Hormonspiral

VARNING! Kommande inlägg handlar om ingreppet när man får en hormonspiral. Kommer därför att innehålla beskrivning av obehagliga känslor och kroppsvätskor! Personer som finner sådant ointressant eller störande föreslås hoppa över denna text!




Onsdag, dagen då jag ska få min första hormonspiral (spiral över huvudtaget). Nervös, absolut. Aldrig tyckt om ingrepp, allra minst i nedre regionen av min kropp.

Får vänta över min tid. Frågar om jag tagit värkmedicin (nej), får en Paracetamol 1 gram. Lugnar inte direkt mina nerver.

Inte heller lugnas jag av att se en kärra rullas in, ser ut som en ur operationssalar. Övertäckt med blå duk...

Ser aldrig vad som är på kärran, varken före eller efter. Täcks över igen när allt färdigt. Bara paketet med Mirena-spiralen är synlig.

Pratar lite. Tar av mig på nedre kroppen. Fortsätter prata om semesterplaner när lägger mig på britsen.

Putsandet redan bränner, men då har jag ju en hel del små sår i underlivet (på läpparna bland annat). Annars skulle det bara varit kallt.

"Näbben" har jag alltid hatat vid gynekologiska undersökningar. Känns som om brister -och såren blir värre av dylika undersökningar. Det är alltså den som ska vidga upp så läkaren ser in i dig.

Mera putsning. Vet inte vad den sista putsningen är. Vet inte om jag vill veta. Men den var smärtsam. De förvarnade om "knipa till lite" -men det knep inte (det kallar jag papa-proven) utan det var smärtsamt. De fyra, fem "klippen" sände mig rakt i ett gråtande helvete.

De tänkte ta en paus. Men jag bad dem fortsätta fort så det skulle vara över. Men vid detta skede hyperventilera jag så vet inte exakt vad som hände sen.

Antar att den strålande ryggsmärtan och smärtan i ljumskarna var när de la in spiralen. För just efter det sa de att "bara att ta bort instrumenten kvar". Vilket ju gick smärtfritt.

Låg och samlade mig. Konstaterade att detta ingrepp for direkt upp på topp tre smärtsamma grejer för mig. Alltså i topp med barnafödsel och kondylombehandling (bedövningssprutor och het laser i underlivet, you get the point).

Smärtan var väl som jag läst en form av menssmärta. Fast jag har aldrig haft ordentliga menssmärtor, så styrkan i värken chockade mig (styrka åt de kvinnor som har svårt varje månad!). Klarröda blodet var också ganska hemskt att se, skulle känts bättre om det varit mera som mensblod.

Ryggen värker än idag. Korsryggen. Var nog vanligt. Likaså att jag kunde blöda en par veckor nu, men det verkar ha slutat redan i natt. Menssmärtan är borta, kan bara hugga till lite känningar på vänstra nedre magen ibland.

Summa sumarum? Detta var absolut min SISTA spiral! Och efter att genomgått detdär helvetet hoppas jag verkligen den funkar i långa loppet för mig.

Och jag skulle inte tagit emot spiralen om jag vetat hur illa det skulle kännas. Men alla bekanta med spiraler tyckte att det var ingenting att få den.

Så antingen har de förträngt hur det var, jag har väldigt låg smärttröskel eller så är det faktiskt väldigt individuellt hur det går att lägga dit en spiral... oavsett så är den där nu. Och får jag inga problem med den kan den vara där 8 år. Och eftersom jag behöver hormonpreventivmedel av medicinska skäl (väldigt täta och rikliga menstruationer) så kostade den inget.

Inget annat än en tillfällig sinnesförvirring. En panikattack. Och en kvinna som inte alls vill tänka på beröring av nedre regionerna en tid framåt. Samt då ryggsmärtan oavsett vad jag gör.