Då tröttheten kommer

Vissa dagar blir man bara så trött. Utan någon egentlig anledning.

Idag förd jag barnen till dagis, va o handla lite, träffa en som ja sko köp nå begagna barnkläder av, gick hem efter 3 skålar o gick ti syrran för att plocka krusbär och röda vinbär. Klippte gräset, åt lunch, la igång en diskmaskin och tömd, städade upp wc, rensade mina bär (en skål med krusbär for till gubben), skrev vykort (postcrossing), pratade med syrran, dansade liten stund, for till bibban för att hitta böckerna ja behövd för att få klar hemtenten (hittade 3 av 4), hämtade Nina och Viggo, gick hem och lekte ute en stund och drack saft ute, in o ät middag (barnen alltså, jag är ännu oäten middag), mysa en stund under täcket och läsa böcker, bada, klä på dem nattkläderna och lägga dem och sova, få tillbaka bilen från service och nu sitter man och har på FOX på tv och skriver detta inlägg.

Egentligen skulle jag inte ha orkat göra något av detta idag. Jag skulle bara ha velat sitta på en stol och stirra i väggen. Även då barnen kom hem. Men något jag blivit bra på är att "gå på automatik", så klarade jag mig tidigare då det kändes som om livet var ett enda helvete.
 Livet är inte ett helvete längre, men vissa dagar blir man bara så trött i hela kroppen och knoppen så man tror det är det igen. Då skulle man behöva sätta sig ner och komma ihåg hur långt man kommit från allt.

Lättare sagt än gjort men till sist blir man ganska bra på det också. Men ibland behöver man ändå få känna sig totalt nere en stund för att verkligen kunna ta sig upp tillbaka. Och just nu är det en sådan gång. Så är glad det är dagisdag imorgon också, men kommer troligen ändå att gå på automatik och städa så gott som hela huset -eller åtminstone golvet. Men får se.