Racerapport: BotniaCykling 2017

BotniaCykling 2017 gick av stapeln 29.07. Start och mål vid Norrvalla. Andra året jag deltog, förra hittar ni HÄR.

I år hade jag suttit på cykeln 7 gånger före loppet, 5 gånger fler än i fjol. Så bättre förberedd på så vis, även laddat med salt i maten senaste veckan.

Jag var i startgrupp 13. Start kl 10:08. En motorcyklist från Vörå Explorers var först i alla grupper (förutom första tävlingsklassen som var polismc).

Fick inte cykla om mcn, den gasade sedan iväg efter en stund. Då var det fri fart som gällde. Tyvärr ville inte kameran filma nå mycket, men lägger det i eget inlägg sen!

Raksträcka ut till riksåttan i Kaitsor, sen kom den backiga delen av loppet då man skulle genom Maxmo och Vassor.

Tävlingsklassens start

Eftersom jag fick sån kramp ifjol bestämde jag mig för att ta det lugnt. Ca 13min/5km tills backarna började
 Sen 14-22min/5km. Och gick upp i största backarna.

I Vassor nära Tesses Cafe ut på riksåttan igen, cykla längs kanten till Kunikorsningen, U-sväng och tillbaka för att svänga in på Larvvägen.

Totala rutten

Larvvägen som vanligt tung med motvind. Men eftersom krampen höll sig borta kunde jag öka farten igen till ca 12min/5km.

Kände mycket väl att de sista två kilometrarna var de snabbaste. Precis som jag hoppades jag skulle klara! Så kom i mål en minut snabbare än i fjol. Update, kom ihåg fel tyvärr så blev 10 min långsammare i år än i fjol.

Hade med mig små saltpåsar, energygel och Celsius dryck. Och vatten såklart. Med jämna mellanrum gel och salt. Drack mer än i fjol.

Regnade innan start och den första biten. Halvvägs böt jag till shortsoch topp då solen hittade fram. Så ganska perfekt väder sist och slutligen.

I mål fick jag medalj. Gick och duschade, efter diplomet och sedan på mat (broilergryta med ris).

Är väldigt nöjd med min prestation! Målet var att klara utan kramp, att dessutom vara lite snabbare var absolut ett pluspoäng!

Så inför nästa år: gör som nu men börja träningscykla tidigare. Så kanske du kan hålla farten uppe ännu bättre utan kramp. Och jo, tar nog ännu nästa år 67km.

Snart vardag igen

Börjar känna oss ganska redo för dagisstarten. Att vi längtar till den.

Jag och mina två. Som mer och mer klättrar på väggarna här hemma. En son som inte får ut energin tillräckligt så vaknar 4.

Men snart är det 1.8. Det magiska datumet när dagis, men inte skolan, öppnar på nytt. Underbart!

Missförstå mig rätt. Jag älskar att ha mina barn hemma och umgås. Men nu har de varit hemma sedan 1.7. Och två av dessa veckor var ju även fem bonusflickorna hemma med mig.

Min pengbörs och mitt huvud börjar vara väldigt tömt på ideer att göra med dem. Och de vill ha att göra.

Nina leker kattungen är en baby. Viggo begär plattan i ett. Och så fort han får paden söker han fram Swingeling.

Var till stranden igår. Men den var ingen höjdare då vattnet känns kallt. Och Viggo fryser fort. Nina därenot skulle gärna lämnat längre.

Men får se vad vi ännu hinner och orkar göra. Förutom att jag ska på BotniaCykling imorgon.

Och nya sovsätt provats lite. Viggo sova med huvudet åt andra hållet (ingen höjdare då ville byta tillbaka efter en natt) och Ninas senaste natt ser ni nedan:

Verkade populärt. Sov hela natten, utan något missöde. Så vågar nästan påstå hon är natt-torr nu.

Och Viggo är nu tredje dagen utan blöja. Får ge eviga påminnelser, ibland dra med "milt våld" till wc och ändå olyckor ibland.

Men går bättre och bättre nog. Fast arg då tvingar till wc. Men verkar bli lite försent han reagerar annars...

Men ja, en månad är mer än nog sommarledigt i denna familj...!

Gårdagens dopp och picknick

Tumma på fysiska biten

Innehållsvarning. Närhet, sex, lust och dylikt i barnfamiljer.


I en av de många grupper jag är med i blev det tal om "romantisk tid" mellan de vuxna då barnen är små. Specifikt kring den fysiska biten.

Inte då bara sex utan också en så trivial sak som att sova tillsammans i samma parsäng.

Eller trivial är fel ord. Är man aldrig nära varandra kan all fysisk romantik ta skada.

Men där kom diskussionen igång om att barn ska ha eget rum för att vuxna ska få ha romantik. Och att den förälder som lättare växs av gråt då går bort ur rummet, kommer tillbaka, går bort och så vidare (enligt hur dåligt barne sover).

Så i en familj ville nu den lättväckta föräldern flytta in barne som sov dåligt i deras rum. Vilken den som inte vaknar inte gillade för att romantiken skulle ta ännu mera skada.

Nu råkar jag vara, och alltid varit, den lättväckta. Och med en son som vaknat tidigare upp mot 10 ggr/natt så var det väldigt skönt när jag blev ensam och vi delade rum (jag och mina två).

Det var ett måste för att jag alls skulle få sova under natten. Precis som jag många nätter delar nu säng med min son, för att om än han somnar bättre så vaknar han ännu. Men sover jag med honom kan det vara bara en eller två gånger han vaknar.

Men det drar ju av på "romantiken sova tillsammans". Men vi lägger oss alltid tillsammans. Vi kramas mycket under vaken tid. Så jag kan inte påstå jag saknar fysisk romantik utan kvoten fylls!

Och som väldigt många andra lättväckta skrev också: att stiga upp och gå och natta om 10 ggr/natt gör dig så trött så du orkar verkligen inte ens tänka tanken på nå fysisk romantik. Speciellt inte sån som kräver någon form av engagemang (såsom sex).

Så en skrev en väldigt bra sak. Tycker den svårväckta att den fysiska romantiken är så viktig måste denne skaffa knullpoäng.

Med begreppet knullpoäng avses här att avbelasta den lättväckta på olika sätt så att denne orkar tänka tanken på närhet. Såsom att hjälpa med städning, tvätt, vara den som stiger upp, låta den andre sova borta och vad man nu hittar på.

Ganska logiskt, eller hur? Men återkommande fråga: hur hålla fysiska biten vid liv när man har barn? Ingen lätt fråga, inget svar som kan gälla för alla familjer.

Eller jo! Prata med varandra. Hjälp varandra med hemmet. Pröva på något nytt (om ni inte kan umgås i er säng för ni delar med barnen, ta in en madrass framför tvn i köket -till exempel).

Så släpp på lite ideer och tankar. Stötta varandra. Och kom ihåg, alla småbarnsföräldrar möter samma någon gång. Men det är en period i ert liv. Väldigt få barn vill sova med en eller båda föräldrarna längre som tonåring.

Vårda er relations emotionella sida så länge. Och stjäl ömhet istället, och vanlig hederlig barntillåten närhet.

OBS! Detta inlägg menar på inget vis att sex eller annan närhet ska vara en belöning mot utfört hushållsarbete! Då har ni missförstått hela inlägget.

Detta är att lusten till närhet och sex reduceras vid sömnbrist, utmattning med mera och att den ena parten kan minska på den andres trötthet genom att hjälpa till mera.

Vilket kan leda till ökad lust. Men kan inte förvänta sig att genast ökas, kan kräva år att återhämta sig från en långvarig sömnbrist! 

Att använda sex som maktmedel är fel, snudd på våldtäkt (att tvinga den andra på grunder utanför existerande lust), i alla sammanhang. Och gäller såklart från båda könens synvinkel.

Att den ena säger ja till sex utan att ha lust händer, det kan vara ett stort tecken på att man bryr sig om den andre. Problemet är om detta blir en vana eller en förväntning (med på sex fast inte egentligen vill). 

Så fortfarande som jag skrivit: ömhet, kärlek, respekt och hjälpa varandra.

Sju i två veckor

Har haft alla sju barnen hemma med mig de senaste två veckorna. Och sambon på jobb vardagar.

Det har funkat. Långt ifrån perfekt men inga allvarliga skador på varken hem eller barn. Så jag är nöjd.

Hoppeligen är de också. Fast, barn skulle väl vilja det var kul hela tiden. Men är ganska säker på att det inte är bra heller.

Både nt barn (neurotypiska, normala) och barn med funktionsvariation behöver lugn och tråkighet. Man brukar ju säga att ur tråkighet föds kreativiteten!

Men mina sju är dåliga på tråkighet. Kommer och klagar på att har tråkigt. Men väldigt sällan aktiverar jag dem, utan de får hitta på något.

Eller, jag kan säga att de får plocka disken/tvätten/dammsuga osv sånt som inte heller är så skoj. Så de börjar lära sig att inte klaga på tråkigt åt mig (blir åt sambon istället).

Men vad hitta vi på? Första veckan: landade vi här, kollade på deras nya rum, funderade på vad de hade för önskemål angående färger osv. Tog en tur till församlingens lekpark på tisdagen, tecken som stöd undervisning på onsdag.

Församlingens lekpark

Så vilovecka. Och lek hemma på gården varje dag bara det inte regnade. Men började alltid regna då vi gått ut och/eller jag fått ut tvätten.

Men andra veckan blev däremot en aning intressantare för dem. Tisdag var vi och slängde vinterpälsen i Kalapää. Onsdag besökte vi Swingeling och hade teckenundervisning. Torsdag besökte vi HopLop.

Kalapää strand

Swingeling

HopLop prinsessrum

Fredag hade vi lugnt hemma. Lördag hade jag min årliga grillfest. Så då fick vi ställ i ordning till den. Söndag lugnt och bonusarna for hem till sin mamma på kvällen.

Borden vid grillfesten

De tre utflykterna var med FRK (Finlands Röda Kors) som vänverksamhet. Inte så många som deltog, men roligt ändå!

På fredag så var ju jag och visade upp Ninas utslag -som fortfarande bara blir mera. De var ingen hudbakterie, väntar ännu på allergiresultat (katt).

Så bara de ringer därifrån så jag får vet om det är lille Panter eller inte får vi gå vidare. Bepanthen hjälper inte alls åtminstone.

Till först så tänkte jag att jag var tokig som hade sagt alla fick vara hemma. Men när konstaterade att min son behövde avskärmning så började det gå bättre.

Med avskärmning avser jag att få sitta med plattan. Totalt fokus på den och struntar i allt annat ståhej. Klarade av att hålla sig lugnare då. Och tjejerna fick kivas om leksaker och katten bäst de ville.

Såklart blev det inte helt friktionsfritt för Viggo ändå. Då han ska hjälpa till och medla, bestraffa och blir fort trött av gräl. Där är vi faktiskt lika, men behövde bara ryta till två gånger ordentligt när allt blev för vilt.

Vilket jag tror är bra. Viggo förstår väl inte skillnaden, men de andra reagerar åtminstone när jag säger ifrån ordentligt. Hoppeligen för att jag inte gör det så ofta så de vet att när jag gör det -då menar jag allvar.

Allra bäst vore att inte alls behöva säga till. Men den tiden kommer väl sen, då alla är så gamla att de bara sitter med telefoner och datorer.

Men under dessa två veckor har det ändå gått förvånansvärt bra. För allihopa. Och nu är sista veckan som sommarlov, 1.8 börjar de tre yngsta dagis.

