Kroppsfunderingar

Nog är det märkligt hur man aldrig någonsin är nöjd med sin kropp. Nu är jag gravid och jag vet att det är därför jag har en stoor mage -så den stör mig inte eftersom jag vet att det vore mera "fult" om jag inte hade den. Eller, om man nu väntar barn så ska det ju nog synas eller hur?

Men då jag var ung (har här vid datorn en bild från då jag var ungefär 16 år) så hade jag verkligen en perfekt kropp -egentligen! Jag ser smal ut, men ändå hade jag kurvor på de rätta ställena (höft och bröst), jag hade min stil och trivdes med den (vilket lyste igenom i hur jag var och hur jag betedde mig)... Och ändå minns jag så bra hur jag tittade på mig själv i spegeln hela tiden och önskade att jag skulle vara lite smalare/plattare på magen, triceps inte skulle hänga så mycket osv osv. Nu kan jag ju bara konstatera att det faktiskt stämde det en del sade åt mig, att de faktiskt ville se ut som mig. Men det trodde jag då bara var ett hån, eller sarkasm, från deras sida för jag såg ju inte det de såg.

Nu, som gravid, tar jag ingen stress egentligen. Jag vet att jag gått upp väldigt lite mot många andra (har nog hört om flera som kunnat gå upp runt 20kg redan i 12e veckan -och då gick jag bara stadigt neråt i vikt ännu!), alltså egentligen så har ju min vikt bara stigit med 4kg!! Vägde 69kg då graviditeten konstaterades (kanske jag var i vecka 2 ungefär då?), gick stadigt neråt under en lång period då all mat fick mig att bli illamående och har nu kommit mig upp till 72-73kg. Så man kan ju bara hoppas att spegeln inte ljuger och att jag själv (syns bäst på triceps/biceps) skulle ha blivit smalare och bara lillen ungefär skulle ha växt (och förstås vattnet, livmodern och moderkakan). Det skulle ju innebära att jag efter förlossningen skulle sjunka drastiskt i vikt igen.

Iallafall, tillbaka till att inte vara nöjd med sin kropp. Jag ser på min gravida mage, ser att det börjar komma sprickningar och är genast nojig över det och tänker "nejnejnej! Inga sprickningar! De kommer att lämna för evigt, jag kommer aldrig att kunna visa min mage igen!". Kan väl nämna här att jag på triceps fick sprickningar då jag vägde 90kg året 2007/08 och att dessa fortfarande finns kvar som vita "ärr".
Och annars också börjar jag bli nojig övre hur jag egentligen kommer att se ut efter alltihopa. Läst så många förlossningsberättelser nu som säger allt möjligt om att sys där nere, få hängmage, hängbröst, kejsarsnittsärr osv osv. Ingenting som riktigt låter uppmuntrande eller hur? Nå, blir att ta en dag i taget sedan och helt enkelt försöka ändra det man inte gillar sen...
Bara det inte är alltför mycket som borde ändras för att man skall vara nöjd.

Dagens motionssaldo: I simhallen 1½timme, simmade 25meter ryggsim och 25meter bröstsim. Annars plaskade jag på, såg på när de andra hoppade från hopptornet och var i bubbelpoolen.