Sju i två veckor

Har haft alla sju barnen hemma med mig de senaste två veckorna. Och sambon på jobb vardagar.

Det har funkat. Långt ifrån perfekt men inga allvarliga skador på varken hem eller barn. Så jag är nöjd.

Hoppeligen är de också. Fast, barn skulle väl vilja det var kul hela tiden. Men är ganska säker på att det inte är bra heller.

Både nt barn (neurotypiska, normala) och barn med funktionsvariation behöver lugn och tråkighet. Man brukar ju säga att ur tråkighet föds kreativiteten!

Men mina sju är dåliga på tråkighet. Kommer och klagar på att har tråkigt. Men väldigt sällan aktiverar jag dem, utan de får hitta på något.

Eller, jag kan säga att de får plocka disken/tvätten/dammsuga osv sånt som inte heller är så skoj. Så de börjar lära sig att inte klaga på tråkigt åt mig (blir åt sambon istället).

Men vad hitta vi på? Första veckan: landade vi här, kollade på deras nya rum, funderade på vad de hade för önskemål angående färger osv. Tog en tur till församlingens lekpark på tisdagen, tecken som stöd undervisning på onsdag.

Församlingens lekpark

Så vilovecka. Och lek hemma på gården varje dag bara det inte regnade. Men började alltid regna då vi gått ut och/eller jag fått ut tvätten.

Men andra veckan blev däremot en aning intressantare för dem. Tisdag var vi och slängde vinterpälsen i Kalapää. Onsdag besökte vi Swingeling och hade teckenundervisning. Torsdag besökte vi HopLop.

Kalapää strand

Swingeling

HopLop prinsessrum

Fredag hade vi lugnt hemma. Lördag hade jag min årliga grillfest. Så då fick vi ställ i ordning till den. Söndag lugnt och bonusarna for hem till sin mamma på kvällen.

Borden vid grillfesten

De tre utflykterna var med FRK (Finlands Röda Kors) som vänverksamhet. Inte så många som deltog, men roligt ändå!

På fredag så var ju jag och visade upp Ninas utslag -som fortfarande bara blir mera. De var ingen hudbakterie, väntar ännu på allergiresultat (katt).

Så bara de ringer därifrån så jag får vet om det är lille Panter eller inte får vi gå vidare. Bepanthen hjälper inte alls åtminstone.

Till först så tänkte jag att jag var tokig som hade sagt alla fick vara hemma. Men när konstaterade att min son behövde avskärmning så började det gå bättre.

Med avskärmning avser jag att få sitta med plattan. Totalt fokus på den och struntar i allt annat ståhej. Klarade av att hålla sig lugnare då. Och tjejerna fick kivas om leksaker och katten bäst de ville.

Såklart blev det inte helt friktionsfritt för Viggo ändå. Då han ska hjälpa till och medla, bestraffa och blir fort trött av gräl. Där är vi faktiskt lika, men behövde bara ryta till två gånger ordentligt när allt blev för vilt.

Vilket jag tror är bra. Viggo förstår väl inte skillnaden, men de andra reagerar åtminstone när jag säger ifrån ordentligt. Hoppeligen för att jag inte gör det så ofta så de vet att när jag gör det -då menar jag allvar.

Allra bäst vore att inte alls behöva säga till. Men den tiden kommer väl sen, då alla är så gamla att de bara sitter med telefoner och datorer.

Men under dessa två veckor har det ändå gått förvånansvärt bra. För allihopa. Och nu är sista veckan som sommarlov, 1.8 börjar de tre yngsta dagis.

Och de fyra äldsta börjar skolan ca mitten av månaden. Sen är jag ensam hemma igen på dagarna.