BotniaCykling 2016

På onsdag morgon bestämde jag mig för att anmäla mig till BotniaCyklingens 67km.

Sagt och gjort! Var bara att hämta hem cykeln från hemgården (9,9km) och dagen efter cyklade vi till Församlingens lekpark (5km totalt).

På fredagen for vi till Norrvalla och simma så passade på att ta ut mitt deltagarkuvert samtidigt.

Lite reklam, nummerlapp för rygg och cykel, dekal för cykel, matkupong, adresslapp för väska med ombyteskläder, lapp med personliga uppgifter (i fall av olycka) att lägga på ryggens nummerlapp och det obligatoriska infobrevet!

Blev plötsligt väldigt pirrigt med en gång då, det blev ju som konkret att "shit, imorgon ska jag cykla 67km -utan att ha tränat alls!". Packade ombytesväskan färdigt samma kväll.

Men yrade ändå omkring som en huvudlös höna på lördagsmorgonen och glömde ena vattenflaskan hemma (tur hade jag tänkt ha två ändå).
Cyklade till Norrvalla som uppvärmning, parkerade på angivna cykelparkeringen och förde in väskan till damernas förvaringsutrymme. Plockade det jag skulle ha med mig under cykelfärden och förde det till cykeln.

Cykelparkeringen

Fick gå och se på en hel del startgrupper eftersom jag anmälde mig så sent att jag hamnade i sista startgruppen -nummer 21. Men fick ju fota en del då istället också av området och starterna! Nedan kommer några bilder.

Annorlunda cyklar

Mål och start

Vörå Explorers drog en del startgrupper

Polisen drog tävlingsklassen på 106km

Här cyklar en del iväg!

När man gick till startområdet kontrollerade de visuellt att cykelnummern var på rätt (innehöll tidtagarchip) och man gick i fållor för att hålla grupperna separerade.

Angivelser var man ska gå

Startområdet

Sen var det bara att cykla iväg! Sackade efter ganska fort men då min gamla taxichaufför med fru kom ikapp hängde jag ganska bra med dem (körd om den andra också turvis) och vi cyklade förbi en hel del från samma och tidigare startgrupper! Stannade endast vid Maxmo Idrottsgårds depå och åt lite brld, saltgurka, drack vatten och besökte wc (halvvägs för 67km).

Efter det hade mina ben inte alls samma ork längre, tror det var ett dåligt beslut att stanna till... fick mer och mer sjukt i benen och vid 22km kvar skylten var krampen i båda framlåren ett faktum!

Och som det krampade och värkte! Jag tänkte flera gånger att "nu, nu måste jag ge upp!" men nej, den finska sisun och min inbyggda envishet lät mig inte ge upp (fast jag ärligt talat grät av smärta nu som då)!
Det kom 10km skylt, det kom 5km skylt, kom till Vörå centrum (såg inte min gubbe och barnen fast de nog var ute) och regnet som strilade ner där kändes som nålstick på mina lår! Såg min mor och syster som steg upp och fotade mig när jag trampade förbi och snart såg jag 1km skylten!

Mammas bild

Systers bild

Fick fram lite energi (troligen tack vare proteinstången jag hade ätit vid 27km ungefär) och trampade med huvudet högt och armen i luften över mållinjen!

3 timmar och 22 minuter (21,54 för att vara exakt) blev offentliga tiden med tidtagarchipet. Och min far tog emot alla i målet och kunde ge mig första hjälpen mot krampen så jag klarade av att halta efter min medalj, väska, parkera cykeln, diplom och till mammas bil. Hon var så snäll och hämtade mig då jag ringde!

Vad tyckte jag om rutten då?
Verkligen naturskön! Och jag såg pärlor jag inte hade en aning om! Måttlig trafik (förutom på riksåttan) och fanns hemska och mindre hemska uppförsbackar och en del nerförsbackar där man verkligen fick vila en stund från trampandet.
Vägen, ja klart den kunde vara bättre sådär med beläggningsskador och gupp men helt ok!
Vägvisningen var väldigt bra! Bara en gång då man just kom in i Vassor som det skulle ha varit bra med en till vägvisare.

Deltar jag nästa år?
Javisst! Men tror det får bli samma 67km. Och jag ska hinna träna bättre före...

Lidande men nöjd!

Om någon skulle misstro mig...