Och de fyra äldsta börjar skolan ca mitten av månaden. Sen är jag ensam hemma igen på dagarna.

Kommunikationshjälpmedel

På onsdagen fick Viggo äntligen sina nya kommunikationshjälpmedel. Sin nya bildmapp och sin iPad med Widgit Go.

Pad och mapp

Än så länge vill han bara prova alla bilder och lyssna vad jag och paden säger (jag om bildmappen).

Så man vet vems

Småningom så är jag säker på han inser hur han kan använda dem för att berätta saker. Precis som med förra bildmappen.

Det är bara en hel del mera bilder i nya mappen än gamla. Mera att bläddra igenom för att hitta rätt. Och paden är så ny.

"Personer" i mappen

Försöker hitta spel på paden ännu. Men nu fått på guidad åtkomst så endast Widgit Go fungerar. Även avaktiverat redigeringsknappen under g.å.

"Första sidan" klick på...

Lite fundersam över alla olika mappar man måste gå via. Gillar inte att allt är så utspritt. Men vet inte hur jag skulle ändra det heller. Säkert lär man sig med tiden.

Försöker visa modell genom att också kommunicera med paden tillbaka. Men går väldigt långsamt, så tålamodet att vänta på min mening tryter fort.

..."Personer" klick på...

Hur som helst. Är glad han fått dem. Hoppas de används flitigt i hans förskola och att personalen fotograferar sig. Och att jag får lov att fråga alla barnens föräldrar om foto (i hans grupp).

..."Familj" för att säga nån av oss.

Intresserad är han nog. Behöver bara tid att få det i rutin hur den skall användas nu då. Och lugn och ro att träna. Och fler som ger modell.

Så småningom hoppas jag kunna skriva ett inlägg om hur flitigt han använder dem!

Vecko/dagsschema

Ovan är Viggos veckoschema, samtidigt dagsschema. Och detta är denna vecka, nästsista sommarlovsveckan.

Så när vardagen börjar blir det automatiskt mindre bilder (dagis, middag, lek, kvällsmat, sovrutinerna).

Vi införskaffade det med hjälp av ergoterapeuten och Kårkullas handledare. Främst för att synliggöra när bonustöserna är här eller inte.

Men konstaterade att mycket annat kunde vara bra att lägga till. För att underlätta alla förändringar i schemat.

Men känns som om det ändå blir för mycket bilder. Men vet inte exakt hur skulle ändra heller.

Det har varit både bra och dåligt. Det minskade oron för bonusbarnens kommande farande. Men när vi lagade denna veckas schema så skulle han iväg.

Han ville inte vänta på tisdagen, onsdagen och torsdagen. Så han fick lite svårt att vänta, skulle ta skorna och ge sig iväg på sönda kväll och månda morgon.

Men lyckades lugna honom. Och nu är det redan tisdag. Han sitter på plattan, väntar tålmodigt på maten. Vet att efter lunchen är det stranden som gäller.

Så det har mera fördelar än nackdelar. Helt klart. Alla barn har ändå svårt att vänta om de vet något roligt ska hända.

Är ju bara att kolla på bonusflickorna som också sprungit varje dag och kollat på hans schema. Viskat med varandra om "vita dagen", "blåa dagen".

Vad nästa stöd blir? Kanske en timetimer (eller hur det hette) som räknar tiden mellan aktiviteterna.

Taikofon för nattsömnen. Och förstås kommunikationsmappen och iPaden. Bara vilket som hinner först.

Lights Out

Vi beslöt oss för att ge Kauhumedia (klick) en till chans.

Skulle vara en av 2016 bästa skräckfilmer. Och den var helt klart bättre än förra de rekommenderade (klick).

Men min sambo såg ingen skillnad på mamman/dottern och hängde i allmänhet med dåligt pga det. Och jag var småirriterad över att behöv förklara stup i ett.

Så kan hända den skulle varit ännu bättre utan detta störande moment för oss.

Men helt sevärd! Särskilt om ni är två tämligen lättskrämda men med huvudet och ögonen på skaft.

Satanic

Såg på Kauhumedia (klick) att Satanic på Netflix skulle vara ordentligt skrämmande.

BESVIKEN!! Jag och gubben fatta knappt handlingen och bara typ sista 10 minuterna av filmen var ens lite skrämmande.

Så den får ett dåligt betyg av mig. Fast hade kanske lite höga förväntningar på den också på grund av Kauhumedia.

Men hej, om ni är "nybörjare" på skräck så kan den passa.

Tremors

Gubben fick välja film efter Kauhumedias misslyckande. Men kan ju inte direkt påstå att han lyckades bättre.

Jag mindes att Kevin Bacon var ganska bra skådespelare. Nå inte i denna film!

Den var nog så B som möjligt. Och det var inte för att den var från 1990, utan allt var så halvhjärtat.

Och nu då jag sökte efter trailern till inlägget, ja då ser jag att det finns FEM av dem!

Nästan så man skulle behöva kolla de andra också. Bara för att se om de blir bättre, sämre eller lika. Men vet inte om jag får övertalat Matias.

Balance of Life

Nyaste teckningen. Att försöka balansera allt i livet.

Att ha tid för familjen, vänner, arbete, intressen och även världen. Alla åsikter och värderingar.

Ganska givet att vågskålen tippar och saker börjar falla av. Då får man bara hoppas att det som faller av inte är viktigt.

Viktigt enligt sina egna prioriteringar. Så man inte låter det värdefullaste i livet försvinna, för att man fokuserar tiden på annat.

Men tror alla kämpar med tidsanvändningen. Nu då värderingarna ofta fastställs alltför sent, och man tillbringar en hel del tid och energi på "fel" saker.

Fel för att det tar och tar, utan att ge något tillbaka. Och energin tar till sist slut för allt. Och för alla.

60 pikkutuhma juttua miehistä

Läst ut en bok nu på morgonen. Så med andra ord var den väldigt kort och koncist.

80 sidor med knapp halvsidestext på varje. Med vitsar om män, småelaka eller småsnuskiga antar jag man översätter det med.

Och de allra flesta handla om sexuella aktiviteter. Så inte en bok för hur små läsare som helst. Och kanske inte för de som finner sådant stötande.

Därför tänkte jag denna bok passar till bok ingen annan får se och bok andra inte får veta utmaningen.

#fisvläsutmaningen (augusti: bok andra inte får se) och #vöråläser2017 (bok andra inte får veta).

Racerapport: Vörådagstrailrun

Söndagen deltog jag i första Vörådagstrailrun någonsin. Dessutom årets första lopp och årets fjärde löptur.

Haft problem med smärtande vrister och vader då sprungit iår. Så var förberedd på det, men ville ändå ta 7,5 km.

Glädjande kan jag berätta att det gick över förväntan! Eftersom jag gick i de flesta uppförsbackarna.

För i de första backarna, som jag sprang, så började det ta ordentligt ont. Men med "intervaller" blev det riktigt trevligt lopp.

Litet minus för mig att loppet gick längs mtb-bana, så stigarna var som en skåra, lutade in mot mitten.

Eftersom har en gammal vrickning som gör sig påmind ibland var det inte så trevligt. Men det gick.

Var så roligt att springa över mycket stenar, rötter och kvistar samt genom gräs lika högt som mig. Även ut på lite grusväg och spånbana.

Tunga uppförsbackar, en del väldigt branta. Ganska många nerförsbackar och sista var slalombacken ner. Så den var ganska skrämmande att springa ner för.

Men var ett väldigt bra lopp! Mitt första riktiga trailrun med svår terräng. Och rekommenderar loppet varmt om det ordnas 2018 också.

I år var vi ca 60 som sprang loppet (totalt). 7,5 km och 2,5 km bana fanns det. Och lotteri bland alla som deltagit, jag vann till och med!

Ett 10€ presentkort till Kaffikåppin. Så hoppeligen är det fint väder ännu i slutet av månaden så får jag ta barnen på en glass.

Flickornas rum halvvägs

För en tid sen hade de börjat dela flickornas rum till två. Förra gången jag skrev var endast den nya dörren uppe (klick).

Väggen rivs

Riven vägg

Nya väggen startas

Fästman med sin far bygger nya väggen

Nya väggen halvfärdig

Nya, mindre uteförrådet

Uteförrådet färdigt

Idag har vi möblerat igen. Ingen aning om det lämnar på detta vis (troligen inte) men nu kan de sova där när de kommer idag (söndag).

Större rummet

Så väggen till kallförrådet är riven. Ett avsevärt mindre kallförråd är byggt istället. En mellanvägg är uppbyggd, och en ny dörr ut till hallen installerad.

Större rummet

I ett rum kommer tre äldsta att samsas. I det andra de två yngsta. Möblerat nu som jag tycker, av den enkla anledningen att det nya rummet är mindre.

Mindre rummet

Om de godkänner det återstår att se. Likaså ska jag ännu försöka se om de har önskemål kring tapeterna och sådant. Men redan bestämt att om de inte kan enas, så blir det vita väggar och jag bestämmer inredningen.

Mindre rummet

Men gick fort tycker jag! Mycket fortare än jag hade väntat mig. Glad såklart över det. Om alla renoveringsprojekt skulle gå lika fort vore jag ytterst nöjd och lycklig.

Händelserik lördag

Lördagen var full av program. Så mycket att jag tänkte försöka med uppritat schema åt Viggo igen.

Fast, det funka inte lika bra idag. Men var väl mest mitt eget fel. Schemat ovan visar: frukost, langradin, marknad, bil till Vasa, se på båt, gå ombord på båt, lekpark, bil till butik och handla & hem.

Först åt vi en stadig frukost. Klädde på oss och åkte ut med mommo till centrum. Men, vi gick först på marknaden.

Marknaden var igång, folktom och var ca en timme till langradin ännu. Så gick och tittade. Viggo köpte en Molly-mus dvd och Nina två små Hello Kitty figurer.

Då ville han till bilen, troligen hem men kunde lika bra vara Vasa (som schemat sa). Mommo räddade oss och gick med honom i sin bil, satt och såg på mommos telefon.

Nina hoppade på hoppslottet en stund, sen sprang vi efter varsin glass åt oss fyra. Hittade mommo, Viggo och moster med familj på trottoarkanten. Matias var trafikdirigent i närmsta korsningen.

Så började langradin. För de som inte känner till är det ett "tåg" av föreningar och företag som visar upp sig. Och många av dem slänger ut godis åt barnen att plocka.

Nina var väldigt ivrig godisplockare. Viggo försökte kasta tillbaka dem. Sen satt vi och drack tripp i mommos bil tills Matias var färdig. Hon skjutsa oss till hans bil.

Sen for vi till Vasa. Kände att vi behövde mat, så svängde in till Burger King. Nina ville ha hamburgare och Viggo ville ha franska, så de delade på en barnmåltid (med en extra tripp).

Gick väldigt bra att sitta och äta. Nina åt upp hela hamburgaren (aldrig förr gjort!) och Viggo lämnade kanske två franska.

For vidare till Merivoimien vuosipäivä/Marinens årsdag. För att se på deras armebåtar. Hittade dem snabbt men var helt otroligt lång kö!

Så vi gick inte ombord. Och Viggo hade då bråttom därifrån såklart. Vi gick över vägen till en utelekpark (helt inhägnad).

Viggo "lekte" med en kille där. Eller, en cirkel som först Viggo satt på och jag snurra, sen kom en kille till och sitta. Och han sen så snurrade Viggo och Viggo honom.

Efter lekparken for vi i bilen till Biltema för att plocka upp några små leksaker. Sen till Prisma och handla mat. Sist till XXL där bara Matias sprang in efter nå ammunition till jaktgeväret.

Tröttheten hade börjat och det var extremt bråkigt i bilen. Både mellan V och N men också med att ta upp bilrutan och sparka/knipa mig då stänger.

Hem och packa upp. Laga mat (broilersås och ris). Söka reda på en "skål", bädda i en tvättkorg och iväg igen.

Efter en ny familjemedlem. Svarta frassen Panter. Från Kimo, 12 veckor gammal. Så nervös och gömmer sig ännu (söndag) för oss alla.

Och resten av dagen gick åt till plattan, tvn och kvällsmat i flera etapper. Så, vad lärde jag mig?

Ritat schema är endast ett stöd då det följs. Och mera till nackdel om blir ändringar, desto flera och större desto värre.

Kolla upp alla evenemang. Som igår, om man tagit kontakt, kunde vi fått gå före kön (som på nöjesfält)? Eller annan form av stödinsats för att kunna delta på lika villkor.

Men gick ändå mycket bättre än förväntat. Och sömnen infann sig fort för båda, fast båda vaknade på natten också (som normalt).

Sommarfest @ Norrvalla

För två år sedan var jag och Viggo senast på Norrvallas sommarfest. Då var det andra året i rad och var inga problem.

Ifjol var vi inte. Vädret var dåligt och ingen sådan ekonomi. Så när vi kom i år var det inte lika lätt för Viggo.

Hemma hade vi, så gott vi kunde, ritat upp vad som skulle ske under dagen. För att få det mera begripligt och greppbart.

Fotat efter festen

Och det hjälpte. Fast han ville hem genast, men det anklagar jag Norrvalla för. Soundcheck höll ännu på, med alla dessa skrik och dunkningar i mikrofonerna.

Så tog fram pappret. Gick igenom "nu väntar vi, sen dansar de, sen uppträder den...den...den...och sen far vi hem".

Tog fram telefonen. Fick se på Arne Alligator. Följde efter Nina -som helt oberörd och ivrig for runt på hoppslotten Hopsis tagit dit.

Och Ninas iver smittade av sig, precis som jag hade hoppats. Så han hoppade en stund också. Tills det som hände på scen blev för intressant.

Och han lyssnade på Arne Alligator så gärna. Gick mest omkring under Josefine Siren, hittade dagisets lekområde.


Vi släckte "elden" som brandmännen hade med sig så fick en brandmanna-plasthjälm. Nina gick med Matias och släckte.

Dansade lite till KAJ också. Men ungefär då började det gå för vilt vid hoppslotten för att Nina skulle få vara där.

Var uppdelat för äldre och yngre barn. Men fanns inga vakter vid yngre sidan, så de äldre kom dit, klättrade upp på "tak och väggar" och hoppade ner.

Så de hoppade nästan på Nina. En liten pojke fick en fot i ansiktet och dylikt innan jag gick till närmsta crewmember och sa.

Sade även till åt en av arrangörerna som skickade dit en som "patrullerade" mellan hoppslotten. Så det lugnade ner situationen.

Men vid det laget hade vi en dotter som bara satt och grät, gnuggade ögonen och sa att allt tog sjukt (att ta i handen, att dricka tripp osv).

Så vi skippade Darin. For hem istället. Något jag tror var ett väldigt bra alternativ!

Men det gick över förväntan. Tack vare att jag kom ihåg detta lilla knep och stöd jag läst så många gånger. Men aldrig tidigare orkat eller förstått mig på.

Så absolut något jag ska försöka ta till vara. Och använda fler gånger. Men då måste man veta exakt vad som ska hända.

Eller åtminstone de viktigaste punkterna måste man ha på klart. Något som jag också fick på klart dagen efter...