Förlossning

Lokalbedövning, spinalbedövning, epiduralbedövning, saltvatteninjektioner, kejsarsnitt, klipp i mellangården, sys, dropp i händer....

Ni vet jag har nålskräck vid dethär laget eller hur? Och ni som har fött barn vet säkert vad som gör mig mest stressad och skräckslagen med hela "bli mamma"-grejjen?

Förstås, förlossningen! Det är väl alla mammors stora oro... Men min är i en helt annan karaktär (tror jag). Jag är inte rädd för själva förlossningen eller att det kommer att vara smärtsamt (det förstår man ju bara med logiskt tänkande att man inte kommer ifrån). Nej vad som får mig att känna en liten panik komma smygande varenda gång jag menar att jag skall tänka igenom det och försöka förbereda mig mentalt: alla dessa nålar!!
Det ska vara lokalbedövningar, injektioner med hormoner, kanyler i handen, smärtstillande/bedövande sprutor, ihopsys (för de flesta vad jag har förstått) och så vidare. Och om det blir kejsarsnitt kanske man är vaken(!?) under ingreppet...

Så mycket kan jag säkert säga, jag kommer troligen att slå någon på käften under förlossningen om de blir för många nålar de plockar fram.
Och jag har förstås ingen aning om hur jag skall göra med bedövning etc över huvudtaget... Skall man ta epidural eller inte, ska man vara helt utan, ska man se vartefter...? Nå, av "logiska" skäl kan jag inte se mig själv frivilligt ta någon form av bedövning alls -eftersom tanken på att de ska, medan jag har smärtsamt, ta fram en stor j***a nål och framkalla panik och då spänningar som gör att det tar ännu mera sjukt... Fast det säkert är underbart efteråt om man är lite groggy av bedövningen och inte upplever smärtan längre.

Lustgas, bring it on! Det har jag inget problem att se mig själv använda... Fast jag har hört det är olika på personerna hur bra det egentligen bedövar och att det bara är för korta stunder.

Nu, medan jag skrev dethär, tänkte jag ju på hela förlossningsgrejjen och att det kommer att innebära en massa nålstick. Resultat; illamående, lätt tryck över bröstet, rysningar i hårbottnet, domningar i fingrarna och en puls som ökade med kanske en tredjedel från vilopuls.
Diagnos; lätt panikångestattack (fast jag är mycket väl medveten om att man inte skall diagnostisera sig själv egentligen). Månne de kan ge en spruta lugnande åt en på BB också? Men troligen inte eftersom det kan övergå till barnet vars hjärta andning etc inte får sänkas eller så....

Nästan så jag tyckre planerat kejsarsnitt skulle vara enklare, men på samma gång kan jag INTE tänka mig vara vaken under ingreppet... och jag vill av någon konstig anledning ändå aktivt föda mitt barn.
Inte för smärtans skull eller för att "normer" säger det eller det skulle vara medicinskt bättre för barnet. Jag har bara alltid sett mig själv föda barnet då jag någon gång skulle få ett (eller flera). Det är klart, om något händer under förlossningen vill jag läkarna skall snabbt som sjutsingen ta mig i ett annat rum o sprätta upp min mage (okej, det lät lite groteskt dethär) och få ut lill*n. Men om möjligt vill jag föda normalt.

Fast hela tanken gör ju mig som ni märker livrädd eller nå liknande. Och inte känns det bättre då man inte får fara dit och bekanta sig med stället på förhand heller! Nej nu ska jag avsluta mina funderingar och att framkalla panik åt mig själv! Nu fick jag avskrivet en del av min rädsla iallafall...