Nånting händer iallafall

Jag ringde nog och gnällde åt Barnmorskan, som genast sade att hon ville jag skulle komma in klockan 12 så hon skulle få kolla hjärtljuden på lill*n med mera.
Jag hade dessutom hunnit ha 5-6ggr med 3 minuters mellanrum toppar då det skar riktigt ordentligt just under brösten (i höjd) och lite neråt längs höger sida. Första gången som det faktiskt framkallade lite tårar -om det egentligen var av smärtan eller om jag mera blev rädd att det skulle ha tytt på att något var fel vet jag inte. Men BM konstaterade iallafall att det rörde sig om värkar troligen, alltså riktiga värkar!
Annars kollades det upp annars också hur lill*n och jag mådde och här är saldot som tyder på att något är på gång att hända:

1. mitt blodtryck har höjts till 120/82 (har inte haft över 115/75 tidigare under hela graviditeten)
2. det just att min mage reagerade inatt och imorse kan vara ett tydligt tecken på att lill*n pressar på ännu mera nu så att tarmen också trycks ihop
3. jag hade gått upp 1kg sedan förra veckan, vilket jag tyckte också då jag såg på vaderna där sockorna skär in i skinnet nu och tyckt mina fötter hade blivit bredare
4. lill*ns puls var samma mellan 135-142 så det var riktigt bra
5. lill*n hade sökt sig neråt ännu mera, så att livmodern hade sjunkt 0,5cm men huvudet var nog så lågt ner som möjligt och fick inte tag i det längre. Annars också låg han riktigt perfekt förlossningsställning.
6. inatt for väl en del av slemproppen också, eftersom det var något slemmigt vitt också
7. spårämne av äggvita i urinen men inga farliga mängder. På samma sticka så blev en "ruta" lila som brukar tyda på att slemproppen har gått

Så nu är det väl bara att vänta på om värkarna börjar på nytt eller om vattnet går. Då får vi se till att fara in till BB... Spännande tider. Jag försöker att fortsättningsvis inte tänka så mycket men det är klart att man oundvikligen börjar bli nervös... känner det i hela kroppen! Vad jag är mest rädd för?

• navelsträngen runt lill*ns hals... 
• megastora sprickningar där nere (i och för sig klipper de väl om de verkar bli sånt men ändå)
• att jag ska få panikattack av alla nålar
• att hon som är med under födelsen inte kommer att funka (alltså kemin mellan oss, att jag inte känner mig trygg/att barnet är tryggt)
• att lill*n ska vara sjuk... 
• att jag ska få nå ordentliga komplikationer av någon form efteråt
• kejsarsnitt (inte rädd men orolig inför utsikten att det skulle bli det, vet inte om jag skulle klara av det)

Ja, så vad ska jag säga? Är på högvarv nu! Skulle behöva göra något men på samma gång förstår jag ju att jag borde vila mycket nu också... Så vilketdera ska jag välja?