Varenda man...

... borde födas med tillhörande manual ( och säkert många kvinnor också men det behöver jag inte fundera på så dethär inlägget tillägnas männen och deras brist på manualer)!

Månne någon annan kvinna är trött på att aldrig veta var man egentligen har mannen? Jag menar då man lär känna en man, vissa kan vara så snabba med att säga att man bara ska hållas vänner -andra kan vara kära genast men om man själv då sagt att man vill se tiden an, ja då svalnar deras känslor inom ett par veckor -och så till sist finns det den värsta gruppen:

Männen som säger varken bu eller bä, och beter sig både kär och kall!

Vet ni vad jag menar? Männen som inte säger något om sina känslor eller vad de vill, och som i ena stunden kan bete sig hur gulligt som helst och värsta "se vem jag har under min arm" då man är ut tillsammans på samma tex krog -men sen plötsligt inte alls är nå gullig utan håller distans och tiger som en mur.

Tja, förr skulle jag ha funderat om det var mig det var fel på om jag möttes av sådan behandling. Numera tänker jag ta till en myycket enklare taktik (från min sida sett alltså).

Saknar han mig eller vill han ha något med mig att göra så hör han av sig.

Visst? Jag menar, det är väl så det borde gå till eller hur? Men under mina 8 år som jag dejtat/friat/separerat osv så har jag insett en sak....

Män klarar av att vara tysta längre än vi.

Tyvärr, eller så e det bara jag som har så ofta tråkigt på kvällarna och söker efter någon att chatta med om inte annat så jag bara inte kan vara tyst nå länge och "vänta ut honom".
Och så är man tillbaka på ruta ett! Suck sucka mitt hjärta men brist icke...

Oh f*ck, mitt hjärta har redan brustit några gånger. Troligen en gång för mycket, är väl därför jag inte egentligen bryr mig om denhär situationen jag skriver om -bara skriver för att jag (igen) har tråkigt en kväll då barnen börjat sova.

Frågade just av två vänner vad som borde tas upp i ett inlägg om män:

"Varför tänker män och kvinnor så olika" var den enas kommentar men det tas upp av alla och överallt (ta bara böckerna som finns i det ämnet!).

"Männen tänker med kuken. Åtminstone 90% av dem" var den andra kommentaren. Touché vill jag säga till det! Tycker tyvärr man mest har hört och sett sådana på senaste tiden.

Fast kanske (ett stort kanske) gör de så för att de egentligen är rädda att tänka och känna med hjärnan och hjärtat?

Där mina vänner har vi något att fundera på! För visst finns det säkert de också, som, precis som en del kvinnor, blivit sårade en eller två gånger för mycket och bara stänger av innandömet en stund (eller för alltid) för att undvika bli sårade igen. Som istället för att börja träffa en tjej slänger sig runt med ett helt harem -bara för att aldrig bli ensam eller behöva fundera om det blir allvar eller så. Eller hur skulle det kunna bli allvar om man har många på samma gång?

Så istället för att välja en kvinna och se tiden an och lära känna henne ordentligt -så väljer man att inte lära känna henne, och ingen annan heller av de 3-4 dejterna/älskarinnorna, bara för att gardera så man säkert inte ska få nå känslor för henne. Och skulle man ändå få, ja då kan man ju alltid säga upp kontakten med henne för en stund så att de ska svalna -eller så att hon åtminstone ska tro att det inte finns några. Och tror hon att det inte finns några -ja då är loppet kört och man kan lika bra glömma henne...

Och jag är MYCKET medveten om att det finns killar som bekräftar regeln och som bekräftar undantagen. Dethär var vääldigt stereotypt, generellt och cyniskt skrivet. Och ni killar som detta INTE stämmer in på ska inte ta åt er -tvärtom höjer jag på hatten åt er och önskar att ni skulle vara flera och att jag skulle ha träffat flera såna som ni i mitt liv.