onsdag 29 februari 2012

The Woman In Black

Såg igår kväll på skräckfilm med min älskling och efter att ha skummat på FB hade en av hans vänner tipsat om denhär filmen, The Woman in Black.

Spökskräckis, barn inblandade (tycker personligen skräckfilmer blir hemskare då barn är med i bilden, om det är för att jag själv väntar nujust eller). Lite långsam början (utom första 5 minuterna kanske) men det bidrog till den spännande känslan man hade sedan då slutet av filmen närmade sig.

Och jag tyckte det hade ett överraskande slut, både sorgligt och lyckligt! Hur nu ett slut kan vara både och...

Städmani?

Älsklingen min tycker att jag städar alldeles för mycket... Jag har ingen aning! Jag skulle bara vilja att det syns längre än en dag att man städat här hemma.

Igår skurade jag tomma golvytor, torkade av dörrar och väggar (jisses att det kan se flottigt ut i köket på väggarna då vi inte har någon fläkt!), putsade bordsytorna, hade igång en diskmaskin och två omgångar tvättmaskin... Ja o bäddade rent i sängen förståss! Inte att glömma det ju.

Man kan väl nämna att jag egentligen hatar att städa? Eller har åtminstone gjort det, men inser nu (då jag hört det av andra har jag bara fnyst om det) att städning faktiskt är ett underbart sätt att koppla av tankarna och ägna sig åt något heelt annat för en liten stund! Verkligen härligt, och nääästan så jag funderar på att fortsätta lite idag.
(Oj, glömde att jag igår sorterade våra mössor handskar etc och att jag redde ut älsklings korg med en massa sladdar och kablar -som han troligen aldrig ens själv rört vid)

Igår var det dessutom först snöoväder och kallt, för att sen slå om till en underbar vårdag!! Rann vatten från taken (och vaktmästaren hjälpte till med att buffa ner snön från taket) och jag tänkte nästan sätta mig på balkongen en stund och avnjuta en kopp te och läsa lite... Men vår balkong är full med snö (utom där älskling har stått och rökt) och trädgårdsstolen verkar vara under snön någonstans...
Så det får vänta till senare vårdagar!

Anmälde mig just till en ny Buzzador-kampanj; Dr Oetkers pizzor! Skulle jag verkligen inte ha något emot att få buzza om och ordna pizzakväll för några vänner (eller många, men man får bara 5 pizzor) för att "sprida ryktet om pizzorna". Så var snälla och håll tummarna för att jag får vara med.

Så kan ni ju hålla tummarna att jag vinner Liberoutlottningen jag just skickade in. Kan vinna 2 blöjpaket och en massa andra babyhudvårdsprodukter. Troligen vinner inte jag, jag brukar aldrig ha tur med tävlingar men man kan ju hoppas!

Jag har väl annars inte nämnt att jag har dessa stora, mörka, utstående födelsemärken? Eller?
Nå, jag har haft ett på vänster axel -men älskling fick mig att fara och ta bort det. Visst har jag hört om det tidigare att jag borde ta bort det men tror ni jag med min nålskräck har vågat??

Sådär fint var de efter att skärsåret var ihopsytt! Och jag hatar det!!! Det känns för det första hemskare då ärret sticker upp som en kulle, det tar sjukt att röra vid ärret och hellre en mörkbrun fläck än en stor röd fläck! Så jag tar inte bort nå fler födelsemärken... fast jag har ett stort på halsen, ett som växt lite på höger ben, två små på ryggen och ett på ena bröstet. Nej sjutsingen de får nog vara kvar. Har int de blivit nå problem på 23 år så inte tror jag de blir det heller!

Annars har jag ju inga bilder på min lilla kula till mage. Nu får ni en oavsett om ni vill ha eller inte!

Japp, den är tagen IDAG. På skottårsdagen. Då det borde vara 7,5 veckor kvar. Klockan 7:15 på morgonen.
Nästa gång ni måste se min mage på bloggen är när jag lyckas få filmat då lill*n tränar. Jag lovar att skona er till dess.

måndag 27 februari 2012

Insidious

Har med min älskling sett på filmen Insidious på råd av min brevvän Sandra i Sverige. Var en väldigt intressant film tycker jag med några vilda svängar som man inte hade räknat med, särskilt i slutet åtminstone.

Det var mera en skräckaktig spänning genom hela filmen än att det var ett rent skrämmande. Så om ni är ute efter blod, mord, groteska scener eller dylikt från splatter-movies så är detta verkligen inte rätt.
Men om ni vill ha mera övernaturligt, skräcken för det man inte ser eller förstår och utan att riktigt veta vad som kommer att hända är detta verkligen filmen för dig.

Jag tyckte den var väldigt bra och jag rekommenderar den åt så gott som alla skräckfantaster, särskilt ni som tycker om spöken eller demoner.

Vilket datum blir det?

Kanske lite tidigt att fråga detta redan men nu, alla ni som läser min blogg:

Vilket Datum Kommer Jag Att Få Barn Tror Ni?

Ni ska nu helt enkelt skriva i kommentar när du tror att mitt barn kommer att födas. Ni ska gissa helt enkelt!
Och om någon gissar rätt så kommer denna person att få en överraskning just efter att jag fött mitt barn.

Lite info som ni kanske tycker inverkar:
  1. första barnet
  2. BF 28de april
  3. Livmoderns storlek växer exakt enligt kurvan hos mödrarådgivningen 
Sådär, kom ihåg att skriva något namn i kommentaren så jag vet vem som vinner sedan!

Ni får komma med gissningar tills 15.3! Sen sammanställer jag en lista på gissade datum. 

söndag 26 februari 2012

Sanningens svärd

Här är omslaget till första boken av Terry Goodkinds serie SANNINGENS SVÄRD.
Exakt hur många delar som kommit ut på svenska har jag ingen aning, men en hel del. Jag har läst de flesta som kommit ut på svenska till biblioteket i Vörå -och äger även en stor del av böckerna själv (så om någon vill låna är det fritt fram).

Denhär bokserien har gjorts om till tv-serie, men det fick jag veta nu då jag googlade bilder efter böckerna! "Legend of the Seeker" heter serien. Jag har inte sett serien men nu då jag vet om den skall jag absolut se den senare, då jag har mycket egen tid.

Genre: fantasy. Äventyr, romantik, spänning, fantasilandskap och (som ni hör på namnet) tyckte jag den innehöll många kloka förmaningar.
Svärdet visar sanningen om personen som använder det och den som det används mot, det redan låter tillräckligt skrämmande att möta tycker jag.

Uppfostran

Vet inte varför jag skrev den rubriken men nu försöker vi filosofera kring detta ord ändå.

Från wikipedia:
Uppfostran avser resultatet av de fostringsprocesser som nyttjats men även de processer som skapar resultatet.
I folkmun menas att bra uppfostran är detsamma som att ha lyckats fostra i enlighet med rådande samhällsetik. Med dålig uppfostran menas att ha misslyckats med detsamma.

Och fostran var i stil med att påverka barn och ungdomar (främst) i deras tankar, åsikter, handlingar etc för att de skall göra så som det är samhällellilgt accepterat.

Inget fel med det, man vet i stora drag vad man skall försöka fostra dem till att tycka oavsett tidsepok (inte begå brott, inte ljuga, respektera andra fast de kan vara annorludna etc). Men mer och mer tycker jag folk har extrema åsikter åt antingen det ena eller det andra hållet med allting. Folk tycker att de har sin absoluta sanning och vet bäst -ingen vet bäst!

Vad jag tror mina föräldrar försökte fostra mig till: självständig, stark, kreativ, öppen-sinnad, empatisk, bra att diskutera, lugn, snäll, artig.... Ja, en massa bra saker försökte de lära mig under årens lopp. Vissa gånger tog jag inte in allt vad de försökte lära mig, vissa saker hade jag inte personligheten att lära mig, och vissa saker lärde jag mig sedan i växelverkan med andra.
Vad jag vill uppfostra mina barn: självständigt tänkande individ som vågar ifrågasätta när det är något h*n inte förstår eller tycker känns rätt, respekterande och öppen mot alla och allt nytt. Förmågan att lyssna, men också förmågan att tala om allt (känslor, händelser, rätt/fel...).

Man brukar säga att det är tonåringarnas revolt mot hur deras föräldrar/far-morföräldrar som ändrar hurdan världen är. Att det är när de gör uppror mot rådande normer och fostringssätt som kulturen och världen ändras.
Jag var kanske inte den mest revoltiska tonåringen (tror jag då jag tänker tillbaka), men visst hade jag mina åsikter och visst gjorde jag saker på mitt sätt.
Så kanske jag har fört vidare och ändrat på kulturen också? Tillsammans med alla andra i min åldersgrupp.

Nåväl, man är oftast fler än en som fostrar barnen: mamma, pappa, mor/farföräldrar, samhälle, skola och sen även vännerna. Alla dessa måste ha ett gemensamt mål med vad barnen skall lära sig, hur de ska lära sig det (det är dock inte så viktigt att alla gör på samma sätt) och varför det skall läras.
Men vad händer då en av dessa fostrare vill lära barnen något som de andra inte tycker är accepterat? Då blir det någonstans en brytning mellan barnet och den som försöker lära "fel". Vem har sista ordet om vad man skall lära barnet? Samhället.

Varför tycker jag att det är samhället som har sista ordet om varje barns uppfostran? Jo, därför att om föräldrarna uppfostrar barnet i strid med rådande normer så har vi en instans (en mycket bra instans må jag tillägga vid de flesta fall) som tar hand om barnen under åsikten att "föräldrarna klarar inte av barnens uppfostran". Jag talar förståss om socialvården, främst då barnomhändertagningen. Så om barnen gör något fel, tex snattar eller är uppkäftiga i skolan, så blir det kontakt med socialen och föräldrarna ifrågasätts hur barnet kan göra på detta vis? Har inte ni försökt uppfostra ert barn till en duktig medborgare?
Jodå, men också en som inte ska vara rädd att göra det nödvändiga för att få till stånd en ändring (skolsituationen).

Direkt ens barn gör något fel är samhället där och hytter med fingret åt föräldrarna och frågar vad DE gjort för fel. Men om barnet gör något fel mot samhället, så borde kanske samhället syna sig självt och se vad det är de har för normer just nu -som kanske inte är riktigt bra och borde ändras på.
Och det är våra barns uppgift att göra oss uppmärksamma på detta.

fredag 24 februari 2012

"Ingen tackar då du är helt slut"

Det sa barnmorskan på mödrarådgivningen då jag nämnde att jag funderade på om det var dags för mig att ansöka om sjukledigt fram tills mammaledigt.
"Ingen tackar dig ändå när du har arbetat dig helt slut och har ont".
Och det stämmer väl egentligen? Klart man kan bli tackad för ett välgjort arbete, men inte får man nå extratack fast man har ont och arbetar vidare -så man får mer ont och blir trött -och ändå arbetar.

Sagt och gjort, Läkarintyget är skaffat, remiss till fysioterapeut finns (men först ska jag forska lite i hur mycket det egentligen skulle kosta att fara till en fysioterapeut). Orsak? Foglossningen som börjat och ryggsmärtorna som jag haft sedan jag blev gravid.
Foglossning var jag ju egentligen inte säker på att jag hade, visst det tog sjukt i nedre delen av ryggslutet och nere under magen, men då läkaren bad mig ställa mig upp och tyngde med fingrarna på nå punkter så var det OAJ! Dit for mina tvivel om vad som egentligen var ont!

Han blev lite konfunderad först över varför jag ville ha sjukledigt från ett, helt ärligt, så lätt jobb. MEN här är vad jag tycker: Om du arbetar med barn, att ta hand om barn, så är det INTE meningen att du skall sitta på en stol och bevaka dem som en hök eller se på barnprogram med dem hela tiden. Nejnej, om du är med barn skall du LEKA, SKOJA STOJJA med dem! Du ska leka kurragömma, du ska kunna laga snögubbar/snöänglar, kanske åka pulka, springa efter dem i poli och tjuv.... Du är ju där för att vara med dem.
Jag sa det åt läkaren, och då förstod han mycket väl varför jag ville vara sjukledig -för jag kan inte springa (knappt gå ibland), jag kan inte hoppa och studsa, jag har svårt att krångla in mig i gömställen.
Jag kände att jag inte fick göra mitt jobb, på sätt och vis att jag svek dedär barnen som jag skulle vara med då jag kom till jobbet. Jag blev "inskränkt" (sa väl läkaren) i mitt arbete, inte lika fri som annars och kunde inte utföra det ordentligt.

Och jag visste att det fanns en annan tjej i kö att ta min arbetsplats de dagar jag inte orkade ändå, för det hade jag +pojkarnas mor diskuterat och hon hade varit i kontakt med min chef. Så jag vet att de har en annan barnvakt nu -vilket också gör det enklare för mig att med gott samvete fokusera på att må så bra som möjligt nu under sista 8,5 veckorna av graviditeten istället.

torsdag 23 februari 2012

Week 8: Trees








 Veckans tema var TRÄD. Så här har jag lite olika vinter/vår bilder av träd, och avslutar serien med en bild på för vem träden är ännu viktigare: djuren, framförallt fåglar varav merparten bygger sina bon i träden. Men även ekorrar och många andra djur har sina bon i träden.
Så när vi hugger ner träden för att få såhär fint golv:
Så hugger vi ner en stor del hem för olika djur. Tänk om djuren skulle hugga ner våra bostadshus och lägenhetskomplex... Skulle vi inte gå med på eller hur?

Nu ska jag inte låta som en trädkramare -visst har jag själv huggit ner skog och eldat upp för att få värma i huset och visst använder jag trävaror och papper som är gjort av träd. Jag tycker bara att det vore viktigt att för varje träd som huggs ner -plantera ett nytt!
Vilket görs av många företag så det är inget fel med det.

Jag är uppväxt i en liten by, mitt ute i skogen. Jag älskar att ta promenader i skuggan av stora granar och tallar, höra vinden som prasslar i löven på björkarna och asparna... Träd är vackra, under alla årstider. Och de har blivit livsviktiga för människan -både för att få det bekvämt och för att få nödvändiga saker.

Glöm aldrig bort det tycker jag.


onsdag 22 februari 2012

Stephen King


Alla ser väl att första bilden är IT från Stephen Kings roman (som senare även blev film)? Och enligt googles bildsökning är mannen på andra bilden Stephen King själv (yngre än vad han är nu dock).

Stephen King har ju gett ut otroligt mycket böcker och noveller, för många att nämnas! Även under pseudonym har han gett ut flera novellsamlingar som jag läst. Mitt mål har länge varit att läsa alla böcker av honom -och se alla filmatiseringar.

Kings sätt att bygga upp spänningen i boken har alltid tilltalat mig, och att han aldrig riktigt drar någon gräns mellan vad som är verkligt/overkligt, sanning/lögn utan många berättelser lämnar så man själv får fundera ut hur det egentligen gick (tex boken The Mist -i filmen hade de dock ett klart slut på historien). Dethär är något som gör Kings böcker så nervkittlande, och hans sätt att få det att låta som om det kan hända var som helst -när som helst.

Böcker jag läst:
Salems Lot (novell-version)
Varsel
Pestens tid
Cujo
Det mörka tornet serien (eller Svarta tornet)
Talismanen
Lida
Geralds Lek
Rasande Rose (har jag i hyllan nujust)
Flickan som älskade Tom Gordon
Benrangel (i hyllan just nu)
Svarta huset
Signal
Duma Key
Sömnlös
Raseri (pseudonym)
Blaze (pseudonym)

Noveller jag läst (eller samlingar):
Mangeln
Nattarbete
Grått slem eller...
Onda maskiner
Nattmaror och drömlandskap
Dödsbädden

Filmer jag sett:
1408
Carrie
Varsel
Pestens tid
Död zon
Cujo
Eldfödd
Jurkyrkogården (även 2an)
Det
Lida
Drömfångare
Mangeln (i hyllan nujust)
Boogeyman
Children of the corn
Langoljärerna
Secret Window
Storm of the century
Nyckeln till frihet

Som ni förstår ids jag inte recensera dem alla enskilt (åtminstone inte ännu) eftersom jag skulle få sitta veckovis bara med detta utan jag avslutar med att säga att Stephen King är en av de bästa författarna jag känner till! Rekommenderas åt alla -som inte är alltför lättskrämda.

God Morgon......eller?

Klockan min visar på 4:42, jag har varit vaken sedan 2:30 ungefär. Känner mig klarvaken och har ingen aning om hur jag ska bli trött igen. Legat och slagit knut på mig själv och täcket, och buffats med älsklingen min om utrymme, tills jag bestämde mig för att stiga upp istället en stund.

Så nu sitter jag här vid datorn, skriver inlägg här och ska recensera något bara jag kommer på vad! Skulle ju vara underbart om jag dessutom visste vad jag vaknade av.... Drömde nog något antar jag för första tanken var "vad e taxinummret så ja slipper till BB?!" men int va de ju någon fara o färde. Lill*n ligger så lugnt och sover och foglossningen har gett med sig en stund.

Jag har ju fått sjukskriva mig nu, fast mitt arbete ju inte på något vis var fysiskt tungt. Men, jag anser att det inte heller är meningen att en barnvakt ska komma och sitta i soffan hela tiden. Nej om man ska arbeta med barn så ska man kunna leka med dem (oavsett ålder på barnen) och förstås hinna med i deras svängar eller orka lyfta dem etc. Och det kunde inte jag längre. Kunde inte springa, kunde inte hoppa nå extra, orkade varken sitta/stå eller gå nå mycket... Hur roligt är det för ett par 6åringar som är fulla med energi?
Läkaren (som jag tror är indier från början) förstod mycket väl vad min point var och efter att ha tryckt på mitt bäcken (aj sjutton vad det kändes! Nästan mer än då man lägger sig/stiger upp) konstaterade han ju att det var foglossning och skrev även remiss till en fysioterapeut.

Har försökt få kontakt med fysioterapeuten vid Vörå Fysioterapi men inte lyckats ännu. Och så måste jag väl lite undersöka hur mycket det egentligen kostar, hur mycket får man tillbaka av Kela och hur mycket måste man själv betala?
Fick iallafall veta att taxi till och från BB i samband med förlossning är gratis eller så betalar man bara självrisken. Det var skönt att höra så man inte behöver oroa sig över att ha råd med det och undanstoppat nå pengar. Imorgon blir det bara att söka igenom någonstans om man hittar nå taxinummror till taxin i Vörå...

Avslutar med en bild av hur jag troligen ser ut. Lånat bilden från googles sökmotor på "sömnlös".

tisdag 21 februari 2012

Katherine Kerr


 Då jag var yngre läste jag flera varv Katherine Kerrs serie om det magiska landet Deverry. Här är bild på första boken Silverdolken och elfte boken Elddraken. Jag trodde Katherine Kerr hade slutat skriva efter Elddraken pga sjukdom men på googles bilder då jag sökte hittade jag en bok vid namn Guldfalken som lär vara Kerrs 12te bok om Deverry. Med andra ord måste jag verkligen se till att hitta den!

Det är såklart fantasyböcker, med allt vad det innebär om magi, annorlunda varelser och spännande äventyr. I hennes böcker är reinkarnation av själen centralt och resan för just några av själarna i olika liv som olika personer -och en person som svär åt Gudarna att få sin älskade tillbaka i någon form.

Det är som sagt en mycket längre berättelse än vad man kanske orkar med om man inte är riktigt insatt i dethär med fantasylitteratur, men för mig var det åtminstone omöjligt efter första boken att sluta läsa. Jag ville bara veta mera och mera vad som hände i deras liv, och de historiska tillbakablickarna man fick in i deras tidigare liv var också väldigt givande och intressanta!

Rekommenderas varmt att pröva på om man vill testa fantasy, och förstås alla fantasyälskare -detta är ett måste!

2000 som läst !

Min sidvisningsräknare har nyss överstigit 2000!! Och det var denhär månaden som jag kom upp i 1000. Ganska otroligt om det stämmer att min blogg skulle ha blivit visad 1000+ gånger nu redan på en månad bara...

Nå, igår var jag till tandläkaren och de reparerade 2 hål. Frågade nog om jag ville ha bedövning men det sa jag fortare än tvärt nej till! Jag med min sprutskräck, bedövning i munnen, nej tack!! Och dessutom har jag förstått att bedövningen inte tar bort ilningen, så vad har det ens för nytta då? Visst sjutton ilade det i båda tänderna då de reparerade men det är en kortvarig pina. Har kvar ett hål att reparera, och förståss att se fram emot efter graviditeten: 2 visdomständer som skall dras bort och en som skall opereras bort.
Fast skönt att jag inte behöver tänka på det änu inom några månader, kommer väl bli helt hitihätä innan det är dags ändå. Tror älskling får komma med och hålla fast mig, om inte man kan bli nersövd förståss..

Var till hemgården igår en sväng också och gick igenom min ljuslåda, oj vad jag har orkat samla på mig mycket! Och på väg därifrån så kör jag förbi en äldre dam som kört fast med bilen. Försökte nog stiga ur och buffa på åt henne men det satt nog som stenen då snön hade lite lyft upp bilen och däcket så det bara spinna runt. Hon menade att hon skulle gräva med en käpp runt bilen och under så jag fick nog fara vidare men tacka mig så mycket för att jag hade stannat och se efter hur det gått.
Mötte dock en traktor som var på väg mot Kalapää också så stannade och sa åt honom att en kvinna satt fast så han lovade se efter om hon slapp själv eller inte. Bra med hjälpande personer ibland, eller hur?

Och nu kan jag ju påpeka att det är underbart vårväder här!! Solen lyser, det droppar och töar, värmetermometern visar på plus 1,3 grader Celsius... Kanske man kan börja hoppas på vår snart? Och med våren kommer ju förståss lill*n. Att jag längtar efter att få ha honom i famnen istället för i magen... Tror jag och älskling skall ta en promenad i vårvädret, och sedan lär väl min underbara kompis dyka upp snart!

Njut av vädret allihopa!

måndag 20 februari 2012

Dikessväng och sladd med möte

Igår då man hälsade på fästmans bror så hamna man i diket... Jag körde, skulle från infarten och antar jag svängde lite för sent för for i snökarmen på andra sidan vägen -och det drog ner halva bilen i diket då. Som tur hade broderns kompis/granne traktor som han kom och drog upp oss med. Och snö är ju som tur mjukt så ingenting det heller.

Så nu för en liten stund sedan for man för att dela ut nå lappar till skolor... Kör försiktigt då vägen till Vörå Norra skola från centrum är väldigt krokig och hal annars också. Kommer i en kurva, och gissa om man inte får sladd?? Stackars gamla man som kommer emot mig såg livrädd ut. Men fick återigen konstatera att jag inte är en alltför usel chaufför då jag fick styrt så jag missade hans bil, missade diket och fick upprätt allting en stund efter att han hade passerat mig.
Men det är klart, mina händer var nog lite darriga efteråt... Tycker inte om när onödiga saker händer, men ibland kan man inte göra något åt att det händer heller. Jag körde försiktigt, jag släppte upp gasen i kurvan (gör jag då det är riktigt halt, om det är bra eller dåligt vet jag inte) för att minska farten ännu mera -men fick ändå sladd. Och i sladden lät jag bli att trycka in bromsen fast jag såg det kom möte och försökte bara styra och låta det rulla sakta framåt.... Säkert skulle jag ha kunnat göra ännu något men jag var mest fokuserad på att INTE krocka och INTE hamna i diket. Och det lyckades jag ju med åtminstone så.

Hoppeligen blir det inte nåmera trafikmissöden idag.

9 veckor kvar...

.... behöver jag säga mer än att jag börjar bli nervös??
Nu får man ju börja fundera på allting antar jag, eller nu känner jag i min kropp att jag börjar bli småstressad och orolig och funderar kors och tvärs...


2 nätter sen drömde jag bara en massa hemska drömmar om att jag skulle skada lill*n på något vis (men ändå inte med vilje utan i misstag). Vissa drömmar att jag skulle skada nu under de kommande 9 veckorna, andra att vid förlossningen och också drömmar om hur jag efteråt skulle göra något fel! Hann bara väcka mig själv från en dröm och somna om så var nästa dröm igång... Behöver väl inte påpeka att det var en väldigt sömnlös natt?

Denhär lägenheten är redo för en liten bebis tycker jag, eller så redo som den kommer bli innan h*n är född. Vi har det viktigaste eller vet att vi kommer att få nå annat viktigt (som skötbordet vet vi att vi kommer få, fast det är överraskning, så vi inte behöver bekymra oss att skaffa det).

Och jag vill hålla lill*n i famnen nu, inte bara känna stepdans på mina inre organ!
Nå, hoppeligen är h*n ganska lugn hos tandläkaren idag då jag ska reparera nå hål, vill ju gärna hållas i stolen.
Och ikväll är det föräldrakurs på programmet också.

fredag 17 februari 2012

10 sanningar

(stal idén av Emps att man skall skriva 10 sanningar om sig själv på sin blogg)

1. Jag kan inte säga R, men vet inte varför det är så. Gick på R-träning och talterapeut många år men har fortfarande inte lärt mig. De flesta som inte kan säga i vuxen ålder har någon fysisk orsak (tex för kort tungsena) men något sådant har inte konstaterats på mig.

2. Jag har fobi för sprutor (och även nålar om någon annan skall picka i mig). Troligen fått det i 4års åldern då det utförts RYGGMÄRGSPROV på mig två gånger efter varandra...

3. Har egentligen glasögon som jag borde använda vid bilkörning men har aldrig vant mig med att använda dem ännu. Så glömmer dem alltid... Och det syns inte på körkortet heller.

4. Oroar mig alltid för min vikt fast jag äter mycket och motionerar lite, men brukar försöka vara tyst om det eftersom jag även själv stör mig på personer som inte kan prata om annat...

5. Längtar nu just efter att graviditeten ska vara slut så jag slipper foglossning och ryggsmärtor. Fast jag älskar att vara gravid också men vill hålla lill*n i famnen nu..!

6. Jag tycker inte om att shoppa (bara på loppis) och skulle helst överlåta allt klädhandlas åt någon annan. Om nu någon annan kunde handla åt mig...

7. Jag älskar min fästman mer än jag kan någonsin förklara åt honom eller någon annan...

8. Fast jag brukade själv vara ut på krog och dricka drinkar eller for på hemmafester så har jag aldrig njutit av att vara full. För mig skulle det inte ha någon skillnad fast alkohol skulle vara förbjudet enligt lag.

9. Vad är det första jag ska göra efter graviditeten (och jag läkt allt som kan ha kommit under förlossningen)? Jag beställer leverbiff av mamma att äta! Och så ska jag dansa, dansa och dansa (och börja träna annars också igen).

10. Jag är absolut inte något husmorsmaterial... Skulle gärna överlåta det åt någon piga eller liknande om jag hade råd att anställa en.

Colorado Avenue

Har sett på Colorado Avenue tillsammans med min älskling. Filmen utspelar sig i Siklax under en lång period. Man hinner följa med huvudpersoner till Amerika, spritsmuggling, tuberkulos, kärlekshistorier och familjerelationer.

Väldigt roligt att se och höra lokala dialekter och platser, och att känna igen en del skådespelare från trakten.
Måste säga att även fast den är väldigt lokalbetonad med sina förmågor, dialekter och historien så har jag alltid tyckt den var väldigt intressant. Väldigt välgjord och jag har ingenting att klaga på när det kommer till skådespelarnas prestationer eller något annat. Historien är fängslande och skådespelarna är väldigt duktiga, en riktigt bra prestation av Österbotten som man kan vara stolt över som nästan ortsbo!

Jag rekommenderar denna film för alla Österbottningar, och för alla andra som tycker om drama.

Week 7: Tired

Vecka 7 skulle handla om TRÖTT. Jag hade 2 bilder av mig och Matias som sov men då inte jag får bilder från min telefon till min blogg fick jag fundera på något annat.

Hittade denhär underbara bilden av Sasti från då jag bodde i Jakobstad. Var så söt då hon låg ihoprullad och sov... Vilket hon gjorde ganska mycket då hon var innekatt, nu är hon ju utomhus hela dagarna nästan.

Annars kan jag ju berätta att Lillvildbasarin är här, så inga lugna stunder för oss nu (men det är ju skönt det också). Blir väl kanske pulkbacken idag då det verkar vara bra och milt väder, tror nog jag ska våga mig på och åka lite oxå, det är alldeles för länge sedan jag fick göra något sånt!

Och igår fick han åka både lastbil och traktor, så nu vet min pappa vad han kommer ti få höra varje gång vi far och hälsar på dit! Men det var iallafall väldigt populärt.

torsdag 16 februari 2012

Ingens Barn

Har läst boken just, och den var fängslande. Hur han växte upp i olika fosterfamiljer och anstalter, inte kände sig behövd/accepterad/älskad och hamnade med fel sorts vänner. Han hamnade i trubbel och fängelsen, försökte komma ur det men hamnade tillbaka. Vändningen kom med Gud...

Jag är ingen religiös människa som tror på högre makter, men denhär boken var ändå på ett väldigt bra skrivet (och inte så lång annars heller). Lite tappade jag intresset i slutet av boken då det blev mest information om Evangeliebussens arbete som han sysslade med.
Men ändå ger det lite hopp att läsa om någon som kommit sig ur den onda cirkeln med Guds hjälp.

Rekommenderar åt alla att läsa, och bra bok att småläsa nu som då.

onsdag 15 februari 2012

Perfekta värden!

Känns nästan lite tungt att vara till mödrarådgivningen, ha riktigt ont i ryggen +axlarna och bäckenet. Och alla tester visar perfekta normala friska värden.Men, de är ju bara att konstatera: min hälsa är det inget fel på men utrymme har jag inte så mycket i kroppen utan lill*n tynger på lite här och där.

Mitt blodtryck var 105/65 så hon sa att det kan fara lite lågt mellan varven (=mina små svindlingar som jag kan uppleva någon gång). Hb hade stigit igen till 125! Så det är ju riktigt bra också.
Urinen fanns det inget extra i heller. Vikten min, ja de e ju skoj att följa med vikten nu! Innan jag blev gravid vägde jag 69kg, gick ner till 64,5kg i början pga aptitlöshet, förra gången (en månad sen) vägde jag 68,5kg och idag vägde jag 68,6kg!

Och lill*ns hälsa? Perfekt!! Mådde så bra så. Pulsen runt 135-140 men då sköterskan kollade blev han stressad så det ökade till 149 en sväng. Huvudet neråt, fötterna uppåt och långt till min högra sida. Tillväxtkurvan på livmodern/lill*n följde exakt de rekommenderade linjen, hon hade aldrig sett någon som följde kurvan så precis.

Så vad annat kan man säga, det blir intressant att se sen med lill*n om allt går så hela livet ut. Det hoppas man ju alltid men omständigheterna och miljön spelar ju alltid roll sen i tillväxten.

Var efter lillvildbasarin idag också, och tänkte få en bil i sidan på köpet i Jakobstad! Körde på esplanaden och en bil kom från vänster (han borde ha väjt undan för mig) i full fart och skulle svänga ut på andra filen -som pga all snö inte existerade. Fick nog väja snabbt till höger jag då bara upp på trottoaren lite så inte jag skulle få den i förardörren (och då i min famn). Kroppen hann bli riktigt förberedd på en kollision, ryggen spänd, magen svängd bort från stötpunkten, armarna spändare och benen likaså... Kände sig som en spagetti en stund sedan men blev nog bättre snabbt.

Nu har vildbasarin farit och sova efter att ha suttit i en Scanialastbil och kört med traktor (med min pappa), jag och älskling ska lägga på Colorado Avenue nu och sedan fara och sova. Ny dag imorgon så!

tisdag 14 februari 2012

Trött husmor...

Började morgonen med en liten skattjakt åt älsklingen min (det är ju ändå Alla Hjärtans Dag).
Fortsatte dagen med att baka semlor och ostsemlor, båda två blev faktiskt lyckade och bara att konstatera -färsk jäst är enklare än torr jäst! Älskling har inte orkat smaka på ostsemlorna ännu men vanliga fick iallafall godkänt.

Så vill jag att ni ska hålla tummarna åt mig! För jag ska kanske delta i en kampanj vid Buzzador nu. Om de väljer mig som en av testarna... Isåfall kommer jag såklart att skriva om det här också efteråt så ni får veta vad jag provat, vad jag tyckt och vad min älskling tyckt (ska nog ha honom och pröva också).

Så kan jag ju erkänna att jag känner mig annars som en urvriden trasa idag... Ryggen ajaj, axlarna ojoj, bäckenet ujuj och otroligt trött som om jag hade bomull i huvudet. Hoppas man piggnar till snart, och att det slutar kännas så spänt runt bröstkorgen och magen. Ska ju ändå på arbete ikväll, och efteråt ti hemgården på Vändagskaffe.

måndag 13 februari 2012

30 veckor...

Jag har ingen aning om IF räknar att det är 29+? som betyder 30de veckan eller om de från och med imorgon är 30+?... Men, inte har jag någon skillnad vilketdera de är heller! 75 dagar kvar åtminstone räknar de.

Om man då följer tiden exakt, vet nu att jag är igångsatt 1 ½ vecka för tidigt, min syster (äldst av oss) gick 3 dar över tiden och min bror är 3 veckor för tidigt. Hur mycket mammans graviditetsförlopp egentligen inverkar på sina döttrars är ju omdiskuterad fråga... Men skönt att snart kunna räkna ner tiden!

Min rygg tar livet av mig, och antar det på allvar börjar dethär foglossning/uppmjukning för mig nu -åtminstone på kvällarna. Aj sjutton vad det tar då jag ska röra på mig!! Och inte känns det bra om jag bara sitter heller, eller om jag ligger (om jag inte ligger på exakt rätt sätt förstås: lite av täcket knölat ihop under halva ryggen så att jag lutar mot höger, högra armen i vinkel under kinden och vänstra armen i vinkel bakom mig -benen är inte så stor skillnad men helst ena benet i grodställning). Problemet med att göra det bekvämt i sängen är helt enkelt det att man är två personer. Och vi vill båda två ha utrymme.

I helgen var det ju annars BotniaVasan i Vörå. 53km skidåkning, klassisk stil! Nästa år kanske jag ställer upp? I år var det min storasyster och hennes kompis som ställde upp. Och i sommar, juli tror jag, skulle det finnas BotniaCyklingen som jag skulle vilja vara med i, och varför inte då ta alla tre och sikta på septembers BotniaLopp där man ska springa. Får jag någon med mig på detta?
Fast jag kan ju inte börja träna förrän tidigast i mitten av Maj antar jag, min kropp måste väl hinna återhämta sig ordentligt först. Men kul skulle det vara, särskilt om man hade någon att göra det med...
Så, någon som antar min utmaning och kommer med mig på triatlon?

lördag 11 februari 2012

Arachnophobia

Sett med älskling på filmen Arachnophobia från 1990. Filmen går ut på att forskare hittar en ny dödlig spindelart i Venezuela, en medarbetare som är hemma från en liten ort i Amerika blir biten av spindeln och sänds hem i kista för att bli begraven. Till denna lilla ort flyttar en familj, varav mannen skall bli nya läkaren. Plötsligt börjar folk dö -fast de verkar till synes vara friska...

Syntes att den var gammal film, men väldigt bra skådespelarinsatser (mot vad många filmer har som standard nuförtiden). Trovärdiga spindlar, om än lite överdrivna ljudeffekter tex när spindeln skriker av smärta. Inte så hemsk, om man inte har obehag av spindlar dock.
En film som går riktigt bra att sitta och se på en kväll tillsammans med någon, ingen film där man måste vara 100% fokuserad för att förstå. Alltså, jag rekommenderar den åt alla som vill ha något enkelt men lite nervkittlande att se på under en tjejkväll/filmkväll.

Arbeten arbeten

Ska man överväga att byta arbete igen, eller? Eller ska man hålla sig på dethär arbetet nu?
"Nya" arbetet hade jag år 2007 också -så jag kan ju det och det är ett vikariat fram till april (får mammaledigt sista mars ungefär). Låter ganska perfekt eller hur?
Och det är åtminstone 30h/vecka -atså en hel del mer tid än jag har nu, då också mera betalt så man inte behöver kråta med jämkad dagpenning från Kela då heller.
Borde funderas allvarligt på eller hur? Men då igen -jag är ju ändå gravid, och dethär nya jobbet kan troligen bli en aning tungt för mig som lider av ryggvärk under min graviditet. Det är ju sittande överlag som gäller på det arbetet så.

Men skall fundera ordentligt själv, med älskling och kanske med rådgivningskvinnan vad som tros är bättre för mig just nu.
Båda arbetena är ju ändå något som jag trivs med!

onsdag 8 februari 2012

Några lånade böcker


I boken det ska bli ett sant nöje att döda dig berättar Magdalena Graaf om det äktenskap som hon ingick som gravid nittonåring. Vad som till en början var ungdomlig familjelycka, med en omtänksam om än kriminellt belastad man, övergick snart i misshandel och fullständig terror. Magdalena Graaf skildrar trovärdigt och med den inlevelse som bara egna erfarenheter kan ge, hur hon till slut lär sig leva med makens våldsamma raserianfall, trots att det utgör ett dödligt hot. Hon ber inte om medlidande, utan beskriver osentimentalt och rakryggat hur den unga Magdalena sakta bryts ner. Hon visar också vilken betydelse stödet från föräldrar och vänner haft för att ge historien ett lyckligt slut.

Jag lånade denna bok (tillsammans med de två andra nedanför) av min fästmans moster. Jag kan helt ärligt säga att denna bok trollband mig från första stund! Som liten lyssnade jag ju, som alla andra jag kände, på Graafs You got what I want och jag ägde till och med skivan. På äldre dagar har jag ju funderat på varför eftersom jag inte egentligen tycker deras låtar var särskilt givande och att de ser ut som två typiska blondiner i showbiz -jag kan helt ärligt säga att när jag såg Magdalenas bok så tänkte jag "men hon är ju artist! Hon är dum blondin, vad vet hon om dethär?". 
Så jag öppnade den med tanken att det skulle egentligen vara skrivet som ur en dum blondins synvinkel och egentligen inte så farligt som det låter........gissa om jag fick byta åsikt fort?

Jag stundom skrattade, stundom nästan grät jag medan jag läste berättelsen hennes. Den var så öppen och hon bjöd på sig själv och sade med egna ord precis de saker jag hade tänkt om henne innan jag öppnade boken. Hon hytte med fingret åt sig själv, åt samhället, åt socialen, åt polisen... ja åt alla som borde ha funnits där som stöd men ändå inte fanns. Det är efter att ha läst böcker som denna som jag får en önskan att det skulle vara mera selektivt urval av folk som arbetar inom olika stödorganisationer -bara för att de som faktiskt arbetar där skulle bry sig! 

Rekommenderar denna bok åt precis alla, ingen skillnad vad ni annars brukar läsa för sorts böcker men detta borde vara en bok som du (om inte äger) åtminstone har läst igenom en gång.




Stuart Howarth spenderade de första trettio åren av sitt liv i ett psykiskt och fysiskt helvete. Efter år av känslomässig tortyr och förtvivlan kände Stuart vid trettiotvå års ålder ett överväldigande behov av att åter träffa sin styvfar. Han sökte försoning, men möttes av samma grymma man. Ursinnet, smärtan och förvirringen kokade över i Stuarts hjärna och han dödade sin styvfar.
Stuart försökte inte dölja sitt brott utan tog fullt ansvar för sina handlingar. När hans historia berättades i rätten gjorde den så starkt intryck att han fick minimistraff, två år på Strangewayfängelset i Manchester. Men i fängelset föll Stuart offer för fängelsevakternas terror, vilket ledde till att han stämde både Inrikesdepartementet och fängelset, och vann.

