just innan jag vaknat) en massa rådderi och även mardrömmar. Minns nu egentligen bara en dröm riktigt bra för den skrev jag ner då jag vaknade i telefonen:

5 vänner ute o ska på forsränning men finns inga bra forssar. In i ett forskningscenter där varelser  som i Descent lever och försöker ta livet av alla andra. Jag ser genom en tjejs ögon som har klättrat upp mellan en vägg och en maskin, min vän hittar en plånbok inne i maskinen som hon vet ägaren till, men plånboken var en fälla så hon dras in i maskinen med plånboken och blir malen... En varelse dyker upp bredvid mig och sticker in en metallremsa för att känna efter om något finns där. Jag får så lov och ta metallen att vila på mina tänder då jag ser honom ta fram en elektrisk grej och skickar stötar genom metallen in i mig.. Hoppar till forskarna och deras barn, de är i ett skillt rum som borde vara säkert och firar jul. En liten flicka frågor en annan om Sam och de kommer någonsin bli normala igen, hon svarar att det blir de säkert. I just det ögonblicket slås dörrarna upp i slow motion och Sam och de andra varelserna kommer inspringande. Den lilla flickan kastar något genom en glasruta och allt exploderar...


God morgon, första gången man vaknar. Vaken ganska länge och sen fortsätter man drömma att man söker efter något ätbart i en stor butik. Kommer till fruktdisken och alla prislappar visar att det är morötter men då man frågar expediten om morötterna så är det allt annat utom morötter som finns där i disken.


Morjens... Vaknar igen, fortsätter sova, drömmer något man inte ens kommer ihåg men har en smygande känsla av panik i bröstet och lägger sig med armen runt älsklingen som inte alls reagerar nå. Sover vidare... någorlunda då man har plats att ligga bekvämt.

Nåja, om man skulle berätta lite roligare nyheter. Var på andra ultrat igår, härligt ti se lillen! Och, förståss, var allt perfekt. Finfina mått på allting de mätte (och det var en hel massa! Ben hit, hjärndelar dit, huvudstorlek, hjärtkammrar, ryggraden etc), och nu får vi nog börja fundera på allvar vad en lillkille ska heta, för de såg nog onekligen ut som om det blir en liten kille vi får och inte en flicka som vi var inställda på. Men, man ska ju aldrig vara riktit säker förrän man har fött. Och dethär var sista ultrat för mig om int jag får nå remiss för nå vidare undersökningar, snyft! Får vänta med ti se lillen ända till april nu då...

Att bli gravid

Jag kom på att jag har inget inlägg som egentligen tar upp hur det var att inse att man var gravid. Inte vet jag om någon ens vill veta det men här kommer nu lite av vad jag kommer ihåg om mina tankar...

Det var min kille som sa att jag skulle testa, för han tyckte mitt humör hade blivit så konstigt och jag var inte mig själv längre. Nåja, jag tog testet fast jag tänkte för mig själv att det var omöjligt, läkare hade ju sagt att jag hade PCO (för att läsa om detta klicka på namnet. Har själv läst så det överrensstämmer med vad läkaren sa åt mig) så det borde vara svårt för mig att bli gravid, upp till 75% mindre chans än "vanliga kvinnor".

Nåja, så jag tog testet med inställningen att "inte e jag gravid nu, de skulle ha gått för fort, de e bara han som tycker ja e konsti".
Oops, testet visar positivt...! Jag ska bli mamma. Hjälp. Hurra. Öh vah? Men. Jo. Nej. Absolut!
Ja ingen aning hur jag ska förklara alla tankarna som for genom mitt huvud i just den stunden! Jag blev överlycklig då jag ville ha familj med honom, jag blev livrädd då jag var säker på att jag inte skulle klara av mammarollen, jag funderade hur jag skulle göra med skolan i Åbo, var skulle vi bo -en etta är inte tillräckligt för en liten familj, hur skulle han reagera, hur skulle våra familjer reagera, våra vänner...

Nå, hans reaktion fick jag ju veta direkt. Och den lugnade mig avsevärt. Vi bestämde ti börja söka större lägenhet, först i norra österbotten men blev sedan i mina hemtrakter då det bara var kö överallt. Jag lämnade bort skolan (eller, jag är frånvarande ett år nu pga graviditet, men blir väl nog att jag avsäger mig studieplatsen helt nästa år då). Våra föräldrar tog det väldigt bra och gratulerade, likaså vänner och bekanta.

Det blev en riktigt positiv känsla av det hela då ingen i omgivningen tyckte det var dumt eller för tidigt, åtminstone har ingen sagt det rakt ut åt mig.

Flicknamnet kom vi på direkt, eller jag hade redan länge tänkt på ett flicknamn som jag läst i någon berättelse och han tyckte om det. Men eftersom vi har haft det klart så länge så har vi varit inställda på en flicka nu hela tiden -fast det inte är någon skillnad, lika mycket kommer vi att älska det ändå. Det var lillens fammo som hittade pojknamnet på ett dagis hon städade, men vi har inga mellannamn åt lillkillen ännu...
Fast hans väldigt manstarka släkte så har önskat en liten tös till släkten. Men det är nu ingen skillnad för dem heller i slutänden tror jag.

Jag fick må bra, fast hade ingen aptit och började må illa av att äta -med väldigt få undantag. Min vikt gick från ca 68kg till nuvarande ca 65kg och ännu ser jag inga tecken på att vågen ska börja öka, men det kommer säkert ännu. Min mage e riktigt rund och fin kulle frampå magen (bär hela på framsidan, precis som min mor gjorde) och det verkar på något vis tära på ryggen eller så har något hamnat i kläm för enda problemet är ryggvärk på höger sida. Stödbältet man får låna från Mödrarådgivningen hjälper inte, eller bara en kort stund, och värst är det då jag sitter i bil. Nu då jag gick från min systers hem (ca en kilometer) märkte jag att min kondition har försämrats avsevärt så får verkligen ta mig i kragen nu och börja dra ut Matias på promenad med mig! Kanske jag borde börja träna demdär små övningarna i häftet jag fick också....

Imorgon ska vi på vårt andra ultraljud, och vi kommer troligen att fråga om de tror att det är en pojke eller flicka. Vi vet att det inte alls är säkert det de säger men ibland kan de ju se riktigt bra, beror ju bara på barnets läge och om navelsträngen ligger ur vägen. Vid första ultrat flyttade de BF datumet två veckor senare, få se om de tänker flytta det på nytt. Nå, nujust är BF den 28de april.

Nu vet jag vad folk menar att man kan börja drömma en massa som gravid! I förra inlägget kan du läsa om förra nattens dröm. Och inatt hade jag en ännu märkligare...
Vi var utomlands, i ett land med anakondor, tivolin och palats. Anakondorna åt folk förstås och tyckte speciellt mycket om små barn, så jag som skulle ha barn snart blev inlåst i palatset men Matias fick inte vara med mig. Efter att jag fick barnet så blev det också inlåst, direkt utan att ens ha blivit tvättad! Min mor var vakt vid barnets cell (det var faktiskt en cell) och jag fick lov att gå in med en tvättsvamp, handduk och ämbar med ljummet vatten för att tvätta lillen. Matias hade så länge fått armen på sin sida att ta livet av anakondan som cirklade runt palatset och han själv bröt sig in i lillens cell för att ta oss därifrån, men ute på gården dog folk i striden mot anakondan.....
Då vaknade jag av att telefonen började spela Nirvana - Smells Like Teen Spirit. Än en gång hade min älskade väckt mig ur en hemsk dröm.

Drömde så hemskt...

Har ni sett en film (minns inte namnet) där föräldrarna fick välja olika förutsättningar för sina barn -eller lämna allt åt slumpen? Men om de lämnade till slumpen så fick de barnen inte välja vilka utbildningar och yrken som helst, tex astronaut så måste man vara speciell och med de rätta fysiska egenskaperna för att ens få försöka.
Nå en kille i filmen ville bli astronaut och åka upp i rymden men föräldrarna lämnade ödet till slumpen så han fick inte. Han tog på sig en annan identitet, av en man som hade de perfekta förutsättningarna men varit med om en olycka så han var förlamad från midjan neråt.

Inatt drömde jag något som ärligt talat skrämde skiten ur mig:
Läkarna ville jag skulle bestämma allt om mitt barn nu innan det föddes.


Jag skulle välja om det skulle ha mina bruna ögon eller Matias blå/gråa, mitt mörka hår eller ljusare, flicka eller pojke, Matias längd eller som jag, långa fingrar eller korta, stor liten näsa eller spetsig etc etc.
I drömmen tyckte jag det var hemskt och jag tycker det ännu, jag var riktit lättad faktiskt då Matias väckte mig!

Men de kommer ju mera och mera ditåt, nu har vi fosterscreeningen som ser efter färdigt så barnen inte har några kromosomfel (=utvecklingsstörning) och att allt ser korrekt ut med ultraljud. När kommer nästa steg att man tar ett prov någonstans och kollar vilka gener exakt som finns? Så man vet på förväg om den har ärvt mer av mamma eller pappa, och vad som har ärvts av vem. Sen börjar vi säkert se i generna (vi gör ju de redan till viss del hos födda individer) om de har nå anlag till hjärt/kärlsjukdomar, cancer, diabetes etc. och blir då nästa steg att föräldrar får avbryta graviditeten om det är ett barn som kan ha svagt hjärta senare i livet? Precis som man nu kan få avbryta graviditeten om barnet är utvecklingsstört då det upptäcks i så tidigt skede.

Vi deltog i fosterscreeningen, behövde inte ta fostervattensprov (vilket jag inte skulle gått med på heller tror jag) utan de kunde endå konstatera att allt var normalt. Men klart man hann fundera: om det är sjukt, ska ja orka ta hand om det då? Jag hatade ärligt talat de tankarna, det är ju som att säga att det inte vore lika mycket värt om det har "något fel"! Jag har en av mina bästa vänner som har en syster med Downs Syndrom -och hon är en så hääärlig människa! Alla utvecklingsstörda jag har träffat är så trevliga, söta, snälla och väldigt få av dem har ju egentligen lägre IQ utan bara svårare att lära sig.
Jag skulle inte ha klarat av att ta ett beslut om de skulle ha sagt att det var sjukt, och om jag skulle ha tagit bort det skulle jag aldrig ha förlåtit mig själv för det heller.

Men det är en svår fråga, hur långt får man leka Gud? Klart man vill ge sina barn den bästa förutsättningen att kunna förverkliga sina drömmar och sånt, men att börja blanda sig i för mycket... Laga alla människor till superindivider utan brister och fel, med samma fysiska egenskaper och samma förutsättningar för olika arbeten...

Om jag upplever den tiden (vilket jag hoppas att jag inte gör) hoppas jag någon är klok nog att sabotera forskningen.
Människan är inte lagd här för att leka Gud och blanda sig i livets utgångar. Meningen att vara människa är ju att vi alla är unika och har en alldeles egen plats här på jorden att fylla med våra brister och plus, fel och rätt, kunskaper och erfarenheter osv.

Snart är det jul!

Som de flesta säkert har reagerat på så är det december nu, vilket innebär att det snart är jul.
Julen är min favorithögtid men jag måste ärligt säga att jag är vääldigt led alla dessa parodier på julsånger -som bara handlar om att vara full, dricka eller att tomten är dum. Jag menar, hela grejjen med julen är att det är barnens högtid då barnen ska få ha det trevligt och lugnt med familjen. En, så att säga, vit jul är den bästa julklappen man kan ge ett barn ibland.
Så har det alltid varit hos oss i min familj, och det blir inga ändringar på det i år heller, men under årens lopp har jag stött på allt fler som snackar om att dricka julölen och bada bastu osv på julen.

På julen äter man jullunch, ser på Kalle Ankas jul, äter julmiddag och väntar sedan på tomten som delar ut presenter. Presenterna öppnas sedan och barnen får testa sina leksaker medan de vuxna dricker julkaffe med pepparkakor och julstjärnor. Sedan, sent senare, är det dags för allihopa att krypa till sängs.

Sådan har jag upplevt julen (om än min familj aldrig har varit så hårt bunden med nå vissa traditioner under julen) och jag har älskat julen. Men säkert skulle jag ha gillat julen lika mycket som barn i vilket fall som helst, jag menar -man får ju presenter! Eller skulle jag ha uppskattat julen lika mycket..?
Omöjligt att veta, men jag tycker att alla kan låta Julafton vara vit och vacker. Både snövit och ren.

Och nej, dethär e ingen propaganda mot alkohol. Det är bara mina egna funderingar kring jul + alkohol + barn. (Och sedan då man har vuxna barn som kanske far hemifrån senare på kvällen -ja då e de en helt annan sak vad man gör och inte gör på julen)

Motion under graviditeten

Det är bara att konstatera: jag mår int bra av att vara stilla för mycket eller länge. Kanske låter motsägelsefullt nu då jag är gravid att jag skulle vilja börja röra på mig mer för att slippa sjuk rygg
-men jag tror ärligt att jag har så sjukt just för att jag inte rör på mig lika mycket som förr.

Nu menar jag ju inte att jag ska börja med 100 situps, armhävningar och 2timmars promenader utan bara något smått så jag inte förtvinar utan stärker. Promenader går jag och min älskling på varannan dag ungefär och de e otroligt va de känns skönt i kroppen efteråt! Kanske det är den friska luften också som gör sitt till.

Såg en annons om motion för gravida här i kommunen men den kursen kostar 50€!! Jag tycker det vore i alla hälso-organisationers intresse att se till så gravida får den motion de behöver -att de hjälper en röra på sig med någon gratiskurs eller lättare att hitta olika kurser. Jag menar, vad jag har läst så är det lättare för kvinnor att föda om de håller en viss grundkondition och stärker sin rygg/mage med nå lätta små övningar. Att man behöver mindre smärtstillande etc. Så de borde ju vara billigare i längden för samhället då att se till så gravida kvinnor håller en viss grundkondition så att de även har lättare efter graviditeten ti återhämta sig.

Eller är de jag som har fått något om bakfoten?

Oavsett, om någon har nå tips på "mammagympa" så tar jag gärna emot det.

Vill läsa läsa läsa!!

Har lånat flera böcker av min chef Monica. Dessa böcker är:

Det ska bli ett sant nöje att döda dig Magdalena Graaf
Rädda Felix Helena Richardson
Snälla pappa, nej Stuart Howarth
Bakom stängda dörrar Kristina Hansen, Bengt-Åke Cras, Agneta Cras
Såld Zana Muhsen
Bakom dolda galler Hameeda Lakho


Största problemet är ju att veta vilken man ska börja med av dem! Alla är ju baserade på sanna historier eller författarnas egna upplevelser -tror jag börjar med någon av de två sistnämnda som båda handlar om kvinnor i andra länder/kulturer som blir fast hos "sina män". De är också med hård pärm så kan vara lättare att läsa.

Om ni har nå andra böcker ni vill tipsa om i liknande stil som dessa, varsågoda!

Myndigheter och deras rådderi

Ska till FPA idag, för de har skickat hem nå brev om återkrävning av bostadsstöd -som vi inte ens sett till nå. Och vi hade varit in och sagt att jag får ingen lön för dendär månaden (oktober) och kommer inte ha nå löneintyg att visa upp men de kräver endå löneintyg o vi va in o förklara på nytt och de sa vid Jstad-kontoret att det var ok, det skickas in så då och inga problem. Ja, nu ska e då återkrävas på grund av att man inte gett nå löneintyg för den månaden.

Någon som förstår va de yrar om?
Nå, hoppas nudå att vörå FPA e smartare, tar med mina löneintyg för de senaste gångerna jag fått lön och visar att "dessa har jag fått, vilket vill ni ha då de står om oktober i era brev och jag inte fått nå lön sedan september?".

Så böri de va dags att söka sig till Vasa för att prata med arbetskraftsbyrån, men hoppeligen e nu inte det så svårt som de låter eller kan vara heller.

Vad annat kan jag berätta? Jag fyller på måndag så på söndag blir det full rulle med min familj, Matias mammas familj, Matias storebrorsfamilj... Snabb kalkyl: 3+4+6 (pluss jag och Matias förståss) människor i vår lägenhet, varav 5 är barn under 12. Lär bli livat. Skoj!

Så e de Vörås julöppning nästa helg också, om man sko försöka ti faktiskt fara ut på byn då. Kanske man har nå barn ti ta med sig då o träffa julgubben?

Glad Farsdag!

Har tillbringat en underbar helg hemma i nya lägenheten med två underbara pojkar!
Min egen älskade Matias och Matias son Kevin. Så härliga pojkar man bara kan önska sig.
Kevin är nog "pappas pojke". Det har varit riktigt roligt att ha lite mera ljud och rörelse här emellanåt.

Idag ska vi fara och äta tårta och smörgåstårta för att fira min pappa och min syster som fyllde tidigare i veckan. Namnam som Kevin säger.

Nytt hem

En tid sedan jag skrev något. Men kan berätta att jag och min älskling har flyttat! Vi har fått en 2008 renoverad lägenhet i mina hemtrakter. Riktigt vacker lägenhet om jag får säga det själv. Det nödvändigaste finns här nu på plats och uppackat, väntar ännu på vårt nya tv som vi beställt från NetAnttila.

Lycklig lycklig lycklig....

Kan man vara såhär lycklig eller kommer mitt hjärta att sprängas?

Nå, ska imorgon o jobba som assistent åt dagmamman igen. Triivs bra me de!

Men nu ska ja sluta skriva för vi ska se på "The Gravedancers"

Puss åt min älskling som ja vet läser över axeln!

Ultraljud nummer 1

Var på första hjärtljudskollningen 26.09. Hörde nog ett friskt och snabbt hjärta. Då sade de att man inte kan höra hjärtat om det är för tidigt i graviditeten, att det måsta vara i vecka elva ungefär.

Sen 30.09 var det första ultraljudet. Inga problem, älsklingen låg i perfekt läge för att mäta nackvecket (normal tjocklek) och barnet i sig själv. Men vad konstaterades? Jo att älsklingen skulle bara vara 9 veckor gammal! Så nu fattar jag noll, är jag i vecka 11 nuförst eller e jag i vecka 13? Eller kanske 12an? Jag menar, om nu älskling var så ung borde vi inte ha hittat hjärtslagen, men de hittades utan desto mera problem. Men så var älskling så liten till växten så att hon måste vara yngre än så ändå..!

Och om jag har fattat saken rätt så har det ingen skillnad att jag har svårt att äta (börjar må illa väldigt snabbt och har int nå stor matlust)  utan ungen tar ändå all den näring den behöver för att växa ordentligt och normalt. Med resultat att jag själv kan må lite sämre...

Så ni kanske ser mitt dilemma? Men, i december ska man på nytt på ultra och kolla anatomin på barnet, så hoppeligen kan de då på nytt ge ett ordentligt svar på när jag har BF.

Kan annars berätta att jag tänkte börja på ett nytt jobb men fick sluta då jag märkte att ischias inte klara av det. Har försökt smörja med Mobilat (eller, älskling har varit så snäll och smörjt åt mig då jag haft sjukt) men det hjälper bara ett par minuter och sen är det sjukt eller sjukare igen... Så får ta kontakt med rådgivningen på nytt på måndag och fråga efter nå andra ideer. Har ni några ideer? 
Fast det gör inget att jobbet misslyckades för jag fick ett telefonsamtal (eller min blivande svärmor fick medan jag var där på besök) och fick då förfrågning om jag vill komma en par dagar i veckan och ta hand om barn! Perfekt! Så arbetslös helt är jag ändå inte. Bara nästan.

Något mer jag kan berätta? Var på efterspaningskurs igår vid hemgården. Jag var borttappad med min mans brorsdotter (svägerska eller va heter det?) och min man och hans yngre bror (svåger?) med några andra sökte efter oss och andra. Kronoby flygplan kom också och deltog i övningen och de såg mig och Ida men ingen annan av de som var borttappade. TIPS! Går du ut i skogen, ha en röd jacka. Då ser både folk och flyg dig utan problem fast du är i skogskanten! Och inte som min faster som hade mörkblått på sig och inte blev sedd fast hon var på en öppen mossa utan träd.

Märkligt vah?

Här tycker man att man bara klagar på att man har ingen tid för sig själv, aldrig kan gå undan och vara ifred en stund då man bor i en liten etta med sin karl.
Nu är han och hälsar på sin gamla kompis och gissa vad?

Det är alldeles för tomt och tyst här hemma! Jag saknar honom! 

Lite kan det ha att göra med det faktum att det är kväll, mörkt ute, man int kan slippa bort från lägenheten och är trött men ändå int egentligen så trött att man vill sova (fast det är troligen det jag kommer och göra nu efter att ha skrivit klart).
Men sist och slutligen är det bara att konstatera; det är höst/vinter på gång i Finland igen. Jag hatar att vara ensam under den mörka delen av året. Jag trivs bäst med människor runt mig. Vänner, familj, men mest av allt den jag älskar -min lilla underbara Matias.

Vem älskar inte att då det börjar bli mörkt kura ihop sig under täcket med någon man älskar och hålla om varandra, eller lägga på en bra film (om än jag int får ligga med huvudet på hans rygg som e såååå skönt för min lilla växande mage) och njuta av lugnet... Jag e helt klart en myspys människa, eller har blivit till det. Men det är klart, om livssituationen skulle vara annorlunda kanske jag skulle vilja göra något annat under kvällarna. Typ fa ut me vännerna på kvällskaffe, eller fara till vänner o se på film eller något.

Kanske de kan finnas nå nätkurser i språk? Någon som vet om något sånt kan väl höra av sig? Latin och ryska har jag försökt tidigare, franska/spanska skulle vara skoj att lära sig. Va fan, egentligen vilket språk som helst skulle vara skoj! Fast arabiska om int annat (att prata, inte skriva)...

Och nu har jag svamlat klart tycker jag....

Lista stulen...

...av Alexandra. Enjoy

VEM

Vem är i rummet med dig? Ingen
Vem fick du senaste sms av? Mamma eller bror
Vem tänker du på nu? Mig själv
Vem pratade du senast i telefon med? Mamma.
Vems hus var du senast i? Pedersöre kommuns hyreslägenheter
Vem önskar du var med dig nu? Ingen, trevligt o va ensam ibland o
Vem är din favoritsläkting? Har ingen favorit, tycker om de allihopa i min lilla släkt!

VAR

Var är din mobiltelefon? På bordet
Var handlar du mest? Smarket då jag har skort
Var fick du tag på tröjan du har på dig? H&M troligen
Var åkte du senast bil? Hem från Esse.

VAD

Vad åt du senast? Ris med pepparkyckling o smör
Vad drack du senast? Mjölk
Vad är det för färg på dina byxor? Vita mjukisar
Vad är den närmaste saken som är blå? Dricksglaset
Vad har du på fötterna? Strumpor, svartvitrandiga
Vad är din favorit färg? Svart, röd
Vilken film såg du senast? Polisskolan 4
Vad hör du just nu? Sims Social på Facebook

HAR DU NÅGONSIN

Sovit i någon annans säng? Jodå
Hånglat på en bio? Angår itn dig
Hånglat i skogen? Angår int heller dig
Tyckt att din kusin är het? Har en kusin, en kvinna, jag är förlovad med en man -vad tror du?
Sovit naken? Klart man har, de e skönt!
Kört över hastighetengränsen? Nå, vem ha int?
Målat om ditt rum? Nä.
Dansat framför en spegel? Många gånger
Fått hicka? Vem ha int?
Dumpat någon? Va har du me de ti gör?
Stulit pengar från en kompis? Va fan? Sånt gör man int mot vänner dummer!.
Hoppat i en bil med folk du just har träffat? Jodå
Varit i slagsmål? NJääää.
Smugit ur ditt hus? Nej
Haft känslor för någon som inte känt desamma? Har väl alla då de va små ?
Hånglat med en främling? Inget du har att göra med
Älskar eller saknar någon nu? Älskar min fästman, barnet jag har i min mage, min familj, mina vänner. Saknar alla också, men nu har jag lite egen tid då ja får ta de lugnt o bara njuta sj.

Dag 11 - Någonting jag ångrar

Jag anser det vara onödigt att ångra sig. Det som har hänt har hänt, du kan int vända tillbaka och göra något åt det, så varför ska det lämna i huvudet och spöka? Som ni kanske läste tidigare så kan jag nog oroa mig mycket MEN de e om framtiden, de förgångna e de förgångna.

Klart de kan någon gång komma som hemsökelse att "faaan hede o hede va onödigt o varför sko hede o hede ske" men de tror ja alla har någon gång om något.
Men faktiskt verkligen ångra.....

Nej inget. Allt som hänt mig, allt som jag gjort, har fört mig vidare till det som finns idag. O de val som jag gör nu kommer att föra mig ti en sån eller sån framtid. Och då man väl har gjort något är det bara att göra det bästa av vad som kommer sen. Onödigt att sitta och fundera om man har gjort rätt, borde jag gjort så? Du kan ändå inte ångra det så lika bra att leva med vad du gjort -och se till att bli klokare av det.

Om du inte lär dig av dina misstag, då kan jag säga ärligt att jag tycker du är dum. Likaså jag. Det finns väldigt få dåliga saker som jag gjort två gånger. O de som jag gjort två gånger så e sånt som omständigheterna mer eller mindre krävt.
Förstår ni? Ni behöver inte förstå.

Dag 8 - Någonting jag oroar mig för

(Hoppar över dag 7 för orkar inte börja fota mig)

Var ska jag börja? Oroa hej hopp här e specialisten på de.
1. Mig själv, mår jag bra?
2. Barnet -kommer allt gå bra, kommer jag att vara bra mor, kommer de att bli en enkel uppväxt för h*n eller tungt, kommer man att ha råd att ta hand om h*n och köp allt som behövs, orkar vi båda två.
3. Mannen, e allt bra med honom, orkar han, blir det si eller så.
4. Familjen, e allt bra hemma, har man tillräckligt med kontakt, e allt okej me huset, har de pengar?


De sko va enklare att lista va ja int oroar mig för, för de e väldigt lite ja int oroar mig för -som ja orkar int oroa mig för andra länder för de påverkar inte mig direkt (nog på lång sikt men).
Ne, de räcker att måsta gå omkring me en hård klump i halsen/magen annars också int behöver ja nå mer ti oroa mig för. Har helt tillräckligt för att kunna gömma mig under sängen o int komma fram förrän de e dags att föda eller jorden går under...

O nu ska ja slut funder på hede innan hjärtat börjar hoppa...igen.

Dag 6 - En bild på mig och min bästa vän

Jag och Jessica från Kristinestad. En härlig tjej som man träffar alldeles för sällan pga avståndet mellan oss. Saknar dig tjejjen!

Min första vän i Jakobstad då jag flyttade dit, blev sedan även min chef på praktikplatsen och på mitt arbete -men fortsatte vara min vän ändå. Träffar inte heller lika mycket längre och går inte tillsammans på gym längre.

Jag o Miica, min blodssyster som jag skulle flytta till åbo med på samma gång men omständigheterna ändrade de planerna. Ser henne knappt längre och talar inte lika mycket längre på nätet. Dyker upp i tankarna på mig med jämna mellanrum och funderar hur det går i stora staden.

Jag o Jonna, som gifte sig i vår. Härlig tjej att prata med och umgås. Skulle önska träffa henne mera nu än va jag gjort den senaste tiden. Prata i telefon kan man dock alltid göra nu som då.

Jag o Paula, Paul. Otroligt flummigt kan de bli då vi två sätts i samma rum -men flummigt på ett bra vis. Har alltid ett öra att låna åt mig då jag behöver få prata!

Sofia, också nyflyttad till Åbo med sin Kaj. Skulle ha blivit min granne nästan. Saknar starkt att sitta och filosofera om allt möjligt, och sen dansa tills klackarna går av, med henne. Hoppas hon har det bra i Åbo!

Cami, inte sett nu på ett tag då hon farit tillbaka till Vasa, men hoppeligen kommer någon av oss att komma sig ditåt snart så vi kan träffas.

 Mile, Idus, Milla o Cona. Haft roliga, yriga stunder med dethär gänget (och Frida som tar bilden). Int minns jag hur jag lärde känna vem men om jag inte skulle ha lärt känna dem så skulle jag inte ha träffat min Matias. Redan det är väl ett tillräckligt plus i kanten?

Som ni märker har jag långt ifrån EN bästa vän. Jag har väl ingen Bästa Vän utan jag har många vänner som alla står mig väldigt nära hjärtat av någon anledning. Det kan vara något vi delar åsikt om, något hon/han gjort för mig (ofta utan att de vet om det själv) eller annat. Och alla på bilderna, men många fler. 

Jag säger det inte så ofta, men varje vän är guldvärd för mig.

Dag 5 - En dålig vana jag önskar jag inte hade

Dag 1 - Ett foto av mig + 10 fakta
Dag 2 - En person jag vill träffa just nu
Dag 3 - Mina drömmar
Dag 4 - Vad skulle jag göra om jag fick 1 miljon
Dag 5 - En dålig vana jag önskar jag inte hade


Dålig vana... vet inte direkt. Jag har tagit bort de dåliga vanorna en efter en. jag biter inte på naglarna längre... Jag låter bli ti låta folk kör över mig eller köra själv över någon... Jag har slutat fa ut på fest så mycket...

Så int vet jag vad jag har för dåliga vanor nu? Inga? Säkert någon... Matias, vet du nån? Nehe, int du heller vet någon. Eller kanske du inte vågar berätta åt mig. Haha.

Så jag måste väl säga att jag inte har någon dålig vana alls. Fast det låter ju inte riktit korrekt det heller...

Annat skoj jag kan berätta? Vi har äntligen fått en ordentlig säng! Jippii! Och första natten var underbar, länge sen man sovt så gott.
Idag skall man till rådgivningen, om en halv timme ungefär. Få se va de blir tal om idag då?

Dag 4- Vad jag skulle göra om jag fick en miljon

Dag 1 - En bild på mig + 10 fakta om mig
Dag 2 - En person jag vill träffa just nu
Dag 3 - Mina drömmar
Dag 4 - Vad jag skulle göra om jag fick en miljon


Jaaaaa-a, vad skulle jag göra med så mycket pengar.... Köpa ett hus, en villa, lite skogsmark, ny bil, resa någonstans (beroende på när ja får pengarna isåfall), betala bort nå skulder (både egna åt syskon och andras).


Oså vill man ju tänka sig att man skulle donera bort en del pengar också åt olika välgörenheter.


Men när allt kommer till kritan i dagens värld så är 1 miljon väldigt lite pengar....
Hus - 300 000 (atså bygger nytt)
Villa - 100 000
Bil - 40 000
Lån - 1 000 (uppskattar i stort bara)
=441 000, nästan hälften! Och så ska man ju köpa kläder åt mig, älskade, barnet som är på väg och möbler och så vidare. 1 miljon - vad får man för de ens längre?

Dag 3 -Mina drömmar

Dag 1 - En bild på mig +10 fakta om mig
Dag 2 - En person jag vill träffa just nu
Dag 3 - Mina drömmar
Dag 4 - Vad skulle jag göra om jag fick 1 miljon
Dag 5 - En dålig vana jag önskar jag inte hade
Dag 6 - Bild på mig och min bästa vän
Dag 7 - En bild på mig idag och vad jag hade på mig
Dag 8 - Någonting jag oroar mig för
Dag 9 - En bild på ett ställe jag varit på
Dag 10 - En bild på mig själv för ett år sen
Dag 11 - Någonting jag ångrar
Dag 12 - Vad jag åt idag
Dag 13 - Min favoritfilm
Dag 14 - En låt som får mig att gråta

Mina drömmar. Som ni ser (som är in och läser nu som då) så väntar jag barn! Så vad drömmer jag om nujust? Jo att graviditeten ska gå bra, förlossningen ska gå bra och att jag ska bli en bra mamma. Jag drömde om utbildningen i Åbo och allt möjligt resas men vet ni vad?

Jag är hellre gravid nu. Jag har hellre barn. Då jag var yngre var min dröm att ha barn och vara gift innan jag är 25år. Den drömmen gav jag upp för ett par år sen. Men se bara, jag fick visst uppfylld den drömmen ändå! Kanske det ändå alltid har varit min innersta dröm, vad vet jag? Jag har alltid önskat att det ska ske som det är meningen det ska ske. Så detta var väl meningen.

Min dröm vidare? Bra hus, stort hus. Trevlig hund och grannar. Bra arbete för mig och min älskling.

Ni vet, allt sånt som kommer då man är gravid.

Tävling om leksaker

Jag ska vara med och tävla om leksaker på Joannas blogg.

Om ni vill vara med och tävla så kan ni gå in här och delta!

Dag 2 -En person jag vill träffa just nu

Om jag måste välja EN så blir det mormor. Men helst skulle jag träffa mormor, morfar, deras hund och farfar igen.


Mormor var så härlig att sitta och diksutera med, man kunde diskutera allt från ungdomstrender, politaik till alkohol och vilken val som var störst i havet. Morfar var tystlåten, eller så minns jag honom, men en stadig klippa som alltid var glad och pigg (medan han bara var lite sjuk ännu, Parkinson).


Farfar har ganska nyligen dött men jag skulle vilja gå tillbaka i tiden och träffa honom då han ännu var frisk (propp i hjärnan, förlamad högersida och ingen talförmåga). Höra honom berätta om krigstiden (jo du, min farfar var med i kriget! Var din det?) och hur det var i Kalapi på äldre dagar.


Att välja mellan dessa tre är alltför svårt för mig, men mormor står mig nära hjärtat för evigt. Alla diskussioner vi haft efter skolan då jag väntat på mina syskon, alla danssteg jag försökte lära henne och ännu då hon blev dement dansade jag ibland för henne i ålderdomshemmet -och hon blev så lycklig! För alltid kommer min käraste ägodel vara Kalevalaringen hon gav på min student, den sista gåvan hon gav mig. 

Mormor, morfar, farfar....vila i frid, ni finns med mig hela tiden.

Dag 1 – En bild på mig + 10 fakta om mig.
Dag 2 – En person jag vill träffa just nu.
Dag 3 – Mina drömmar.
Dag 4 – Vad jag skulle göra om jag fick 1 miljon.
Dag 5 – En dålig vana jag önskar att jag inte hade.
Dag 6 – Bild på mig och min bästa vän.
Dag 7 – En bild på mig idag och vad jag hade på mig.
Dag 8 – Någonting jag oroar mig för.
Dag 9 – En bild på ett ställe jag varit på.
Dag 10 – En bild på mig själv för ett år sen.
Dag 11 – Någonting jag ångrar.
Dag 12 – Vad jag åt idag.
Dag 13 – Min favoritfilm.
Dag 14 – En låt som får mig att gråta.

