Dr. Oetkers Casa Di Mama pizzor

j

Bakgrundsinformation: 

Allt började med att August Oetker uppfann bakpulvret som garanterade att bakningen fick ett bättre resultat i framtiden, även med söta bakverk. Till bakpulvret tog de även och framställde vaniljsocker och dessertpulver för att sedan vartefter människan själv utvecklades gå över till frysvaror.

I Finland har Dr. Oetker funnits sedan 1997 och Ristorante pizzorna var först med att lanseras, numera finns andra pizzasorter, baguetter och produkter till bakning i finländska butiker.

Dr. Oetkers hörnstenar är: hög kvalitet på råvarorna, enkel tillagning och utsökt smak. Produkterna kvalitetsgranskas och förbättras hela tiden för att upprätthålla denna enkla grundidé.

Casa di Mama pizzorna har ett unikt botten, krispigt och gott som kommer utav att de blir första gången jästa och gräddade hemma i din egen ugn. I förpackningen finns dessutom färdigt bakplåtspapper som gör det lätt att hantera pizzorna, även om bottnet hunnit tina upp ordentligt -du kan bara lyfta det raka vägen på en form och in i ugnen. 

Pizzakväll med mina vänner:

Jag valde som buzzningstillfälle att bjuda in några vänner på en pizzakväll. Totalt blev vi 9 vuxna och 2 barn som deltog, pizzorna jag hade valt ut att bjuda på var:

Casa di Mama Deluxe (pepperoni-salami, paprika, champinjoner, ost och tomatsås)

Casa di Mama Trio di Carne (pepperoni-salami, köttbullar, skinka, ost och tomatsås)

Casa di Mama Diavola (lök, ost, calabrese-salami, chilipaprikor och kryddig tomatsås)

Casa di Mama Pepperoni-Salame (chilipaprikor, pepperoni-salami, tomatsås, Mozzarellaost, Edamerost)

Casa di Mama Quattro Formaggi (Edamer, Mozzarella, blåmögelost, Emmental och tomatsås)

Tillsammans med detta bjöds sallad och dryck. 

Våra åsikter om pizzorna:  

Trio di Carne blev 4 personers favorit och åsikter som uttrycktes var: bra botten, lagom stark, bra med fyllning men lite väl mycket salt.

Quattro Formaggi var omtyckt och ett plus att blåmögelosten inte kom fram så starkt under de andra ostarna, men det då igen gav en ganska smaklös upplevelse.

Deluxe fick åsikterna att den var nästan för stark, mycket grönsaker och flera tyckte att champinjonerna inte passade in.

Diavola blev 3 personers favorit eftersom den var väldigt kryddstark, de andra placerade den i botten av listan på grund av samma sak. 

Pepperoni-salame tyckte de åter hade passlig styrka i kryddigheten och blev en persons favorit.

Barnen tyckte om alla utom de två sistnämnda på grund av styrkan i kryddorna.

De flesta hade sett Dr. Oetkers pizzor tidigare i frysdiskarna men inte prövat på. Majoriteten kan tänka sig köpa dessa pizzor själva nu för att ha med till jobbet (ett plus att det var så kort tid som det behövde vara i ugnen).

Information om buzzador:

Att vara en buzzador innebär att man kostnadsfritt får erbjudanden att vara med i olika kampanjer (tex denna Dr. Oetkers kampanj) där man prövar olika nya produkter och berättar om dem åt andra. Det är helt frivilligt vilka kampanjer man vill delta i.

Som buzzador ska man sprida kunskapen och informationen om dessa varor åt andra genom olika media eller tillställningar (tex smakprover) och rapportera åt företaget vartefter hur det går och vad de tyckt om produkten (även du själv skall såklart prova och rapportera).

Nu bestämd jag att det är vår!

(skrivet 22.3 via telefonen)
Idag visade det flera grader på plus så nu bestämde jag att det är vår! Och här är vårens första outfit och sminkning:

Leggings, svarta med rutmönster.
Svart lång topp med omlottsstil.
Svart läderjacka med pinser etc som samlats under flera år.
Svart pärlhalsband med kors.
Halvt hjärta från Malta, delat med älskling.
Svart sammetshalsband med svart sten.

Skriver nutid! Dagen efter hade jag Pizzabuzzningen (mer om det i ett skilt inlägg) och jag tyckte fortfarande att det var vår och att det skulle vara skoj att lite piffa till sig. Så jag hade samma sminkning och nagellack som på första vårdagen men böt kläder.

 Svart sticka-aktig klänning med stort halshål.
Svart/bruna leggings med ^ -mönster.
Örhängen, ringar med silverkors och bollar.
Halsband med en orm.
Regalklocka på höger hand.
Handsmycke i silver med svart sten på vänster hand.
Stor brosch på axeln.

Lila ögonskugga.
Svart kajal och mascara.
(Aldrig använt och kommer aldrig att använda foundation/puder etc.)

Rött nagellack med rött glitterlack ovanpå.
Vår förlovningsring och en bättre bild på handsmycket.

Ormdrömmar

Någon som har ett drömlexikon hemma som kunde kolla upp vad det innebär att drömma om ormar?? Har gjort det massvis under graviditeten...

Senast inatt efter att jag hade vaknat av att jag svettades otroligt mycket där en ett-tiden så började jag drömma om nå ormar... Drömde de hade kommit till min hemgård (bland annat spottkobra) och jag var där tillsammans med min sambos yngsta bror. Nå vi kom underfund med att (efter att ha haft ihjäl några ormar) spottkobran måste ha lagat ett bo någonstans i huset och sökte efter det. Hittade det i en resväska, äggen var stora som hönsägg! Nå "mamman" kom slingrande och jag tog och slängde äggen mot henne så hon åkte ner för trappan, jag sprang efter och hoppade på ormens huvud innan den fick en chans att spotta. Min mamma och syster kom hem efteråt och vi fick säga lugnt att det KAN finnas kvar en orm...

Och då vaknade man förstås, så jag har ingen aning om vi fick bort alla ormar eller inte...
Men som sagt, jag har krigat mot ormar som velat ha mitt barn, som varit på jakt efter mig, som bara varit där, eller ormar i någon helt annan form... Så nu skulle jag verkligen vilja börja veta vad det egentligen handlar om när man hela tiden drömmer om ormar.

Jag har ingen ormskräck utan tycker de är ganska vackra och fascinerande djur egentligen, lagade som mycket mer ondskefulla i filmer än vad de egentligen är.
Och det är ett bra tag sedan jag och gulle såg på någon film som skulle ha handlat om ormar så tycker inte att det skulle vara influenser heller som kommer därifrån.

Nåja, nu till nå helt annat, lovade att ge en video på när lill*n tränar i min mage, igår efter många om och men fick jag äntligen fångat det på bild (annars otroligt bra på ti sluta just då man fått fram kameran).

(JAHAJA nu fick man int ladda upp videoklippet heller....! SUCK!!)

Sådär höll h*n på i ungefär en timme i flera olika etapper, och likaså då jag vaknade mitt på natten så tog han ett träningspass. Inte konstigt det ibland känns som om någon annan styr åt vilket håll jag ska. Längtar efter att se om lill*n är lika aktiv utanför magen och om h*n hickar lika mycket som nu. Kan hicka flera gånger under dagen och runt halvtimmar eller liknande tar det innan slutar hicka! Känns ganska lustigt när h*n hickar...

Trevlig torsdag åt er alla!

Sista läkarkontrollen.

Nu har man varit på sista läkarkontrollen innan födseln, och vad blir saldot? Jo; livmoderhalsen har blivit kortare, munnen mjukare men stängd, Hb 112, blodtryck 120/70, bebins puls 135-145, livmoderns höjd 32cm, spår av äggvita i pissprovet och vikten oförändrad.

Läkarn sa inget konkret om uppmjukning kan betyd att de kan kom för tidigt, men något verkar ju vara på gång iallafall. Låg med huvudet neråt och sa att jag nog märker det om h*n svänger sig nå fler gånger.

Men känns skönt ti veta allt är okej. Får väl bara vänt nudå... Ska packa om BB-väskan o lägga till lill*ns kläder nu när de är tvättade.

Över 4000 läsare!

Nu har min blogg överstigit 4000 gränsen! Känns ganska otroligt att min blogg blivit visad så många gånger, och då räknar jag ju inte med de ca 1000 visningar på min förra blogg.

Varför ska de va så att då man glömmer tvätten på verandan o filten+dynan i solstolen så ska de snöa under natten på det? Nu är ju allting stelfruset o tar en till dag att torka...

Nå, har läkarkontroll på programmet idag, så nånting att se fram emot åtminstone. Ska väl kollas så inget har börjat hända ännu med halsen, barnet ligger rätt o mår bra och att foglossningen varit tillräcklig så jag kan föda normala vägen.
Men mer om det senare, nu är det dags för morgonmål!

Bebisbekännelser

Läste Lotta Sjöbergs tecknade bok om graviditet och då man får barn. Humoristisk, efter födseln kommer jag säkert att tycka den är/var ännu mera träffande!

Behöver egentligen inte skriva desto mera om denna bok, rekommenderar den som lättsam läsning åt allihopa. Oavsett var på bebisskalan ni är.

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

Jag har läst ut Ann Heberleins bok just. På baksidan står det såhär:
Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. En äkta apori, ett olösligt filosofiskt dilemma, en ångestskapande situation i sig bortsett från att det oftast är min ångest som driver mig mot insikten att livet är värdelöst och slutsatsen att det bör ändras. Det gör för ont. Ibland. Ibland är det bara outhärdligt. Denna vardag. Denna tristess. Detta fula liv. Det banala. Det dumma. Allt som ni inte förstår. Förlåt. Det var onödigt. Förlåt.

Måste säga att jag tyckte det var svårt att hänga med i hennes skriverier i början -men det skulle väl symbolisera hur hon var i sin maniska period. Orden kunde upprepa sig, skrivas ihop, skrivas fort eller instick med andra tankar nu som då.

Men det ger ju ändå en väldigt bra bild av hur det egentligen känns i en manisk persons huvud. Och hur hon förklarar allt vartefter, hur hon älskar sina barn men ändå inte orkar. Hur hon vill ta farväl av allting...
Efter att jag hade läst klart boken behövde jag googla henne, för boken lämnade det på ett vis så man visste inte riktigt om det gått si eller så...

Rekommenderas varmt åt alla som tycker om sanna berättelser. Väldigt lite text/sida (205 sidor) så även de som inte är lika läsvana kan läsa denna bok.

En lyckad dag..?

Vad symboliserar egentligen en lyckad dag? Eller vad är det som gör en dag lyckad?
Det är väl olika för allihopa vad de tycker gör deras dag till en bra dag, men jag tror alla håller med om att det är en dag utan missöden, då man är frisk och inte får nå negativa överraskningar eller bud.

Så hur ser en helt vanlig dag ut för mig?
Vaknar, stiger upp mellan kl.6-8, lägger på kaffe och te (än så länge sover älskling alltid längre än mig, så kaffet hinner stå och vänta på honom 2 timmar ibland innan han stiger upp).
Startar datorn och loggar in på facebook, mailen, buzzador, libero, mammapappa-forumet och mina bloggar förstås. Skriver en hel del (eller inget alls, beror på vilket humör jag är). Nujust medan jag är förkyld innebär sittandet vid datorn en massa hostande, men brukar lugna sig i takt med att innehållet i tekoppen minskar.
Så vaknar älskling som far på sin morgontobak och tar sin första (av 4-5) kopp kaffe, sen kan man kanske säga godmorgon åt honom (om han hunnit vakna till i huvudet tillräckligt då redan). Han får sätta sig vid datorn o kolla igenom vad han har fått på facebook medan jag donar med något annat. Idag kommer jag att sätta mig och skriva brev, har en 4-5 brev som väntar på svar och vet att fler är på kommande (underbart att ha fått igång en ordentlig brevväxling igen, fast jag fortfarande saknar några som jag skrev med tidigare). Lunch någon gång runt 12, resten av dagen blir oftast bara på impulser. Vi far kanske ut och gå idag om vädret håller i sig såhär, älskling ska väl lyfta nå tyngder idag och jag ska dammsuga (iallafall köket).

Låter det som en lyckad dag? Eller tråkig? Händelserik? Enkel? Oplanerad?
Nå, det är sådana dagar man har som sjukledig väntande mamma... Eller som arbetslös. På onsdag ska jag dock till läkaren med lill*n så det bryter av mot den lugna vardagen, och på kvällen skall jag med min syster och mor och kolla in där min mor ska fira sitt födelsedagskalas (hon fyller ju jämnt!). Torsdag ska älskling till tandläkaren och fredag har jag pizzabjudning åt några vänner. Så kommer kanske vildbasarin på besök hela helgen (redan på torsdag kanske till och med).

Många menar att en lyckad dag är då man hinner uträtta mycket, vara väldigt social och träffa många vänner/släktingar, känner att man faktiskt bidragit till samhället med något (fråga mig inte vad), hunnit jobba undan en hel del för att ha mera tid att lata sig i helgen (men ärligt talat, ni latar er inte i helgen heller eller hur? Då har ni kommit på en massa andra "måste göras" som att städa så ni ändå inte kan ta det lugnt)...

Så ni fyller era dagar med uppgifter, jobb och måsten. Det tycker jag låter mera som en stressad än en lyckad dag. Förlåt nu bara, men det är min personliga åsikt.
Och visst, det är superenkelt för mig att säga det som är på sjukledigt för foglossning, om ca 2 veckor får mammaledigt och sen kommer ha en liten parvel att sköta om all min vakna tid. Jag känner ju inte alls dessa Måsten. Måste städa och hålla snyggt, måste gå ut i solen, måste komma mig ut och träffa människor... Måste måste måste.
Jag vill komma mig ut och träffa människor på kaffe eller så, därför e jag superglad att folk ska komma på min pizzabuzzning på fredag! Så då får jag vara social med mina vänner en stund. Jag skulle vilja ha nå små jobb, gärna skrivjobb som korrekturläsning -renskrivning eller dylikt men det är inte så lätt att hitta sådana jobb nujust tyvärr...

Nåja, jag skulle säga att min dag är mer eller mindre lyckad varje dag nujust. Med individuella skillnader såklart! Varje dag behöver inte vara tipp topp och på högsta nivån, det är ju det som gör det så roligt med "nya dagar, nya möjligheter" -ingen dag blir den andra lik. Inte ens fast man bara sitter hemma i sin lilla 60kvadrats lägenhet med baby i magen och sin underbara sambo.

Funderingar om krig...

Jag vill bara börja med att säga att allt jag kommer att skriva är totalt mina egna åsikter och funderingar. Jag menar ingenting elakt/förringande eller dylikt mot någon.

Jag skulle inte vilja kalla dagens krig o krigsföring för krig. Krig är, enligt mig,då 2 länder/folkslag etc visar sin styrka genom strategi, manantal o vilja att kämpa vidare fast allt kan se hopplöst ut ibland.
Krig är inte att sitta på andra sidan jordklotet och trycka på några knappar för att bomber ska falla från skyn som om man var Gud med sin domedag.

Jag menar det, att den som vinner ett krig (men helst ska det inte alls bli nå krig) borde vinna det med Styrka. Nu är krig bara en jämförelse vem som har störst bomber som smäller högst o tar livet av flest civila och soldater. Vad är det som visar att landet skulle vara mäktigt då?

Dessutom, vilket land kan inte ha vapen som smäller eller förgiftar eller liknande i dagens läge? Det finns överallt vetenskapsmän som jobbar dygnet runt för att ta fram nya massförstörelsevapen, det finns smugglare och spioner som ser till att inget land är ensam med sina uppfinningar...


Jag "tycker om" gammaldagskrig, man mot man! Utan en massa tekniska fördelar, nej krig ska handla om att man visar att man har en VILJA att kämpa för något som man anser är rätt och riktigt, en inre STYRKA och INTELLIGENS som hjälper en att nå. Att man är smart så att säga och vet hur man skall använda sig själv som det bästa vapnet.

Muntlig krigsföring, debattering, är ju ändå ännu bättre än fysisk. Och nu menar jag inte att svartmåla varandra, sprida rykten och hålla på med annat sandlådetjafs. Nej, saklig intensiv debatt om olika ämnen. Tex denna evinnerliga debatt om kärnkraft för eller emot. Sakliga argument för och emot, och den som faktiskt har de bästa argumenten vinner debatten (kriget). Tänk om man kunde lösa alla krig med debatter istället...
"Vi är kristna, ni är muslimer. Nå nu debatterar vi om någon av dessa läror ger oss större rätt att döda den andra" (den som menar islam är en våldsam religion har aldrig hört talas om något annat än extrema terrorister, glömt bort att egentligen ta reda på något vad religionen går ut på)
"Vi vill ha mera land. Varför då? Jo därför att..." oså sko de inte behöva ta livet av en massa folk som kanske bor på hede området då heller utan löser det på annat sätt.

Nåja, allra helst skulle man ju se den drömmen uppfylld som jag säkerligen inte är ensam om att ha: fred. Men fred är väl för mycket begärt medan människor är så giriga som de är. Och makt är pengar och vapen. Men, någon gång tror jag vi ska få uppleva fred på denhär lilla planeten -kanske inte under min livstid ännu men någon gång.



Hoppas jag....

Lev Längre

Jag avslutade just läsningen av biblioteksboken Lev Längre. Förväntade mig en trist faktabok med alltför svåra ord och djupa funderingar och råd. Tack och lov hade jag fel!

13 självanalystester och 259 sidor senare känner jag mig ganska tillfreds med det liv jag lever och tror att jag har ganska goda förutsättningar att leva till en sisådär 90år. Hur gammal jag blir beror förstås mycket på vad mina banor i fortsättningen kommer att vara och yttre faktorer.

Visst fanns det svåra ord i boken (posttraumatisk stress etc) men inga så svåra att man skulle stanna upp. Svårast var kanske alla namn de nämnde (fast de bara hade valt ut ca 10 personer av 1500+ personer de hade forskat runt) men det var att bortse från namnen och tillåta sig glömma dem -det var ju ändå ingen bok som skulle tentas så allt måste man inte komma ihåg.

Vad som också var roligt var deras sätt att slå hål på gamla goda myter om vad som ger en bra hälsa och långt liv, och i slutet tyckte jag riktigt mycket om att de gav dagens medicinerande samhälle en liten knuff i sidan att det inte alls löser någonting på lång sikt.

Rekommenderar denna åt: alla! Kanske inte de som aldrig läst mycket tidigare behöver riktigt börja med denhär boken, men alla kan läsa och fundera lite själva vad de tror och testa sig själv.

Tävlingar på andras bloggar!

Tävla om en handsymaskin på Millahs blogg!

Du kan vinna lyxig kräm hos Kakaobönan (deltog jag inte i, inget behov av krämer)

2 snygga kuddar kan man vinna hos Domkallarmighannes

Namnsdagsfunderingar

Grattis åt alla Eetu, Edvard och Edward som har namnsdag idag enligt min kalender.

Jag har aldrig gjort någon stor sak av namnsdagar, kommer oftast inte ens ihåg det när mina nära och kära har nå namnsdag. Visst kan jag ha hört när andra gratulerar dem o då har ju jag också såklart gratulerat på namnsdagen, men det har nu aldrig varit så att jag varit först att gratulera eller bara varit ensam om att gratulera.

Jag undrar just varför..?
Kanske för att mitt namn inte finns i någon finsk eller svensk almanacka? Så jag har aldrig möjlighet att fira min egen namnsdag. Någon gång har jag fått namnsdagshälsningar på samma dag som Maria (maria - Marion, ganska lika men ändå inte) och någon gång som Marianne. Men vilken dag är det egentligen som jag borde ha namnsdag?

Ska man gå till en annan kalender? Engelsk? Hebreisk? Och ta det datum de har utsett för mitt namn (som kan innebära att i svensk kalender kan det bli samma dag som Emil eller Yngve eller något annat som inte alls liknar) eller ska man göra så att man tar det namn som liknar mitt mest i svenska kalendern och bestämmer att "tillsammans med dessa har jag också namnsdag".
Men vilket namn är mest likt Marion isåfall? Maria eller Mariann?

Började fundera på detta nu då jag tänkte på lill*ns namn (ja, vi har färdigt bestämt oavsett om de blir flicka eller pojke) och h*n får också mera unika namn (för att vara Finland!). Så dennes namn kommer inte heller att finnas i någon finsk/svensk almanacka som namnsdag! Åtminstone har inte jag sett det...

Borde väl surfa runt på google och se om jag hittar någon sida där man får kolla upp namnsdagar för alla namn... Eller känner ni till någon sida som har det?

Week 11: Under

Under snön kan alla möjliga små varelser titta fram, som denhär julbocken av granris min syster lagat.

Under marken finns det rötter som håller träden vid liv och stadiga, men ibland kan det bli så trångt att rötterna måste pressas upp över ytan.

Under mossa kan man hitta de mest märkliga ting -såsom metalltaket till någon sorts krigsbunker mitt ute i skogen.











Allting är ju egentligen under något annat hur man än tänker. Allt finns under vår himmel, under solen, under husets tack, under mig, under soffan (fast det borde vara tomt eftersom jag städade där också senast)...
Så man kan ta bild av vad som helst och skriva att det är under något annat.

Man kan också ta Under i sammanhanget: under örnen i näringskedjan finns det larver... Under vdn i företaget...
För att klassificera ställning i livet eller samhället. Alla är under någon annan, vare sig de vill låtsas vara medvetna om det eller inte.
Vi är alla underställda lagen om inte annat, finska, svenska eller något annat lands lag. Så jag kan lika bra ta en bild av min papperskorg full med näsdukar och säga "papperskorgen är under mitt tak, näsdukarna är tyngda under mina baciller, bacillerna är under virus". Eller nå liknande...

Sleepers

 En sann historia om 4 pojkkompisar som växte upp tillsammans. Busstreck avlöste varandra tills något gick snett och förorsakade en människas död... Ungdomsfängelset väntade, men det skulle inte bli någon lätt tid -och efteråt var det hämndens begär som förde dem samman på nytt...

Jag såg först filmen, sen hittade jag boken. Filmen var väldigt bra, toppnamn som ni kan se på fodralet (Pitt, Hoffman, De Niro...) och de presterade sina roller därefter. Redan i filmen blev jag rörd i slutet men boken, den rörde mycket mer än filmen.

Jag hade faktiskt glömt bort att jag hade denna bok i mitt eget lilla bibliotek, men sambon behövde något att läsa och han valde denhär som en av dem. Kan fortfarande sekvenser ur filmen utantill (ser dem spelas upp) och det om något betyder att det är en bra film -för jag såg den inte nå extra många gånger!

Boken har jag läst en gång, men om inte min sambo startar med den tror jag nästan jag ska läsa den på nytt...

Rekommenderas inte åt de som har obehag för utnyttjande, våld eller kombination av dessa. Är inte överdrivet mycket men det finns "under ytan" genom hela filmen.

Gissningarna

Här får ni gissningarna i tävlingen!

7.4 - Britt-Marie
14.4 - Carola
16.4 - Sandra
17.4 - Sofia
20.4 - Matias
21.4 - Tina
23.4 - Titte
25.4 - Theresa
26.4 - Ida S, Ida B
27.4 - Miica
28.4 - Jennie, Maria
29.4 - Hanna
30.4 - Jessica N
1.5 - Jessica L, Lolan, Bo, Carina H
2.5 - Emmi
3.5 - Vintagemamman
7.5 - Anki N, Nylli
8.5 - Johnny

Det var alla gissningar jag fått på när lill*n föds, få se om någon har träffat rätt med sin gissning.

Deltar i tävling, snälla rösta!

Rösta på mitt bidragi Jotex tävling "Designa ett rum"!

How to train your dragon

Såg med älsklingen min igår på Draktränaren (med svenskt tal). Jag älskar ju överlag allt som har med drakar att göra så dethär var ett måste för mig i vilket fall som helst.
För en animerad film var den otroligt bra, och jag önskar nästan att jag skulle sett den i 3D på bio -kan tänka mig att det var mäktigt!
Fast drakarna var en aning "löjliga" till utseendet (men det var ju en barnfilm där det skulle framkomma snälla/dumma) tyckte jag de hade gjort ett väldigt bra jobb med dem!
Och som alltid; jag bara önskar att jag kunde ha en drake själv också. Jag skulle inte ha något emot att ha en Nattfasa själv som jag kunde flyga runt med.

En riktigt bra familjefilm med en gnutta spänning, romantik, vänskap och lärdom om att allt inte är som det verkar.

Sista dan att gissa!!

Vill bara börja med att påminna er om min Gissningstävling! Vilket datum (BF 28.4) kommer lillen? Idag är sista dagen att lämna in sina gissningar, antingen som kommentar på dethär inlägget eller om ni vill fara på det ursprungliga inlägget. Man vinner som sagt en överraskning, namn och gissat datum i kommentaren tack, oså följer ni med sen så att ja får kontakt med dig som gissat rätt sen!

Igår var det någon sorts städdag för mig... Jag har (skäms på mig!) låtit bli att städa flera veckor men nu kom det till den gränsen att jag inte orkade själv se på röran längre. Så jag fick tömt lill*ns säng som jag hade haft full med filtar och klädpåsar +lade upp spjälskyddet som lill*ns farmor hade skaffat. Torkade bordsytorna och lite annat damm, sorterade igenom alla papper och saker som legat runtomkring och skräpat (blev genast mycket mera städat bara för det), dammsugade noga (under sängen och soffan också), skurade golvet, tvättade två maskiner med kläder som jag hängde där ute på torkställningen (men de har varit ute över natten, så nu e de väl stelfrusna...), hade ut och dammade/borstade av mattorna på balkongen, tvättade badrumshandfatet och wcn.
Sen tog min ork slut, eller rättare sagt, sen fick jag med älskling ut och gå en sväng. Efter att vi kom hem fick jag böta för min aktiva dag...

Otroligt vilket sjukt bäckene jag får nu så fort jag försöker göra något som kräver lite mera styrka! Det är som om någon tar fram en kniv och skär lite här och var! Och mitt vänstra knä så har börjat trilskas igen så att det också är sjukt och vill nästan ge vika under mig ibland. Knäproblem e något jag kan hantera, det har jag haft länge redan, men då allt från midjan neråt börjar säga stop så känns det ganska hopplöst att försöka göra något alls...
Och inte gör ju flunsan det bättre (den är dock värst på morgon och kväll). En näsa fylld med snor och en hals som retas så man knackar upp slem med jämna mellanrum... Feber är väl det enda jag inte fått ännu.

Idag är det torsdag, vart har denhär veckan sprungit iväg egentligen? Men det är härligt att märka att tiden går framåt... Fast det på samma gång är lite skrämmande.

Mammor; jag har en fråga åt er! Hur vet man när sammandragningar är förvärkar, och förvärkar blir riktiga värkar?
Jag har såklart läst broschyrer och dylikt men jag tycker det enda de talar om är att "magen blir hård som sten", "det känns att musklerna drar ihop sig" och "molande menssmärta".
Okej visst, det är sammandragningar. Men när övergår de till förvärkar?? Då det tar sjukt?? Tar det sjukt för alla på samma sätt? Och är förvärkar tillräckligt för att man skall fara till BB?
Och när räknas de till riktiga förlossningsvärkar då? Om man är öppen eller?
Tacksam för svar ifall någon har erfarenheter eller förstått det bättre vad ni läst...

En ny vecka har startat

Det är tisdag nu redan, har ni tänkt på det? Denhär veckans måndag for redan -och jag tyckte om gårdagen. Den var väldigt annorlunda mot andra dagar jag haft av någon anledning.

Har ingenting inbokat på hela veckan, skönt nog, så ska bara ta det lugnt. Umgås med älsklingen min och försöka städa lägenheten (av någon anledning har det hunnit bli väldigt stökigt igen, hur kan två personer lyckas stöka till det såhär??). Sopade balkongen vår i söndags då jag hade tänkt sitta ute och njuta av solen, men med blåsten vi hade då så lät jag bli. Stolen min är också utvikt på balkongen och jag torkade av den med en handduk -så nujust är balkongen finare än själva lägenheten! Men det ska nog jag och älskling råda bot på..!

Min internetförsäljning verkar inte alls gå nå bra nujust... Synd, skulle gärna ha skaffat lite mera pengar via den.
Och jag har, fråga mig inte varför för jag har ingen aning, skaffat mig ett twitterkonto! Ni läste rätt kära läsare, ett twitterkonto (och jag som aldrig ens fattat vad twitter är för något, och fattar fortfarande inte riktigt vad det är för nytta med det?)! Skriver alla uppdateringar (tweets) på engelska där dock, har valt att göra så för att få någon variation på facebook och twitter..

Älsklingens yngsta brorson och min svärmor fyller denhär veckan, hipp hipp hurra för dem! Så blir väl kanske att söka sig norrut något tag då.

Stal denhär bilden från FBs startsida. "Titta inte tillbaka, såvida det inte är en bra syn". Jag har alltför mycket som händer i mitt liv just nu, och på kommande, för att hinna titta bakåt nu. Men jag brukar aldrig se bakåt (utom då man med någon bekant sitter och diskuterar gamla minnen tillsammans) och fundera desto mera på varför det gick si eller så. Om jag hamnar i en liknande situation som en jag redan varit i så, nog finns minnet där och hjälper välja samma eller annorlunda nu.
Jag ångrar ingenting, jag har slutat ångra saker. Allt jag har gjort har ständigt fört mig framåt -ibland krokigt, ibland rakt.
Om jag aldrig hade gjort nå fel i mitt liv så skulle jag aldrig ha fått bli förlåten -och då skulle jag aldrig lärt mig förlåta heller.
Om jag aldrig hade gjort något rätt i mitt liv så skulle jag aldrig fått uppmuntran och beröm -och jag skulle aldrig ha vetat hur gott det gör eller kunnat ge det åt någon annan.

Allt man är med om i livet lär man sig av, antingen lär man sig något bra eller så något dåligt. Antingen hur man skall göra, eller inte skall göra. Vad som hjälper, eller vad som stjälper. Om en människa aldrig får veta att denne gjort något fel, sårat någon eller borde handlat annorlunda -så kommer denne aldrig att handla annorlunda, kommer fortsätta att såra de andra på samma sätt och kommer alltid att välja samma fel. Om människan istället får veta att nu gjorde du fel så kan hon välja att handla annorlunda nästa gång, att välja rätt. Hon kan be om förlåtelse och sluta såra någon. Och hon låter bli att göra samma sak om och om igen.

Det att man gör något fel i sitt liv är inget att skämmas för, det är mänskligt och naturligt. Vi behöver göra fel ibland för att lära oss bli förlåtna -och förlåta. För att veta hur man som människa borde göra, eller inte borde.

En person som aldrig blivit förlåten, kan aldrig förlåta.
En person som aldrig blivit stöttad och hjälpt, kan inte stödja och hjälpa.

