En ny era tar sin början i mitt liv. Stora förändringar, troligen till det bättre sist och slutligen men vemodigt känns det ändå. Eller man vill ju aldrig att det ska gå så men det gör det alltför ofta ändå.
Men nu, blicken framåt och dags att börja ta tag i papperskriget som medföljer. Att man nu faktiskt måste lämna in "intyg" över dessa saker tycker jag är mer eller mindre kränkande! Som om det inte är tillräckligt tungt ändå, men nej, FPA ska ändå ha en massa pappersarbete kring det hela så man säkert ska gå under...
Nå ännu är jag inte besegrad, och inte blir jag besegrad heller. Jag vet att det bara är en stund det känns extra jobbigt och det är mycket att göra, sen blir det lättare och lättare vartefter man får vardagen att börja löpa på nytt.
Det blir alltid bättre än man tänkt sig sedan, bara att orka se framåt! Kram!
SvaraRadera