Min dotter är...

Min dotter är ett så kallat neurotypiskt barn (i dagligt tal kallat normalt barn). Hennes utveckling följer standardmallen som rådgivningar och andra instanser följer vid bedömning. Då hon föddes fick hon betyget "mallivauva" (modellbaby rakt översatt) av läkaren innan vi skulle fara hem.

Min dotter liknar mig, på basen av de historier jag hört om min egen barndomstid. Senast idag på morgonen gjorde hon något som påminde om mig (jag lär ha stekt upp ett helt paket ägg åt vår hund "för han såg så hungrig ut", just ertappade jag dottern med att mata katten med ost "Lillmirron så hungrig på ost"). Hon är dessutom lika envis som jag (så våra kraftmätningar skulle vara en evighet om jag inte till sist bara gör), och fantasin är det ingen brist på.

Min dotter är som en storasyster åt sonen min ibland. Lärt sig se när sonen stressar, hjälper honom och tar med honom i lekar. Men ibland kan hon driva honom galen -precis som småsyskon ska. Tror de är varandras bästa vänner, åtminstone säger hon ofta att hon tycker om honom, och han kramar henne gärna. Trots deras bråk ibland.

Min dotter är en plottersock (pratkvarn). Hon pratar om det mesta och ganska konstant -tills hon somnar på kvällen. Alla bokstäver är inte perfekta ännu vid uttal men de kommer genom träning!

Min dotter vet vad hon vill. Hon visste precis hur hon ville att hennes rum skulle se ut, hon vet precis vilka kläder hon vill ha och vet precis vad hon vill/inte vill göra. Viljestark, en bra egenskap tycker jag! Så ofta försöker jag tillgodose vad hon begär (inom rimliga gränser såklart).

Min dotter älskar att läsa och rita. Hon kan flera av sina sagoböcker utantill (eller hittar på ny saga till bilderna). Hon pysslar väldigt gärna både på dagis och hemma, så sällan kan jag spara allt hon skapar.

Min dotter är bra på teckenspråk. Lärt sig samtidigt som sonen då det behövts för hans kommunikation. Dessutom är de väldigt flitiga att använda det i hennes dagisgrupp. Så ibland brukar jag skämtsamt säga att hon blir tvåspråkig svenska och finlandssvenskt teckenspråk (riktigt så bra är hon inte ännu dock).

Hon är inte rädd för något. Eller så verkar det åtminstone när hon aldrig backar bort från personer eller situationer.

Hon är en solstråle i mitt liv, precis som min son. Hon älskar att gosa och mysa, vara i famn eller nära. Kramas, kittlas och busa med varandra. Hennes skratt är klingande som sin brors, och hon har härlig humor!

Ja, jag har två enligt mig helt underbara barn. Så olika men ändå så lika, så lika mig men ändå så olika mig. En dotter som är så duktig och vill kunna allt, som jag måste komma ihåg att inte begära för mycket av eller glömma vara närvarande åt.

Min vackra dotter som ritat sin kind

För er som vill läsa om min son hittas det HÄR!