Igår hade Viggos dagisgrupp sin julfest för barnen, föräldrar och syskon. Jag, gubben och Nina for med förstås för att se vad de hade hittat på. Viggo var glad över att få ha julfest, det syntes redan hemma då tecknet för roligt kom säkert en tjugo gånger spontant medan vi klädde på oss finkläderna.
Väl där fick han gå med de andra barnen ur sin grupp och förbereda sig medan vi vuxna och syskon gick in till långbord. Sen kom de alla in och sjöng flera fina julsånger -och vad de var duktiga! Jag såg Viggo största delen av tiden (ibland försvann han bakom någon annan förälders rygg) och bara en gång steg han upp och hade egen show! Så han var jätteduktig att sitta med de andra barnen, fast han inte kunde sjunga med. Överlycklig var han iallafall på sin plats, gäspade lite stort nu som då (men vilket barn gör inte det om man stigit upp 5 på morgonen och julfesten börjar då man i vanliga fall sitter och varvar ner inför natten) och applåderade åt sina klasskompisar tillsammans med föräldrarna.
När vi hade sett Luciaföljet, pepparkaksgubbarna och herdarna fick de gå och dricka saft tillsammans medan vi andra fick saft/glögg och pepparkakor. När de kom tillbaka var julfesten sådär officiellt slut (och de flesta hade väldigt bråttom att fara hemåt). I år hade alla (mer eller mindre) samlat ihop till en liten julklapp åt alla tanterna. Viggo gav dessutom sin assistent en extra kram under kvällen. Lite synd var det att när alla skulle börja fara så blev han så uppspelt att han slog huvudet i golvet, alltså halkade, och avslutades med en del tårar då.
Hemma, ja ni, hemma var det sådan fart på pojken så det var helt otroligt! Han ville se på tv och varva ner -nej han vill inte se på tv utan gå och sova -nej han vill inte sova utan duscha -nej... hann fundera att vi skulle behöva vara vakna en timme ännu minst för att han skulle hinna lugna ner sig lite. Men jag hade ju varit förutseende (lite grann) och köpt hem Paula-yoghurt! Så han kom och satte sig glatt då och åt sin yoghurt (och fick sin melatonin då), såg på tv så länge också men saga gick inte alls, alldeles för mycket spring i benen för det. så fick ge upp med det efter en par sidor bara. Likaså skulle det inte alls funkat att jag borstat hans tänder så han fick själv "borsta" en stund och sedan gick vi och lägga oss.
Han behövde sparka bort en hel del energi innan kom sig till ro, men natten gick förvånansvärt bra! Han vaknade bara två gånger men somnade om tämligen lätt och sov då nästan ända tills väckarklockan ringde 7:15. Så ska hoppas den sömnen räcker till för att han ska orka med Luciaföljet i biblioteket idag, försökte visa videor av andra Luciaföljen i morse och betona att det är roligt då de sjunger, men att biblioteket kommer att släcka lamporna. Får säkert höra om hur det gick idag när jag hämtar hem honom från dagis.
Just för att det idag skulle vara extra program försökte jag göra morgonen så enkel som möjligt för honom. När väckarklockan ringde sade jag åt honom "du får ligga och vila om du vill eller så stiger du upp om du vill", han valde att stiga upp och fick själv tända lamporna i köket. Frågade inget utan skalade en banan som jag gav i handen åt honom så han fick bara sitta och äta framför tv. Så satte jag mig på en stol och berättade att han skulle se på Lucia idag med dagisbarnen (räknade upp de namn jag kom på från gruppen) och vi tittade på videor av Luciatåg i mörka rum. Så sade jag att "nu finns kläder på din säng, kom och klä på dig när du är färdig" (färdig, i bemärkelsen redo). Han kom men såg på minen att han ville busa, så jag gick i möte och han backade -leende- så han ville jag skulle fånga honom. Sagt och gjort! Han klädde på sig så fint alla plagg själv (med lite styrning och knapphjälp) och vi gav dubbel high-five när han var klar. Ytterkläderna hjälpte jag honom med för såg att det annars skulle bli kamp, ville bespara oss uttröttande gräl på morgonen och valde att hjälpa till istället för att tjata. Gick bra och han var klar långt före Nina, som tyvärr började gnälla över skorna då hon inte genast fick på sig dem (jag säger tyvärr eftersom "onödigt" gnäll gör Viggo orolig så han försökte dunka Nina i ryggen). Bilen hade gubben varit snäll och lagt igång då han for på jobb så vi bara satte oss och körde iväg.
Varför berättade jag om morgonen så utförligt? Därför att denhär morgonen blev ett praktexempel på Lågaffektivt Bemötande. Dåliga morgnar (då han sovit dåligt, jag inte orkar tänka efter eller Nina gnäller alldeles för mycket) så hinner han kasta leksaker, skrika, slå mig och Nina, knipa oss, sitta och dunka sitt eget huvud i soffan, vägra allting osv. Lågaffektivt Bemötande skall hjälpa oss (och alla andra) att minimera dessa affektutbrott (känsloutbrott) genom kravanpassning, strukturer, förhållningssätt till "problembeteende" och förhållningssätt till barnens förmågor. LAB (som det förkortas) är något ni kommer att få ta del av på min blogg framöver då jag lär mig något nytt! Om ni redan nu vill läsa mera föreslår jag ni kollar in Bo Hejlskov Elvéns hemsida/blogg (klicka här). Han är en av de stora förespråkarna för metoden och skrivit flera böcker, handleder samt föreläser om LAB.
Ni får endast en suddig bild av Nina och gubben min eftersom på alla andra bilder syns det andra föräldrar/barn som jag inte har lov att publicera bilder av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar