Vardagslivet med en son i behov av speciellt stöd, husrenovering, trotsig dotter, fem bonusbarn, jakten på sin drömkropp och iver att vara med som spindeln i nätet överallt.
Genom Buzzador fick vi möjlighet att pröva på Cheerios nyhet havreflingor. 93% fullkorn, en tesked socker och hela 93% havre.
Min man reagerade på att det var mycket mindre socker i dessa än andra flingor. Och vi båda tycker ju det är en väldigt bra sak med flingorna.
Och trots det så var våra sju barn (åldern 3-12 år) alla överens om att de var jättegoda! Så vi öppnade den igår, finns en handfull flingor kvar (av ett stort 375 gr paket).
Så av alla flingsorter vi brukar köpa fortsätter Nestle att hålla sig i ledningen, kanske även med denna produkt. Beroende på vad priset är i butiken (normalt flingpaket eller dyrare nyhet?).
För länge sedan redan bad jag om förslag eller önskemål på vad ni ville läsa om.
Ett av önskemålen var ett inlägg som lyfter fram vad autismspektrumdiagnoser är, eftersom jag är väldigt aktivt med och jobbar för Keppulikuu.
Först vill jag bara klargöra en sak: jag är långt ifrån någon expert på ämnet! Jag har ingen utbildning kring specifikt autismspektrumdiagnoser och min son HAR INTE (ännu iallafall) fått någon diagnos inom autismspektrumet. Keppulikuu är April månad. Ifjol startade Autismiliitto upp Keppulikuu, en månad enkom dedikerad för att öka medvetenhet kring autism- och autismspektrumdiagnoser.
Hur? Föreläsningar, träffar, nöjesevenemang och de hade även en gala i Helsingfors. Som roligt fakta kan jag berätta att vår sittande president Niinistö är Keppulikuus beskyddare (det ni!).
"När du träffat en person med autism
så har du träffat en person med autism"
Ovanstående citat belyser med sin enkelhet att det finns inte två personer med autism som har exakt samma symptombild (eller behov, hinder, önskningar, svårigheter, kunskaper osv) -inte ens tvillingar! Detta i sig är ju väldigt intressant, och försvårar i viss grad förståelsen av Autism. Så om du träffar Pelle med autism, lär känna honom -och sedan träffar Kalle med autism och förväntar dig att kunna vara likadan mot Kalle som mot Pelle... ja då är du troligen på väg mot en katastrof (en katastrof som främst påverkar Kalle ska jag tillägga).
Såklart finns det några gemensamma drag hos personer med en autismspektrumdiagnos, men vilka som är framträdande, helt frånvarande eller utgör stora hinder i vardagen varierar. Nedan tänker jag därför lista "symptom" (gillar inte att använda symptom då det inte är en sjukdom men kommer inte på något annat ord) vid autismspektrumtillstånd:
försenad eller utebliven talutveckling
svårt att tolka mimik och kroppsspråk
tolkar det du säger bokstavligt
förstår inte låtsas- och fantasilekar
använder leksaker på annorlunda sätt än menat
fäster sig vid ovanliga saker
detaljseende istället för att se helheten
över- eller underkänslig för sinnesintryck (smaker, ljud osv)
rutinbunden och svårt för förändringar
insomnings- och sömnsvårigheter
kan utveckla ovanliga rörelsemönster (gunga, vagga, gå på tå, vifta extra osv)
annorlunda socialt samspel (besvarar inte leenden, ser inte i ögonen, undviker kroppskontakt osv)
Dessa avvikande drag (från majoriteten) tillsammans med det faktum att personer som har autismspektrumdiagnoser sällan har något speciellt i utseendet bidrar till missförstånd, speciellt i form av att barnet skulle vara ouppfostrat eller att föräldern inte skulle klara av barnet. Vad få tänker på är att barnet (och även föräldern) försöker göra livet -om inte lätt så uthärdligt- som möjligt.
