Vardagslivet med en son i behov av speciellt stöd, husrenovering, trotsig dotter, fem bonusbarn, jakten på sin drömkropp och iver att vara med som spindeln i nätet överallt.
torsdag 10 maj 2012
6.5.2012 kl19.37
Äntligen!! Äntligen får jag sitta med min 49cm långa, 3070gram guldklimp till son i famnen och lyssna på då han sover.
Det finns ingen större lycka, fast jag är totalt utmattad och sjuk i kroppen.
Jag blev igångsatt igår, kl halv 1 var jag öppen två cent o fick andra pillret. Kl två satte värkarbetet igång på riktigt och öppnade mig fort!
Smärtan var olidlig, för värkarna kom så tätt att jag inte hann hämta andan. Epiduralen blev min räddning! Fast krystvärkarna kom just efter, o då hjälpte ju inte epiduralen. Var 7cm öppen då fostervattensblåsan tyngd så mycket. Så gick vattnet, och jag slöts till 4cm!!!!!
Läkaren kom o kolla, såg mina intensiva värkar, undersökte inne o sade att om en timme blir det kejsarsnitt. Älskling skulle ju inte få komma med då o jag skullejag skulle vara vaken.. Jag hoppades ju att det inte skulle bli snitt...
En halvtimme senare var jag öppen 8cm igen, men kroppen och lillen tyckte redan att jag skulle att jag då redan skulle börja krysta. Bm fick hjälpa till och hålla i lillens huvud men som tur gick det ganska snabbt med de två sista cm. Men det var intensiva krystvärkar och jag visste knappt att jag visste när det faktiskt var dags att krysta. Jag var på sida föreslog de på alla fyra och i slutet svängd jag mig på rygg. Bm tog beslutet att klippa mig då huvudet skulle försöska komma sig ut, och efter det gick det lätt att få ut honom.
Men lillen skrek inte, och de sprang iväg med honom. Då jag såg gulle bli villrådig vem av oss han skulle vara med sa jag han skulle följa med pojken. Jag lämnade med en barnläkare i rummet och han försökte hålla mig lugn fast han inte visste nå mer än mig. Efter en stund kom gulle iallafall och sa att han mår bra och börjat skrika. Vilken lättnad!!!!
Så vi fick kaffe/te, smörgåsar och alkoholfri päroncider att skåla lillens födelsedag med.
Amningen kom inte igång då, och inte under natten heller... Men vi tog ingen panik på det.
Dethär är skrivet lite i gången, utan att ha gått igenom förlossningen med de andra närvarande så är aningen råddigt. I ett senare skede ska jag berätta mera..
SvaraRaderaGRATTIS ÄNTLIGEN!!!!! men det låter ju som en minst sagt vidrig förlossning:( Hoppas ni kan njuta ändå och se till stt prata med någon om förlossningen så du inte blir rädd senae. Kram på er!
SvaraRaderaStort grattis till er!
SvaraRaderaStort grattis, för tredje gången!! ;) Vad skönt att allt blev bra till slut, trots komplikationerna och att han inte skrek där i början <3
SvaraRaderaSTORT GRATTIS!! Låter som en tuff förlossning, men hoppas ni mår bra båda två nu! Lycka till me allt! :)
SvaraRaderaTack till er allihopa :) Blir fortsättning med tiden på VCS och så snart men måste få hem lillen först så jag får landa i mig själv innan jag orkar skriva vidare..
SvaraRaderastort grattis till sonen! duktigt jobbat!
SvaraRadera