Det var dessutom första gången som vi var alla nio på läger tillsammans, tidigare har det ju varit jag med barnen och så var ju gubben med oss en gång på sommaren till södra Finland på Bamsegruppens sommarträff.
Hur som haver, jag visste inte riktigt vad jag skulle ha för förväntningar på lägret. Men var en stor lättnad att höra att alla barn i behov av specialstöd skulle ha EN EGEN LEDARE, alltså en som faktiskt fokuserade på att hjälpa just det barnet (och då avlasta föräldern) under hela lägret. Syskonen (alltså de som räknades till kategorin "normalutveckling") så fick dela på resten av ledarna. Så vi kom dit, det blev kaffe och en hel del prat (och presentationer hit och dit) och Viggo blev ju såklart stressad på att behöva sitta och vänta -vänta -vänta... så vi fick gå. Viggos ledare kom och presenterade sig, vi kallar denne för J under resten av texten, och vi pratade lite om Viggo och vad han tycker är roligt.
Eftersom jag nämnde fotboll så sökte J fram en fotboll och medan vi andra lekte lära känna varandra lekar (där man alltså var tvungen att kunna prata och säga varandras namn) så spelade de fotboll, lekte på dagisgården (finns två daghem vid Norrvalla) och sprang omkring och lärde känna varandra. Onödigt att säga så blev ju Viggo jätteförtjust i J genast! Nina och de andra töserna var väldigt blyga och försiktiga till först, men det tog inte länge så insåg de också att ledarna var "jättetrevliga, snälla och hjälpsamma" så att de ville umgås och göra något med dem hela tiden.
Så vad gjorde de då?
De var och simmade allihopa båda dagarna. De pysslade partyhattar, målade teckningar, var ute och lekte, for och bowlade till lokala bowlinghallen och sånt. Så hade de disco och filmkväll på lördagen också.
Vad gjorde vi då?
Tja, först hade vi ju lära känna varandra lek. Sedan hade vi föreläsning med en psykolog om att vad man behöver för att orka (både akuta metoder för att få mer ork och mera långsiktiga) med vardagen och när det kommer någon problemsituation (med barnen eller med andra aspekter av livet). Vi fick också fara och simma (men jag spelade fotboll med Nina istället så vi fick lite mor och dotter tumistid) och på kvällen när barnen hade somnat (och någon ledare satt i rummet med dem) så hade vi ostbricka och diskussion sådär fritt. Fick också höra om FDUV:s familjestödjare och vad det innebär och lite annat som var på gång. Fick också en hel del att fundera på kring ansökningar om ditt och datt och vad man har rätt till för hjälp...
På söndagen var jag på vattengympa och sedan hade vi föreläsning med en idrottspsykolog (som arbetat länge med barn och unga i behov av särskilt stöd) som tog upp en hel del matnyttigt också kring relationer i familjen och hur ens egen roll tidigare i familjen påverkar och så vidare.
Maten på Norrvalla var, som alltid, väldigt god. Men är lite besviken på deras skinkfrestelse då den innehöll otroligt mycket lök! Och inga lappar eller så om det fast jag hade angett i bokningen att jag behövde lökfattig mat...
Första natten så slappnade jag verkligen av, slappnade av så mycket att jag fick migränanfall. Så det redan säger ju en hel del om hur skönt det var att vara på lägret! Och barnen frågade på avslutningskaffet om vi skulle fara nästa år igen, men det får vi ju se när det närmar sig då. Om det vore endast upp till mig skulle jag absolut säga att vi far! Men måste ju se hur vi får det att passa in för alla nio isåfall igen.
Så, i fortsättningen känns det som att jag borde fokusera på de läger som ordnas specifikt för familjer med barn i behov av särskilt stöd. Det var en helt annan gemenskap, avlastning och möjlighet till att samla kraft till vardagen än de andra lägren varit som vi deltagit i.
Fast då igen, mina barn har ju också blivit äldre och på så vis bättre på att vara med i ditt och datt som ordnas. Så det är väl en kombination av båda två som gjort det så underbart denna gång.
Här är barnen när vi slängde in väskorna i vårt rum. Vi nio delade på tre rum totalt så jag och mina två i ett, gubbens tre äldsta (alla skolbarn) i ett och han med sina två yngsta (nästan samma ålder som mina) i ett. Funkade väldigt bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar