Varför hata svenska...?

Jag hade inte tänkt engagera mig i Perusnuorets idiotiska videor, jag tycker de är så obeskrivligt osmakliga och vilseledande! Men engagera mig i att förespråka att lära sig svenska (och finska, engelska, tyska, teckenspråk.....) -det gör jag däremot gärna!

Jag förstår inte hur unga kan tycka språkkunskaper är något dåligt?? Och svenska kanske inte är ett världsspråk som engelska, men med svenska kan du åtminstone ana dig till norska och danska! Vilket annat språk hjälper finskan dig att förstå? Estniska? Tyckte inte jag när jag var i Tallinn!

Och när ska vi då slopa "tvångsfinskan", "tvångsengelskan"? Varför inte göra alla språk frivilliga så har vi snart lika många språk i landet som minoritetsgrupper. Varför tvinga asylsökande eller flyktingar eller på annat vis nyinflyttade personer lära sig något av våra grundspråk? De kan ju behålla sina språk och språkliga dialekter. Ja, varför kan vi inte slopa tvånget på alla språk? Kanske för att då skulle ingen förstå den andre i landet, och varje gång vi skall sköta något inom export/import behöver vi en tolk med på alla möten. Och tolkar, det finns det alldeles för få av i Finland redan!

Nej, alla har inte lika lätt för språk som andra. För dem kan alla språk man behöver lära sig i skolan vara en pärs -men det ändrar inte på nyttan! Och jag ska erkänna att jag inte vet hur länge svenskan är obligatorisk för finskspråkiga elever, kanske lika länge som finskan är obligatorisk för oss (med andra ord så länge du studerar)? Och som Daniela skrev i sin blogg: vi som hatade alla teoretiska ämnen såsom matematik, fysik och kemi då? När ska någon bestämma att vi som inte ska bli astrofysiker inte måste lära oss räkna ut alla möjliga konstigheter som man sen aldrig använder igen efter skolan (eller studentskrivningen för att vara exakt)? Tycker det vore mycket mera logiskt! Speciellt nu när vi har maskiner som räknar ut det mesta...

Men för all del, Perusnuoret, hata ni svenskan om det ger ert liv mening! Jag hatar inte och hatade inte finskan, inte heller engelskan -inte ens tyskan fast jag aldrig fick grepp om gramatiken! Jag älskar att lära mig teckenspråk just nu och har flera gånger funderat om jag skulle plocka fram latin- och ryskapappren på nytt, ge språken ett nytt försök! Så när ni står där med endast finskan och behöver något av er granne med annat modersmål så lovar jag att jag ska försöka hjälpa er -trots att jag inte är finskspråkig!

Årets nästsista dag

Vart har året sprungit? Imorgon är det den sista dagen på året, och jag tycker det känns som om det just började! Fast jag tycker att det mest varit vardagslunk och vardagssysslor så går nog tiden framåt ändå (inte för att jag trodde den stod stilla). Sitter just nu stilla vid matbordet med en liten förhoppning att barnen ska äta upp sin mannagrynsgröt om jag är stilla, hur många behöver månne göra så varje dag?

Synd bara att vädret är så dåligt idag, regnar och blåser -det de hade lovat igår och som skickade oss till Swingeling. Nåväl, får ta en innedag med filmer och duplo istället.

Och jag tror att jag ska kolla på lite kakel! Var intressant att sitta och äta gröt idag...

Kökskaklet började hoppa loss! Utan att någon stod ens i närheten... fattade inte ens vad som lät först utan trodde en lykta föll där ute i blåsten, så när jag steg upp för att koka te såg det ut sådär. Nåja, tror det aldrig blivit bytt eller fastlagt på nytt här ännu så kanske ganska väntat? Vet inte vad kakel och "fastläggningsmedlen" har för åldersgaranti. Tur att gubben redan berättat att han tycker om att kakla!

Höjd 45cm, längd 199,5 + 110,5 = 45x310cm. Och på andra sidan köket: 45 cm hög, och 145 + 65 + 313 längd = 45x523cm. Och gubben får räkna ut hur mycket kakel som behövs, matte har aldrig varit mitt starkaste ämne... men antar det skulle bli 0,45*3,10 & 0,45*5,23 = 1,395 + 2,3535 = 3,7485 kvadratmeter (men säljs väl bara hela kvadrat så 4 kvadratmeter). Om någon genast vet om jag räknat rätt kan ni ju svara, så får vi se om ni läsare eller min gubbe är snabbare att svara.

Ni får också gärna tipsa om (finländska) butiker som kan ha billigt kakel! Ska även ha till badrum och wc i något skede så får sälja all sorts kakel. Kommer bara på Byggmax och Rautia nujust så...

Vad hoppas jag av 2017?

Oj, orkar ni läsa en roman? Men jag ska försöka korta ner mina tankar, och så får ni fråga om ni vill jag ska precisera något ytterligare!

Familjeliv

1. Jag ska bli bättre på lågaffektivt bemötande, och på så vis få en mera harmonisk vardag i hemmet när alla är hemma.
2. Hoppas att gubben ska få sålt sitt hus, för då kan han flytta hit med töserna istället. Förstår inte varför ingen lämnar bud på huset! Det är superfint i ärlighetens namn, men vi vill båda hellre bo i Kalapää än Vörå centrum.
3. Få möjlighet att tillbringa ensamtid nu som då med dottern, med sonen och med gubben. Nu är man aldrig ensam med någon av dem utan det finns alltid någon annan som begär uppmärksamhet samtidigt.
4. Många träffar med mina föräldrar, syskon med familjer och gubbens släkt. 

Huset och boende

I korthet så sa jag ju det redan under familjeliv, men dit hör ju också en hel del byggas och ändras i (så gott som) alla rum. Så om de flyttar hit blir det kanske lite snabbare tag med att dela vardagsrummet till två sovrum, fixa värmesystemet, tömma övre våningen på föräldrars saker, renovera duschrummet och så vidare.

Hälsa och träning

1. Försöka stressa mindre över vardagliga saker. Även då minska kraven på mig själv när det kommer till vissa aspekter av livet, såsom att jag ska ha allt tipptopp om jag bjuder hit någon eller ordnar något.
2. Få in en träningsrutin jag kan hålla oavsett väder och vind. Och skida nu tills BotniaVasan varit och sedan börja löpa på nytt. Förstås också träna styrka aktivare.
3. Försöka få upp rörlighet/vighet mera igen, kanske skulle hjälpa mina axlar avsevärt men om inte...
4. ...besöka en massör för att se över rygg och axlar, troligen skulle flera besök behövas för att råda bot på värken, kanske till och med fysioterapeut? Nåja, får ta upp det sen någon gång, först kanske besöka någon allmän hvc läkare (och igen få medicin) för att sedan få remiss vidare.
5. I år vill jag samla fyra medaljer från evenemang minst! Skulle egentligen bli: BotniaVasan, Väriestejuoksu, BotniaCyklingen och BotniaLöpet så vore jag upp i målet! Men har tänkt öka medaljerna med en varje år (så 2018 5 medaljer osv). 

Ekonomi

Egentligen inte så mycket jag kan påverka där. Skuldsaneringen fortsätter och studierna fortsätter så lämnar som låginkomsttagare. Men vill få bättre koll över vart mina pengar far! Så kommer spara alla kvitton (under januari åtminstone) och se vad som är mat, nödvändiga saker åt barnen (såsom nu behöver Viggo en del nya galonkläder och dylikt), helt onödigt och sånt som förgyller vardagens ork (alltså sådant som kanske är onödigt materiellt men uppfyller en psykisk funktion i att öka orken i vardagen). Samt fortsätta spara till värmesystemet, semester och "egen tid".

Vänner och relationer

Förstås hoppas jag på att kunna besöka vänner och bekanta mera än jag gjort under 2016 (känns åtminstone som om jag gjort det väldigt lite). Och förstås fortsätta ordna barnens kalas hemma och årliga grillfesten på sommaren och Halloweenfesten. 

Och egentid med gubben nämnde jag redan.

Resor och evenemang

1. Min gubbe påstår vi ska till Viborg på hans sommarsemester så antar det är en av de saker vi gör.
2. Bamseträff? Måste se hur får tiden att passa, om alla 9 behöver med då och om det kostar i år eller inte.
3. Kraftläger? Ja det hoppas jag på! Men som jag skrev i ett annat inlägg ska det vara med fokus på familjer med barn i behov av särskilt stöd (fast det säkert finns sämre sådana läger också). Hoppeligen kan jag bli beviljad ett läger gratis i och med att jag inte fick i år, annars måste man överväga vad som löns att satsa på.
4. Annan semester? Tja, beror lite på. Vill ju nog barnen ska få se någon djurpark, besöka stranden, se någon ny lekpark... ja sådana saker! Men allt beror på hur ekonomin, tiden och orken (för oss alla) tillåter det.

Till sist ska jag nämna min förhoppning om att 2017 blir ett kunskapens år! Inte bara för mig utan för världen överlag, att alla ska lära sig se längre än sin egen näsa och gräsmatta för att lära sig hur andra har det. Och inte bara hur de har det utan också ta del av deras kunskaper och erfarenheter som de samlat på sig. Att alla ska läsa mycket, betrakta nyheter på sociala medier kritiskt, tänka sig för innan man delar allt och helt enkelt bli tolerantare mot andra individers synsätt.

Att hoppas något sådant för en hel värld känns ganska hopplöst, men fokuserar på mig själv -allt börjar från den enskilda individen. Och jag tänker läsa och studera, insupa en massa nya intryck och ideer, lyssna för att lära mig. Startar du med dig själv också så är vi redan två som försöker bredda våra kunskaper.

Årsöversikt!

Detta är en årsresume över händelser under 2016. Kommer ett annat inlägg kring åsiktsinlägg som skrivits under 2016 samt om de lästs.

Januari
Inledde året med tjejkväll hos en vän. Mammografi på grund av cystor i bröstet, möten angående autismdagen i april, vertaistukiträffar (här och här) .

Februari
Fitnessevenemang på Norrvalla (här). Kurser för arbetet vid UMR och andra föreningar (här och här), ordnade loppis och Vinterfest med UMR (här och här). Mera möten inför autismdagen. Teckenspråk och även stödtecken åt andra i familjen. Förlovade mig med gubben på skottdagen (här och samma som Equality Parade nedan).

Mars
Skylttillverkning och Equality Parade med UMR (här). Mera möten inför april. Teckenspråk och stödtecken. Så hade vi förlovningskaffe hos gubben.

April
Löpskolan började. Uppträdde med teckenspråksgruppen på MIs vårfest. Stödtecken fortsatte. Autismdagevenemang på Swingeling (här) och UMR deltog i Stormässan (här).

Maj
Morsdagsfrukost på dagis och annat skoj (här). Löpskolan fortsatte och Väriestejuoksu med gubben i Seinäjoki (här). Viggo fyllde 4 år och hade kalas (här och här). Jag såg Poets of the Fall (här), S-Market i Vörå hade tivoli (här) och vi var från UMR på Möjligheternas torg (här).

Juni
Gubben fyllde (här). Vi var på Bamsegruppens sommarträff i Karislojo (här), systerdottern fyllde år (här) och sommarlovet började.

Juli
En väns dotter fyllde. En annan vän hade fest som jag och gubben var på (här). Loppisrace i Vörå (här). Grillfest hos mig. Cykelorientering i Vörå (här). Avslutade månaden med BotniaCyklingen (här).

Augusti
Dagis började på nytt, jag och gubben tog vår första resa tillsammans till Tallinn (här, här, här, här och här). Löpskolan började på nytt.

September
Flyttade till Kalapää (se kategorin "renovering"). Viggos utvärderingsvecka på sjukhuset (här). Föräldramöte. Begravde min faster (här). Löpskolan fortsatte (här). Viggos simkurs började. Deltog i hungerdagsinsamlingen (här). Wasa by Night (här). Väns barns kalas. Teckenspråk började igen. Botnialöpet (här).

Oktober
Barnens dag på Norrvalla. Teckenspråk och simning fortsatte. Besök till Tikoteket. Vardagskraftsläger på Norrvalla för oss alla nio (här). Började i bokcirkel (här).

November
Teckenspråk och simning fortsatt. Halloweenfest hos oss (här). Boken om mig-kurs (här). Dagisfoton togs. Systersonens dop. Mer än ord-projektets första träff (här). Min och Ninas födelsedag och kalas (här). Deltog i Dövföreningens möte med teckenspråksgruppen och uppträdde (här).

December
Födelsedagsdejt med gubben (här). Bakat pepparkakor alla 9 + mommo på Självständighetsdagen. Julfest i Viggos grupp (här), Ninas grupp hade bara de tillsammans. Julfest från Koskeby lågstadium i kyrkan (här). Jul alla nio tillsammans (här och här). Nyårsfirandet får ni läsa om i januari först.

Juldag och Julannandag

De senaste två dagarna så har jag bara delat listor jag hade sparat på utkasten. Egentligen hade vi inte gjort så mycket dessa dagar (tycker jag) men Viggo signalerade tydligt att han behövde återhämtning och vila. Börjar förstå vad andra föräldrar menar när de säger att man måste ge mycket tid för nedvarvning och kravlös tid för att väga upp den tid som varit "speciell". Så en vecka på dagis med program som avvek från det normala (nästan varje dag något) och sedan dagen före julafton då alla bonussystrar kom för övernattning och julafton med vad allt det innebar (ser ni i inlägget här).

Så juldagen var vi till mina föräldrar på lunch och så de fick se julpyntet. Gick ju helt okej och vi lyckades vara ute en stund medan det var ljust. Gubben min kom också på kvällssidan hem och får erkänna att det var tur han var här på natten. Blev inte många timmar sömn och x-antal knip, skrik och sparkar från Viggos sida då han (vad det verkade) inte ville sova. Så var underbart när gubben sa till att vi byter om (så han lade sig bredvid Viggo istället). Tror jag äntligen somnade då någon gång...

Julannandagen var vi alla väldigt trötta istället, men det gick helt okej att bara vara. Gubbens bror med familj och deras far kom på besök också runt lunch, och fast jag var helt inställd på att de inte skulle äta då så tömde Viggo fatet nästan helt! Tror det var bra att det blev något annat än julmat nu. Deras son var med och lekte också och stora höjdpunkten var plogbilen som körde förbi huset flera gånger! Fast jag inte tyckte det hade kommit så mycket snö. Vi fick skottat infarten också när gästerna farit, barnen prövade sina snowkicks men ännu var de inte så intressanta.

Redan utomhus började Viggo signalera att "nu är jag trött, har mycket som hänt att gå igenom, stressa mig inte med mera!" så fick försöka finna lugna lösningar och aktiviteter resten av dagen. Men hans utbrott lurade under ytan konstant så minsta lilla sak fick honom att "bete sig felaktigt". Något som även demonstrerades då mommo kom över på julpizza, men är glad de fick först sitta och spela platta tillsammans. Så nu behövs det ÅTMINSTONE två dagar av... ingenting för att han skall få ladda batterierna och stressbägaren ska tömmas delvis.

Det att natten till idag blev bra mycket bättre med sömntimmar är redan det en bra uppladdning! Och idag blir det filmer på tv (fick ju x-antal filmer), duplobygge, utomhusvistelse i kortare stund (om han inte vill vara länge förstås) och plattan lär vara efterfrågad. Så hoppas jag att den kommande natten också blir bra sömnmässigt så tror jag han kan vara tillbaka på sin utgångspunkt, och kanske klarar av en resa till någon butik eller vän.

Julklapp åt mig av gubbens bror+familj

Så dagens lab-lärdom: avviker man från strukturer/rutiner behöver man se till att individen får möjlighet till återhämtning och uppladdning av batterierna. Att avvika så lite som möjligt är alltid att föredra, och om man behöver avvika ska man försöka förbereda individen på vad som ska ske.

Lista om tid

Eftersom det varit full rulle idag och en son behövt få utlopp för en massa så blir det bara en lista från utkasten...

1. Vad är ditt förhållande till tid?
Förhållande? Tja, inget... nämen inte vet jag. Jag är hellre för tidig än för sen om det räcker som beskrivning?

2.Vilken tid på dygnet gillar du bäst?
Förmiddagen för sånt som kräver fokus. Kväll efter halv 9 för egen tid och möjlighet att andas ut.

3. Vilken är den bästa veckodagen?
Ingen skilllnad på veckodagarna i sig men är ju skönt när barnen är i dagis och jag får göra vad jag vill.

4. När går tiden som snabbast?
Då man har roligt! Då man läser något eller tränar.

5. När går tiden som långsammast?
Just innan nattrutinerna ska börja för barnen och man bara väntar på att klockan ska gå så man får börja på och sedan ta igen sig lite ensam innan man ska söka sig i säng.

6. Hur länge tar det för dig att sminka dig?
Utan nagellack, 5 minuter ungefär. Med nagellack kanske en 20 minuter.

7. Vilken tidsepok skulle du vilja leva i?
Nutiden. Är ganska säker på att det inte var bättre i någon annan tidsepok utan den är vad man gör den till.

8. Äter du snabbt eller långsamt?
Snabbt, vet ju aldrig när kaoset bryter ut med två små barn.

9. Vad gillar du mest att lägga ner tid på?
Att läsa och träna. Leka med barnen också förstås, då främst utomhus med att gå i skogen eller åka pulka.

10. Vad gillar du minst att lägga ner tid på?
Betala räkningar, fylla i ansökningar och liknande.

11. När vaknar och lägger du dig på vardagar?
Vaknar då barnen vaknar men senast halv 8 brukar det vara. Lägger dem 20 och är då uppe till kanske 23 själv...

12. Vad skulle du gärna ha mer tid till?
Att ta hand om mig själv lite bättre, fysiska måendet (inte träning). Men också att kunna tillbringa tid ensam med båda barnen för sig.

13. Vad gjorde du för tre timmar sen?
Läste ett kapitel till skolan och gick ut för att klyva ved (detta är ifyllt 13.12.16).

14. Vad händer de kommande tre timmarna?
Hämtar hem barnen, sitter och gör ny layout på bloggen tror jag också, leker med barnen och lagar mat.

15. Var ser du dig själv om 10 år?
Här, i detta hus, med två tonåringar och hoppeligen en äkta make och hans vuxna samt tonåriga barn. I arbetslivet då, inom vad vet jag inte, med avklarade studier.

Or so it feels nowadays...

(hittat på http://nouw.com/blogglistor)

Konstighetslistan

1. Har du ett namn som bara din familj kallar dig? 
Nej faktiskt inte! Hade ett namn som min syster använde dock (som bestraffning för att jag hade ett namn på henne hon inte gillade): Majonäs.

2. Har du någon ovanlig/konstig vana? 
Säkert en hel del! Men hur ska JAG veta av dem? Jag upplever ju mig själv som ytterst normalt fungerande individ...! 

3. Har du några konstiga fobier? 
Konstiga och konstiga, är livrädd för nålar men har arbetat bort dem med mycket möda och stort besvär (påverkad av julsånger, nej hur kan du tro det?). 

4. Vilken sång älskar du i hemlighet och sjunger när ingen hör? 
Jag har så bred musiksmak vilket de som känner mig vet om så behöver inte sjunga i hemlighet. Det jag gillar och kan så sjunger jag.

5. Vad stör du dig på hos andra? 
Förutom dessa vanliga svaren såsom lögner, svek, utnyttjande osv? Tja väldigt lite vill jag påstå. Att ha ett barn med väldigt eget sätt och att då också vistas mera med andra som har sina väldigt egna sätt tror jag har gjort mig mycket mindre fördomsfull mot andras beteenden och personligheter.

6. Har du några nervösa vanor/ vad gör du när du blir nervös? 
Yrar! Blir lättretlig, kan inte stanna av mig själv utan jobbar på 200% (tills gubben märker det, stänger in mig i sin famn och säger "sssccchh" -något som först irriterade mig till tusen men nu tycker är otroligt skönt då han gör det).

7. Vilken sida av sängen sover du på? 
Om man ligger på rygg i sängen blir det vänster sida, men jag är inte bunden till den vänstra sidan utan kan nog sova på den högra på andra ställen. Här har det blivit vänster för annars skulle jag behöva klättra över gubben varje gång något av barnen vaknar.

8. Vad var ditt fösta gosedjur och vad hette det? 
Mitt allra första?? Ingen aning! Ett som jag dock minns så var Herr Nilsson hos min farmor som hade ben och svans med järntråd i sig så man kunde böja och plastansikte.

9. Har du något som du ofta säger åt andra att göra men aldrig gör det själv? 
Njaaaeee... kanske att inte vara så hård mot dig själv. Men jag blir mer och mer förlåtande mot mig själv.

