Nåväl, 4.10 skulle det mätas. Pappren kom hem. Läser. Det står han ska bara sova 23-04. Annars vara vaken.
Superkul info. Hur lyckas hålla vaken utan att han eller lillasyster blir förbannad? Hur orka själv stiga upp så tidigt med honom?
Ja, och såklart är det teckenspråkskvällen. Förstås, det ska ju bli invecklat då det ska bli det.
Nåväl, vi löste det! Min mamma är på teckenspråk före mig. Så jag tog med Viggo så han fick följa med mommo hem till henne.
Och sambon fick lagt Nina så länge. När jag kom hem gick jag efter honom med ficklampa, och han fick en. Lite frisk luft så orkade vi vara vakna.
Men jag lade mig med honom genast. För en fem timmars natt kändes det tämligen onödigt hålla på med sängbyte...
Men vi sov bara 4-4 1/2 timme. Han vakade en stund av de få timmar vi hade sömn också. Och svårt att vakna sen förstås då...
Ner och se på tv. Äta morgonmål i flera omgångar. Småningom klä på oss. Spela lite Angry Birds och just då vi skulle starta kom Nina trippande i trappan. Men hon blev som tur varken ledsen eller arg att inte fick komma med.
Hade med plattan, taikofonen och melatonin. Sprang in efter en chokladyoghurt för att få gett melatoninet inför mätningen.
Men ville inte att jag skulle ge melatonin. Så vi försökte utan. Men han behövde somna.
Vad som var tanken fattar jag inte. Att Viggo, min son som hatar beröring på huvud/ansikte även av välkända personer, skulle få dendär mössan på huvudet, bindas under hakan, salva som med träpinne "sticks ner" genom nå hål i mössan så fastnar i hår och på hud.
Han var inte med på noterna. Ännu mindre då de la två egna "limmärken" under öronen typ. Och då menades det att han skulle börja sova.
Jag visste det inte skulle funka. Så efter en halvtimme ca så fick jag klartecken att ge melatoninet. Men inte ville han börja sova då heller.
Och läkaren försökte lugna Viggo. Hålla i Viggo, paja Viggo... det är inte så en obekant person får Viggo att lugna sig.
Så jag hann tänka att vi får ge upp. Så fick studeranden en snilleblixt: hon kom och sa "jag vill också sova. Jag är såå trött så trött", satte sig i fåtöljen (jag låg ju med Viggo i sjukhussängen, precis som han vill när han vaknar nattetid) -och snarkade!
Viggo skrattade till. Och slappnade av. Sen låg han stilla. Så jag somnade. När jag vaknade av att min hand somnat så verkade han sova.
Men då skulle det stickas med pinnen igen. Så han vaknade. Och tror inte han somnade om helt igen. Men han hölls lugn. Så de fick "affekt, insomning, sömn, halvsovande, lugn men vaken" mätt.
Hoppas verkligen att allt de behöver veta finns där nu. Vill verkligen inte försöka oss på detta igen inom den närmsta framtiden.
Men jag tycker han var duktig. Trots allt. Det blev inte det värsta affektutbrottet ändå så. Jobbigt javisst, men mest för honom. Han "attackerade" inte mig som den som tvingade honom till det.
Och hemma tog vi en timmes middagsvila innan de andra kom hem. Och han ville tidigare och sova, helt förståeligt, och somnade innan Nina ens hunnit via wc.
Så hoppas vi båda sover inatt nu. Tror vi båda behöver det. Lade taikofonens volym ganska högt. Men då kanske inget utomstående ljud stör...
På tal om ljud. Flygplansmotor fläkt, klocka som inte tickade alla sekunder och ett knattrande tangentbord. Det skulle man också vänja sig med vid undersökningen...
 |
| 4 på morgonen |
 |
| 15:30 på eftermiddan |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar