Monday I started to follow Olga Rönnbergs workoutroutine (and more or less her eatingplan) and so far it has gone pretty good!
Although it is hard to do all the exercises with only dumbbells I manage to get them pretty accurate (atleast I think so and hope so). So thanks to that I've dusted of my crosstrainer that has been standing in the corner during most of the summer. But it is very different to be running at that than outdoors!
I only managed 15minutes in pretty slow pace and then an additional 5minutes before my legs were too sore to continue (although I had the heaviest mode on so I ran "uphill" all the time).
Hopefully tomorrow I'll be able to continue a bit longer on it before having to give up.
Also I've realized that I can't wait with weightlifting untill evening cause I'm too tired by then andsore in my arms of carrying my daughter and playing with my son so I tend to take shortcuts with the moves or even do them wrong. Not so good when it is heavy weights!
Well, I'll keep you uopdated on how it is going for me! I really do hope I get the results I want... but I guess it is up to me in the end how good I do the exercises.
Just one thing to complain about; I have no idea how she means I'd be able to eat so much food that I should t get enough proteins and fats! Carbs isn't so hard, just to take an extra slice of bread or a potato more but the other two....
And here I've been thinking I'm eating way too much fat and it is the oposite! Proteins I had a feeling I get too little, maybe I should invest in some highprotein groceries like mushrooms and tuna and eggs... I have to keep my eyes open! But I've learned to eat "kvarg/rahka" (whatever that's in english). So that is good, and I love cottage-cheese!
Take care and exercise like the beast you have locked up inside you somewhere!
torsdag 28 augusti 2014
My movies on R and S
Racing stripes (2005)
Animated and real movie. Very funny, suitable for children in all ages. Will definetly watch it with my son next time it's raining several days in a row.
Rare exports (2010)
A bit differen story about Santa Claus, so don't let anyone still believing in him watch it. And I wouldn't let too young children watch it either. A bit raw humor -or in other words, finish humor at its best!
Reindeerspotting (2010)
This is a very intresting movie and suits well for information and education (after showing it to our teacher when I was studying to nurse in mental illness and addictiontreatments he decided to make it a permanent part of the schools program to watch this movie. Remember that everything you see in it is for real and shot at the very moment it happened.
Riding the bullet (2004)
Stephen King, not many gory or bloody things in this movie but still very intresting. One of the best of his movies I think -although I haven't read the book it is based on yet so can't tell you if it is true to the original story or not....
Ring 2 (2005)
The sequel, not as good as the first movie but sequels never are (not until there is a third or more). But still, if you saw the first one you should definetly watch the second one -just don't get your expectations up too high...
Romeo & Juliet (1996)
A classic, and that is the only reason why I have it. Honestly I haven't watched it in one sitting yet, always got tired on it and paused somewhere in the middle and then continued some other day when I've been bored...
Rottweiler (2004)
Kind of good but propably cause it is so bad that it gets good. Should be a horror movie but not in my opinion, although I don't know what genre I'd put it in either...
Ruins, the (2008)
A very good horrormovie on the other hand. Very intresting, kind of unexpected turns here and there. A good choice when it comes to horrormovies to watch with friends.
Salem's lot (2004)
Also based on Stephen Kings works! Okay but left me wanting more -of everything! Beter acting, more story, more action etc etc.
Save the last dance 2 (2006)
Dancingmovie, totally different from the first one and I'm not sure if it is supposed to tell the story of the same girl or not. If it is I hate when they change actress/actor playing the person!
Sense and sensibility (1995)
Seen it sometime from tv with my sis, don't know why I have it. Propably got it for free from someone. Boring in my opinion cause I don't like love/drama movies.
Shanghai knights (2003)
Funny, good and filled with action. Really good in other words.
Shutter (2008)
Horrormovie. But can't remember it... so propably not good or bad. Just like every other horrormovie.
Siege, the (1998)
Silver bullet (2002)
Stephen King. Werewolfes. Love them, and this was actually good even though it was old so the grafik wasn't the best.
Step up 2 the streets (2007)
Another dancemovie. These Step Up are the best ones I've seen -every single one of them!
Stomp the yard (2006)
Also a dancemovie! Very good cause it is not only typical streetdance anymore and a bit different storyline than the others often have.
Stormwarning (2007)
Horrormovie, one of the better ones I've seen. Don't watch yourself alone. Although it is not really scary but some parts of it might stick in your head and haunt you afterwards -or they did me.
Suck (2009)
Vampiremovie, not so good. Unless you really love vampires, then ofcourse it is good. But could have been alot beter. Many famous names in it though.
Supernatural I-III
I have also number 4 and 6 nowadays. It is my favouriteseries from beginning till end and I can't wait on buying the other seasons. I've watched half of season 9 though.
Caipirinha med döden
So I guess I'd recommend this book to anyone who doesn't have alot of other waiting books in their shelf. Or if you like a bit philosophy baked into your books.
I must say that the thoughts about life/death and religion was the best parts of the whole book!
söndag 24 augusti 2014
Dethär med tatueringar...
Finns det något annat som skapar så motstridiga känslor och åsikter inom samhället som tatueringar (och piercingar) då det kommer till utseendet?
(obs, räknar inte kläder hit, utan de hör under kategorin kläder -inte utseende. Utseende är något som ändå lämnar mer eller mindre för evigt)
Jag har, just nu, två tatueringar. En på min högra överarm och en på min rygg. I mitt huvud har jag, få se nu, 7 till tatueringar färdigt uttänkta vad/var som jag vill ha.
Varenda en av dessa 9 (räknar in de jag redan har) är sådana som är lätta att dölja -eller som är dolda tills jag går klädd i bikini. Det är både medvetet och omedvetet jag har placerat eller funderat ut dem så.
Tyvärr (tycker jag) så råder det ännu en skev uppfattning om att tatuerade personer skulle vara kriminella, tuffingar, gängmedlemmar eller till och med suttit inne redan. En gång i tiden kanske det var så, men nuförtiden tycker jag man får vara mera förvånad om man träffar någon "ung" person som INTE har en tatuering någonstans!
För mig betyder varenda tatuering någonting, det har en personlig betydelse som är viktig för mig. Och då att de dessutom är konstverk av någon annans hand som hjälpt mig (som är otroligt dålig på konst) framställa dem och föreviga dem -ja det höjer bara värdet på dem tycker jag.
På armen har jag ett svärd lindat i en ros nerstucken i en eld. Samt mina barns namn och födelsedatum. Min sons namn betyder strid =>svärdet, min dotters namn betyder eld =>elden. På ryggen har jag tre korta latinska fraser som i stora drag betyder att man ska fånga nuet, leva nu för du kommer att dö en dag =>ett motto jag försöker leva efter.
De andra listar jag inte nu, inte förrän jag lagat dem -om jag någonsin lagar dem allihopa.
Det värsta med tatueringarna är att de kostar pengar, och en del tycker att de kostar hutlösa summor pengar. Men sist och slutligen, de är ganska billiga! Fem timmars arbete = 300€, och då hinner man ofta fler än bara en tatuering på den tiden -eller en väldigt stor. I det ingår då bläcket som används, oavsett hur många färger, nålarna som används (finns otaligt många beroende på hurdana linjer eller hurdan ifyllnad som skall göras, varenda en skilt förpackad sterilt), tvättning och desinficering av området efteråt, skyddsplast över det och hemvårdsföreskrifter.
Och nämnde jag det att en tatuering är för evigt? Låt oss jämföra med nå smink de flesta kvinnor använder dagligen, vi tar mascara. Hur många mascaratuber använder du upp under din livstid tror du? 100? 200? Säkerligen. Och vad kostar de styckevis? Vad jag sett så minst 15€ om man ska ha nå finare märke. Så där är du redan upp i 300€ -för något som måste göras om varenda dag, och ibland även flera gånger per dag. Och som de flesta troligen inte ens ser att du gör men som ändå ska göra dig fin.
"Göra dig fin", ja där stötte vi på nästa problem med tatueringar. Är de eller är de inte fina?
Är det eller inte fint att använda brun utan sol, rouge, läppstift osv? Jag är ganska säker på att de första som använde dem fick stå ut med en hel del blickar, föraktfulla kommentarer osv. Det var nytt då, nu är det en vardaglig sak att smörja in sig i alla möjliga krämer för att sen pudra så inte krämen syns och sen ännu pudra med någon annan färg.
Förlåt, men jag använder inga som helst krämer eller puder i varken ansikte eller på kroppen. Jag personligen tycker det inte alls är fint (och med det sagt vill jag påpeka en sak; det betyder inte att jag tycker kvinnor som använder det är fula, tvärtom, om de passar med det och trivs med det -ja då är de vackra!). Tatueringar, ja det tycker jag är fint! Fint, snyggt, sexigt, modigt, ställningstagande, intressant osv -på både män och kvinnor.
Så finns det då arbetsplatser där tatueringar anses opassande; vårdyrken och yrken med barn/ungdomar i främsta hand ännu. Varför är det så? I dessa yrken -framförallt med barn och ungdomar- borde det ju visas att det finns människor som ser ut på alla de olika sätt och vis! Att det finns tatuerade, icke tatuerade, piercade och opiercade, mörka, ljusa, flintskalliga, långhåriga och allt där mittemellan.
Stackars de som skulle leva i en bubbla och aldrig se en tatuering eller piercing fram till dess de blir myndiga och flyttar hemifrån, vilken chock de skulle få...
Nå, ni märker väl att jag egentligen kommer ingen vart med dethär inlägget?
Det är lika bra att bara konstatera en sanning som alla borde komma ihåg.
(obs, räknar inte kläder hit, utan de hör under kategorin kläder -inte utseende. Utseende är något som ändå lämnar mer eller mindre för evigt)
Jag har, just nu, två tatueringar. En på min högra överarm och en på min rygg. I mitt huvud har jag, få se nu, 7 till tatueringar färdigt uttänkta vad/var som jag vill ha.
Varenda en av dessa 9 (räknar in de jag redan har) är sådana som är lätta att dölja -eller som är dolda tills jag går klädd i bikini. Det är både medvetet och omedvetet jag har placerat eller funderat ut dem så.
Tyvärr (tycker jag) så råder det ännu en skev uppfattning om att tatuerade personer skulle vara kriminella, tuffingar, gängmedlemmar eller till och med suttit inne redan. En gång i tiden kanske det var så, men nuförtiden tycker jag man får vara mera förvånad om man träffar någon "ung" person som INTE har en tatuering någonstans!
För mig betyder varenda tatuering någonting, det har en personlig betydelse som är viktig för mig. Och då att de dessutom är konstverk av någon annans hand som hjälpt mig (som är otroligt dålig på konst) framställa dem och föreviga dem -ja det höjer bara värdet på dem tycker jag.
På armen har jag ett svärd lindat i en ros nerstucken i en eld. Samt mina barns namn och födelsedatum. Min sons namn betyder strid =>svärdet, min dotters namn betyder eld =>elden. På ryggen har jag tre korta latinska fraser som i stora drag betyder att man ska fånga nuet, leva nu för du kommer att dö en dag =>ett motto jag försöker leva efter.
De andra listar jag inte nu, inte förrän jag lagat dem -om jag någonsin lagar dem allihopa.
Det värsta med tatueringarna är att de kostar pengar, och en del tycker att de kostar hutlösa summor pengar. Men sist och slutligen, de är ganska billiga! Fem timmars arbete = 300€, och då hinner man ofta fler än bara en tatuering på den tiden -eller en väldigt stor. I det ingår då bläcket som används, oavsett hur många färger, nålarna som används (finns otaligt många beroende på hurdana linjer eller hurdan ifyllnad som skall göras, varenda en skilt förpackad sterilt), tvättning och desinficering av området efteråt, skyddsplast över det och hemvårdsföreskrifter.
Och nämnde jag det att en tatuering är för evigt? Låt oss jämföra med nå smink de flesta kvinnor använder dagligen, vi tar mascara. Hur många mascaratuber använder du upp under din livstid tror du? 100? 200? Säkerligen. Och vad kostar de styckevis? Vad jag sett så minst 15€ om man ska ha nå finare märke. Så där är du redan upp i 300€ -för något som måste göras om varenda dag, och ibland även flera gånger per dag. Och som de flesta troligen inte ens ser att du gör men som ändå ska göra dig fin.
"Göra dig fin", ja där stötte vi på nästa problem med tatueringar. Är de eller är de inte fina?
Är det eller inte fint att använda brun utan sol, rouge, läppstift osv? Jag är ganska säker på att de första som använde dem fick stå ut med en hel del blickar, föraktfulla kommentarer osv. Det var nytt då, nu är det en vardaglig sak att smörja in sig i alla möjliga krämer för att sen pudra så inte krämen syns och sen ännu pudra med någon annan färg.
Förlåt, men jag använder inga som helst krämer eller puder i varken ansikte eller på kroppen. Jag personligen tycker det inte alls är fint (och med det sagt vill jag påpeka en sak; det betyder inte att jag tycker kvinnor som använder det är fula, tvärtom, om de passar med det och trivs med det -ja då är de vackra!). Tatueringar, ja det tycker jag är fint! Fint, snyggt, sexigt, modigt, ställningstagande, intressant osv -på både män och kvinnor.
Så finns det då arbetsplatser där tatueringar anses opassande; vårdyrken och yrken med barn/ungdomar i främsta hand ännu. Varför är det så? I dessa yrken -framförallt med barn och ungdomar- borde det ju visas att det finns människor som ser ut på alla de olika sätt och vis! Att det finns tatuerade, icke tatuerade, piercade och opiercade, mörka, ljusa, flintskalliga, långhåriga och allt där mittemellan.
Stackars de som skulle leva i en bubbla och aldrig se en tatuering eller piercing fram till dess de blir myndiga och flyttar hemifrån, vilken chock de skulle få...
Nå, ni märker väl att jag egentligen kommer ingen vart med dethär inlägget?
Det är lika bra att bara konstatera en sanning som alla borde komma ihåg.
Jag smyckar min kropp
och gör med min kropp
det jag vill och tycker är vackert.
Så får du göra med din kropp
och smycka din kropp
med det du tycker är vackert och vill.
Är det nu faktiskt så svårt att komma ihåg och leva i enlighet med det och inte hela tiden döma?
fredag 22 augusti 2014
Vikten av rutiner
Klockan närmar sig halv 11 nu på kvällen och jag borde söka mig och sova, när som helst vaknar troligen dock dottern och vill ha en skvätt mjölk (brukar vara törstig runt 11 alltid).
Så tänkte jag skulle skriva ett litet inlägg om våra rutiner och hur viktiga de är för oss.
Det har framkommit extra tydligt nu då vi inte kunnat vara ute på gården på grund av regn och jag haft en konstig värk/kramp i mina armar så en vanlig bok varit för tung att lyfta utan att vilja gråta (och det är vid sådana tillfällen man önskar man inte vore ensam, fast nog hann jag lyfta och gråta av smärta då jag inte var ensam också).
Vi brukar stiga upp runt 6, men nu då dottern också börjat sova längre så blir det runt 7 halv 8 nu de senaste dagarna (hallelulja säger mamma!). Barnprogram åt sonen och mjölk, dottern får bytt kläder och likaså jag, sen sonens tur. Så tar vi morgonmål, barnen först och sen jag om jag orkar och känner för det.
Så beror det på vad det är för dag, om det är sonens dagisdag blir det att ta ytterkläderna och gå iväg dit (och han vill gå själv numera) och jag har myspys och allt möjligt annat med dottern hemma sen.
Om det inte är dagisdag och jag har ingen färdiglagad lunch så försöker jag laga lunch på samma gång som jag läser/leker och tröstar (oftast leker barnen men ännu förstår ingen av dem att dottern inte kan leka på samma sätt, så det slutar med att jag får trösta henne när hon vinkat).
Har jag lunchen färdig att värma bara så leker vi en stund, utomhus om det är fint väder, inomhus om det är dåligt.
Så blir det lunch, och efter lunchen blir det dagsvila för barnen. Oså blir det en stund så de får vakna, mellanmål och sedan går vi till butiken om det behövs. Då brukar jag hoppas dottern somnar för eftermiddagsvila så jag och sonen får leka på gården en stund, men hon är ganska nöjd att sitta i trehjulingen och se på oss också numera -eller att båda två gungar. Minst en halvtimme är vi ute (om inte regnet börjar ösa igen) men försöker vara så länge som möjligt.
Inne myser vi, dricker något, lägger på tvn men sitter oftast och läser eller så busar vi. Så blir e middag/kvällsmål och efter det bad och gonatt!
Men nu har det som sagt regnat hela dagarna så vi har knappt varit utanför dörren, vilket får sonen att gå på högvarv redan. Så jag skulle behöva busa så otroligt mycket med honom inomhus. Och så har jag då haft dessa konstiga armar så jag inte haft nå kraft att bära varken honom eller henne idag utan försökt vara så mycket som möjligt nere på golvet och busa/leka på annat sätt.
Och vågade inte gå och bada dem då heller eftersom dottern inte hålls ovanför vattenytan riktigt själv ännu, som förstås gjorde sonen riktigt arg då han både ville och förväntade sig det efter att ha ätit maten.
Så jag hoppas verkligen att de ska bli i skick snart så jag kan fortsätta som vanligt! Men får vänta och se, blir de inte bättre under helgen far jag absolut och visar upp dem (ja, det är ju även vaderna, vänstra knäet, biceps och främre/bakre lårmusklerna som värker) fast de idag bara tyckt att det lät som nå influenssavirus i kroppen. Nå, en sak är klar; jag har aldrig varit såhär sjuk i kroppen av nå influenssa -inte ens svininfluenssan!
Idag lyckades inte sonen heller sova någon dagssömn, och en timme efter att han somnat så ropar han i högan sky. Vet fortfarande inte om det faktiskt är nattskräck, denhär gången verkade det mera som vanlig mardröm för han lugnade sig genast då jag kom till sängen hans. Tack och lov, mardrömmar kan jag ta hand om och tackla, det är nattskräcken jag önskar aldrig skall komma tillbaka igen!
Men dethär visar också hur viktigt (åtminstone för oss) dagssömnen är, alltid om den har lämnat bort så blir det en oroligare natt för honom. Även fast vi som sagt haft en ganska så väldigt lugn och mysig dag istället mot vad vi brukar så är det inte tillräckligt för att han skall varva ner -antar jag.
Nåja, nästa vecka skall jag på utvärderingssamtal till ergoterapeuten och talterapeuten. Få se då vad de tycker och tänker.
Så tänkte jag skulle skriva ett litet inlägg om våra rutiner och hur viktiga de är för oss.
Det har framkommit extra tydligt nu då vi inte kunnat vara ute på gården på grund av regn och jag haft en konstig värk/kramp i mina armar så en vanlig bok varit för tung att lyfta utan att vilja gråta (och det är vid sådana tillfällen man önskar man inte vore ensam, fast nog hann jag lyfta och gråta av smärta då jag inte var ensam också).
Vi brukar stiga upp runt 6, men nu då dottern också börjat sova längre så blir det runt 7 halv 8 nu de senaste dagarna (hallelulja säger mamma!). Barnprogram åt sonen och mjölk, dottern får bytt kläder och likaså jag, sen sonens tur. Så tar vi morgonmål, barnen först och sen jag om jag orkar och känner för det.
Så beror det på vad det är för dag, om det är sonens dagisdag blir det att ta ytterkläderna och gå iväg dit (och han vill gå själv numera) och jag har myspys och allt möjligt annat med dottern hemma sen.
Om det inte är dagisdag och jag har ingen färdiglagad lunch så försöker jag laga lunch på samma gång som jag läser/leker och tröstar (oftast leker barnen men ännu förstår ingen av dem att dottern inte kan leka på samma sätt, så det slutar med att jag får trösta henne när hon vinkat).
Har jag lunchen färdig att värma bara så leker vi en stund, utomhus om det är fint väder, inomhus om det är dåligt.
Så blir det lunch, och efter lunchen blir det dagsvila för barnen. Oså blir det en stund så de får vakna, mellanmål och sedan går vi till butiken om det behövs. Då brukar jag hoppas dottern somnar för eftermiddagsvila så jag och sonen får leka på gården en stund, men hon är ganska nöjd att sitta i trehjulingen och se på oss också numera -eller att båda två gungar. Minst en halvtimme är vi ute (om inte regnet börjar ösa igen) men försöker vara så länge som möjligt.
Inne myser vi, dricker något, lägger på tvn men sitter oftast och läser eller så busar vi. Så blir e middag/kvällsmål och efter det bad och gonatt!
Men nu har det som sagt regnat hela dagarna så vi har knappt varit utanför dörren, vilket får sonen att gå på högvarv redan. Så jag skulle behöva busa så otroligt mycket med honom inomhus. Och så har jag då haft dessa konstiga armar så jag inte haft nå kraft att bära varken honom eller henne idag utan försökt vara så mycket som möjligt nere på golvet och busa/leka på annat sätt.
Och vågade inte gå och bada dem då heller eftersom dottern inte hålls ovanför vattenytan riktigt själv ännu, som förstås gjorde sonen riktigt arg då han både ville och förväntade sig det efter att ha ätit maten.
Så jag hoppas verkligen att de ska bli i skick snart så jag kan fortsätta som vanligt! Men får vänta och se, blir de inte bättre under helgen far jag absolut och visar upp dem (ja, det är ju även vaderna, vänstra knäet, biceps och främre/bakre lårmusklerna som värker) fast de idag bara tyckt att det lät som nå influenssavirus i kroppen. Nå, en sak är klar; jag har aldrig varit såhär sjuk i kroppen av nå influenssa -inte ens svininfluenssan!
Idag lyckades inte sonen heller sova någon dagssömn, och en timme efter att han somnat så ropar han i högan sky. Vet fortfarande inte om det faktiskt är nattskräck, denhär gången verkade det mera som vanlig mardröm för han lugnade sig genast då jag kom till sängen hans. Tack och lov, mardrömmar kan jag ta hand om och tackla, det är nattskräcken jag önskar aldrig skall komma tillbaka igen!
Men dethär visar också hur viktigt (åtminstone för oss) dagssömnen är, alltid om den har lämnat bort så blir det en oroligare natt för honom. Även fast vi som sagt haft en ganska så väldigt lugn och mysig dag istället mot vad vi brukar så är det inte tillräckligt för att han skall varva ner -antar jag.
Nåja, nästa vecka skall jag på utvärderingssamtal till ergoterapeuten och talterapeuten. Få se då vad de tycker och tänker.
torsdag 21 augusti 2014
Varenda man...
... borde födas med tillhörande manual ( och säkert många kvinnor också men det behöver jag inte fundera på så dethär inlägget tillägnas männen och deras brist på manualer)!
Månne någon annan kvinna är trött på att aldrig veta var man egentligen har mannen? Jag menar då man lär känna en man, vissa kan vara så snabba med att säga att man bara ska hållas vänner -andra kan vara kära genast men om man själv då sagt att man vill se tiden an, ja då svalnar deras känslor inom ett par veckor -och så till sist finns det den värsta gruppen:
Männen som säger varken bu eller bä, och beter sig både kär och kall!
Vet ni vad jag menar? Männen som inte säger något om sina känslor eller vad de vill, och som i ena stunden kan bete sig hur gulligt som helst och värsta "se vem jag har under min arm" då man är ut tillsammans på samma tex krog -men sen plötsligt inte alls är nå gullig utan håller distans och tiger som en mur.
Tja, förr skulle jag ha funderat om det var mig det var fel på om jag möttes av sådan behandling. Numera tänker jag ta till en myycket enklare taktik (från min sida sett alltså).
Saknar han mig eller vill han ha något med mig att göra så hör han av sig.
Visst? Jag menar, det är väl så det borde gå till eller hur? Men under mina 8 år som jag dejtat/friat/separerat osv så har jag insett en sak....
Män klarar av att vara tysta längre än vi.
Tyvärr, eller så e det bara jag som har så ofta tråkigt på kvällarna och söker efter någon att chatta med om inte annat så jag bara inte kan vara tyst nå länge och "vänta ut honom".
Och så är man tillbaka på ruta ett! Suck sucka mitt hjärta men brist icke...
Oh f*ck, mitt hjärta har redan brustit några gånger. Troligen en gång för mycket, är väl därför jag inte egentligen bryr mig om denhär situationen jag skriver om -bara skriver för att jag (igen) har tråkigt en kväll då barnen börjat sova.
Frågade just av två vänner vad som borde tas upp i ett inlägg om män:
Månne någon annan kvinna är trött på att aldrig veta var man egentligen har mannen? Jag menar då man lär känna en man, vissa kan vara så snabba med att säga att man bara ska hållas vänner -andra kan vara kära genast men om man själv då sagt att man vill se tiden an, ja då svalnar deras känslor inom ett par veckor -och så till sist finns det den värsta gruppen:
Männen som säger varken bu eller bä, och beter sig både kär och kall!
Vet ni vad jag menar? Männen som inte säger något om sina känslor eller vad de vill, och som i ena stunden kan bete sig hur gulligt som helst och värsta "se vem jag har under min arm" då man är ut tillsammans på samma tex krog -men sen plötsligt inte alls är nå gullig utan håller distans och tiger som en mur.
Tja, förr skulle jag ha funderat om det var mig det var fel på om jag möttes av sådan behandling. Numera tänker jag ta till en myycket enklare taktik (från min sida sett alltså).
Saknar han mig eller vill han ha något med mig att göra så hör han av sig.
Visst? Jag menar, det är väl så det borde gå till eller hur? Men under mina 8 år som jag dejtat/friat/separerat osv så har jag insett en sak....
Män klarar av att vara tysta längre än vi.
Tyvärr, eller så e det bara jag som har så ofta tråkigt på kvällarna och söker efter någon att chatta med om inte annat så jag bara inte kan vara tyst nå länge och "vänta ut honom".
Och så är man tillbaka på ruta ett! Suck sucka mitt hjärta men brist icke...
Oh f*ck, mitt hjärta har redan brustit några gånger. Troligen en gång för mycket, är väl därför jag inte egentligen bryr mig om denhär situationen jag skriver om -bara skriver för att jag (igen) har tråkigt en kväll då barnen börjat sova.
Frågade just av två vänner vad som borde tas upp i ett inlägg om män:
"Varför tänker män och kvinnor så olika" var den enas kommentar men det tas upp av alla och överallt (ta bara böckerna som finns i det ämnet!).
"Männen tänker med kuken. Åtminstone 90% av dem" var den andra kommentaren. Touché vill jag säga till det! Tycker tyvärr man mest har hört och sett sådana på senaste tiden.
Fast kanske (ett stort kanske) gör de så för att de egentligen är rädda att tänka och känna med hjärnan och hjärtat?
Där mina vänner har vi något att fundera på! För visst finns det säkert de också, som, precis som en del kvinnor, blivit sårade en eller två gånger för mycket och bara stänger av innandömet en stund (eller för alltid) för att undvika bli sårade igen. Som istället för att börja träffa en tjej slänger sig runt med ett helt harem -bara för att aldrig bli ensam eller behöva fundera om det blir allvar eller så. Eller hur skulle det kunna bli allvar om man har många på samma gång?
Så istället för att välja en kvinna och se tiden an och lära känna henne ordentligt -så väljer man att inte lära känna henne, och ingen annan heller av de 3-4 dejterna/älskarinnorna, bara för att gardera så man säkert inte ska få nå känslor för henne. Och skulle man ändå få, ja då kan man ju alltid säga upp kontakten med henne för en stund så att de ska svalna -eller så att hon åtminstone ska tro att det inte finns några. Och tror hon att det inte finns några -ja då är loppet kört och man kan lika bra glömma henne...
Och jag är MYCKET medveten om att det finns killar som bekräftar regeln och som bekräftar undantagen. Dethär var vääldigt stereotypt, generellt och cyniskt skrivet. Och ni killar som detta INTE stämmer in på ska inte ta åt er -tvärtom höjer jag på hatten åt er och önskar att ni skulle vara flera och att jag skulle ha träffat flera såna som ni i mitt liv.
Andarnas Österbotten
So this could work as a guideline for tourists intrested in these phenomen to help you choose where to go while visiting Finland and Ostrobothnia.
Trollen och vi
Also I think it is very fascinating to see how the view what a troll is has changed during the decades. And who would today be afraid of being abducted by trolls? Now the UFOs has taken over that part...
Written in swedish.
tisdag 19 augusti 2014
Stackars mina små älsklingar
Sonen trött och lite hängig ännu efter antibiotikan och dottern har påbörjat andra kuren med antibiotika mot öroninflammationen -innan första ens var slut! Hoppas verkligen det ska gå över nu för dem båda en gång för alla så vi får tillbaka vardagen. Har inte kunnat gå ut på gården heller då dottern haft sådan feber så inte velat ta ut henne -vilket förstås har lett till att sonen klättrat på väggarna och drivit mig mer eller mindre galen med alla sina upptåg.
Eller missförstå mig inte! Hellre en liten kille som hittar på en massa bus än en passiv kille som inte gör något om man inte jagar honom.
Men inte så lätt med endast en famn och den oftast upptagen av en dotter som är ledsen, har ont och vill vila i mammas armar. Och på samma gång leka med sonen så han inte går och river ut alla bestick ur lådan han får in handen i -eller tömmer blöjpaketen (rena som tur) eller river ut alla sängkläder, handdukar mm ur linnebyrån (för att nämna några bus han hittat på idag flera gånger).
