Jag vet egentligen inte ens vad jag ska skriva, jag vet inte hur jag ska sätta ord på allt som far runt i mitt huvud och mitt hjärta just nu.
Idag har man överallt sett bilden på 3åriga syriska pojken, döda 3åringen, drunknade pojken. Alla medier har delat antingen bilden där han ligger ensam på stranden eller så polisen som bär honom i sin famn på stranden.

Jag har också delat artikeln. Och jag har läst en del artiklars kommentarer. Jag har till och med varit in på den öppet rasistiska sidan mvlehti och läst deras artikel med samma bild.
Vad har hänt egentligen?

När har det blivit "okej" att barn dör av orsaker som skulle kunna förhindras? När har det blivit okej att smutskasta barnet, syskonet och föräldrarna när en sådan tragedi händer? Vem kan på allvar tro att de behöver fejka en sådan bild? Och vad har det ens för skillnad om den är konstruerad?
Om än inte just DEN pojken har legat på DEN platsen och hämtats av DEN polisen -sanningen är den att det dör barn! De drunknar, de skjuts, de bombas och de dör i lastbilscontainrar för att det är krig i deras hemland. Vad är det då för skillnad om bilden är "äkta vara" eller inte? Något behövde göras för att få människor att vakna och se hur hemskt det faktiskt är! Något som rörde om allihopa idag när de satt och åt mat, läste nyheterna eller som jag -tog en paus i städinfernot.

Ska vi som har det bra här i våra trygga och "rika" länder bara blunda för vad våra medmänniskor får utstå och uppleva dagligen? Ska vi faktiskt vända dem ryggen och säga att de får inte komma hit för vi har "fullt"? Vadå fullt??
Finland är så glest bebyggt så vi har bra plats att komma fler. Men, flyktinghemmet läggs ju förstås inte ut i urskogen utan inne i städer -varför månne? Kanske för att de ska få en möjlighet att umgås med oss ortsbor och inte skiljas bort så de inte lär sig någonting om vårt samhälle? Ni som inte vill ha dem som grannar -ni kan ju flytta ut i urskogen så slipper ni alla på samma gång, och vi slipper er.

Jag har ett litet hus på två rum och kök med ett rum avskiljt från de andra. Det rummet använder jag som förråd just nu. Behövs det så kan jag få plats för en liten säng dit, och jag skulle inte tveka att ta in någon dit på obestämd tid. Men just nu verkar det vara svårt att få dem att bo i någon annans hem -pga byråkratin i landet. Så, man får vänta och se, hoppas de ändrar/lättar på byråkratin.
På tisdag kommer jag föra kläder till insamlingen i Vasa, igår blev jag medlem i Röda Korset och betalade medlemsavgiften -på samma gång anmälde jag mig som volontär och den 17de September kommer jag stå med insamlingsbössan vid Prisma för Hungerdagen. Små gärningar som jag hoppas i långa loppet kommer underlätta livet för någon av de som kommer till vårt kalla land.

Kalla landet, både till väderleken de kommer till och delvis människornas attityder. Om än det börjar bli bättre, de som står på deras sida har äntligen vaknat och insett de inte kan vara tysta och hoppas någon annan hjälper dem.
Nej, det är på var och en av oss att hjälpa -efter egen förmåga. Du kanske inte har en tusing att ge till någon välgörenhetsorganisation, du kanske inte har sju uppsättningar vinterkläder (varav du använder endast två) att skänka så de ska klara vintern. Men vi kan alla ge någonting.

Jag ger det jag kan utan att försämra mina barns liv och leverne; en liten slant, en del av min tid medan de är i dagis, kläder jag aldrig använder, kläder mina barn aldrig använder eller växt ur, köksredskap jag aldrig använder...
Vad ger DU?