Nya kläder

Jag börjar vara av smått behov av nya kläder snart! Mina gamla kläder börjar bli för små, för att inte tala om att jag vill ha en ordentlig vinterjacka/kappa som int visar halva ryggen då man sätter sig någonstans! Och som dessutom är varm och man kan lägga nå kläder under för de riktigt kalla vinterdagarna.

Från en sak till en annan. Var underbart att gå hem idag från Matias bror! Smådugga såde härligt (som ni såg på mina 10 fakta så älskar jag att vara ute då det är ruskväder) och nu då man kom in fick man ta en varm och skön tekopp att avnjuta. Skrev lite blogginlägg, spelade lite ZooWorld2 på FaceBook, sorterat mina viktiga papper i min nya mapp och skall nu sätta mig och skriva underbara brev åt underbara brevvänner!

Brevskrivning, vad har ni för åsikt om det?
Jag, personligen, älskar att få ett brev som jag vet att någon faktiskt satt ner tid på att fundera ut och skriva ner. Istället för snabbmail som ofta blir korta och konsista "hej hur mår du. bra sj då?" och inget mera. Nej, brev har alltid varit min favorit och kommer troligen att vara det för alltid också.

Dag 1 -en bild +10 fakta om mig

1. Jag älskar svart och rött
2. Jag är förlovad med en underbar man
3. Jag är hemma från Kalapää, del av Vörå
4. Jag tycker om regnet och åskan och tar gärna promenad eller sitter ute/på balkong då
5. Jag kan inte äta kryddstark mat
6. Jag har väldigt dåligt mörkerseende
7. Jag var livrädd för mopeder och motorcyklar men Matias fick botat mig då han tog med mig på en åktur med sin brors motorcykel
8. Jag älskar barn, men det river i mig då de skriker
9. Jag klarar inte av gräl, jag mår dåligt direkt och börjar gråta av ilska direkt om det är riktat mot mig
10. Jag var en riktig festprisse förr som aldrig sa nej till en chans att fara ut eller dricka några, men som fått nog och helst skulle leva som absolutist i resten av sitt liv med sin man vid sin sida.




Dag 1 – En bild på mig + 10 fakta om mig.
Dag 2 – En person jag vill träffa just nu.
Dag 3 – Mina drömmar.
Dag 4 – Vad jag skulle göra om jag fick 1 miljon.
Dag 5 – En dålig vana jag önskar att jag inte hade.
Dag 6 – Bild på mig och min bästa vän.
Dag 7 – En bild på mig idag och vad jag hade på mig.
Dag 8 – Någonting jag oroar mig för.
Dag 9 – En bild på ett ställe jag varit på.
Dag 10 – En bild på mig själv för ett år sen.
Dag 11 – Någonting jag ångrar.
Dag 12 – Vad jag åt idag.
Dag 13 – Min favoritfilm.
Dag 14 – En låt som får mig att gråta.

Vikten av att få sova ut....

Jag längtar efter att vi far till Ikea i Haparanda efter en ny säng (fast vi monterar inte ihop den före vi får ny lägenhet antar ja). Sängen vi har nu är alldeles för liten för oss två!
Jag kan nog sova lugnt och stilla, om jag vet det finns lite plats. Fast det gäller inte oss båda två så då blir det trångt och vi buffas mycket.
Inte världens bästa nattsömn eller hur?

Inatt valde jag att bädda ut soffan åt mig istället, men kan nu inte påstå att den var nå bekväm heller med en skarp kant exakt under ryggen. Och inte var golvet nå bättre heller fast jag brukar gilla att sova på golv. Men det är väl så då man int kan sova på mage lika lätt längre.

Nå, iallafall, en förlorad/förstörd nattsömn innebär för mig -en förstörd dag! Fast då igen, nujust är det så otroligt vackert väder, min rygg är inte så sjuk, jag får lyssna på vilken musik jag vill (älskling har farit till sin bror på kaffe) och bara njuta av lugnet en stund. Man kan ju inte riktigt klaga då eller hur?

Och om det vill sig riktigt väl är både han och jag på gott humör hela dagen. Fast vi återigen är utan pengar. Men pengar är inte det viktigaste (klart det är viktigt till mat osv men inte för att vara lycklig).

Då man fått sova så då bryr man sig inte om triviala saker som pengar osv, då har man mera energi att faktiskt ta tag i saker som annars kanske känns tunga!

Jag har annars ansökt om ett jobb här i kronoby, städjobb. Håll tummarna för mig att jag får det!

Kort...

...presentation av mig. Lika mycket för att få ett inlägg som visar hur det ser ser ut på min blogg då jag redigerar.

Marion, född november 1988. Bor nu med min underbara fästman Matias. Jag är utbildad närvårdare, tagit studentexamen och gick ett år på artistlinjen i Lappfjärd. Får nujust arbeta som inhoppare på Servicehemmet Castren i Jakobstad och jag stormtrivs där.

Och detta får räcka som kort presentation om mig nu. Ska fortsätta redigera min bloggs utseende nu.