Minns inte vad jag tänkte kring detta. Om det var att efter många hjärtesorger så blev det som en sorts skyddsbarriär runt hjärtat.
Eller om det var kring känslan om förbjuden kärlek. Att två personer inte får älska varandra (dela på ett hjärta).
Oavsett vilket så var det skydd om någons hjärta. Att inte tillåta känslan. Något som lär vara omöjligt ("the heart wants what it wants").
Måste erkänna att är ganska betryggande att veta att hjärtat inte kan helt låsas in. Att det känner som det gör oavsett.
Att inte lyssna på hjärtat är dock ett medvetet val, ett val alltför många gör. Varför de väljer att inte lyssna på hjärtat varierar från person till person.
Kanske är de rädda för att bli sårade igen, kanske är de rädda för hur omgivningen ska tänka om deras hjärtas val, kanske vågar de inte chansa på att den andre känner lika...
Eller något helt annat. Som gör att personen väljer att skydda sitt hjärta. Med beväpnade vakter och taggtråd. Taggtråd som egentligen också skadar hjärtat samtidigt som det ska skydda.
För att stänga inne hjärtats röst måste förr eller senare ta sig uttryck på annat sätt. Sätt som kan vara direkt skadliga för individen eller omgivningen. Jag tänker förstås på människor som är arga på allt och alla för ingenting. På individer som dövar sig själva med olika egna konster.
Hoppeligen skulle alla släppa loss sina hjärtan. Alla våga ta chansningen, vara så modiga, och göra det. Långt ifrån alla vågar det idag, tyvärr. Men jag uppmuntrar härmed er allihopa att göra det. För er egen skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar