Tandläkare

Igår var jag till tandläkaren, första gången sedan högstadiet (med andra ord ca 6 år sen). Jag visste om några saker: 

• Jag hade hål i någon tand
• Min sista visdomstand växte troligen snett
• Jag hade tandsten

Okej, så började hon räkna upp från tänderna. Plastic, karies, frisk... och vada andra benämningar de nu hade. Kollade min visdomstand som mycket riktigt höll på och växa snett -så den skall opereras bort! Kolla hon mina andra visdomständer -jaha, två med hål i, dom drar vi ut! Kollar resten av tänderna -2 till hål som vi skall laga nästa gång! Och en massa tandsten -det tar vi bort nu!

Sa åt henne (det var en kvinnlig tandläkare) att jag aldrig tagit bort tandsten förr, så hon sa att jag skulle få välja mellan att använda ultraljudsputs eller manuell skrapning. Ultraljudet tyckte jag ilade nå förhärdades så tänkte ta manuell -tills hon började krafsa med nålen och jag trodde hon försökte dra ut min tand! Hujedamej, som hon sa "välja mellan pest och kolera nästan"...! Nå, tog ultraljud eftersom hon sade att det går snabbare med den (kortare pina du vet). Hade mest på nedre tänderna (förståeligt säkert för den som sett mina tänder hur sneda och framför/bakom de växer på nedre käken) och gudars... Hennes fingrar blev helt röda av blod! Hon sa då att jag hade inflammerat tandkött som följd av tandstenen, och att det därför blödde mera men att det skulle bli bättre nu vartefter så länge jag sköter tänderna bra och gärna använder tandtråd regelbundet för att förhindra att det ska bli lika mycket sten igen.

Putsade sedan mina tänder och lade in två nya tider åt mig (ett för vardera hål?).

Operationen och utdragningarna skulle bli aktuella först efter att Viggo är född. Får ej ta röntgenbilder innan så att de skulle se hur rötterna går, plus att bedövningen/narkosen (vad som nu används) och andra mediciner (antibiotika?) inte får användas medan man är gravid. Så nu har ju jag något att se fram emot i sommar...