I mörkret skyddad av ljus

Jag läste just klart boken på bilden av Lolan Björkman. Baksidan av boken lyder såhär:

Korpholmens hospital i Kronoby har en unik och dramatisk historia. Hospitalet som verkade åren 1631-1841 var ursprungligen en spetälskekoloni men blev senare förvaringsplats för blinda, lytta, utfattiga och sinnessjuka.
Lolan Björkman lyfter i denna bok fram några av dessa nådehjon ur anonymitetens dunkel och ger dem ett ansikte och en röst.
Idag är det forna hospitalsområdet delvis återskapat. Sommartid är Hospitalskullen öppen för allmänheten.

En väldigt givande bok historiemässigt, många små korta berättelser om en människa i taget. Först fakta från hospitalets böcker (ålder, intagen vilket år, död/frisläppt...) och sedan en kort berättelse om hur deras liv, deras tankar och deras handlingar kan ha sett ut under den tid de var fast.


Passar väldigt bra åt lokala Finlandssvenskar som vill veta lite mera om sina hemtrakter, men även andra som intresserar sig för lite historia eller människoöden kan läsa denna. Skriven på ett sånt sätt att man lätt kan lägga undan boken en stund och sedan återuppta läsandet på nytt, varje människoöde är fristående skrivet från de tidigare. Enkla texter så även de som inte läser dagligen kan lätt läsa och följa med i texten.

Week 10: On top of

 Disk samlas on top of varandra hela tiden, men dethär ser ju nästan ut som en finare dukning.

 Model One rött glitter nagellack on top of svart nagellack från flera olika märken.

 

Reklalmskylt on top of snöhög, bara högen smälter lite mera har de en vinkad skylt istället.

On top of the clouds

there is a place

where those who left us

linger and watch

over us

to guide us on the path

that will in the end bring us joy

On top of the clouds

they see much more than you 

or me can see

they see where you go

they see where you went

they see what you deserve

and they help you find what you need.

On top of the clouds

they wait for us

to take their place

and guide our own children

on a path like ours

or a beter way.

(copyright Marion Norrgård)

Söndag = vilodag

Nu är det söndag, vilket innebär att en vecka har gått igen. En vecka mindre på graviditeten nu (bara 6 veckor kvar nu) och vi avslutar den gamla veckan och förbereder oss på en ny vecka som för med sig nya möjligheter, ny styrka och nya möten.

Jag är otroligt trött i kroppen och i sinnet av förkylningen nujust, fick dessutom inte sovit så väldans bra inatt pga kramp i ena benet (igår tänkte mitt ena knä börja bråka igen, men som tur blev e bättre efter att älskling hade masserat det lite). Men söndagar kommer vare sig man vill det eller inte, och nu är denhär söndagen här.

Ska laga ett inlägg med utmaningens bilder, måste bara hitta kameran först... Ah, där står den ju.

Dagens citatbild från google:

Måste lägga två då första bilden var en aning sorgsen i tonen och det var inte meningen. Den andra behöver jag väl återkomma till efter graviditeten så att jag får styrka att sköta min hälsa och min kropp på nytt då.. men det hindret tar vi då!

Solsken!

Nu skiner solen, stormen är försvunnen -men jag är tagen av flunsan nu. Det är min tur nu. Länge lyckades jag smita från den men nu....

Halsen känns svullen, raspig och kittlar. Näsan är hela tiden full med gegga så jag knappt får andats. Bröstkorgen tar sjukt då jag andas... Och forstås, otroligt trött! Lade febermätaren under armen just för att kolla upp det också, håll tummarna att det är normalt (min normala temp brukar ligga runt 36-36,5 beroende på tid på dagen). Det blev 36,8... Vad tycker ni det ska räknas som? Kanske ingen feber alls...

Jag vet vad jag önskar av lördagen med andra ord: varmt väder (så jag kan gå ut liite iallafall), men annars lugn och ro här hemma bara.

Borde försöka hitta nå bilder för veckans utmaningstema; On top of =ovanpå. Hmmmm, ska kolla igenom lite här hemma, ute o bland mina gamla bilder.

Nå, tog från Google ett par bilder som kanske piggar upp någons dag iallafall.

Tandläkar, sista gången?

Nu hade man varit till tandläkaren och genomlidit att bygga ett hål igen. Men de va sista hålet som skulle byggas, nu e de bara två visdomständer som ska dras ut efter att lill*n är född.

Sade nog om tandvärken och vi funderade och kom överens att om det blir värre eller det blir jobbigt, så då tar jag kontakt så kanske de tar upp tanden och lägger in nå medicin så att jag inte ska ha värken längre tills man får ta bort tanden helt och slipper det säkert.

Idag är det storm som gäller där ute så tror jag hålls inomhus. Vaknade dessutom med väldigt sjuk hals och stockad näsa... Känns bättre nu, men halsen är det fortfarande någonting som kittlar mig mest hela tiden så jag får hosta till nu som då.

Gick med på bloglovin.com idag också, hoppeligen e de någon bra sida -men vet inte riktigt vad exakt det går ut på? Gör det så att min(a) bloggar blir mera synliga för allmänheten eller?

Lite graviditetsinfo...

• livmodern än nu 30cm. Exakt på rekommenderade linjen för vecka 33, och har växt enligt linjen hittills.
• min vikt är 69,8 kg vilket betytt att min vikt ökat med ca 400gram per vecka sen förra kontrollen.
• mitt blodtryck var 109/65, så det förklarar varför det kan svindla till nu som då
• normal fostervattensmängd
• kraftiga rörelser, fast denhär gången försökte h*n inte sparka bort pulsmätaren
• lill*ns puls var 137-142 och väldigt tydligt genom ena väggen
• lill*n låg med huvudet nere till vänster (min vänster), ryggen uppåt och utåt så fötterna kom under mitt högra bröst (vad hon kunde känna efter med händerna)
• mitt Hb hade sjunkt till 114, vilket förklara varför jag är så trött att jag kunde somna varenda gång jag kör bil tex. Detta ville barnmorskan råda bot på så nu ska jag drick järnextrat för helst vill hon ha upp det till över 120 igen.

Det var såhär korta fakta om hur träffen med barnmorskan gick idag. Fick också bokad ringtid till läkaren om fortsatt sjukledighet, så på måndag hör han av sig om det -hoppeligen räcker det med bara telefoni så slipper jag fara och visa upp mig nå extra.
Får inte glömma ringa AKB (arbetskraftsbyrån) efteråt så det inte blir nå myndighetstjafs igen! Och imorgon ska jag komma ihåg att ringa mamma och be henne översätta nå till förståelig svenska (Kelapapper förstås).

Jag hoppas på att få börja renskriva nå dokument snart åt en äldre herreman, skulle vara kul att ha något och göra!

Så har jag varit i kontakt med Marthorna i Vörå och sett att det låter ganska intressant ändå det de håller på med, inte är det som när jag var liten och fammo ordnade nå träff hemma hos sig och det enda de gjorde var stickade och skvallrade! Nej, kanske man skulle söka sig dit på deras träff den 29de -om det inte kostar (de skulle väl ha någon föreläsare om ekologiskt?) alltför mycket.

Imorgon är det då tandläkaren som gäller. Hoppeligen hittar de inte nå större fel och det går fort att reparera den sista tanden. Måste väl nog nämna att jag haft tandvärk igen mellan varven men skulle verkligen inte vilja göra det -tänk om de tycker att de måste dra bort visdomstanden med detsamma då? Tror inte jag skulle klara av det...

Jag blev inte uttagen till Lipton kampanjen tyvärr, men skoj ändå! Har ju pizzakampanjen i full gång nujust, har köpt 5 pizzor (olika smaker) och ska bjuda på dessa då som smakprover (alltså, de kommer inte att bli mätta gissar jag men så de får smaka och säga sitt om vad de tycker om dem). Bara älskling kan äta ifall de drar ut nå tänder för honom dan före... Annars drar de ut dem 2 dar före min mammas 50års dag! Så då får han svårt att äta tårta istället ju...

Nu ska jag söka mig och sova, får se vilket datum dethär inlägget sparas under. Min klocka är just före 00:00 så... Inte för att det har någon egentlig skillnad. Vaknar troligen runt en 6-7 tiden imorgon också men lägger väckning för säkerhetsskull, vill ju inte betala onödiga påminnelseräkningar bara för att jag missat en tid till tandläkaren heller! Det vore ändå 30€ extra i utgift det.

Annars, var ju till fysioterapeuten också! Fick nå övningar som jag mycket väl kan göra hemma (eftersom vi i skolan gått igenom dessa kniipövningar och det är samma muskler jag skall träna). Så fick jag veta att först ska man själv betala självrisken (runt 10€/gång), sen betalar Kela 75% av taxan MEN de har sina egna listor på vad en session skulle få kosta -och, needles to say, de har inte alls tänkt på hur dyrt det egentligen är att fara till fysioterapeut eller liknande. Så de skulle ha betalat runt 34€ i stöd för min "rehabilitering" så att jag kaanske skulle ha kunnat arbeta längre tid som gravid. Och alla som varit till fysioterapeut vet ju ungefär vad de tar för en 45minuters session... Så ni vet att det är en väldigt stor summa pengar som man skulle behöva betala själv... Fast socialen tar ju också och betalar en hel del sjukhus/vård räkningar om man är arbetslös eller dylikt. Så säkert skulle det ha gått men, då jag ändå kan göra allt hemma!
Hur skulle ni ha gjort?

Omplantering av blommor

Planterade om mina blommor igår, fick lite hjälp av syster min då hon kom med nå större krukor. Var bra så hon fick ringa sin vän som är utbildad florist... Varken syster eller jag visste om den ena växten hade någon sjukdom eller inte då rötterna hade blivit lite morotsaktiga (men vita/genomskinliga morötter). Denne florist menade att det var bra för växten så det var bara att tuta och köra!

Min syster fick en hel del skott av min ena blomma och min Aloe Vera hade totalt 8 förgreningar varav 4 nu är planterade i egna krukor. Dessa lade jag plastpåse över för att ge "växthuseffekt i fönstret" åt dem så de skulle utveckla nya rötter fort och jorda sig.

Här kommer lite bilder på mina kära blommor:

 Denhär palmen skall min syster få och av henne skall jag få en palm som får stå direkt på golvet.

 Min vuxna Aloe Vera, fick namnet Unelmat på bestämning av min älskling (som inte alls gillar blomman).

 Nyaste tillskottet i min blomfamilj, Miss November (aka jag) får vakta den.

 Min lilla palm, som heter Usko. Fick också min älskling bestämma.

 3 av 4 Vähthusplanterade Aloe Vera. Det känns som om jag lovat bort tre stycken åt nå vänner/släktingar men minns inte vem. Om ni vet att ni vill ha eller att jag lovat åt er så snälla, säg till!

 Min lilla hare fick fara och gömma sig bland höga gräset (märker ni? Dethär var ju dendär stora blomman med många utstickande skott! Syster tog skotten och jag testade dela själva blomman i flera olika krukor)

 Min vita ren som jag minns från barndomen till och med, fick fara på grönbete med en annan del av gräsväxten.

 I köket fick en tredje del av gräsväxten fara, fick namnet Toivo.

I sovrummet kom sista delen av gräsväxten och den blev döpt till Rakkaus.

3100 läsare!

Otroligt hur snabbt det ökar på min bloggs räknare! Men det är såklart roligt också.

Annars är det en otroligt vacker vårdag igen, men blåser lite mera idag mot vad det brukar. Balkongen börjar bli tom på snö nu äntligen! Snart ska jag veckla ut solstolen, men funderar på om jag borde köpa en till så att älskling kan sitta med mig någon dag/kväll. Men vi ska ju ha plats för barnvagnen också... Men säkert får de plats om vi låter bli att ta nå annat mycket extra.

Var tidig väckning idag då vi for efter en nybliven pappa till Vasa så han skulle få komma och sova en stund och få nå mat. Ganska otroligt att lyckas få två barn -och båda är födda samma dag men olika år! Det tycker jag är ganska väldigt otroligt... Men lycklig (och trött) var han i allafall. Nu har han fått sova en liten stund och snart ska vi väl fara efter nå mat till grillen.

Jag längtar ju mer och mer efter mitt eget barn jag nu också, det börjar bli så många bekanta som får eller får snart nu. En annan bekant så har beräknad datum idag (men de har inte farit till BB än iallafall) dessutom. Och flera bekanta verkar vara på väg att få nu i sommar eller sensommaren och hör av sig till mig nu och lyckönskar mig och berättar att de också väntar nu.
Det är ju skoj att man inte är ensam som skall få barn nu, men tycker ändå det är lite ensamt mellan varven. Ensamt för att man träffar inte sina kompisar (som inte är gifta/har barn/bor nära) lika ofta längre.

Imorgon är det mödrarådgivning, och fredag tandläkare. Månne lill*n fortfarande växer exakt enligt kurvan?? Blir intressant, och få se om han sparkar undan pulsmätaren för Mayvor igen. Vi har nog en så vild liten parvel i min mage så det inte är klokt. Just hickade han också en längre stund.
Och tandläkaren blir väl kanske dödsdomen nudå med min tandvärk, men det har lugnat ner sig nu igen så kanske det ändå inte är tandvärk? Kanske visdomstanden ännu växer på dendär sidan? Är det månne ens möjligt?

Vi ska väl skjutsa pappan till BB snart igen också, kanske man hittar på något att göra då på samma gång? Borde fara via en kompis med en resväska som är hennes. Måste höra av mig dit att jag har den. Hon bor i Vasa så det borde ju funka bra på samma gång.
Sådär, var det också fixat. Var det något annat som jag borde ringa om? Får så lov och kolla i almanackan min om jag hade skrivit upp något annat på idag...

Lyckokänsla

Kan man beskriva det på något annat vis? Hade det redan igår men fick världens bästa start på morgonen när älskling kom med tekoppen till sängen där jag ännu låg och drog mig under täcket.
Det om något var ett tydligt tecken på att denhär dagen kommer att bli en riktigt bra dag! Strålande väder där ute (men en aning kallt, fast det är ju därför vi har uppfunnit varma kläder)!

Int har jag nå mycket annat nu på morgonen att skriva, vi ska o handla dehär kampanjpizzorna till min buzzadorkväll (får pengarna tillbaka sen mot inskickat kvitto) och senare kanske älsklings barndomskamrat kommer och sover över hos oss -hans kvinna far väl in till BB i Vasa när som helst då värkarna har börjat nu och vi har lovat sovplats så han inte behöver fara mellan Jakobstad och Vasa varenda gång han skall och hälsa på dem.

sorgens dagbok - och glädjens

Kalevi Öivind, Öffe, familjen Kiurus yngsta barn dog 23-år gammal tragiskt. Dödsbudet kom överraskande, fastän föräldrarna under fyra års tid hade följt med hans kamp för att bevara sin sinnesjämvikt.
Moderns dagboksanteckningar från sorgeåret, sommaren 1982 till sommaren 1983 förmedlar på ett verklighetstroget sätt de känslor som de nära anhöriga genomlevde. Samtidigt kan boken ge uppmuntran och ny livstro till andra som kämpar med sin egen sorg.


Jag lånade denna bok från Vörå bibliotek. Tyckte den lät som något jag kunde gilla -men jag hade fel. Endast 145 sidor men kändes definitivt som en bok som aldrig någonsin skulle ta slut! Dagboksanteckningarna kändes splittrade utan någon konkret helhet, en massa prat om religion och spiritualism och att välja mellan dessa båda som tröst...

Sann historia, gjorde det lite intressantare. Men inget jag skulle öppna på nytt och ärligt så kom jag inte ihåg från en dag ti en annan vilka dagboksanteckningar jag hade läst och vilka jag inte hade läst.

Jag har dock aldrig förlorat ett barn eller en närmare anhörig än mormor/morfar/farfar, så för en som faktiskt genomlider den samma sorg som författaren kan ha en helt annan syn på vad hon skriver i sina dagboksanteckningar.

Därför rekommenderar jag denna bok för de som sörjer, men de som inte gör det kan göra klokast i att låta bli den -det finns viss risk att ni blir irriterade eller uttråkade.

April Fool's Day

En skräckfilm. En fest på 1sta april där ett skämt går riktigt fel och någon dör. Sedan börjar de som bar ansvaret för skämtet att dö, som om offret kommit tillbaka från de döda för att få mördaren att erkänna...

Var i stil med Scream, Jag vet vad du gjorde förra sommaren etc tyckte jag. Helt bra tempo, inte några överdrivna dödsolyckor och medelmåttiga skådespelarprestationer. Överraskande slut!
Med andra ord en film som går bra att se på med vänner, även om man har vänner som inte är så intresserade av skräck eller lättskrämda.

Tips; bunkra upp med chips och annat gott när ni skall se på denna film. Passar för vem som helst att se.

Pause / Play

Pause/play är ett nervsammanbrott i realtid och ett porträtt av en man som blivit ett med den narcissistiska krets han umgås i, en produkt av en kall stad och en mörk tid. 

 Mac är en riktig skitstövel, men beundrad av alla. Han är en av världens mest framgångsrika fotografer och hela världen ligger för hans fötter. Hans totala hänsynslöshet tolkas som modern charm av omgivningen, från flickvännen Pernilla och massörskan Olga till bäste vännen Peter. Den enda som inte älskar honom är han själv.
Mac har också tillräckligt med pengar för att leva ut alla sina destruktiva impulser med stil. Han kör de snabbaste bilarna, bär de dyraste kläderna och har de snyggaste tjejerna. Stureplan är hans nine-to-five, hans lekplats och hans hem. Men hans självhat driver honom hela tiden in i situationer han inte kan hantera.

En bok om en psykopat. Hur hans sjukdom är, hans inre tankar och hur han agerar ut dem. Framsidan av boken är ett hologram (visst är det rätt benämning?) och visar bra symbolik med hur boken är.

En aning svårt att alltjämt hänga med i när hans tankar är och när de samtalar vem som säger vad, men jag tror rörigheten hör till då det är en bok om en människa vars tankar och handlingar alltid är ihoprörda.
Tyckte själv att det var en väldigt intressant bok, och man får väl vara glad att man aldrig har träffat en person som denna man. Eller kanske man har gjort det utan att veta om det?

238 sidor, varav de sista var hur personerna runt omkring psykopaten Mac hade upplevt Mac och händelserna som han skildrade i boken. Egentligen insåg man inte hur konstigt allt hade tett sig och hur sjuk han var innan man läste dessa beskrivningar... Då visades det fram hur han hade misstolkat mycket och lagt till och gjort egna totala missbedömningar.

En bok som jag rekommenderar riktigt varmt! För alla, särskilt de som gillar sanna historier och de som är intresserade av psykologi och psykiska sjukdomar...

Mänskligheten

You must not lose faith in humanity. 

Humanity is an ocean;

 if a few drops of the ocean are dirty, 

the ocean does not become dirty.
- Mahatma Ghandi - 

"Du får inte förlora tron på mänskligheten. Mänskligheten är ett hav; om några droppar av havet är smutsigt, så blir inte hela havet smutsigt"

 

Vackert så eller hur? Ghandi var en klok man på många vis. Det här citatet stal jag av min väns Facebookstatus. 

Alla har vi säkert träffat på dessa smutsiga exemplar av mänskligheten, såna som man inte riktigt vet om man vill att skall räknas som mänsklig för man kan inte acceptera vad de gör mot andra eller mot sig själva. Om vi inte träffar dem så tar vi iallafall och läser om dem i tidningarna.

Dessa "smutsiga" människor gör något som går emot den allmänt accepterade normen om hur en bra människa skall göra -vilket i allmänhet är att man skall göra det som gynnar samhället och resten av mänskligheten. Få tycker att man har rätt att tänka på sig själv och göra något för sin egen skull (fast det blir mer och mer utbrett fenomen att man skall lura staten på så mycket som möjligt). 

Likaså tycker personerna som hör till mänskligheten att olika saker betyder att man är en dålig förebild för människan, tex någon kan tycka att en person med en viss stil är ett dåligt föredöme för vad mänsklighet innebär, andra drar gränsen först vid seriemördare som "icke-mänskliga".

Andra personers åsikter om rätt och fel bestämmer vilka som är bra människor -och på så vis vilka som beter sig mänskligt. Hur många här, när ni läser om något fall, har inte äcklats och tänkt "hur kan en människa göra så mot en annan människa"? 

"Människans främsta fiende är hon själv" var det någon som sade en gång. Stämmer precis eller hur? Vi förstör för oss själva (då menar jag inte bara naturen och planeten som vi skall leva på utan även vårt eget inre/yttre med kemikalier och negativitet), vi förstör för andra och vi är mästare på det. Vi är högst upp i "näringskedjan", och vi är alla medvetna om det. 

Glöm aliens och andra faror filmer brukar visa ska komma och utrota oss, vi har all den kapaciteten inom oss redan. Men precis som i filmerna, vi har även kapaciteten att stå förenade, att göra gott istället. Vi är våra egna bästa och värsta vänner. Vilketdera man väljer är helt upp till var och en själv, och oftast så är vi helt enkelt lite av båda.

Jag kan inte acceptera allt vad dessa "smutsiga exemplar av mänskligheten" gör, inte behöver jag acceptera det heller.

Men jag vet att utan svart finns inte vitt, utan natt finns inte dag, utan ondska finns inte godhet. 

Och mänskligheten består av både och, nu och för alltid.  

Week 9: Next To

Lite hastigt tagna bilder, hittade aldrig nå riktit bra bilder till veckans tema som var NEXT TO (intill, bredvid).

 Lite vilken skillnad det är mellan en fin hälsosam sak (så länge inget barn lägger det i halsen) och inte lika bra sak.

 2 olika telefoner..

Lössnus eller påsasnus, verkar vara vissa personers största dilemma faktiskt. Här är nu bild på båda sorterna bredvid varandra.

Förlossning

Lokalbedövning, spinalbedövning, epiduralbedövning, saltvatteninjektioner, kejsarsnitt, klipp i mellangården, sys, dropp i händer....

Ni vet jag har nålskräck vid dethär laget eller hur? Och ni som har fött barn vet säkert vad som gör mig mest stressad och skräckslagen med hela "bli mamma"-grejjen?

Förstås, förlossningen! Det är väl alla mammors stora oro... Men min är i en helt annan karaktär (tror jag). Jag är inte rädd för själva förlossningen eller att det kommer att vara smärtsamt (det förstår man ju bara med logiskt tänkande att man inte kommer ifrån). Nej vad som får mig att känna en liten panik komma smygande varenda gång jag menar att jag skall tänka igenom det och försöka förbereda mig mentalt: alla dessa nålar!!
Det ska vara lokalbedövningar, injektioner med hormoner, kanyler i handen, smärtstillande/bedövande sprutor, ihopsys (för de flesta vad jag har förstått) och så vidare. Och om det blir kejsarsnitt kanske man är vaken(!?) under ingreppet...

Så mycket kan jag säkert säga, jag kommer troligen att slå någon på käften under förlossningen om de blir för många nålar de plockar fram.
Och jag har förstås ingen aning om hur jag skall göra med bedövning etc över huvudtaget... Skall man ta epidural eller inte, ska man vara helt utan, ska man se vartefter...? Nå, av "logiska" skäl kan jag inte se mig själv frivilligt ta någon form av bedövning alls -eftersom tanken på att de ska, medan jag har smärtsamt, ta fram en stor j***a nål och framkalla panik och då spänningar som gör att det tar ännu mera sjukt... Fast det säkert är underbart efteråt om man är lite groggy av bedövningen och inte upplever smärtan längre.

Lustgas, bring it on! Det har jag inget problem att se mig själv använda... Fast jag har hört det är olika på personerna hur bra det egentligen bedövar och att det bara är för korta stunder.

Nu, medan jag skrev dethär, tänkte jag ju på hela förlossningsgrejjen och att det kommer att innebära en massa nålstick. Resultat; illamående, lätt tryck över bröstet, rysningar i hårbottnet, domningar i fingrarna och en puls som ökade med kanske en tredjedel från vilopuls.
Diagnos; lätt panikångestattack (fast jag är mycket väl medveten om att man inte skall diagnostisera sig själv egentligen). Månne de kan ge en spruta lugnande åt en på BB också? Men troligen inte eftersom det kan övergå till barnet vars hjärta andning etc inte får sänkas eller så....

Nästan så jag tyckre planerat kejsarsnitt skulle vara enklare, men på samma gång kan jag INTE tänka mig vara vaken under ingreppet... och jag vill av någon konstig anledning ändå aktivt föda mitt barn.
Inte för smärtans skull eller för att "normer" säger det eller det skulle vara medicinskt bättre för barnet. Jag har bara alltid sett mig själv föda barnet då jag någon gång skulle få ett (eller flera). Det är klart, om något händer under förlossningen vill jag läkarna skall snabbt som sjutsingen ta mig i ett annat rum o sprätta upp min mage (okej, det lät lite groteskt dethär) och få ut lill*n. Men om möjligt vill jag föda normalt.

Fast hela tanken gör ju mig som ni märker livrädd eller nå liknande. Och inte känns det bättre då man inte får fara dit och bekanta sig med stället på förhand heller! Nej nu ska jag avsluta mina funderingar och att framkalla panik åt mig själv! Nu fick jag avskrivet en del av min rädsla iallafall...

Point Pleasant

För några år sedan såg jag på tv en serie vid namn Point Pleasant. En serie som handlade om en ung kvinna som spolades iland vid just detta ställe efter att ha fallit överbord från en båt.
En familj som förlorat sin ena dotter tar in henne och de märker hon har ett märkligt födelsemärke i ögat. Dottern i huset tar hand om henne och visar henne runt i staden men snart börjar den nya flickan märka, att då hon är arg eller ledsen händer märkliga saker runt henne -som om hon kunde kontrollera omgivningen...
En inre kamp för henne att tygla dessa krafter börjar, men varför har hon dem och varför spolades hon upp just i Point Pleasant? Och vem är den konstiga mannen som verkar veta så mycket om henne?

Vad jag minns slutade denhär serien lite mitt i, eller så kom slutdelarna aldrig till Finland. En säsong, men kan inte säga om allting löste sig eller inte.
Åtminstone satt både jag och min mamma fastklistrade framför tvn varje gång det skulle komma ett avsnitt av Point Pleasant, iallafall då det inte krockade med pappas något idrottsprogram.
Jag fastnade för serien hårt och har på senare tid försökt börja se om den (med internets hjälp). Megavideo har haft delarna så man fått se och säkert går den att finna på andra sidor med serier eller videoklipp.

Rekommenderas varmt åt den som vill ha en kort men bra serie att se på, enkel att följa med i handlingen (väldigt få nya människor som introduceras efter första delen).

På sant?

Igår kväll/natt regnade det så snön försvann snabbt. Var just till butiken efter kaffe och mjölk och mätarna visade 2 grader på plus...
Kommer in och sätter mig vid datorn och vad ser jag?? Det börjar snöa!? Hur är det ens möjligt att det börjar snöa när det är plusgrader?

Fredag, helgen börjar nu.. efter några fredagstimmar vill säga. Denna fredag blir lugn tror jag bestämt, inte ens promenad om vädret ska bråka på detta vis! Men det är ju ganska skönt det också egentligen.

Kan ju meddela att jag blivit uttagen till min första kampanj på Buzzador! Dr Oetkers pizzor ska jag testa, buzza om och delge mina vänner/bekanta. Så nu blir det sen att planera hur, vet att en kompis till mig i byn också har blivit uttagen. Kanske man kan ordna gemensam "pizzakväll" så har man mera pizzor o kan bjuda mera folk! Men får se vad hon tycker först om det såklart.

Om jag skulle försöka få denhär veckans utmaning gjord nu snart... Next to va ju konceptet.

Mammabok

Så överlever du ditt första år som mamma är en praktisk, trösterik och rolig handbok för att hjälpa nyblivna mödrar genom det första årets bekymmer.
Kom ihåg! Att läsa denna bok är kanske det enda själviska du gör på hela året -eftersom du inte kommer att ha tid för något annat!


Avslutade just läsandet av denna bok, och jag vet inte om jag skall skratta eller gråta! Otroligt mycket att tänka på låter det som, sanningar som man kanske inte ville veta -men man behöver veta. Kanske det är tur att man redan har läst att varje kvinna upplever någon sorts förlossningsdepression, ingen får likadan upplevelse av graviditeten och att man inte behöver lyssna på andra mammors förskönande berättelser om hur underbart det har gått för henne att få barn etc.

Vicki skriver väldigt träffsäkert och humoristiskt dock, så att man mitt i eländet om förlossningen skulle vilja brista ut i skratt då hon berättar något om sina egna eller sina vänners erfarenheter. Och då hon emellanåt går så hårt ut mot både läkare, fäder, andra mödrar, mormor/svärmor etc.

Jag tycker det lät som mycket mera jobb än jag hade föreställt mig, men visst har jag vikit ett par hörn med bra tips och listor på vad som behövs införskaffas/telefonummror.

Nåja, jag tycker alla blivande mödrar eller nyblivna mödrar skulle borda läsa någon form av mammabok för att vara lite förbered -inte bara Mödrarådgivningens broschyrer. Och dethär, dethär var verkligen en bok som var värd att läsa och begrunda -och stundom förfasas med.

Tandvärk...igen!?

Gissa vem som har tandvärk igen? På samma ställe men mycket kraftigare... Känns fortfarande inte som om det vore visdomstanden utan någon av de två närmaste tänderna där intill! Fy sjutton va det värker, om det inte går om snart idag kommer jag att få huvudvärk o allting.... vilket jag verkligen inte skulle ha lust med heller.
Har tandläkartid nästa vecka, så om jag skulle FÖRSÖKA stå ut till dess då? Nästa veckas fredag... Det känns som en otroligt lång tid till dess nujust....

Försökte få filma lill*ns gympapass i magen men han höll sig stilla så fort mamma tog i kameran! En liten blygis verkar det som. Så ni får vänta med att se något sånt (kanske en del av er är glada över det till och med).

Har inte fått svar på förra inläggets buzzadorkampanj, men fick anmäla mig till en tekampanj av Lipton nu också! Så nu finns det två kampanjer att hoppas på...
Om någon annan buzzador läser dethär, tog det länge innan ni fick vara med i er första kampanj (alltså så du faktiskt blev utvald)?

Det verkar bli en fin dag idag igen, solen stiger sakta över horisonten... Jag hoppas det fortsätter töa! Jag vill ha vår, behöver inte bli superhett men bort med en hel del snö så man kan sitta utomhus och avnjuta en kopp te alltid nu som då iallafall.

Första mars, hej jisses va tiden går! Idag får man ha kontakt med lite olika myndigheter, som alltid då det byter månad och man är arbetslös. Hoppeligen vill de inte krångla till något extra mycket idag då...

Jag ska ännu puffa inlägget där ni skall gissa vilket datum lill*n blir född. Ni måste ju inte vara finländare för att få delta, eller släkt heller för den delen, utan det är nog bara fritt fram. Lägg bara någon form av namnteckning så jag vet vem som skall få överraskningen sen... Inläggslänken!