Autismspektrumsyndrom

För länge sedan redan bad jag om förslag eller önskemål på vad ni ville läsa om.
Ett av önskemålen var ett inlägg som lyfter fram vad autismspektrumdiagnoser är, eftersom jag är väldigt aktivt med och jobbar för Keppulikuu.

Först vill jag bara klargöra en sak: jag är långt ifrån någon expert på ämnet! Jag har ingen utbildning kring specifikt autismspektrumdiagnoser och min son HAR INTE (ännu iallafall) fått någon diagnos inom autismspektrumet.

Keppulikuu är April månad. Ifjol startade Autismiliitto upp Keppulikuu, en månad enkom dedikerad för att öka medvetenhet kring autism- och autismspektrumdiagnoser.
Hur? Föreläsningar, träffar, nöjesevenemang och de hade även en gala i Helsingfors. Som roligt fakta kan jag berätta att vår sittande president Niinistö är Keppulikuus beskyddare (det ni!).

"När du träffat en person med autism 

så har du träffat en person med autism"

Ovanstående citat belyser med sin enkelhet att det finns inte två personer med autism som har exakt samma symptombild (eller behov, hinder, önskningar, svårigheter, kunskaper osv) -inte ens tvillingar! Detta i sig är ju väldigt intressant, och försvårar i viss grad förståelsen av Autism. Så om du träffar Pelle med autism, lär känna honom -och sedan träffar Kalle med autism och förväntar dig att kunna vara likadan mot Kalle som mot Pelle... ja då är du troligen på väg mot en katastrof (en katastrof som främst påverkar Kalle ska jag tillägga).

Såklart finns det några gemensamma drag hos personer med en autismspektrumdiagnos, men vilka som är framträdande, helt frånvarande eller utgör stora hinder i vardagen varierar. Nedan tänker jag därför lista "symptom" (gillar inte att använda symptom då det inte är en sjukdom men kommer inte på något annat ord) vid autismspektrumtillstånd:

• försenad eller utebliven talutveckling
• svårt att tolka mimik och kroppsspråk
• tolkar det du säger bokstavligt
• förstår inte låtsas- och fantasilekar
• använder leksaker på annorlunda sätt än menat
• fäster sig vid ovanliga saker
• detaljseende istället för att se helheten
• över- eller underkänslig för sinnesintryck (smaker, ljud osv)
• rutinbunden och svårt för förändringar
• insomnings- och sömnsvårigheter
• kan utveckla ovanliga rörelsemönster (gunga, vagga, gå på tå, vifta extra osv)
• annorlunda socialt samspel (besvarar inte leenden, ser inte i ögonen, undviker kroppskontakt osv)

(Källa: Finlands Svenska Autism- och Aspergerförening)

Dessa avvikande drag (från majoriteten) tillsammans med det faktum att personer som har autismspektrumdiagnoser sällan har något speciellt i utseendet bidrar till missförstånd, speciellt i form av att barnet skulle vara ouppfostrat eller att föräldern inte skulle klara av barnet. Vad få tänker på är att barnet (och även föräldern) försöker göra livet -om inte lätt så uthärdligt- som möjligt. 

För vem här kan säga att vårt samhälle är anpassat efter de som behöver ta tid på sig att få saker gjorda, behöver slippa undan alla intryck (ljud, bilder, dofter osv) och som kanske inte har så lätt att ta kontakt med andra? Precis, det är inte ett sådant samhälle vi lever i utan butikerna är trånga så du nästan tvingas röra vid alla möjliga material (kläder, hyllor...) och okända människor som har bråttom förbi. Musik strömmar ur högtalarna och kan avbrytas med högre "ding dong" för att berätta om något erbjudande eller efterlysa en person. Lampor, lampor och åter lampor -och inte stänger man av ett blinkande ljusrör utan det får blinka i taket tills någon hinner byta det. 

Dethär var bara tre exempel på utmanande situationer för de med överkänsliga sinnen i en så vardaglig sak som att skaffa mat och annat nödvändigt.

Nedan är en väldigt bra video från Youtube. Jag vill nu uppmana er alla att skruva upp era telefoner, datorer, plattor whatever på högsta volym. Luta dig fram så att det är bara rutan du ser, och försök se till slut utan att bli stressade:

Här kommer en till video, som en person med autismspektrumdiagnos själv har gjort. Som han poängterar själv är det för att ge en idé om hur det är.

I den första videon får killen vad som kallas meltdown (eller på finska raivari). Alltså att det blir för mycket belastning på sinnesreceptorerna så det aktiveras en väldigt primitiv del: fly eller fäkta. Han skulle alltså vilja fly (tolkar jag hans försök till) men han kunde lika bra vara en sådan som blir aggressiv och kanske börja bita, slå eller knipa sin mamma. Dessa raivari är tyvärr vad som skapar missförståndet att barnen skulle vara ouppfostrade. 

I andra videon är det en vuxen person som vandrar, någon som säkert har hunnit lära sig knep för att orka med sinnesintrycken (och det är en tämligen monoton och avspärrad miljö). Men vem skulle inte bli trött av att hela tiden se på en massa saker överallt, bli bländad, ständigt surr i öronen -och alla blir vi lättretliga när vi är trötta.

Så vad kan man göra som person vid sidan om? 

Döm inte! 

Du vet inte vad barnet behöver så låt bli att komma med onödiga råd, det att du närmar dig kan förvärra saken. 

Ser du ett barn som springer iväg, ta fast det eller sakta ner det åtminstone (jo du, det finns en förälder som ropar eller springer efter barnet men på handelsresor kan vad som helst sinka föräldern, t.ex. matkassar). När fly eller fäkta sätter in tar alla och får nedsatt uppmärksamhetsförmåga för omgivningen, så olyckan kan fort vara framme...

Sitter mamman och lugnar barnet (till exempel bokstavligen sitter bredvid barnet som ligger på golvet) så kan du försiktigt se så deras saker finns i närheten av dem och ingen snubblar på dem. Är barnet i famnen kanske du kan öppna dörrar, erbjuda dig att bära väskor...

Egentligen, fantasin sätter bara gränser för vad du kan göra! Men viktigaste av allt: Döm inte!