För vem här kan säga att vårt samhälle är anpassat efter de som behöver ta tid på sig att få saker gjorda, behöver slippa undan alla intryck (ljud, bilder, dofter osv) och som kanske inte har så lätt att ta kontakt med andra? Precis, det är inte ett sådant samhälle vi lever i utan butikerna är trånga så du nästan tvingas röra vid alla möjliga material (kläder, hyllor...) och okända människor som har bråttom förbi. Musik strömmar ur högtalarna och kan avbrytas med högre "ding dong" för att berätta om något erbjudande eller efterlysa en person. Lampor, lampor och åter lampor -och inte stänger man av ett blinkande ljusrör utan det får blinka i taket tills någon hinner byta det.
Dethär var bara tre exempel på utmanande situationer för de med överkänsliga sinnen i en så vardaglig sak som att skaffa mat och annat nödvändigt.
Nedan är en väldigt bra video från Youtube. Jag vill nu uppmana er alla att skruva upp era telefoner, datorer, plattor whatever på högsta volym. Luta dig fram så att det är bara rutan du ser, och försök se till slut utan att bli stressade:
Här kommer en till video, som en person med autismspektrumdiagnos själv har gjort. Som han poängterar själv är det för att ge en idé om hur det är.
I den första videon får killen vad som kallas meltdown (eller på finska raivari). Alltså att det blir för mycket belastning på sinnesreceptorerna så det aktiveras en väldigt primitiv del: fly eller fäkta. Han skulle alltså vilja fly (tolkar jag hans försök till) men han kunde lika bra vara en sådan som blir aggressiv och kanske börja bita, slå eller knipa sin mamma. Dessa raivari är tyvärr vad som skapar missförståndet att barnen skulle vara ouppfostrade.
I andra videon är det en vuxen person som vandrar, någon som säkert har hunnit lära sig knep för att orka med sinnesintrycken (och det är en tämligen monoton och avspärrad miljö). Men vem skulle inte bli trött av att hela tiden se på en massa saker överallt, bli bländad, ständigt surr i öronen -och alla blir vi lättretliga när vi är trötta.
Så vad kan man göra som person vid sidan om?
Döm inte!
Du vet inte vad barnet behöver så låt bli att komma med onödiga råd, det att du närmar dig kan förvärra saken.
Ser du ett barn som springer iväg, ta fast det eller sakta ner det åtminstone (jo du, det finns en förälder som ropar eller springer efter barnet men på handelsresor kan vad som helst sinka föräldern, t.ex. matkassar). När fly eller fäkta sätter in tar alla och får nedsatt uppmärksamhetsförmåga för omgivningen, så olyckan kan fort vara framme...
Sitter mamman och lugnar barnet (till exempel bokstavligen sitter bredvid barnet som ligger på golvet) så kan du försiktigt se så deras saker finns i närheten av dem och ingen snubblar på dem. Är barnet i famnen kanske du kan öppna dörrar, erbjuda dig att bära väskor...
Egentligen, fantasin sätter bara gränser för vad du kan göra! Men viktigaste av allt: Döm inte!
På fredagen (17.6) efter lunch packade vi in alla väskor, och oss, i gubbens bil och startade vår färd söderut.
Var verkligen en bra investering att köpa dvdspelare till bilen för längre bilfärder! Vi stannade bara en gång på hela vägen ner till Åbo där vi stannade hos min bror.
Gick på promenad, lekte, åt hemlagad skinkfrestelse och tog det lugnt. Sovde gott ända tills deras dotter vaknade. Åt morgonmål, gick fram och tillbaka till Prisma och fortsatte sedan färden till Päiväkumpu i Karislojo.
Iår körde vi inte vilse iallafall! Gpsen visade rätt denhär gången från första början.
Viggo hade inte ro att delta i samlingen så vi hann aldrig presentera oss egentligen men såg ju alla nu som då under dagen ändå. Var flera bekanta ansikten från ifjol också på plats.
Jumppasalen var poppis då vi fick spring o ha oss, hann va o simma också. Och gå en tipprunda utomhus fast barnen inte var så intresserade av det.
Gungade en stund också då det höll upp innan vi grillade vid stranden. Men blev ingen lång samvaro för oss då barnen började bli trötta. Åt varsin korv bara.
De somnade lätt som tur, så fick sitt o se på tv en stund med gubben. Och sovde länge! 7:30 började vi stiga upp först. Så vi gick och simmade till först (öppet endast för Bamsegruppen) och sedan på morgonmål. Efteråt packa vi ihop och startade hemåt!
Stannade på lunch vid IKEA i Tammerfors, passade på och handlade nå smått samtidigt. Juustoportti var nästa stopp och sen var vi hemma och hoppade på studsmattan, gungade och små-åt lite gott innan vi borstade tänderna och la oss. De somnade så fint igen.
Och jag sitter med gubben och äter grillmat och ser på den otroligt dåliga filmen Arachnoquake (2012)...
Gungar i Åbo
Viggo nyckelpigan
Bollhavet slukade mina tre älsklingar vid jumppasalen
Hade Må bra dag med andra Bamsemammor i lördags. Vi började med att besöka Vaasa Day Spa där det hade blivit färdigt lottat vilken behandling man skulle få.
Jag fick Express Manikyr (25min). Glömde förstås att ta någon före bild men här är min ena hand efter mannikyren!
Vad ingick i manikyren då? Jo, först peeling, sedan filning av naglarna, kontroll av nagelbanden och till sist lite handmassage med fuktighetskräm.
Var det skönt, visst. Något jag skulle köpt åt mig själv? Nej. Något jag nu skulle kunna tänka mig göra igen? Njää, bara om någon köper det åt mig som present.
Annat om Vaasa Day Spa... nå väldigt fint väntrum. Fast kändes lite sådär att få sin behandling där då ytterdörren släppte in kall luft med andra kunder.
Personalen, väldigt finsk. Inget problem för mig, men är man dålig på finska så ska man kanske inte välja dem.
Efter att alla var klara promenerade vi till 1h+k (ett rum plus kök) för mat. Jag valde Kyckling med potatisgratäng och grönsaker (en matlista med några alternativ, typ lunchlistan var det väl). Inget salladsbord. Surdegsbröd som, jag personligen, tyckte var alldeles för segt eller riktigt mörkt bröd med havssaltat smör.
Maten, nå frågade upp om det var vitlök i gratängen -fick som svar lite. Frågade om det gick att byta ut gratängen då mot något annat -nej. Så chansade och tog med gratäng då ändå (hade inte lust med nå lax då jag åt det till lunch).
Helt gott, men skulle fått vara mera. Särskilt då priset var väldigt högt (speciellt om det var lunchlistan)!
Så spontan reaktion -går inte dit igen.
Dagarna går med en ryslig fart! Över halvvägs i januari redan.
Jag prövade ju på dendär sockerdetoxen -men de va inget för mig. Så sluta efter en halv dagsdos. Mådde inget vidare och om än det kanske är normalt så kan jag inte laga mig så sjuk att jag inte orkar med barnen! De går ändå först för mig.
Däremot har sockerstrejken gått riktigr bra hittills. Även fast jag fick en konfektask och tre små chokladplattor i senaste mathjälpspåsen. Ja o Funlight men de skicka ja vidare, aldrig att jag häller i mina ungar aspartam (!) om jag kan undvika det.
Denna vecka är ganska fullbokad (som vanligt) med både roligare o mindre roliga saker.
Mindre roligt: mammografi imorgon.
Roliga: teckenspråk, DUV träff för föräldrar, Må bra dag me andra Bamsemammor.
Så är ju ändå mera roliga saker än oroliga saker.
Men nu ska jag plocka i diskmaskin färdigt. Har igång en 90 graders maskin. Småningom kommer mommo så ska vi ta en butiksresa.
2015 lider mot sitt slut, bara en dag kvar och då kommer jag inte att skriva nå blogg så gör min årsgenomgång idag istället.
Januari - var egentligen inget speciellt med januari månad. Viggo hade talterapi, började med munterapi, hade ergoterapi. Första Fitnessevenemanget vid Norrvalla.
Februari - var vi sjuka 14 dagar, halva månaden. Det va Manic Run för första gången i Sjoki och vi for på första FDUV träffen.
Mars - besökte jag skolan i Åbo för att planera mina studier lite. Dagis var i full gång. Familjecafe på Norrvalla hitta vi också. Deras storebrors kalas.
April - Bamsegruppens första träff som vi deltog i. Var första hjälpare en helg vid volleybollmatcher. Deltog i örtkurs o kurs om jättekyrkor via Vörå MI.
Maj - Väriestejuoksu för andra årer i Vasa. Viggo fyllde tre år, firade Mors dag på furirbostället i Oravais. Sålde med pappa på Mega Loppis i Botniahallen. Förberedelse för Viggos byte av dagis.
Juni - träffade Viggo tandsköterskan första gången. Fyllde systerdottern 1 år. Och vi deltog i Bamsegruppens läger i Karislojo, och hälsade på min bror med familj i Åbo samtidigt.
Juli - sommarfest på Norrvalla med musik. Sommarlov för barnen. Träffar i församlingens lekpark. Jag fixade mina tänder. Mommo insjuknade i blodförgiftning.
Augusti - dagisstart och inskolning för på nya. Utvärdering av Viggos utveckling på Vasa Centralsjukhus. Mommo fortfarande sjuk. Kaveris flickas kalas. Kalas för brorsdottern som fyllde ett i september. Var till Juthbacka marknad. Möhippa för kaveri vid PowerPark. Meillä on unelma i Vasa med UMR.
September - familjecafe försökte jag starta men blev inget. Kaveris bröllop. Börja på vattenjumppa. Öppen dagklubb vid församlingen. Kaveris barns kalas. Stod och samlade in pengar på Hungerdagen för Röda Korset. Gick kurs i Vasas ÅA. Deltog i Botnialöpet 9km.
Oktober - fortsatte i teckenspråk och fick barnvakt från kommun varannan vecka. Fler evenemang med UMR. Hade Halloweenfest hos oss. Läger bekostat av RAY på Norrvalla.
November - gick Vänkurs via Röda Korset. Syster fyllde och firade farsdag samtidigt. Besökte Kårkulla. Såg Buu-klubben med mommo och barnen. Helgsemester till Riihimäki med barnen och gubben. Ställde ut med UMR på KnowHow i Botniahallen. Nina fyllde 2 år och jag 27 år. Var på kaveris fest. Besökte en konstnär. Träffade skuldrådgivaren. Ordnade höstfest med UMR, RK och Folkhälsan på Norrvalla.
December - volontär på Oravais flyktingförläggning en gång. Var på studentkalas. Träff med mammor inom autismföreninggen. Styrelsemöte i Helsingfors för UMR och skypemöte för Vasas lokalgrupp. Julafton hos syster. Swingeling med syskonen och deras barn på mellandagarna.
Och förstås hälsat på mina föräldrar, varit med gubben min, sett många filmer, geocaching påbörjades och bara varit. Hade grillfest på sommaren men av någon anledning har jag inte fyllt i det i kalendern.
Jag och barnen, plus mormor, deltog i Bamsegruppens sommarträff vid Päiväkumpu nära Karislojo.
Vi startade tidigt på torsdagen, ca kl 8, och körde iväg mot Åbo där vi skulle övernatta hos min bror med familj. Vi behövde bara stanna en gång och sträcka på benen/leka av oss lite vid ABC i Kristinestad på hela resan ner!
Väl framme i Åbo hade sommaren anlänt och det var riktigt skönt att klä om till tunnare kläder! Lekte ute på lekplatsen, på bakgården, tog en promenad och fyndade två geocacher med morbror och Mia. Åt hemlagad lasagne med äkta pasta som barnen också fick testa veva igenom maskinen och blev till sist natt så vi fick bädda ut soffan, och till sist accepterade även barnen att det var natt och somnade.
Vaknade ganska normal tid mellan 6-7 på morgonen, åt morgonmål, lekte ännu mera ute och sedan blev det shoppingresa till IKEA, lunch på RAX i Skanssi shoppingcenter och därifrån körde vi vidare till Päiväkumpu.
Eller det trodde vi iallafall! Visade sig att vi körde till Lojo och väl där i centrum frågade jag efter Päiväkumpu -och de berättade att det fanns i Karislojo! Nåja, fick köra längs vackra små vägar till Lojo med många backar o små sjöar så fick lite extra sightseeing bara. Så fick svänga om, kör tillbaka en bit längs motorvägen och sedan hitta vi utan problem!
Installerade oss i rummet och gick på buffe-middag. Den imponerade inte så mycket och tyckte de tog ganska så väldigt överpris (två vuxna +en liter mjölk till rummet =35€). Men hungriga var vi ju så något behövde vi. Så lekte vi på lekplatsen där ute en stund innan vi gick till rummet för att sova.
Igen skulle det ju inte varit roligt att sova nå alls, men det gick. Nästa dag blev det ungefär 7 väckning igen och full fart framåt på morgonmål, gå ut o gå och hitta en larv (som borde åka bakom en mönkki men inte just då), titta på stranden, leka en stund i lekparken igen och sedan träffa alla andra Bamsingar.
Lunch och sedan blev det program för barnen. Nina somnade dock i sin välbehövda dagssömn med mommo som vakt och Viggo for och leka med barnledarna i gymppasalen så jag fick njuta av solen och titta runt mig lite. Efteråt blev det mellanmål men Nina sovde djupt under hela mellanmålet också så mamma och Viggo fick äta på tumis på terrassen.
Efteråt for vi tillbaka till gymppasalen och leka, men jag var med. Och efter en stund vaknade Nina och joinade oss! Lekte tills det blev middag, åt, tog igen oss lite och gick ner till stranden för att grilla lite korv. Men blev att vi vandrade mest längs stranden och tittade på båtar. Sedan blev det natten igen och troligen somnade jag först av alla.
Söndagen inleddes med frukost, ihoppackning av alla våra saker, lastning i bilen och utcheckning. Så for vi till simhallen där barnbassängen och terapibassängen var reserverade åt oss Bamsingar. Enda som jag genast reagerade negativt på så var att GRUNDASTE delen av bassängen var 90cm, och Nina är bara 85cm lång totalt. Så varken hon eller Viggo kunde gå någonstans utan bara vara på rampen ner i vattnet... lite dåligt av en barnbassäng tycker jag. Men jag och mommo bar dem i famnen så de fick testa "flyta"och i bubbelpoolen så vi fick nog nästan en timme att gå i vattnet.
Sedan lekte de en stund i lilla lekhörnan vid receptionen innan vi bestämde oss för att skippa lunchen och starta hemåt.
På vägen hem stannade vi vid Ysin Kulma Ravintola och åt lunch i närheten av Tammerfors, vid Löytöpuoti och handla nå smått onödigt och till sist vid ABC i Jalasjärvi innan vi hade kommit oss ända hem.
Väl hemma så var det full fart! Allting skulle undersökas om det var som vanligt och glädjen över att vara hemma skulle demostreras med spring i benen, kramar, krockar, bus och rop. Så blev en senare natt än normalt för dem men sedan sovde de ganska gott, fast båda ville komma och sova med mamma...
Så nu hade vi provat på en roadtripp och ett läger! Och måste säga att det gick över förväntan hela tiden. Inga ordentliga problem utan det värsta var väl att de inte hade tid/ro att äta i stora matsalen där det hela tiden gick folk och skramlade och hade sig. Det enda jag saknade var mera bestämt program åt föräldrarna så man skulle fått umgås, nu blev det mest att alla delade på sig och man såg bara skymtar av varandra när man möttes någonstans. Men en väldigt bra upplevelse och de största minusen så hade med platsen att göra (bassängen, maten, priset till Hupikumpu eller för att ens få åka i larven) och inte med själva lägrets utformning (och ja, jag kallar det läger fast det var en träff). I vilket fall som helst så syns vi troligen nästa år också, var det nu än ordnas då!
Tack Mia, Heidi och Nina som ordnade det för alla oss andra Bamseföräldrar också. Viggo trivdes verkligen, likaså lillasyster Nina och mamma och mommo (fast de två sistnämnda var de som blev tröttast tror jag).
Deadlines i skolan varje söndag och några onsdagar också.
Tre kurskvällar via Medborgarinstitutet (om örter och om jättekyrkorna).
På söndag till Swingeling med de andra Österbottniska Bamsefamiljerna.
Dagis tre dagar i veckan, halv dag.
Talterapi åt Viggo ungefär två gånger i veckan från och med nästa vecka.
Ett "samarbetsmöte" om Viggo en dag.
Oså en hel del annat smått och gott.
Nåja, vad ska jag inte lyckas med allting. Får skriva upp vartefter på veckoschemat så jag ser det varje måndag.
Ibland skulle det vara skönt med en extra hjärna, eller ett minneskort eller något som hjälper en komma ihåg då hjärnkontoret strejkar.
Nåja, har fått handlat vår/sommarkläder åt barnen så så långt allt väl. Jag har varit i god tid med de tre första deadlines. Bara ti dona på vidare.
Och eftersom jag var så långsam med att publicera detta inlägg så hinner jag skriva lite mera i det! Har hunnit vara på Bamseträffen vid Swingeling redan och mina barn älskade det, var också tacksamt att den ena mammans tonåringar följde med som hjälp (att hålla koll på barnen alltså) så man inte behövde oroa sig. Viggo försökte ju förstås spring ut en gång så men fångades upp av en av tjejerna. Hoppas i vilket fall som helst att det snart blir igen något för oss att fara på, har nog blivit så duktiga på allting där!
Och så kan jag berätt att jag har börjat (såde smått) med GeoCaching! Riktigt kul, om man nu skulle hitta dedär gömmorna! Är två nu som jag inte velat ta och skriva i för att jag inte varit tillräckligt lång för att ta dem, och idag fick jag mail att jag troligen kommer att bli borttagen som en som hittat dem eftersom jag inte skrivit in namnet. Suck, varför ska de lägga dem så man måste ha med en stege eller liknande om man är kort då?? Nåja, får diskutera med gubben om han kan fara och skriva bådas i dem då istället... Hoppas det inte blir nå många fler av den sorten...!
Fick inlämnat en skoluppgift just, så det fortsätter ti gå framåt på den fronten också nujust som tur. Bara att hoppas man hinner alla deadlines och på torsdag blir det finskatent. Gulp...
Den andra april infaller "Dagen för Autism Medvetenhet" (fritt översatt från "World Autism Awareness Day"). Jag har skapat ett evenemang på Facebook som jag ju hoppas att så många som möjligt ska delta i (även andra än finländare fast det står "Finland") med att bära blåa kläder eller tända blåa lampor i byggnader/på gården.
Blått har blivit autismens färg (troligen för att det är en lugnande färg) på modell från amerika och där är redan Light It Up Blue en stor grej med bland annat Empire State Building och andra offentliga byggnader som lysts upp med blått denna dag.
Jag förväntar mig ju inte att det ska bli lika stor sak av det här i Finland, men visst vore det härligt om det blev? Men kanske om några år.
I vilket fall som helst så hoppas jag att ni kommer att stödja oss med att bära blått denna dag. Eller tiome tända nå blåa lampor. Och snälla sprid "ryktet" vidare, inte behöver ni vara specialister för att uppmärksamma att autistiska personer finns, inte behöver ni vara anhörig eller i jobb bland autistiska heller. Autistiska personer har ingen synlig indikation på sitt tillstånd, de ser ut som alla andra, men vardagen är ändå en kamp för dem (kanske mera just för att de inte syns lika tydligt som en del andra störningar och därför ofta blir felbemötta). Mera synlighet och information om det är enda sättet att motarbeta detta.
Idag var jag med barnen och deras mormor på FDUVs ordnade Sportlovskul vid Sensoteket i Vasa. Hade aldrig varit till det tidigare men nog hört talas om det via utbildningen bland annat.
Måste säga att det överträffade mina förväntningar! Vita rummet var så mysigt och lugnande. Vattensängen var jätterolig att testa och den upphängda gungan var absolut Viggos favorit. Ja och bubbelröret som ändrade färg då man tryckte på knapparna.
Bollhavet var också populärt för båda om än de skulle ha velat kasta ut alla bollar längs golvet. I det rummet fanns också en intressant "bänk" att trumma på med stora klubbor. Svarta rummet så hade de UV-lampa och en massa då som lyste i det, på väggarna hade de ritat spöken spindlar i nät osv som var lite småläskigt (fast sånt så bryr sig inte Viggo och Nina om än).
Till och med wcn var pyntad med delfinband, discokula osv!
Vi kom dit lite i förtid (hade ätit klart vid Mamas Kitchen så fort, det var utsökt där!) och jag tror det bara var bra så speciellt Viggo fick vänja sig med rummen, sakerna och så först innan det kom 6 till familjer dit. Men han blev bara orolig för tre saker; en boll som då de rullade hade ett konstigt högt ljud (fanns då jag var liten stavar som då man svängde de så lät de såde, minns int vad de hette). Då barnen lade stora rör över ansiktet (det var att man skulle dofta och gissa vad som fanns där, men de såg ju så konstiga ut då ansiktet försvann). Och till sist när vi åt mellanmål och någon borrade med en såndär elborr i någon vägg så det hördes bra dit (både det faktum att han inte såg/visste vad det var och det lite gälla ljudet som de har emellanåt).
Viggo och Nina blev förstås trötta ganska fort, var ju helt nytt för dem och helt nya människor -och inte bara en då heller. Så vi följde inte med till lekparken efteråt utan for hem. Nina somnade innan jag ens hunnit ut ur parkeringen och om än Viggo inte somnade så var han lugn resten av kvällen (tills jag försökte frångå våra rutiner och ge kvällsgröten vid bordet istället för på min säng vid tvn).
Är jätteglad jag kom mig iväg! Både för att de tyckte så om det men också för att jag inte var sjuk i kroppen. Igår flög jag ner för yttertrappan så.
Den är av sten, på skuggsidan av huset och nu då det varit sol men 0grader så har det droppat från taket ner på trappan -och frusit på vartefter. Så det var riktigt ren is på de två sista trappstegen. Jag hade solglasögon x3 i en hand, sovpåse och fotpåse till vagnen i andra. Lyft ut barnen uppe på trappan vid dörren ännu och skulle gå med sakerna till vagnen.
Svisch sa det bara så flög jag! Landade med korsryggen rakt på kanten av ena trappsteget, slog axeln som annars också är sjuk, låret och på något konstigt vis knä. Åtminstone var det dessa ställen som värkte. Som tur slog jag inte huvudet alls, lyckades mirakulöst nog hålla upp det (troligen genom att landa på armbågarna och därför slog jag inte övre ryggen heller). Viggo blev rädd när jag föll, troligen också för att jag började gråta. Tog ordentligt sjukt.
Kändes som om jag låg en evighet och jag hann ring upp åt min pappa, slå nummern till systern och fundera om någon skulle höra mig om jag ropar på hjälp. Men då Viggo var så olycklig så tvingade jag mig till först att börja röra på mig, märkte dådet inte tog så farligt mera så tröstade honom.
Och var dum nog att ändå gå ut och gå med dem i vagnen! Var ju det jag skulle göra så Nina skulle få sova. Fick sota för det sedan då allt började kännas värre och vi var inte ute länge på gården och sprang av oss.
Fick besök av hemhjälpen också, men var bara andra gången hon kom ännu så barnen var inte så brydda i henne och Nina blev riktigt blyg o mammasjuk. Men fick sitt och prat en stund och barnen fick bekanta sig i sakta mak med henne. Småningom blir de nog ordentligt bekanta med henne.
Kan ju åtminstone med säkerhet säga jag inte har osteoporos. Och otroligt nog har jag inte ens blivit blå någonstans! På gott och ont krävs e otroligt mycket för att jag ska få blåmärken.
Nu ska jag strax börja gå och sova (fast klockan bara är lite över 21). Imorgon ska vi på Munterapin så (ja, så måste fundera ut vad jag ska ta med för mat åt Viggo då också).
Tycker sossen och Lindorff kunde skynda på med att ge nå pengar! Månaden tar ju snart slut (Lindorff hade jag betalat en räkning två gånger så ska få tillbaka). Oså vill jag handla mjöl och frön nu medan jag har inspiration till brödbakning. Helst skulle jag vilja baka allt bröd själv och sluta köpa, skulle bli en hel del billigare då.
Med tanke på att det är över en månad sedan jag skrev senast börjar det vara dags för en uppdatering över vårt liv tror jag.
Om vi börjar med Nina, hon leker vidare som vanligt, älskar att säga NÄ och MAMMA (och pratar strunt hela tiden annars däremellan, med eller utan napp i munnen). Ska absolut ha egen sked och äter delvis själv, älskar att sitta och ät mina brödkanter/knäckebröd på morgonen med mig. Trivs bra på dagis numera och inget emot att lämna dit, sover en gång/dag och har blivit bra på att gå utomhus också nu. Börjar få mycket egen vilja med det mesta, och använder tekniken "benlös" då hon inte får som hon vill -särskilt om jag lyfter bort henne från tex diskhon eller mathyllan.
Så vidare till Viggo. Äntligen blivit beslutat att han får personlig assistent till daghemmet, men i samband med det ändras tiderna till 3x halv dag/vecka. Han har lärt sig stödtecknen för MAT/ÄTA, TÖRSTIG, SOVA/VILA och nyaste HUNGRIG -men han gör ju dem på egen "dialekt". Får fortsatt ergoterapi och talterapi. Ögonkontakt, klä av/på ytterkläder och koncentration är ledorden nujust där. Munterapi har vi haft 1 gång och ska på sportlovet igen, gick helt ok senast -mest diskussion då och utvärdering varifrån vi ska börja. Fortfarande så glad och kramsjuk, och gillar att ligga stunder och bara vila mitt emot mig och se i ögonen leende (främst då lillasyster sover under dagen). Största problemet är fortfarande att han vill springa ut på vägen så fort han hinner/kan och bilarna här kör hårt (trots att nästan varje hus har upp "Lekande barn" vid vägen). Har lämnat in förfrågan om kommunal hjälp att få staket/grind.
Och om något ska sägas om mig då... donar på. Avbröt studiestödet nu då jag inte får tillräckligt med studiepoäng. Var på Manic Run i början av månaden (mer om det på träningsbloggen). Ska småningom få nya glasögon, beställde dem i veckan från instrumentarium. Har blivit erbjuden hemhjälp ca 1gg/vecka, exakt vad som görs varieras från gång till gång enligt behov. Kommit av mig med träningen igen men hoppas få mera energi bara vägarna blir bättre att färdas på (läs; springbara). Längtar efter våren. Försöker vårda kärleken så gott det går då jag alltid nu som då flippar på mig själv -som tur har han redan insett hur vimsigt mitt huvud är. Håller på och ändrar mina kostvanor, mindre socker och fett och dålig mat till bättre saker -går helt okej då jag tar små steg i taget och inte förbjuder helt något heller.
Och om oss alla tre; vi hade flunssa med feber i två veckor och avslutade det med magsjukan (alla tre, då var jag otroligt tacksam och lycklig att mommo och moffa fanns nära som kunde rycka ut och sköta i växelvis -men förstås fick ju de det genast efteråt då). Hoppas nudå att vi har haft vår sjukdomsperiod för, åtminstone, hela våren -om int året.
Vi heter alla samma sak i efternamn numera. M.N., V.N. och N.N. skönt då det blir mindre missförstånd och funderingar vid vårdtillfällen etc nu då ("Är du V.Bs mamma? Jaha ja ni har olika efternamn, koppla inte ihop er till först..."). Skönt!
Så, idag, gick vi med i Bamsegruppen och FDUV. Så får fara på första träffen nästa vecka redan. Hoppas Viggo ska tycka om det, blir till Sensoteket i Vasa -något som jag redan tidigare funderat skulle kunna vara något för Viggo. Och pulkabacken efteråt troligen!
Men det är väl allt just nu, ska skriva en kort recension om Freddy Krueger-filmerna också på den bloggen nu då jag sett alla med gubben.
