Jag tror jag var den enda som inte arbeta inom kommunal politik på plats. Och det lät på arrangörerna som om alla andra var speciellt inbjudna (eller studeranden vid vuxeninstitutet), så jag kände mig aningen malplacerad...
Nå, vad pratade hon om då?
Jo hur demokratin ser ut, hur man ska få medborgare intresserade av att delta i politiken och lite om att politiker skulle behöva lyssna/ta i beaktande medborgarnas åsikter mera.
Politiker borde lyssna på medborgarna för att kunna representera deras åsikter och önskningar i politiken, det är dessutom medborgarna som känner av de konkreta resultaten av besluten som blir fattade. Förtroendet medborgarna känner gentemot politiker skulle höjas och valet skulle på så vis ge mera kraft.
Hur kan man som medborgare delta i politiken nujust då?
- rösta i valen
- träffa politiker
- köpbojkotter
- kontakt med media
- engagemang via sociala media
- frivilligarbete
- namninsamling eller olika initiativ
- demonstrationer och manifestationer
- kampanjer
- grunda föreningar
- på kommunens websidor
- civil olydnad
Civil olydnad är något vi har haft väldigt lite av hittills i Finland medan i andra länder kan det vara den huvudsakliga metoden för att uttrycka missnöje över beslut.
Något som prövats i t.ex. Irland med bra resultat är Medborgarpaneler. Det innebär att folk blir slumpmässigt inbjudna till en diskussion om något aktuellt tema, ges bakgrundsinformation och möjlighet att diskutera med experter, förespråkare och politiker. Sedan får de diskutera i mindre grupper med en samtalsledare på plats för att sedan genomföra ett gemensamt beslut (t.ex. via omröstning). Resultatet delges åt politiker och/eller allmänheten för reaktioner.
Det som är viktigt vid dessa paneler att alla människor ska vara representerade för att få fram olika synvinklar (t.ex. funktionshindrade, invandrare, kvinnor) och deras specifika behov eller åsikter om frågor.
I allmänhet i alla gruppdiskussioner var det viktigt att ha med olika människotyper för att få en så bred synvinkel som möjligt och med en samtalsledare visade det sig att alla negativa åsikter blev positivare (t.ex. om invandring) även om alla i gruppen var negativt inställda. Bäst resultat fick förstås de blandade grupperna med samtalsledare.
Det var vad hon berättade om i stora drag.
Kommunpolitikerna var rörande överens om att det är omöjligt att få fram alla åsikter på små orter.
Deras bästa exempel var byskolor och vindkraft. Att dessa var väldigt känslomässigt laddade och var man positiv till att byskolan skulle stängas eller att det skulle byggas vindkraftverk så "blev man lynchad av resterande kommuninvånare". Detta var vad de ansåg vara det största problemet, att man aldrig fick fast båda åsikterna utan att det alltjämnt var de väldigt negativa som deltog i alla höranden/möten kring ämnet och politikerna ensamma fick stå till svars för varför.
Eller som en uttryckte det så fint; vill man som förälder faktiskt att ens barn ska vara det ENDA barnet i klassen i sex år framåt bara för att bevara byskolan (hen hade fått ett samtal från en mamma som ville byskolan skulle stängas pga den orsaken)?
Jag skulle inte vilja att mitt barn skulle sitta ensam på lektionerna konstant och inte ha en enda jämnårig att leka med!
Men jag tar inte ställning till byskolorna. Det är bara en tanke som borde finnas där också...
Men nåja, föreläsningen var helt intressant på sitt sätt.
Ikväll ska jag på föreläsning om Medlemsregister och Medlemsvård.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar