Årsdagsrädsla

Jag har en helt befängd rädsla, som just nu börjar äta mig upp inifrån igen. Jag vet det är dumt att gå och vara rädd för att en viss sak ska hända eftersom man, mer eller mindre, lockar till sig och skapar just denna händelse.

Jag menar, hur normalt är det att vara rädd för det andra året i en relation? Helt sjukt eller hur? Fast, då har jag aldrig upplevt den tredje årsdagen med någon heller. Det har alltid slutat under andra året tillsammans av en eller annan anledning.

Den första november hade jag och min gubbe vår tvåårsdag, vi är alltså inne på det ödesdigra året för mig och mina relationer. Känns som om jag mer eller mindre väntar på att han ska säga "du, vi måste prata..." och så, finito! Heldumt eller hur?

Och jodå, jag har berättat åt min kära gubbe om denna rädsla/ångest jag har. Och inte låter det på honom som om han är på väg någonstans, inte ens fast min dotter trotsar som en galning emellanåt och min son bombar honom med leksaksprojektiler emellanåt. Jag har gjort ett riktigt kap eller vad?

Men någon röst inom mig säger ändå att mycket hinner hända på ett år, och att ingen kan orka hur länge som helst med en galen familj (japp, jag kallar oss galen då jag ännu till alltid har uruselt morgonhumör).

Nåja, nu har jag skrivit ut det i text. Om det då var en bra eller dålig sak får väl det kommande året visa helt enkelt.
Men en sak är säker; jag har hittat världens kap och tänker inte lämna ifrån mig det! Om det är upp till mig alltså...