Tyvärr verkar de också ha sjuk hals båda två så ingen har varit nå pigg på att äta -så de har båda fått extra mycket mjölk att dricka + att på kvällen fick jag dem äntligen att äta nå av mommos gröt jag hade kvar sedan söndagen! Tacka vet jag att mommo kan laga god gröt!
Måste väl bekänna nudå att jag börjat med mjölkprodukter åt dottern redan fast hon blir bara 9 månader nu i slutet av augusti -men hon började egentligen själv med att dricka ur sonens flaska hans vanliga lättmjölk så jag började ge naturell yoghurt åt henne också och sedan fil. Oså nudå gröt kokad på vanlig lättmjölk.
Annars är det mycket att stå i nu, nästa månad tar mammaedigheten slut och ska då ha hittat nytt jobb -eller bestämma mig för att vara studerande bara! Svårt val... som tur har iallafall dottern fått dagisplats i samma grupp som sonen så det underlättar betydligt sedan.
Eller missförstå mig inte! Hellre en liten kille som hittar på en massa bus än en passiv kille som inte gör något om man inte jagar honom.
Men inte så lätt med endast en famn och den oftast upptagen av en dotter som är ledsen, har ont och vill vila i mammas armar. Och på samma gång leka med sonen så han inte går och river ut alla bestick ur lådan han får in handen i -eller tömmer blöjpaketen (rena som tur) eller river ut alla sängkläder, handdukar mm ur linnebyrån (för att nämna några bus han hittat på idag flera gånger).
Tyvärr verkar de också ha sjuk hals båda två så ingen har varit nå pigg på att äta -så de har båda fått extra mycket mjölk att dricka + att på kvällen fick jag dem äntligen att äta nå av mommos gröt jag hade kvar sedan söndagen! Tacka vet jag att mommo kan laga god gröt!
Måste väl bekänna nudå att jag börjat med mjölkprodukter åt dottern redan fast hon blir bara 9 månader nu i slutet av augusti -men hon började egentligen själv med att dricka ur sonens flaska hans vanliga lättmjölk så jag började ge naturell yoghurt åt henne också och sedan fil. Oså nudå gröt kokad på vanlig lättmjölk.
Annars är det mycket att stå i nu, nästa månad tar mammaedigheten slut och ska då ha hittat nytt jobb -eller bestämma mig för att vara studerande bara! Svårt val... som tur har iallafall dottern fått dagisplats i samma grupp som sonen så det underlättar betydligt sedan.
Double record once again!
Last sunday, 17.8, I again got a new personal record both in distance and in average speed! 7,52 km with 7:40 min/km in average.
I'm thinking about trying to run 10 km next time, but if I take the route I've been tracking now it will be 5km plain terrain and 5km with alot of hills up and down. And I haven't tried running in hills yet!
A friend of mine, way ahead of me in running, said I should run it any way...
So I'll see.
And now to some good news about my eatinghabits I realized the same day; I'm cured from my sugaraddiction! I don't put in my tea anymore, or in my hot chocolat, or in smoothies or on anything else really. I haven't been eating any cakes lately -but I have been eating chocolat.
Now I've switched regular chocolat to dark chocolat ( I read somewhere that cravings for chocolat could mean you have too little magnesium in your system and dark chocolat have the highest amount of it). And 1 piece is enough to satisfy my cravings (before I could eat the whole thing in one go!), so happy about that.
I have also been drinking much less soda, and been choosing Pepsi Next with less sugar when been drinking it.
So it really feels like I'm going in the right direction -finally!
I'm thinking about trying to run 10 km next time, but if I take the route I've been tracking now it will be 5km plain terrain and 5km with alot of hills up and down. And I haven't tried running in hills yet!
A friend of mine, way ahead of me in running, said I should run it any way...
So I'll see.
And now to some good news about my eatinghabits I realized the same day; I'm cured from my sugaraddiction! I don't put in my tea anymore, or in my hot chocolat, or in smoothies or on anything else really. I haven't been eating any cakes lately -but I have been eating chocolat.
Now I've switched regular chocolat to dark chocolat ( I read somewhere that cravings for chocolat could mean you have too little magnesium in your system and dark chocolat have the highest amount of it). And 1 piece is enough to satisfy my cravings (before I could eat the whole thing in one go!), so happy about that.
I have also been drinking much less soda, and been choosing Pepsi Next with less sugar when been drinking it.
So it really feels like I'm going in the right direction -finally!