Har suttit och sett på "What Would You Do?" närmare en timme nu. Sista jag tittade på var denna video, en video där en pappa och en son går in i en leksaksaffär och sonen vill ha Barbie.
3:20 och personen efter det summerar väldigt bra vad jag också tycker. Klart han ska få en Barbie, det är ju det han vill ha! Varför skulle det vara så hemskt? Så han vill leka hur det är på riktigt (så att säga), det kan man inte med bilar. Visst kan man leka hur man kör osv på riktigt med bilar men man kan inte leka ut känslor och sånt med bilar -för barn lär sig ju att bilar är ting utan känslor och sånt.
Eller som den ena sade, pojken vill leka att han är pappa/mamma och ta hand om ett eget barn.
Min dotter fick nu till 1årspresent en docka med vagn. Hon går och sköter den nu som då, men det gör nog min son också minst lika mycket. Han försöker mata henne nu som då (och lillasyster också för den delen), bäddar ner dockan, lägger den i vagnen och går en stund eller ger fart, kramar den...
Och inte har jag något emot det! Tycker det är bra träning för emotionella sidan och sociala. Alltid nu som då blir det strid om vem som ska ha dockan. Oftast är det då Nina som tagit den och så vill Viggo ha den med sig då han ska vila. Jag måste säga att jag är glad att Viggo leker med dockan och tar hand om den så bra (det är ENDA leksaken han inte kastar hur som helst!), precis som jag är glad att Nina nu som då tar legobussen eller någon annan bil/traktor och brummar omkring med den längs hela golvet.
Leksaker är leksaker, och de ska lekas med oavsett om de är "kvinnliga/manliga". Kvinnor och män i dagens samhälle har så mycket gemensamma roller också så det borde ses som självklart att barnen ska få pröva på allt för att hitta det de själva trivs bäst med.
Andra halvan av programmet kan jag tänka mig de flesta män har svårare med. Att låta sin son gå klädd i klänning. Men varför inte? Kvinnor får ju numera gå i byxor, skotska män får gå klädd i kilt (kjol). Så en pojke ser en klänning, vill pröva den. Är det så stor skillnad?
Som några sade i klippet "han blir vad han blir oavsett hur du försöker påverka honom", "det du är rädd för finns redan där om det blir så". Direkta respons på vad kanske de flesta fäder är mest rädda för; om jag låter min son vara feminin av sig -blir han då homosexuell?
Milda makter, om kläder gjorde en antingen hetero eller homo så borde ju alla kvinnor som går klädd i byxor vara lesbiska -för byxor är ju från första början ett manligt plagg. Varför ska kjol fortsättningsvis vara ett kvinnligt plagg? Säkert skulle jag titta en extra gång på en man (vuxen märk väl) som kommer med kjol eller klänning -men om han vill ha det så inte skulle jag kommentera/anmärka/reta honom för det och inte skulle jag undvika honom av den anledningen (sen kan han ju ändå vara en otroligt irriterande man).
Men för att återgå till pojkbarn som använder klänning. De har säkert sitt flickor använda dem, hört de säga åt varandra att de ser så fina ut (för visst gör man det, man säger de är fina när de har på sig prinsessklänningar) och tar in allt sådant. Hur ofta säger man åt en kille att han ser fin ut då han har på sig jeans och en tröja? Inte så ofta. Så han vill också vara lika fin som flickorna är, men det verkar ju vara direkt förankrat till klänningen. Så han vill pröva. Och varför inte?
Kläderna säger inget om ens identitet egentligen (visst kan man framhäva sin egen personlighet med dem) utan de är något som skyler kroppen -åtminstone i barnaåldern tänkte aldrig jag på vad för kläder jag hade. Jag minns inte ens vad jag hade för kläder. Sen i övre lågstadiet började jag pröva ut vad jag trivdes med och i högstadiet/gymnasiet blev det tydligare och tydligare.
Så hunnit gå från ti endast använd sportkläder -endast jeanskläder -neutrala färger -svart och rött till idag då det är fortfarande merparten svart och annars också neutrala mörkare färger med möjligen nå färgstarka detaljer.
Jag skulle personligen önska att både män och kvinnor fick använda både byxor och kjol/klänning.
Om de själva vill det.
Märk väl, om de själva vill det -om de själva trivs med det.
Men för att återknyta till ursprunget.
Barn behöver få pröva på allt (egentligen) för att kunna forma sin egen identitet och lära sig om livet och världen. Att förneka dem något är att förneka dem en erfarenhet. En erfarenhet som kan vara viktig.
Vill du förneka dina barn något? Jag vill inte. Och jag tänker inte.
Superbra skrivet, jag håller med!! :)
SvaraRaderaBorde va självklart, men...vi är på väg
SvaraRadera