Återigen en sann historia man inte kan lägga ifrån sig, fast man ibland nästan önskar att man inte vill läsa mera.  Stundvis tycker man kanske att det inte låter så farligt vad han utsätts för i fängelset, men med historien om hans tid med styvfadern i bakhuvudet blir ångesten han känner nästan påtaglig. Han använder inga fina ord för att beskriva saker och ting, han använder sitt eget språk och han försöker förklara vad man inte kan förklara. Eller hur ska man kunna förklara den skräck, förnedring och nedbrytande behandling som han utsattes för? 

Rekommenderas åt alla som vill läsa sanna historier och särskilt åt de som är intresserade av orättvisor mot barn och hur det kan sätta spår senare. Jag tycker dessutom att det är väldigt bra med en man som öppet skriver om hur pappan förnedrade honom, vi får aldrig glömma att även söner kan bli offer -inte bara döttrar.



Bakom stängda dörrar är en roman baserad på en sann historia. Huvudpersonen 14-åriga Kristina lever, med myndigheternas goda minne, hos sin far. Den far som försökt mörda hennes mamma.
Kristina är sin pappas ovigda flickhustru. Hon föder honom två barn. Det hände i en svensk storstad. Ingen såg vad som pågick under fyra år. För att de inte vågade se?
Kristina Hansen är vuxen nu, och beskriver själv, och med hjälp av dokument, hur det kunde ske.


Behöver jag säga mer om vad denna bok handlar om än vad som står på baksidan? Behöver jag påpeka att boken rörde om djupt inombords av förtvivlan för denna flickas skull?
Man tycker, som kvinna i Norden, att det är så säkert -vi har så bra socialskydd, vi har så bra regering, vi har så bra lagar. Men denhär historien utspelade sig i mitt grannland, i Sverige, som så många anser vara ett så bra land utan några problem.
Dåliga människor finns överallt, det har jag alltid sagt åt folk som kommit med kommentarer om araber eller liknande och hur de behandlar sina kvinnor/barn där -men sist och slutligen finns det lika många dumhuvuden i våra länder, vi bara hör inte lika mycket om dem. Eller kanske vi väljer att blunda för nyheter om personer som Kristinas pappa? Kanske det är lättare att ta till sig med tanken "nåmen, det är ju därborta i .... och dedär .... förstår ju inte bättre"?
Oavsett hur det är tycker jag alla borde få upp ögonen bättre och inse att det inte bara är där långt borta som barn gifts bort vid för ung ålder, där släkten anses ha rätt till att äkta sin egen släkt, där kvinnor förtrycks på något vis. Det har alltid funnits, och kommer troligen tyvärr alltid att finnas sådana fall i alla länder, kulturer och samhällsklasser.

Rekommenderar denna bok för exakt alla. Läsvärd, minnesvärd och kanske kan ge just dig en aning om hur enkelt det är att förvrida huvudet på andra så ingen vill se.

Ny bok/filmblogg

Som ni ser öppnar jag en ny blogg, en blogg som skall handla om böcker jag läser och filmer jag ser. Sen kanske jag utökar den med korta noveller jag skriver/har skrivit men börjar med en "recenserande" blog.

Jag vill bara påminna om att detta är helt och fullt mina egna åsikter! 
Det är ingen total sanning eller försök att påverka era åsikter!


Jag tycker om att läsa mycket och min fästman och jag tycker båda två om att se på film (uppskattar filmantalet i vår hylla till 300-350 st). Så jag ville kombinera detta intresse med mitt intresse att skriva.
Tidigare hade jag en blogg på engelska (på blogg.se) men då jag ej kom överrens med detta bloggprogram valde jag att avsluta detta och öppna ett nytt i samband med min redan existerande blogg om livet i allmänhet.

Så varsågoda och läs, och jag hoppas min blogg åtminstone inspirerar någon till att pröva en ny bok eller film...

Härliga cafédrömmar!

Hade så härlig dröm om ett café inatt! Tänkte först skriva hela drömmen hit men ångrade mig då jag insåg någon kan "stjäla" mina idéer från drömmen... Fast det kanske inte är det mest originella idéerna någonsin men det var min dröm, och om det verkar som en bra idé (har skrivit ner den och skall diskutera med någon lite mera insatt i företag etc) så vem vet? Kanske jag förverkligar den då?


Om det nu passar att ens tänka tanken på att bli företagare då man är höggravid eller så, men i drömmen gick det bra och lill*n fick vara med mig. Och i drömmen hade jag ju såklart hjälp med de tyngsta sakerna också så jag inte behövde oroa mig för det.




Nej, sen senare kanske jag skriver ner hela drömmen åt er så får den som vill knycka idéerna eller rata dem som dumma drömmar. Men nujust är de mina egna!

tisdag 7 februari 2012

Week 6: Love

Förra inlägget så skrev jag ju såklart fel -de va ju vecka 5 o inte 9!

Nu är det vecka 6 och temat är kärlek. Här kommer bilder som jag anser visar kärlek på ett eller annat vis:

 Kärleken mellan far och son som får fadern att låta sin son buffa honom ur sängen i vild lek.


 I kärlek ser man först varandra...

 Närmar sig varandra försiktigt...

 Lär känna varandra bättre...
För att sedan förenas tillsammans -då två blir en.

Finns det någon starkare kraft än kärleken? Kärleken mellan vänner, familjemedlemmar, älskare, vigda, förlovade, människa/Gud... 
Kärleken finns i så många olika variationer, och de är alla lika viktiga under något skede av människans liv. Kärleken är villkorslös, man kan inte ställa ultimatum. Man kan be om saker men man kan aldrig säga "om du faktiskt älskar mig så ska du ....". Alla visar sin kärlek till sin nästa på olika sätt -kanske gåvor? Kanske kaffe på morgonen? Söta ord? Hjälpa till hemma med praktiska saker?

Love, love, love, love....

Måst ja lägg nå rubrik..?

Underbart väder ute eller hur? Solen skiner på vit gnistrande snö och det ser ut som om det lovar att komma en vår igen i år. Älskling for just med vildbasaren norrut och jag valde att lämna hemma så länge och städa undan bilar, mopeder, pussel och memoryspel.

Jag gissar att jag är långt ifrån den enda som ibland övermannas av en känsla att inget går som man vill, och inget blir bättre eller ordnar upp sig. Känslor av total övergivenhet och ensamhet.
Som tur är ju dessa känslor övergående och försvinner oftast samma dag eller senast nästa morgon.
Men någonstans bottnar ju alltid en känsla av negativ energi, något frammanar det oftast -oftast utan att man kan lägga fingret på vad. Det kan vara ett skämt som går fel, stress med något, något som man misstolkar eller bara att man är trött.

Min totala viktökning sedan jag blev gravid är nujust 600gram! Gick först ner från 69kg till 64kg och nu har jag just och just passerat 70kg. Så om det fortsätter vara såhär liten viktökning lär det inte vara alltför jobbigt för mig att komma i form efteråt. Det är ju positivt!
Lill*n sparkar och håller på så man tror att hela magen ska hoppa på ryggsidan (syns numera väldigt tydligt vid aktivaste perioderna), så h*n mår bra och växer stadigt. Väldigt positivt!
Vildbasaren har nu första gången vågat hälsa på lill*n genom magen -men förstår ännu inte riktigt att han skall bli storebror åt lill*n. Så sött!

Janå vädret nämnde jag ju redan att det är väldigt fint... Tror jag ska ta en promenad till kommungården och lämna in min timlista idag -men de är på lunchtid till klockan 13 nu så får vänta en stund. Får troligen promenera till arbetet också så inte älskling behöver stressa fram och tillbaka, men det ger ju motion och kanske det inte drar lika mycket i benen ikväll då? Stödstrumporna kan jag inte använda lika mycket nu heller för de börjar klia så otroligt så har skrapat upp flera ytliga sår åt mig på vaderna -och de tar sjukt och svider! Och om jag då har varit ut och fått frisk luft så tar jag troligen också och sover mycket lugnare och jämnare än på länge nu igen. Tycker jag sovit så oroligt de senaste nätterna igen, eller hållit på o vakna hela tiden. Så jo, jag är heelt utmattad av någon anledning i kroppen (och ska ändå gå ut och gå?).

Man brukar väl säga att trötta personer är de som tappar behärskningen först? Stämmer säkert bra också. Tycker mina nerver är på utsidan av min kropp idag... Så, någon som har ett bra tips på hur man mosar in dem tillbaka?

måndag 6 februari 2012

Simma med lillvildbasarin

Var och simmade igår, riktigt trevligt. Var med älskling och lillvildbasarin! Älskling fick simma några längder medan jag plaskade i barnbassängen med vilden. Åh vad det var kul att få plaska bara en gång, och vet nu ingen som har så smittande skratt som vildbasarin. Badvakterna började också skratta och titta mera på honom än på de som simmade i stora bassängen.

Nu verkar det vara riktigt ruggigt vinterväder med hård blåst och allting... Riktigt passande väder för en måndag eller?

Blir för mig att ringa några samtal idag medan vildbasarin kör bil för fullt och tar med mig på åkturer i alla möjliga bilmärken! Bemari var lite väl vild åktur... Nissan, Opel, Volvo.. köper ny hela tiden också -har nog hur mycket pengar som helst *skratt*. Men tycker det är intressant att få klappa Lill*n nu, fast oftast är h*n i låret och inte på magen... Eller i armen!

Och i eftermiddag blir det att fara på arbete igen. Alla vardagarna är det arbete denhär veckan men ledig helg. De förstod inte riktigt hur länge det är tills jag skall få Lill*n dedär barnen på jobbet, de trodde jag menade i övermorgon då jag sa April. Tiden är nog ett begrepp som barn inte riktigt förstår så fort. Men det ska de inte behöva heller.

fredag 3 februari 2012

Över 1000 som läst nu!

Nu gick min mätare över 1000 läsare denhär månaden!
Intressantaste inläggen (i ordning) har varit: Familj, "Ny blogg" och nytt arbete snart, Liberoklubben och vinterväder, Shoppa av mamma, Föräldrakurs 3 och bröstkoll.
Nå längre orkar jag inte skriva listan.

Länder är: Finland, Sverige, Ryssland, Norge, Usa, Tyskland, Nederländerna och Åland.

Det är kul att se att det finns någon som läser det åtminstone! Men skulle vara kul med mera kommentarer på mina inlägg också. Jag skriver ju bara mina egna åsikter och vad jag hört/varit med om.

Trädgårdsdrömmar

Det börjar kännas snart som vår med allt solljus -fast mätaren imorse visade -32 grader...
Ska plantera om mina inomhusväxter snart har jag tänkt, men vet inte riktigt med min gräsliknande blomma hur jag skall göra... om jag kanske skulle ta bort en halva och lägga i annan kruka eller?


Börjar bli så trångt och en del torkar bort hela tiden då också.... Någon som har en aning om hur man korrekt sköter den?
Annars har jag även dessa inomhusplantor:

 Min Aloe Vera, har tre skott varav två hade väl lovats bort åtminstone?

 Min lilla palm! Har ingen aning om vad den kan heta eller vara för sort.... Vet ni?

 Fick jag på födelsedagen, hade små lila blommor från början. Men vad heter den??

Min Jukkapalm. Eller visst är det Jukkapalm? Någon som har tips på hur man får så den inte torkat ut fläckvis som denhär har gjort på bladen?

Det var min lilla inomhusträdgård, nu ska ja visa vad jag ska så till sommarbalkongen:

Dill, gräslök, bladsallad, persilja... Och små krukor att lägga det till först i åtminstone. Fast jag har ju ingen aning om hur jag ska gå vidare med det, särskilt inte med salladen! Någon som har testat odla det på balkong tidigare? Några tips??

Nå, en sak är säkert; då jag får hus vill jag ha en stoor trädgård så att jag skulle få laga vad jag drömt om sedan liten.
En labyrint! Men väggarna ska vara av rosenbuskar, i mitten en liten fontän och här och där plats för nå bänkar/stolar/bord att sitta vid. Låter det som ett stort projekt? Javisst! Men då jag har ett hus så menar jag inte flytta nåmera någonsin förrän jag blir gammal och mina barn vill ärva mitt hus.
Men jag vill verkligen ha en trädgård och ett litet land där jag själv får odla små saker till köket. Inte behöver jag väl få en hel labyrint men en liten iallafall, eller en liten vägg me rosor runt en oas att vila i emellanåt.

Har ni tips på annat som man kan odla på balkongen? Vet ni hur bra morötter tex fungerar? Måste de ha mycket jord att växa i på balkongen eller? 

onsdag 1 februari 2012

Week 9: Cold













Här e mitt bidrag till utmaningen som skulle pågå ett helt år. Första veckan skulle handla om kyla/kallt/köld. Och jag tycker iallafall inget ser så kallt ut som frusna grenar på vintern!
Slängde med en bild på vår stelfrusna termometer utanför köksfönstret också, frusen så den inte längre visar nå grader... Vi fick köpa en digital mätare då vi flyttade hit, och den visade iallafall i morse -23 grader. Så fick ta kalla bilder på en kall dag.