tisdag 28 november 2017

Dotterns födelsedagsfest

Söndagen 26.11 hade Nina sitt 4 års kalas (och samtidigt firade jag 29 år sådär på ett hörn). Hon ville ju ha prinsesstema och det fick hon.


De andra tjejerna ville ju också vara fina, så vi sökte fram klänningar åt hela gänget! Exakt allihopa fick vi hittat åt (ännu en gång tur att man handlat färdigt kläder åt Nina upp till 168, och att äldsta flickan och jag redan är lika långa).

Och dagen före fick de baka. Två yngsta bakade kolasnittar med mig, tre andra plus jag bakade mockarutor (Viggo var i simskola med sambon och äldsta hade sovt hos en kompis). Blev riktigt gott faktiskt!


Medan ena gänget bakade så städade de andra. Gick sådär halvbra men jag dammsög, så jag blev nöjd i det stora hela med hur huset såg ut. Ännu kalasdagen fick de alla hjälpas åt att fixa leksakerna på plats.

Och de tyckte att det var väldigt roligt att få pynta med serpentiner och ballonger, prinsessduk och att plocka fram bestick och fat.


Min väninna Jonna var en ängel och tog på sig att baka prinsesstårtan åt Nina (och smörgåstårtan åt mig), underlättade verkligen mycket att ha så mycket mindre att fundera på inför kalaset. Var inte alls lika stressad som jag brukar.


Hann till och med måla nagellack åt alla tjejerna i huset. Och sminka mig själv. Och klä mig i kjol och fin topp, med halsband och örhängen. Inte varje gång jag hinner det innan människor kommer.


Och Nina var så nöjd med presenterna! Två pojkdockor (Ken och Nan), en flicka med vagn och två hundar, Belle-docka (den i tårtan), pengar och av nästäldsta bonussystern fick hon ett Frozen armbandset. Målarbok och kritor var det väl också, och av sin bonusfaster fick hon My Little Pony hårspännen med färgat hår fastsatt. Tror det var allt, ursäkta om ännu något jag hade glömt.


Nu går hon åtminstone omkring med sakerna i ena presentpåsen hon fick, så de alltid är med henne.

Jag hade önskat mig pengar till resan då jag fyller 30 år. Och det fick jag en del, och av svägerskan fick jag fin hjärtlampa.


Barnen sprang omkring och lekte, så tror det var väldigt lyckat. Som vanligt kan ju de som deltog bättre svara på den frågan!

söndag 19 november 2017

Kommunikation om verklighet

Det känns bra när man får ge sina synpunkter åt individer som småningom kommer att komma ut i arbetslivet och ska stödja andra familjer i olika situationer.

Just nu sitter jag på AKK (alternativ kompletterande kommunikationsmetoder) och igår hade jag med mig Viggos kommunikationshjälpmedel. Så de fick se hans versioner.

Samtidigt fick jag själv presentera dem och hur vi använder dem. Och lite frågades det ju utöver det kring vår vardag och Viggos behov. Jag var inte alls beredd på att jag skulle presentera hjälpmedlen, men vad skulle det inte flyta. Det är ju inte bara en gång som jag behövt förklara och återge vår vardag, min son och hans behov.

Oavsett vilken kurs inom specialpedagogik (eller andra kurser som tar upp elever/individer som Viggo) så försöker jag delge mitt föräldraperspektiv. Och ibland tar jag in vad andra sagt i träffar (utan att nämna vem som sagt såklart) kring olika ämnen.

Ibland ser man att det tas emot väldigt bra och ibland ser man att man sagt något som går emot deras tidigare uppfattning. Bara en gång som jag blivit väldigt upprörd över åsikter som delgetts under lektionstid, men gav svar på tal också. Även sedan i feedbacken kring kursen.

Men det är väldigt givande, oavsett situation, att få delge information och se hur de/n andra får en insikt över hur det kan vara. När allt inte gått som på Strömsö. Men att det ändå blir bra, på sitt sätt.

En del personer vill ofta ta den synen att "det är så synd" och "det är säkert så jobbigt" kring vårt liv (i jämförelse med deras). Och visst, nog kan det vara jobbigt ibland. Men det är helt säkert ditt också ibland -bara kanske på ett annat sätt.

För dig kan det vara jobbigt med arbetets situation (dålig stämning, dålig lön osv), för mig kan det vara att inte förstå min sons budskap. För dig är det tungt att göra treskiftarbete, för mig att inte få sova en hel natt i hemmet.

Det ena är inte tyngre än det andra, det är bara olika för olika individer. Du kanske tycker att mitt liv låter värre, så du har inte rätt att tycka ditt liv är jobbigt. Men visst har du rätt! Du lever inte mitt liv, du lever ditt. I ditt liv finns dessa svåra saker, i mitt liv dessa.

Sen finns det dessa lyckobringare för dig, och dessa för mig. Du blir glad över en räkning som är mindre, jag blev superglad då min son bytte skeden till gaffel hemma. Inte skulle vi säga den enas glädje är mindre än den andras, så varför ska vi nedvärdera det som är jobbigt "bara för att man tycker den andres är värre".

Kom ganska långt från kommunikation nu. Men tycker det behövs perspektiv på allt, och det får man bäst genom att ta till sig olika individers situationer och liv. Så därför har jag valt en väldigt öppen och ärlig syn på min familjs liv. Så kanske du kan få ett perspektiv du annars inte skulle få.

fredag 17 november 2017

Novemberuppdatering!

Tick tock tick tock. Dagarna rusar förbi. Halvvägs i november redan! Och förstås inte alls varit så aktiv här på bloggen som jag hade planerat vara.

Men livet kom emot. Mycket på samma gång, som vanligt, som sker så då får andra saker vänta.

Särskilt då saker som är mindre roliga händer, men samtidigt också roliga saker som händer.

Som min mamma hamnade på sjukhus, fortfarande oklart varifrån det kommit hög feber och högt crp. Idag slipper hon till Oravais och hoppeligen om ca tre veckor hem.

För några dagar sedan kom beslutet att Viggos ljudisolering av rummet gick igenom. Idag kom leveransen med ny dörr, nytt fönster, bergull, gipsonitskivor och skruvar. Igår fick jag handlat tapeter åt honom. Så småningom får vi börja på och fixa hans rum färdigt då!

Blev godkänd i kursen Digitala arbetssätt för elever i behov av stöd. Igår började Psykiska första hjälpen och just nu sitter jag och väntar på att kursen Logopedi: Alternativa och kompletterande kommunikationsmetoder ska börja (förkortas AKK, innebär alltså andra sätt att kommunicera än ord).

Och så finns det andra saker som tar upp tankeverksamheten. Men som inte passar att skriva här på bloggen (åtminstone inte ännu). Och sånt som inte är min sak att bestämma om ska vara offentligt eller inte. Och sånt som jag inte vet hur jag ska formulera.

Men jo, tankarna snurrar. Viggo sover ännu dåligt, vaknar en gång per natt minst. Då han sover några timmar i streck har jag börjat drömma en massa idiotiska och kaotiska drömmar. Idiotiska för att de oroar mig i onödan (alltså "worst case scenarios") och kaotiska för de har ingen logik. Så känns som om man inte får sova ordentligt ändå.

Men vi ska tro ljudisoleringen plus musiken till natten (dock inte taikafon eftersom musiken i sig hjälper lika bra och han inte vill ha vibration av dynan) hjälper honom (och indirekt då mig) att sova bättre. Sämre kan det inte bli iallafall.

Det var iallafall en kort snabb update. Kaotisk som vanligt...

tisdag 14 november 2017

Halloween 2017


Firade Halloween lite i efterkälken i år. 11.11 för att vara exakt, men då bonusflickorna uttryckte en önskan att få vara med så ville jag ju ordna det så.

Ovan ser ni vår gravgård som vi gjorde till först. Gamla bräder jag klöv till passliga bitar och snabbt spikade ihop. När de kom hem från skolan (tre av de äldre) hjälptes vi åt att bära och placera ut korsen och lyktorna. Måste säga jag tycker den ser ganska bra ut. På rätt dag tände vi alla lyktorna också på gravgården för lite extra spooky feeling.


Lovade också att jag skulle försöka hinna ordna en skattjakt åt gästerna utomhus. Ovan ser ni brevet av kapten Fiskhuvud som gömt sin söta skatt någonstans i närheten, vaktad av fyra tappra män och med glimmande andar som vill leda dem på villovägar.

Fyra tappra män var sklettgubbar som skulle lysa i mörkret (men det gjorde de ju inte, fy Citymarket Stenhaga) och glimmande andar var reflexer hängda i träd och buskar här och där.

Lite himlade de äldre med ögonen då jag läste upp brevet men nog såg de ut att ha roligt ute på gården med ficklampor, rusandes hit och dit (för de följde ju de glimmande andarna).

Det var lågstadie som var åldersgräns för att fara ut utan vuxen (såklart skickade vi med Matias ändå men han bara höll uppsikt). När de äldre kom in for vi andra ut i samlad trupp, och måste påstå vi var mycket snabbare att hitta gubbarna än de andra. Viggo skulle nästan ha velat stanna ute längre och springa runt med ficklampan, men kom nog så snällt med in tillbaka då alla andra gick in.


Ska väl visa vårt spooky gäng också. Vampyren, mus-feen, piraten, grudge, piraten, piraten och prinsessan. Fast den yngsta piraten ville bli en musprinsessa sen så hon sprang själv och böt om. Nedan ser ni henne sen:


Jag lovade vara vampyr också. Med min slängkappa, vitt ansikte, blodiga mungipor och röda sammetsklänning från London. Nedan ser ni min lilla sminkselfie:


Och som vanligt blev inte bilden av mig och min pirat till något. Här har han just hållit pistolen mot mitt huvud och jag ska... ja, nånting! Men fick nu en bild på oss (främst för att fånga honom på bild).


Ska väl presentera maten vi åt också! Först vår fångande skletthand (blev en succe) som vaktade godiset. Spyende pumpa med grönsaker att dippa (jo jag vet det inte ser så fint ut då burkarna står ännu här).


Mina marängspöken och knackkorvsmumier. Fanns ketchup att själv lägga på knackkorvarna. Men nästan ingen åt av dem, främst jag och gubben som smaskade i oss dem. Marängspökena gick åt ganska bra dock, fast de misslyckades (klick för inlägget om dem).


Kladdkaka som skulle ha fint spindelnät som dekoration. Men misslyckades ganska radikalt med båda dem också. Men åts upp innan ens alla gäster hade hunnit komma. Så gott smakade den iallafall.


Kattsanden. Alltså krossade digestivekex och chokladbollar (formade som korvar istället). Hade lagat en katt av trolldeg som fick sova framför sin "wc" också. Lämnade mycket av det också, men var ändå en succe. Det vita fatet bredvid var fyllt med vattenmelonskivor, Viggo åt väl upp de flesta bitarna skulle jag tro.


Giftbålen av apelsinlimsa och citronlimsa samt grön karamellfärg. Isbitarna med spindlar i smälte snabbt så lämnade plastspindlar och flyta i den bara. Men den dracks också upp, men blanda inte fler gånger heller så tre liter bål räckte bra. Men de flesta vuxna drack ju kaffe eller te.


Insåg just att jag glömt fota det mesta av inredningen. Men hade brett ut spindelnät över hela vårt stora bord, ljusstakar och svarta rosor (plast) på bordet och vid serveringsbänken. På dryckesbänken fanns ett ljushus från Minimani med ledlampa. Spindelnät hade alla barnen fått hjälpas åt att placera ut här och där på båda våningarna, likaså mina fladdermöss-girlanger. Endast en såndär pappers-boll-lampa lyste längre så den fick bli i hallen, tillsammans med mitt lilla lysande spöke. Girlangen med tygspöken hängde ovanför matbordet och soffbordet samt mitt fullstora papperssklett stod och vinkade i fönstret åt gästerna när de kom.

Det var väl typ allt. Och tyckte det gick bra! Viggo satt mest framför tvn, kom och hämtade lite vattenmelon eller annat nu som då. Barnen sprang omkring och lekte med varandra eller satt och åt. Överlag verkade det vara riktigt lyckat (om någon som deltog med eller utan barn läser detta får ni väldigt gärna kommentera om era barn sa nå eller vad ni själva tyckte, lite feedback inför nästa år).

Viggo tappade sin andra tand! Åt ttroligen upp den samtidigt som kladdkakan eller vattenmelonen. Intressant bara för den var aldrig ens lös, vi skulle ju den 27de och dra loss den. Men inte blev det nå stor sak av det heller. Inte sa han ens till utan de andra som kommenterade att han var så röd på hakan och jag skulle torka bort vattenmelonen -och insåg det inte var det så bad honom gapa. Går så mycket lättare än jag trodde med tänderna hans! Men det hör egentligen inte till Halloween, var bara kul sak som hände under vår halloween...

Men nästa år ska jag försöka satsa på att ha Halloween i oktober, främst för att det inte ska kännas så stressigt inför vårt kalas men också för att det ska finnas möjlighet att fira två bonus någon gång (som också fyller i november, vi är alltså fyra i november, två i maj, en i april, en i februari och en i juni som ska firas. Nästa gång de kommer hit kommer mitt och Ninas kalas vara (skola andra helger) så får se hur vi får inplockat ett släktkalas åt dem. 

Men tack till alla gäster! Och jag hoppas vi syns nästa år igen! Ja, iår var vi mina sju plus nio barn och vi två plus åtta vuxna. Fullt hus som sagt, men finns det hjärterum finns det stjärterum!

fredag 10 november 2017

Hata/älska maräng

Jag har ett love-hate-relationship med maränger. Jag älskar att äta dem, men jag hatar att försöka laga dem.

Två gånger har jag försökt tillverka maränger till Halloweenfesten. Två gånger har jag misslyckats.

Nedan kommer de fina orginalen jag hittade när googlade. Så fina små spöken eller hur?

http://alltommat.se/recept/marangspoken/

Här kommer mina
marängspöken. Ni ser väl ingen skillnad hoppas jag?


Jag har helt klart inte dethär med maränger på klart. Tack och lov ska jag inte bli konditor eller dylikt.

Så, vi får se om jag kommer någonsin att pröva på igen. Men hur som helst blev de goda! Så helt bortkastat var det inte att laga. Och barn brukar vara ganska förlåtande av sig med hur de ser ut.

Eller så förlåter de inte alls. Hoppas de vi har hos oss är de förlåtande barnen. Skämt åsido.

måndag 6 november 2017

Big Mouth


Vill ni se en galen serie? Varsågoda. Big Mouth på Netflix. Var väl inte lämplig för barn ens, fast sånt format.

Så ni med barn hemma: råka inte lägga på den åt era småttingar!!

Jag visste faktiskt inte om jag skulle skratta eller gråta. Men valde att mestadels skratta åt den. Främst kanske för att man redan har dethär med pubertet förbi.

På samma gång kunde den ju vara väldigt bra för de som är i puberteten. Beroende på förstås hurdana de är angående tålighet.

Men ja, underhållande på ett skruvat sätt!

söndag 5 november 2017

The Babysitter


Som vanligt, när det blir en skräckkomedi, så var jag och min sambo av väldigt delade åsikter om filmen.

Jag trodde ju först att det skulle vara en riktig skräckis, likaså sambon. Men jag insåg ganska snabbt att den var tänkt som mera komedi än skräck. Så jag ställde om huvudet mitt och fick ut en hel del av filmen då.

Sambon däremot suckade mestadels av filmen. Som vanligt är det alltså förväntningarna på filmen som sist och slutligen bestämmer om den är bra eller inte. Så håll dina förväntningar låga.

Så denna för de som inte tycker om riktigt allvarlig skräck. Blodig är den, men blodet är minst sagt falskt...

fredag 3 november 2017

Bloggstatistik Oktober

Topp 10 inlägg
  1. EEG mätning på schemat (klick) -hur det gick för Viggo och mig när hans EEG (hjärnaktivitet) skulle mätas.
  2. Hemlagat godis (klick) -prövade laga egna bärremmar. Även prövat röda vinbär, jordgubb, svarta vinbär och blåbär efteråt (jordgubb och blåbär favoriterna).
  3. Blombänk nummer två klar (klick) -fixade i trädgården en till blombänk.
  4. Familjekraftläger @ Norrvalla (klick) -vad tyckte vi om FDUV/Folkhälsans läger i år då?
  5. Ansiktshår (klick) -jag och en kompis prövade ett hemlagat hårborttagningsmedel för ansiktet.
  6. Handla på Wish (klick) -fortfarande håller sig recensionen kring Wish i topp 10.
  7. No escape (klick) -en teckning jag ritade under en väldigt mörk period av mitt liv.
  8. Blandade godbitar (klick) -uppdatering efter en tystnad på 9 dagar.
  9. Stranger Things (klick) -recension av Netflix serie.
  10. Bloggstatistik för september (klick) -hur det såg ut på bloggen i september.
Samma trafikkällor. Instagram, facebook och sevendays. En hittade ett gammalt inlägg från då jag pysslade, hade sökt på vika pappers stjärnor. Men det är enda sökorden denna månad.

Kollar man sökord över hela bloggens existens så har bloggen visats betydligt fler gånger: vänskap (228), marion norrgård blogg (179), mamma (148), solsken (130), grattis mamma (125), citat om livet (76), citat om styrka (73), marionliv.blogspot.com (66), familjen konstig (65) och handla på wish (56). Och detta är alltså topp 10 sökord för att hitta min blogg genom tiderna, sen finns ju inte de andra med alls.

Läsarnas länder har inte förändrats alls. Möjligen lite bytt plats sinsemellan vilken som varit sist eller nästsist. Finland, Sverige och Ryssland toppar ännu statistiken (4429, 4032 och 384).

FaceBooks sida visar 161 gillare och 164 följare just nu.

Så kollade statistiken och skrev detta 1.11.2017 kl 08:27, men publicerar det senare. Har annat jag vill publicera före! Såsom besöket på sjukhuset med Viggo och Nina (klick). Och en liten skrivelse om min sambo (klick).

torsdag 2 november 2017

Utslag och tänder

Nina och Viggo fick besöka sjukhuset samtidigt 31.10. Nina med sina utslag hon haft sedan juni och Viggo med sina tänder.

Egentligen skulle det bara varit Nina som besökt VCS, men eftersom tiden de bokade åt Viggo var så långt framåt och opasslig för oss ringde jag och ombokade. Skulle ha skjutit på det längre framåt men tack och lov så gav de en avbokad tid när jag bad om tidigarelagd tid.

Så klockan 13 skulle Nina vara vid hudpolikliniken, och 13:30 Viggo vid mun- och käkpolikliniken. Ser ni ju att tiderna blev ganska knappa. Tur nog arbetar min mor i Vasa så hon kunde komma med.

Först till hudpolikliniken, aldrig besökt tidigare. Gick helt bra, Viggo blev lite fundersam nog över deras dammsugare (eller bonare) som de gick förbi med. Var en annan familj med barn som vi delvis lekte med och jag pratade lite med mamman. Så dök mommo upp.

Tänkte Viggo skulle få vänta med leksakerna och mommo men han ville med. Så hela gänget gick in till läkaren som kollade hennes utslag. Står väl mellan tre alternativ: en form av atopiskt utslag, svamp eller psoriasis. Psoriasis på barn är tämligen ovanligt, men jag har ju psoriasis (fått som vuxen) så omöjligt är det väl inte. Tyvärr är det bara tiden som kan utvisa med säkerhet vilkendera det rör sig om för Nina.

Vi fick nu ändå kortisonsalva och bassalva. Och de tog svampodling från några utslag samt blodprov. Men hon var så duktig så!

Ena armen. Resten av kroppen likadan.

Mommo fick ta hand om blodprovet för då behövde vi iväg till munavdelningen. Får nog vara glad att Viggo är så van med sjukhus och att vi lekt så mycket tandläkare med honom (både i dagis och hemma). Gick så galant att sitta och vänta med mammas telefon i korridoren.

Och väl inne i rummet insåg jag snabbt att de inte hade en aning om Viggos situation. Bara det lilla kommunens tandvård hade meddelat i samband med remissen. Och det var att han inte gillade beröring i ansiktet och hans diagnos. Så jag fick mer eller mindre hålla tömmarna.

Men det gick! Över förväntan faktiskt. Blev så stolt då han gapade duktigt många gånger åt tandläkaren så hen fick hittat alla hål (2 stycken och ett på gång) och kolla dubbelraden. Men som vanligt var vänster sida av hans mun mycket svårare så han bet i spegeln så fort rörde sig ditåt. Men det lyckades!

Men att gapa under ett ingrepp tror jag inte skulle lyckas. Och som hen sa att skulle behöva gapa så länge i sträck. Och jag gissar han inte skulle gapa flera gånger om de börjar borra och ha sig mycket i munnen. Så, det blev inbokat en ingreppstid: 27.11. Och ingreppen görs under narkos. Och de ska göra alla behövliga ingrepp på tänderna samtidigt, samt försöka samkoordinera med ortodonten så skulle komma och kolla om fler mjölktänder måste avlägsnas för att ge plats åt de permanenta tänderna.

Frågan är nu om något annat borde försöka koordineras så det skulle ske samtidigt. Men vet ju inte vad mera vi kunde behöva kolla med Viggo. Månne polyperna och öronen skulle må bra av kontroller och putsningar? Men det behövdes remiss för att de skulle försöka koordinera ihop sig. Så jag vet inte...

Men får se det bara! Vi bestämde åtminstone oss för att fara till HopLop då de var så duktiga på VCS. Där sprang vi omkring, studsade och rutschade vi flitigt -tills Viggo plötsligt fick nog. Han sprang iväg till jackan och skulle bara hem. Och Nina ville absolut inte hem. Så fick muta Nina med en slush i djurkopp (och såklart fick Viggo en sån också).

Hemma var Viggo så lugn. Så "tankspridd" att jag nästan hann bli orolig. Men var väl helt enkelt en tung dag. Mycket som hände på en ynka dag så behövde väl samla sig ordentligt. För han piggna nog till fort och åt med god aptit då. Och han var inte "onåbar" som de brukar säga om epileptiska anfall (utan ryckningar).

Men sov ordentligt, det gjorde han ändå inte. Vaknade två gånger (verkar vara det nya normala) och ville ha mig där. Nina däremot sov hela natten -fast hon sov i bilen båda vägarna också. Så absolut en tung dag för småttingarna. Och lite för mig också som hann vara på helspänn en tid hur det skulle gå.

onsdag 1 november 2017

Hördu älskling,

inser du att det är vår treårsdag idag?

Så grattis, du är härmed mitt officiellt längsta förhållande *trumpetfanfar*. Och du bröt därmed också min "treårsförbannelse" (klick). Men det är en bisak!

Jag vill bara tacka dig 
för de tre bästa åren av mitt vuxna liv. 
För att du är min stadiga klippa när jag flippar ur.
Att du varje dag kramar mig.
Att du är helt hundra procent irriterande ibland.
Att du orkar vara lugn fast barnen härjar vilt.
Att du ger mig tid till avkoppling, hobby och vänner.
Hoppeligen ger jag tillräckligt av det åt dig också.
Att du ville flytta ut i ingenstans med mig.
Att du orkar engagera dig i huset och gården.
Att vi aldrig behöver gräla.
Att du utökat min familj med 200%.

Mest av allt
vill jag ändå tacka dig för den kärlek du ger mig.
Som stärker mig varje dag.
Som jag faktiskt har börjat tro på.

Jag hoppas på
många år tillsammans ännu.
Att jag ger dig styrka och glädje.
Att vi inte ska behöva gräla i framtiden heller.
Och att vi bara blir starkare tillsammans.

Glad årsdag älskling. Tyvärr har jag inte köpt någon present, men kanske du överlever det? Vi har ju annat att lägga pengarna på just nu.

Ärligt talat så tycker jag om alla delar med dig. Allt från ditt irriterande småbråkas till varenda en av dina döttrar. Jag tror faktiskt jag skulle gå under om jag inte längre skulle träffa dem.

Och du orkar försöka med Viggo fast han inte riktigt vill gå med på din hjälp, och du finns där för Nina när hon inte själv vet riktigt vad hon vill.

Du ger oss så mycket, mer än jag tror du någonsin kommer ana eller jag någonsin kommer att kunna beskriva. Jag hoppas bara att jag (vi) lyckas ge dig något tillbaka.

Åtminstone har jag en positiv effekt på ditt skägg. Från babyface till vuxen karl på bara två år. Och sori nu bara men du är såå mycket snyggare med skägg...!

2015

2017