10. Vilket håll står du åt i duschen? 
Eftersom jag ytterst sällan duschar ensam så står jag vänd mot mina barn så jag kan hjälpa dem.

11. Vilken är din favoritmat som är "dåligt" men du älskar att äta det iaf?
Nåmen alla dessa klassiker som chips, hamburgare, pizza, godis, franska med kebab och så vidare i all oändlighet! Älskar sött och fett när det kommer till mat!

(hittat på http://nouw.com/blogglistor)

Lågaffektivare julafton

Hur julafton blev för Viggos del förtjänar lite extra omnämning än det allmänna inlägget (klick). Det kändes som om det gick väldigt bra.

Vad menar jag nu då? Jo vi tar det från morgonen, då han begär av mig att leka medan jag behöver ställa i ordning till lunchen -jag frågar om han vill bygga med någon annan -han funderar en stund, nickar -jag svarar "gå och fråga då, jag kommer med och tolkar" -han ler stort och går fram till en av sina bonussystrar, visar "duplo" och jag tolkar hans fråga -och hon går med honom och han är överlycklig!

Men nu hoppade jag över en grej! De ritade julteckningar på morgonen, alla 6 töser, och den äldsta kommenterade att "jag behöver lära mig mera tecken så jag skulle veta vad Viggo vill att jag ritar åt honom" -sporrad av det frågade jag Viggo (och bonusflickorna) hur var och en av dem skulle tecknas (alltså namntecken). Tillsammans alla barnen och jag skapade vi ett tecken åt var och en av bonussystrarna, repeterade lillasysters, hans eget och sin bonuspappas tecken så töserna fick se dem också. Och Viggo var överlycklig över tecknen! Och flera timmar senare kunde töserna ännu varandras och sina egna tecken så de kunde berätta åt Viggos morbror med fru vad de hade för tecken.

Vid lunchen hade han myror i brallan, precis som jag gissade att det skulle vara. Så han åt lite, for och såg på tv, kom och åt lite, for bort, kom och bad om någon viss sort mera, såg på tv... och så fortsatte det. Vad jag var extra glad över var att ingen gjorde nå extra väsen över det (inga "kom och sitt nu", "nu ska vi äta" utan jag fick sköta det på vårt sätt). Likaså när vi sedan skulle äta middag ensamma vi tre kunde han inte sitta, men då jag frågade "ska du äta eller får jag lägga undan" så kom han och åt färdigt.

För att ni ska förstå tomtengrejen ska jag först beskriva hur det gick ifjol. Vi var hos min syster, tomten knackade på, alla uppspelta att "nu kommer tomten med paket", tomten tar två steg in (ca, bara in genom dörren) -Viggo blir panikslagen. Han gråter, skriker, springer så långt bort han slipper, vill inte se mot tomten, skriker varje gång tomten säger något, slänger sig bakåt när jag försöker krama honom och (nu minns jag inte vilket) kniper/biter mig av "rädsla". Jag säger "rädsla" eftersom det var tanken, men med mera kunskap tror jag ju att han helt enkelt inte förstod vad det var frågan om -och osäkerheten, konstigheten och överraskningen blev för mycket på en gång.
I år, jag visste när tomten började göra sig färdig så jag tog honom åt sidan och berättade att "snart kommer tomten" -Viggo funderade och visade "gott" -jag: "jag vet inte om han har med nå gott men han har med presenter som han delar ut" -Viggo funderar -jag: "blir roligt att få presenter" -Viggo snabbt roligt och jag förstärker det med bekräftande svar några gånger. Så när tomten knackar på är man först lite spänd, men man hälsar glatt med alla andra sedan då han kommer in i rummet. Och när paketen är utdelade vill man självmant ge en kram åt tomten, en kram som varade väldigt länge dessutom.
Och därför var tomtegrejen en så stor sak för mig. I fjol grät jag för att jag "sörjde" tanken på att han inte skulle kunna ha tomte, i år steg det glädjetårar för hur långt han kommit i att uppskatta "konstigheter".

Resten av kvällen var han så nöjd och överlycklig när han fick se på film. Hann med Pingvinerna från Madagascar, Pippi på de sju haven och Paw Patroll 4. Sovdags var han extra busig, men efter att fått sparka av sig täcket x-antal gånger, stå på huvudet en bra stund och annars tvinna sig lugnade han ner sig väldigt fort. Jag brukade försöka hålla i honom för att minimera sängbuset, men efter en noggrann övervägning och jämförelse med alternativet (låta honom busa på så länge han hålls i sängen) så kan jag konstatera att nummer två är bättre och han lugnar ner sig snabbare. Jag måste bara komma ihåg att sätta mig så hans täckensparkar inte träffar mig.

Hur han sover i natt är en helt annan femma, men får ta det som det blir. Hoppas på det bästa men accepterar det "värsta" med tanke på hurdan dag det varit med mycket som ska bearbetas under sömnens timmar.

Men summa sumarum, det blev en sådan jul jag hoppades på. Och det blev en jul som jag tror att Viggo uppskattade! Som inte gav för många påfrestningar trots mycket intryck (ljudmässigt och konstiga traditioner) så att han behövde få någon form av "negativt beteende". Endast en gång såg jag att det började bli jobbigt, men jag bad att han skulle bli uppmärksammad (själv hade jag famnen full med fat) och han blev det -och det "fruktade knuff och spark-utbrottet" uteblev. En gång slog han till gubben, för att han inte fick spela på plattan, men när han fick alternativet att leka med tjejerna så var det inte längre så lockande.

💙 Så jag tyckte vi lyckades bra,

som ett team,

idag att stödja honom.

Och han var så duktig att självreglera. 💙

Julafton

Idag var det julafton, något jag tvivlar på att någon missat. Och vi skulle vara en hel del på plats! Hela familjen på 7 barn och två vuxna, min bror med familj (ett barn och två vuxna) och mina föräldrar, efter maten kom även min farmor på besök. Så det var, milt sagt, full rulle i huset från tidig morgon (mina bonusbarn sov över från igår)!

Gubben och jag hjälptes åt med maten, tack och lov. Så jag hann till och med duka osv! Och fick hjälp av svägerskan då de kom också, och fanns lite extra ögon att se efter så ingen stal all mat från faten i förväg. Så vad hade vi iår på julbordet? Jo:

• Skinka (min mor lagade den)
• Köttbullar
• Prinskorv
• Lutfisk med vitsås
• Saltgurka
• Rödbetor
• Potatis
• Gravad lax
• Bondost
• Jullimpa
• Ost, smör och leverkorv
• Julmust, Coca-Cola och mjölk

Det var supergott, precis som julmat brukar vara. Så fick man städa undan, morbror blev uppäten av zombies, avfärden för farmor blev fösenad (de trodde hon skulle hit imorgon så hade inte förberett kläderna osv), julstjärnorna fick på sig florsocker och vi kokade glögg och kaffe. När så farmor kom så fick vi ta kaffe med detsamma. 

Tomten kom en stund efter kaffet, han hade väldigt många paketpåsar att dela ut! Men det gick så bra med tomten idag, Viggo gav till och med tomten en kram efter att klappdelningen var slut! Och alla öppnade sina paket i rasande fart -förutom Viggo som när han hittade sin radiostyrda bil inte ville öppna fler. Men efter en stund blev han så nyfiken på de andras saker att jag fick honom öppna resten av paketen (bara för att återgå till bilen). Inte för att det har någon skillnad, han skulle fått öppna paketen först imorgon om det skulle blivit så.

När alla hade farit till sitt, inklusive gubben och töserna, så var Viggo och Nina nöjda att sätta sig ner och börja se på sina nya filmer! Själv har jag också slppnat av, plockat undan och druckit en hel del te.

Hoppas ni haft lika fin julafton!

Dan före dopparedan!

Imorgon är det julafton. Det är alltså dan före dopparedan som det kallas. Idag ska alltså skinkan lagas och det mesta andra inför morgondagens festligheter. Fick in en diskmaskin som hoppeligen ska funka fler än tre tvättar innan den ger felkod och slutar funka en månad eller så. Likaså fick jag in två dvdhyllor -men de behöver någon form av väggförankring innan jag kan börja använda dem då de är väldigt ostadiga. Både hyllorna och diskmaskinen kom från min brors hushåll, de har förra helgen flyttat upp till Kvevlax från Åbo.

Dvdhyllorna

Dessutom kom sig "stora julgranen" in. Så nu frågar Nina efter tomten med jämna mellanrum, Viggo däremot bryr sig bara om fruktskålen ännu. Moffa kom med den och hjälpte oss pynta den, tur det för det är ingen ide att försöka göra det själv med två hjälpredor (om än det var främst Nina som var intresserad av att hänga). Då de önskade film efter maten passade jag på att baka julstjärnor till julaftonskaffet, blev 20 med plommonsylt och 20 med äppel/kanelsylt. Så borde vara att alla får av båda smakerna (snabbt räknat; 8 barn och 7 vuxna = 15 personer).

Granen

Julstjärnebakning

Jag är glad mommo lagar skinkan. Så tar jag hand om köttbullarna och prinskorvarna, grönsakerna och potatisen, duka fram sillen och saltgurkan och rödbetorna... och så vidare. Gubben min tar hand om lutfisken. Nåja, blir en upplevelse att ha vår första jul alla 9 i familjen (plus några till ur min familj) tillsammans!

Men nu ska jag börja på med fruktsalladen och plättarna tills gubben och töserna kommer, blir middag och övernattning till julafton så.

GOD JUL

OCH

GOTT NYTT ÅR!

- stress = + stress

Ja vad betyder min rubrik? Redan under gymnasiet i både psykologi och hälsokunskap gick man igenom det. Kan du komma på det?

Negativ stress är lika skadligt som positiv stress.

Nej hur täcks jag säga så? Sånt som är roligt gör ju att man mår bra och får energi!

Ja du tycker det. Det gör jag också. Men ändå så är det stress, och stress -när det blir för mycket- är skadligt för din hälsa. För att ta ett exempel från gymnasiets kurser; en lista med olika livshändelser, varje händelse ger en summa "stresspoäng", kryssa för allt som skett under det gångna året (eller månaden, veckan -beroende på tiden du vill mäta), desto högre summa -desto mera stress har du upplevt, desto mera stress du har upplevt under en kort tid -desto större risk för psykisk ohälsa. På listan fanns en hel del saker såsom klassiska stresamoment (nära persons dödsfall, avskedning, skilsmässa mm) men också sådant som inte i sig är så stressigt på långsikt (gräl, byta jobb frivilligt, tenter, oljud mm) samt då sådant som är "bra" -varierar ju individuellt vad man tycker om!- såsom fester, att få något mm.

Hur man hanterar stress och reagerar på den är ju väldigt individuellt. Även hur mycket stress man klarar av är individuellt (så fast två individer skulle fått exakt samma poängsumma på listan kan deras hälsa vara väldigt olika). En del blir stresståligare med tiden, andra hanterar stressen sämre och sämre. Så hur ska man veta vart man hör då?

Det vet jag inte för dig, men jag vet att vid studentskrivningarna svämmade min stressbägare över första gången. Hur vet jag det? Jo, jag började få nattliga "anfall" (klassificerades sedan av läkare till migrän) speciellt just före eller efter en skrivning. Förklaring; jag stressade så inombords att när spänningen stressen skapade i kroppen släppte reagerade min kropp kraftigt negativt! Kraftigt? Känsliga läsare ombeds hoppa till nästa stycke! Jag var våt av kallsvett, hela kroppen skakade, benen bar mig knappt, rummet gungade och jag både spydde och fick tillfällig diarre! Men tömt systemet en gång så var det över och jag var "bara" trött efteråt.

Så det blev första gången jag fick känna på "stressens kraft". Och jag önskar jag kunde säga att det återgick till det normala efter skrivningarna, men nej. Senast igår fick jag anfall igen -för att jag "stressat" med julstädningen. Och jag kan få då jag vet Viggo ska delta i något som kan bli svårt för honom (som utvärderingsveckan på sjukhuset), när jag ska delta i något evenemang från föreningen... ja listan kan lagas oändlig! För tyvärr verkar trenden vara att jag blir bara känsligare. Så egentligen borde någon hytta med fingret åt mig och säga att jag ska lugna ner tempot i vardagen innan jag går i väggen (en av de psykiska ohälsorna som kan komma av stress). Eller kanske jag borde hitta någon annan metod?

Jag får vara glad att jag vet stress är stress för det gör allt mycket lättare att förstå med Viggo ibland. Som den känsliga pojke han är reagerar han också kraftigt på stress, men han har sina egna uppfunna reaktioner för att signalera det börjar bli för mycket. Det kallas stimming, att gunga fram och tillbaka, vifta på händer, skaka på huvud och även självskadebeteende kan räknas hit (det sista när det är för att få något att fokusera på då omvärlden blir för mycket). Stimming FÅR MAN INTE BRYTA! Det är livsviktigt för de som behöver det, får de inte stimma så kan de få posttraumatiskt stressyndrom, meltdowns, låsningar, nedsatt självkänsla, utbrändhet och så vidare. Så när Viggo börjar gunga, vifta, bita sig i händer -då är han i en situation som (på något sätt) är svår och stressig för honom, eller han kommer just ur en sådan situation.

Tror ni jag visste detta från början om min son? Nej, jag lärde mig vad utebliven stimming kan få för följder för en vecka sedan! Så jag har redan hunnit ta bort vokalstimming (skrik i hans fall) -men han är klipsk så han böt ut det till en annan stimming (tugga på kläderna och allt annat han får tag i). Skulle jag låtit honom fortsätta skrika skulle kanske inte varannan tröja ha hål på magen nu. Men jag visste inte då, lika lite som någon annan visste då, hur viktigt det är.

Vi har alla olik metoder att hantera stress. En del har något som de fått spontant, andra har utvecklat en egen metod (vissa bättre och vissa sämre än andra). Exempel kan vara mindfullness, djupandning, alkohol, droger, självskadebeteende, träning eller Danielas balansering av stenar. Oavsett vilken metod vi använder vill vi minska stressen, för att må bra och få kontroll över situationen/vardagen. Så nästa gång du ser någon skrika för inget, gunga, dunka huvudet, dra med något på skinnet eller annars bete sig "fel" för platsen -kom ihåg att det kanske är dennes sätt att hantera situationen för att inte låta det eskalera till omöjliga proportioner.

Här finns en superbra förklaring till vad stimming är och varför det behövs (klick) på youtube (amerikansk tjej med autism). Alla hennes videor Ask an Autistic är väldigt bra och informativa!

Att vara ute en vacker vinterdag i skog och mark, det lugnar mitt inre.

Att julstäda -eller inte

De som känner mig vet att jag bryr mig absolut inte ett mitä om de har städat eller inte när jag/vi ska komma på besök. Jag har aldrig upplevt en anna människas hem så stökigt att jag inte skulle vilja vara där, eller ens tänkt tanken att "här va de stökigt"!

(Sori, nu då jag skrev så kom jag på att jag visst gjort det! Som hemvårdare till en sängliggande patient, så det var egentligen skötaren jag vikarierade som inte tog hand om resten av huset.)

Att hålla det rent och städat, det har aldrig heller stått högt uppe på min lista över viktiga saker i livet. Köket och wc/badrum -är de två någorlunda städade och rena bryr jag mig väldigt lite om dammsugning/dammtorkning/kläder på golvet/fingeravtryck på fönster osv. Dammsuger, det gör jag då det börjar kännas under fötterna att något är på golvet (men dammsuger då noga!). Dammtorkning... ja det tror jag bara gjorts i samband med flyttar! Kläder, samlar jag ihop då det är dags att sätta igång maskinen (ungefär varannan dag). Fönster, om jag har lite att göra...

Ja i den stilen är det! Så hur har min julstädning sett ut? Ganska wow om jag får säga det själv (men är i skrivande stund ca 90% färdig)! Som jag sade åt mamma i bilen på väg till min brors familjs nya hem "julstädning är bra för då städar man sådant man annars inte skulle städa" -i mitt fall väldigt mycket! Har ingen aning om ni vill ta del av min lista som jag kryssat av vartefter men vassegoda (ni kan ju skrolla förbi annars):

• Döda flugor ur kökslampan
• Torka av "nya" lampan
• Nya glödlampor i sovrummets kristallkrona
• Städa bakom spisen
• Ugnen, spisplattorna, mikron
• Köksytorna (för att precisera: tömma på onödigt, torka)
• Bädda rent i sängarna
• Ta bort onödigt från prydnadshyllorna
• Städa upp trappan
• Städa barnens koja under trappan
• Lägga upp julbelysning och bilder i kojan
• Tömma öppna spisen på papper etc
• Städa hörnskåpen vid arbetsbänken
• Dammsuga
• Skura golvet
• Uteljusslinga upp
• Hacka bort is från huvudtrappan
• Wc
• Fönster
• Skrivbordspapper i mappar
• Handla julmat med mamma
• Städa upp badrummet
• Snygga upp i hemmatambur och gästtambur
• Paketen i tomtesäckarna

Det är min lista! Vissa saker är, som ni ser, inte direkt städning men ändå saker som ska göras specifikt inför julen -och får därför stå kvar på denna lista! Har 10 punkter kvar (men till dammsugning hör alltid "sortering av leksaker i rätta lådor" som tar en evighet!) som jag ska hinna med imorgon och på torsdag. På fredag är barnen hemma så måste satsa på det de inte kan hjälpa till med (hacka is, sortera viktiga papper) och lämna sådant de kan hjälp till med (bädda sängar, putsa fönster/wc) vid behov till fredagen. Men vi blir ju alla 9 här på fredagskvällen. Och egentligen borde det stå "baka julstjärnor" på listan också -men får se om jag orkar göra det... kanske imorgon isfl, såddär passligt så man ändå ska få besök av en kompis så vi får äta gott till teet! Men återstår att se hur orken är imorgon.

Annars är jag absolut listpersonligheten om jag vill få något gjort! Om jag inte har nerskrivet exakt vad jag ska ha gjort blir det alltför ofta som allt lämnar ogjort eller jag bara planlöst yrar omkring med en sak som ska bli gjort hela dagen. Känns så skönt varje gång jag får dra ett tydligt streck över det som jag gjort färdigt (se bilden)! Så det är stressande att skriva listan men för varje streck jag drar reduceras stressen avsevärt! Så de dagar då jag kan uppvisa produktivitet med mina facebookstatusar har jag alltid haft en lista för dagen.

Observera hålet då "bakom spisen" äntligen var klar!

Hur ser er "to do list" ut inför julen? Och skapar era listor stress eller är det lugnande att ha listan?

Jullistor!

1. Är det ett nöje att slå in julklapparna eller är det rena mardrömmen?
Jag tycker om att slå in paket! Men ännu mera att ge bort dem.

2. Adventsljusstake VS julstjärna?
Julstjärna eftersom jag inte har några blombräden att lägga staken på...

3. Vad dricker du helst till julmaten?
Allt utom must!

4. Har du en äkta gran eller kör du på plastgranen?
Bor mitt  i skogen... klart jag har en äkta gran!

5. Drömjulklappen i år?
Spadag, vilodag, en lugn jul, renoveringspengar...

6. Vad får absolut INTE hända på julafton?
Att Viggo får panik pga tomten igen...

7. En jultradition som du vill slopa?
Håller på och skapar traditionerna nu! Men vi kunde skippa läkarbesök iår...

8. Vilken/vilka doft/er påminner dig om julen?
Julgran och hembakade pepparkakor!

9. Du får välja två temafärger att inreda julen med, vilka färger blir det?
Rött och silver! 

10. Marabou- chokladhus VS pepparkakshus?
Inte prövat någondera. Men tror chokladhus blir första försöket!

11. Var ska du fira jul i år?
Där jag firat de flesta jularna! I mitt barndomshem -som nu är mitt hem och mina barns hem.

12. Det bästa med julen är...?
Att få samlas med släkten och äta god mat. Och att se barnen så glada av presenterna (hoppeligen).

Det jag föredrar. Extra kommentar.
Knäck / Ischoklad 
Grönt / Rött 
Lussebullar / Pepparkakor 
Last christmas / All i want for christmas is you vet inte vilken nr två är...
Barna Hedenhös uppfinner julen / Tjuvarnas jul samma sak som låten! Antar Tjuvarnas jul visades som julkalender ifjol (?)
Julmusik / Julfilm 
Uppklädd på jul / Nerklädd på jul 
Varm choklad / Glögg choklad kan man drick när som helst tycker jag
Russin / Mandel 
Köttbullar / Prinskorv
Jjulgran / julpynt
Köpta / hembakade pepparkakor?
Russin / pärlsocker på lussekatterna?
Paradis / Alladin båda är lika lite goda sorter...
Carola / Justin bieber är mer för traditionell julmusik vilket jag inbillar mig Carola står för. 

Köksfönstrets gardin och lampor samt vyn ute
från fönstret

(Listorna tagna från: http://nouw.com/blogglistor)

Rätten att dö

Eutanasi har samlat 50 000 namn. Mitt namn är ett av dem. Jag skrev under medborgarinitiativet för länge sedan (känns det som) för har länge tänkt att det behövs.

Men inte hur som helst!

• Det ska vara uppgjort tillsammans med en opartisk läkare varför och hur eutanasin skall genomföras. Med andra ord ska det inte vara så bara att "ta sitt eget liv" eller "få tillgång till sitt arv".
• Patienten ska, i mån av möjlighet, veta vad som planeras -likaså anhöriga om patienten själv begär eutanasi. Och de ska få möjlighet att diskutera med varandra varför eutanasi vore att "föredra".

Skulle jag bli obotligt sjuk, med svåra smärtor eller en evigt nedåtgående spiral i funktion så skulle jag vilja ha eutanasi (om det fanns att fås). Jag skulle inte vilja "sitta och vänta" på döden och gradvis behöva mer och mer hjälp av andra med de mest grundläggande livsfunktionerna. Inte heller skulle jag vilja att mina nära och kära skulle behöva se mig tyna bort sakta.

Så om eutanasi klubbas igenom så blir det en sak att skriva i vårdtestamentet och att diskutera med barn och gubbe så det inte är någon frågan om sedan. Dessutom kanske flera av mina organ skulle gå att rädda än om kroppen långsamt skulle "shut down" ett organ i gången. Det beror såklart på sjukdom (så det inte följer med i organet) och metoder att utföra eutanasi på (som inte skadar organen eller för med sig några kemikalier till mottagaren av mitt organ).

Jag förstår att det kunde vara svårt som anhörig att gå med på eutanasi. Jag har ingen aning hur jag skulle reagera på det om någon när eller kär skulle begära det. Det är klart, det beror ju så mycket på vad man sett av sjukdomen, allmäntillståndet och den psykiska aspekten hos sin sjuka nära och kära. Om man visste de led och våndades kanske det vore enklare att gå med på det. Men samtidigt skulle man inte vilja ge upp hoppet om en förbättring, fast det skulle de flesta läkare försökt åstadkomma redan (om inte annat kunde detta också läggas som ett "krav" för att eutanasi ska kunna beviljas).

Igår skrev jag om hur vi kommer snart att leva för alltid (klick), idag om hur jag hoppas rätten till eutanasi ska gå igenom. Så igen påvisar jag tanken att jag anser vi människor inte ska leva för evigt utan gå vidare när det så är dags. Detta trots att jag själv hyser en stark rädsla för döden och om något finns efteråt... men det är en annan story!

Evigt liv någon?

Jag såg just en video om hur man nu skall återanvända organ från nyligen avlidna personer (eller från grisar) till transplantation. För att göra det kort: organet tas, tvättas rent på celler, injiceras med patientens stamceller som skapar ett organ patientens immunförsvar inte stöter bort (klicka här för att se videon).

Jag undrar, oskojat, hur långt vi människor ska få gå med att leka gud? Jag vet att det finns de som är av den åsikten att Gud inte skulle gett oss förmågan att uppfinna allt om det vore fel. Frågan är väl om vi använder gåvan till uppfinningar fel, om vi borde fokusera på annat än att "skapa evigt liv".

Nu är jag inte en naturens urval typ heller, jag har absolut varit av den åsikten att vi inte skulle fått förmågan att uppfinna om det inte var meningen. Men om det blir så lätt att byta ut kroppsdelar och organ -när ska människan få dö? Eller som en hade kommenterat "soon we can buy spareparts on target". Alltså översatt med att man snart kan köpa reservdelar på dagligvarubutiken. Det tycker jag låter fel och, ärligt talat, ganska skrämmande.

Men det är omöjligt att stoppa framtiden, med allt vad det innebär för nya metoder och uppfinningar. Får bara hoppas att framtidens människor har samvetet i skick så uppfinningarna används på ett gott sätt.

Syskonkärlek

Idag har jag tänkt mycket på relationen mellan min son och dotter, deras syskonkärlek. Hur de bråkar och slåss, men ändå leker och kramas om vartannat.

Som yngst i en skara på tre, som ärligt talat aldrig bråkade nå extra, så tycker jag verkligen inte om när de bråkar. Och jobbigt blir det ju när lillasyster är den som bråkar -men också den som börjar gråta då storebror inte kan säga "nej, stopp, vill inte vara med" på annat sätt än att fysiskt markera det (och som nämnts tidigare så kan han inte ännu kontrollera sin styrka). Så hur gör man då man ska trösta den som bråkat?

Men de leker mer och mer tillsammans. Fast det blir att lillasyster bestämmer mycket och drar med sig storebror så kan jag ju inte tycka annat än att det är en bra sak. Att de leker tillsammans, sen vem som är chef måste de tillsammans försöka bestämma. Och jag försöker undvika att blanda mig i eller stoppa lekarna då de blir en aning vilda också (vilda i bemärkelsen spring och hopp och klättring). Man brukar ju säga att fysisk aktivitet skapar nya kopplingar mellan hjärnhalvorna, speciellt sådant som kräver kordination. Så jag hoppas ju det kunde hjälpa Viggo också, inte "bota" honom men skapa nya lärningsmöjligheter! Och han behöver ju mycket fysisk aktivitet för att bli trött -men inte för mycket annan stimuli.

Det är klart det finns stunder då jag önskade jag bara hade ett barn, eller att det skulle vara enklare att diskutera med dem (något som borde komma med åldern), men det är ju uteslutande gånger då de vill olika saker -och man vet att oavsett vilket man väljer kommer den ena att skrika och gnälla och bråka... det tär på mig i hjärtat att det ofta är lillasyster som får rätta sig efter storebror. Fast jag försöker göra det roligt för henne också att, till exempel, gå in från blidsnön när det ännu är ljust. Men försöker också förklara att han behöver gå in för att får kallt, behöver på wc, vi ska laga mat åt oss och gäster... ja bara vad jag kommer på för att det inte ska vara så svårt att gå vidare.

Vad som vore lågaffektivt vet jag inte, vet inte hur jag skulle förklara åt Viggo hur länge vi ska vara ute. Kanske jag skulle behöva låna dagismetoden med någon klocka som ringer när det är dags att gå in. Eller vad de nu har för metod där, något att fråga upp! Och att bemöta deras bråk med lab? Tja, behålla lugnet. Sära på dem och få den ena, vem av dem som det behövs, att gå bort. Avleda bråket, kanske föreslå att alla tre ska göra något skoj tillsammans (blir ofta duplolego här hos oss då). Efter att båda lugnat ner sig diskutera vad som hände och varför.

Lyckas jag behålla lugnet? Ibland, men blir bättre och bättre. Diskuterar vi efteråt? Sällan, har inte ännu sett det skulle ändra något till nästa gång. Avleder jag? Ofta, med allt från något gott att äta, lekstund eller mysstund. Särar jag på dem? Jodå, om inte annat sätter jag mig i mitten. Och mer och mer har Nina börjat lyssna när jag säger "gå bort, Viggo är stressad" -vilket avsevärt minimerar situationerna då hon bråkar men börjar gråta. Likaså har det idag bara kommit ett slag mot mig, annars har vi lyckats kramas varje gång hans stressbägare svämmat över (nu gäller det bara att få det överfört till lillasyster och gubben min, kanske också att krama sakerna han tänker kasta).

Så har jag någon sammanfattning? Det är en oändlig rikedom att ha ett syskon, med normalutveckling eller inte. Det prövar tålamodet hos alla inblandade också men de gånger det löper smärtfritt är extremt värdefulla. Och som mamma kan jag inte ens under de jobbigaste stunderna tänka mig den ena utan den andra i sitt liv, lika lite som jag kan tänka mig mitt liv utan mina syskon. Och jag hoppas mina barn alltid kommer att stå varandra lika nära.

Lillasyster och storebror i sin nyfunna grankoja på gården. Skogspromenader så är de alltid ett team som tar sig över alla hinder.

Julfest i kyrkan

Igår var jag med gubben på hans tre äldsta flickors julfest, Koskeby lågstadium. De höll julfesten i kyrkan och gubben berättade att de började med det för att det blev för trångt i lågstadiets utrymmen -vilket jag förstår då kyrkans mittrader var fulla och det även fanns åskådare på balkongerna och sidoraderna! Till och mesd prästen påpekade att det alltid är roligt när kyrkan är så full mes folk (något säger mig han önskade söndagarna skulle vara lika fullsatta).

På programmet fanns två psalmer, andakt, en klasskör, Lucia, skolkören och två klassers drama samt det obligatoriska julevangeliet. De var jätteduktiga alla eleverna men lite synd då det var så svårt att se något då vi satt ganska långt bak och de inte hade någon form av scen som skulle lyft dem ovanför andras åskådares huvuden. Fick tagit en del bilder ändå, men eftersom jag inte har någons tillåtelse att publicera bilder av dem så väljer jag att bara visa progtambladet och kyrkans takmålning.

 När programmet var slut bjöd de på en pepparkaka som färdkost hem. Den var såklart god (när är pepparkakor inte goda?). Det var i vilket fall som helst roligt att få vara med på flickornas julfest, och hoppas få fara på många fler i framtiden!

Svenska, tack!

Jag hatar politik, så då var det sagt. Jag bryr mig oftast inte alls om vad som händer i den politiska världen utan det är min man som har koll på allt möjligt och jag lyssnar på honom med ett halvt öra. Men nu börjar det hända saker som man inte KAN blunda för, speciellt inte när det så direkt påverkar ens eget och sina barns liv!

Min son (och dotter) föddes på Jakobstad BB, ett BB jag gladeligen försökte stöda för fortsatt verksamhet när det hotades av stängning (förgäves). Min sons födelse var minst sagt jobbig för mig och med facit i hand så fick han en hjärnskada någon gång under slutperioden av graviditeten. Så innan han ens var ett dygn gammal fick han krampanfall och skickades till Vasa Centralsjukhus nyfödda avdelning, med övervakning dygnet runt. Vi kunde inte följa efter genast för det fanns inga lediga platser på BB eller annanstans, de skulle ha inrett ett kafferum åt oss men vi valde att vänta en natt. Sen följde vi efter.

Vi visste inte vad vi skulle möta på VCS, vad som hade förorsakat hans krampanfall (det visste inte läkarna heller i det skedet) men det var GULDVÄRT att alla läkarna och sköterskorna pratade svenska, berättade vad som skulle ske på svenska och diskuterade mitt mående på svenska (ja, jag hade ju skrivit ut mig själv från BB inom ett dygn från förlossningen, något som inte rekommenderas). Att bemötandet och berättandet av svårigheter/misstankar kring svårigheter är en annan sak som jag nu just arbetar för förändring och utbildning kring, men skulle läkaren dessutom varit finskatalande och försökt förklara vad som var på gång med mitt barn, frågat om vi märkt av något avvikande eller inte... jag skulle gått under!

Nu är min son en gång i året till VCS på utvecklingsutvärdering. Och vid behov görs ny Magnetröntgen samt andra undersökningar för att ännu kunna precisera hans stödbehov och diagnos. Alla vi haft kontakt med på Barnneurologiska avdelningen har kunnat svenska, något som är av yttersta vikt för att min son skall kunna bemötas korrekt utan att hans sjukhusbesök skall leda till "meltdown" (finns inget svenskt eller finskt ord med samma innebörd, en sorts raseriutbrott med flyktreaktioner). Likaså när han någon gång behöver besöka akuten på grund av influensor, hög feber, magsjuka som hållit i länge och dylikt behöver han någon som pratar hans språk, som kan skämta på hans språk. Det går inte att vårda ett barn på annat språk än barnet modersmål! Det är helt befängt att kräva av barn att de ska kunna ta det lugnt tillsammans med en person de inte förstår!

Ja, visst, en vuxen är med barnet för det mesta. Men det finns inga garantier att denne vuxna kan båda språken heller! Det kan mycket väl hända att föräldern växt upp i en svenskspråkig familj och enda finskan man kommit i kontakt med är skolfinskan (som ingen finsk person egentligen använder) och där finns sällan en lektion eller kurs i kring hur man förklarar sjukdomar, diagnoser, symptom eller undersökningar vid ett sjukhus. Och för att gå till mig själv; min verbala finska, både att förstå och att själv uttrycka, är tusen gånger starkare än min skrivna finska. Men när jag var rädd för min sons liv vid förlossningen. de 12 dagar han tillbringade på VCS avdelning och varje gång vi skall på utvärderingsvecka eller till akuten -då glömmer jag en stor del av min finska. Jag glömmer bort att jag kan finska för andra delar av min hjärna tar över kontrollen och stoppar alla "onödiga" aktiviteter i hjärnan (såsom tolkning av språk eller ens känslor).

När nu VCS hotas av att få minskad jour, så kan jag inte vara tyst. Jag måste skicka detta åt dig, du som är folkvald och skall representera oss alla. Min oro för hur framtiden ska te sig för min son, min dotter, mig själv och alla andra kära personer i Österbotten (oavsett språk) och svenskfinland (oavsett ort) tvingar mig att göra något! Jag kunde inte delta i protesten på Vasa torg pga min sons rädsla för folksamlingar, men jag kommer gladeligen själv med mina barn (eller ensam) och besöker dig för att vidare diskutera varför VCS är så viktigt som det är -för både mig och för resten av Finland.

Med vänliga hälsningar,

Marion Norrgård

(detta inlägg blev skickat till president Niinistö)

bild från wikipedia