söndag 30 april 2017

Bokrecension - Brott och straff


Det tog längre än planerat att läsa ut Fjodor Dostojevskijs bok Brott och straff.

647 sidor med väldigt långsam handling. Ett par kapitel med spännande stoff (den händelse hela boken bygger på), resten kring den inre världen och filosofi hit och dit.

Jag skulle läsa den i juli egentligen (enligt finlandssvenska läseutmaningen), men eftersom barnen skulle ha sommarlov då tänkte jag läsa den i februari.

Det gick inte vidare bra. Tror jag aldrig spenderat så här mycket tid på en "hobbybok" (en jag läser utanför studierna). Vilket i sig berättar att jag inte tyckte den var vidare intressant, rolig, spännande eller lärorik.

Nu får jag satsa på nästa bok. Tror jag redan vet vilken den blir.

Och Dostojevskijs bok passar även till Vörå Läser -utmaningen!

#fisvläsutmaningen2017 (rysk klassiker med minst 500 sidor) #vöråläser2017 (klassiker)

söndag 23 april 2017

Unwanted Companion


Två olika betydelser. En fysisk person som man inte blir av med, utan klänger fast som en del av ens liv. Eller alla negativa känslor och erfarenheter, för alltid med som en viskande röst.

Båda inverkar på livet vi lever just nu. Får oss att tolka personer och situationer negativare.

Att bli av med någondera är oerhört svårt och kräver arbete resten av livet. Och ändå finns ingen garanti det någonsin försvinner helt...

torsdag 20 april 2017

Your Worst Nightmare


Hittade en serie på Netflix med namnet Your worst nightmare. På basen av beskrivningen antog jag det skulle handla om hur urban legends (vandringsmyter) har fått sin start i riktiga mord.

Ni som inte vet vad jag menar med vandringssägner så kanske har hört denna:
En man kör längs en väg utan gatlampor. Längre fram ser han en kvinna stå vid en bil, bilen verkar ha gått sönder. Han saktar in men får en känsla av att något är fel och gasar förbi. Nästa dag besöker han platsen med polisen och de hittar en färdigt grävd grav vid sidan av vägen.
Och detta brukar ha många variationer (såsom mannen ser någon komma upp ur diket mot bilen eller då mannen kommer hem sitter en hand fast i dörrhandtaget på bilen) men grunden samma. Rån och mord vid vägrenen.

Så jag trodde de skulle berätta hur den eller liknande vandringssägner bottnar i ett faktiskt brott (som fått extra krydda när historien spridits). Men det var nog bara "vanliga" mord av galningar. Visst var de intressanta i sig, och visst kan dehär morden gett upphov till någon vandringssägen (speciellt stalker-avsnittet). Men påminde mest om dokumentärer över våldsamma mord. Intressant i sig men inte vad jag förväntade mig så kollade med ett halvt öga på den korta enda säsongen som fanns på Netflix.

Ni kan ju kolla den om ni är intresserade av mord och galningar.

Vikings


En annan serie som jag och gubben ser på nu är Vikings! Vi har tre säsonger på blueray och är ca halvvägs på säsong två.

Kort handling: vikingatiden, får följa med Ragnar Lodbrok på hans resor och kamper och familjeangelägenheter.

Kan ju inte påstå att den är så korrekt historiemässigt (något jag också förstått av andra recensenter), men den är blodig och säsong ett var fylld med sex. Är väl ganska säkra kort om man försöker locka män heter det, men jag tycker också om "manliga" serier. Så jo jag tycker om att se på serien ett eller två avsnitt per kväll, men att se allt i sträck är alldeles för mycket...

måndag 17 april 2017

Lekrummets andra tapet

Gubben ledig från jobbet, perfekt att satsa på lite renovering!

Hade ju påbörjat lekrummet tidigare (klick), men bara fått upp en sorts tapet. Så idag stod tapet nummer två på tur!




Denna tapet skulle ha limmet på tapeten. Så vi använde Viggos golv som arbetsyta. Mätte upp vådlängderna, skar dem, limmade och lät dem dra i sig ett tag.





Gubben jobba på med att få upp dem. Jag hjälpte mest till med att lägga på klister. Här ovan ser ni ena väggen som blev färdig, samt hur den artar sig mot väggdekorn.




Andra väggen. Så blev en alkov (typ) med kotapet. En smal remsa fattas vid sovrumsdörren på bilden, men vi lade upp den. Jag hade ansvaret om att få den korrekt storlek.


Innan vi började jobba idag. Fönsterväggen har fortfarande ingen tapet. Först ska den gamla balkongdörren förvandlas till vägg. Hur jag ska göra med fönstermängd/-storlek vet jag inte tips och råd mottages!

Nina gav åtminstone kotapeten godkänt! Och Viggo verkade tycka den var helt najs också. Hoppeligen lagas golv och lister snart på plats, sen får man börja "flytta in" leksakerna igen!

söndag 16 april 2017

Så gick påsken

Ingen har väl missat att det varit påsk. Egentligen är det imorgon ännu en påskdag, men summerar redan nu.

Skärtorsdag var skolorna stängda, så tre äldsta var hemma. Jag fick ju göra hela halsrumban (klick) så de umgicks med min mor.

Långfredag var även dagis och gubbens jobb stängda. Så alla 9 var hemma. Min feber var borta så vi drog ris till påskbrasan. De äldre hjälpte till och stapla stolar med pappa medan jag lekte med de yngre ute.

Påskafton, även kallad påsklördag, så var det dags att tigga godis som häxor. Hade färdigt sökt fram kläder och målfärg. Jag fick äran att måla alla.

Eftersom bonusbarnen väntat (och tjatat) om det sedan ca 7 behövde Viggo ingen extra förberedelse. Han var så glad och nöjd att fara, även fast det blev snöstorm. Nina ville ringa på alla dörrklockor mem försökte att även Viggo och två yngsta bonusarna skulle få ringa ibland.

Men gjorde en liten miss, jag glönde säga till när det var sista dörren. Så Viggo gav en protest (lägga sig ner på marken raklång) -men den gick om rekordsnabbt! Troligen för att tjejerna redan före hade börjat fråga om vi skulle fara hem, så han var delvis förberedd.

Hemma lagade vi lunch, varma smörgåsar, innan de fick lite godis på var (två överraskningsägg). De tre äldre bonusarna fick ju gå själva så de kom med fafi.

Ca kl 15 skulle brasan tändas. Blev stor samling! Vi nio, mina föräldrar, syster med familj (4), bror med familj (3), fafi och gubbens syster. Tror vi aldrig varit så många förr på brasan. Möjligen då jag var liten och vi hade vänner och alla fast bosatta Söderändspersoner kom.

Gjorde dagens andra miss, Viggo ville inte gå ut till brasan -han ville leka. Så sa att han säkert får leka också men måste fråga vem som vill komma med sen. Så när brasan var tänd ville han inte vara kvar längre, utan turvis fick morfar och morbror gå ut och gå med honom. Och han tjatade om att få gunga. Borde varit tydligare att det var efter korven vi skulle leka.

På kvällen fick de igen lite av sitt godis. Firade även yngsta bonus med plättar, glass och strössel. Äldre flickorna fick vara upp längre, men de var nog trötta! Yngre somnade bäst någonsin...

Påskdagen, eller påsksöndagen, så var alla vääldigt upp i varv. Men det är de ju alltid på söndagar då det är "flyttdag". Så försökte bara ta det så lugnt som möjligt. Största "oron" var om de skulle få ta med godiset till mammas.

Så nu ska jag och gubben slappa! Mina barn somnade superlätt och gubben har fått se F1. Golden Longs och korv i ugnen, choklad och chips till efterrätt. Och säsong 5/Hotel av American Horror Story!



torsdag 13 april 2017

Först öron, nu hals

Väldigt sjuk hals, 38,5 Celsius morgontemp och knastrande öron. Och dessutom påskhelgen på gång.

Så valde att fara till Hvc i Oravais. De hade rusning så min 11 tid blev 11:30. Kollade öron och hals, iväg på blodprov och svalgprov.

Fick vänta länge. Minst en timme. Då bad in mig så kom även den andra jourläkaren. Kollade min hals, skrev remiss till sjukhusets öron/hals-poliklinik.

De tyckte att jag hade början till en varböld i halsen. Antingen skulle antibiotika räcka eller så skulle den behöva skäras upp.

Så rädd jag är för sprutor (och då inte visste om skulle få köra om skärs upp) bad jag min pappa komma med. Vi möttes vid akuten.

Dit sa de vid hvc. Men där skicka de mig vidare till rätt. Kollade öron, näsa och hals.

Angina blev domen. Så V-pen i 10 dagar. 30 tabletter totalt. Värkmedicin för att kunna äta och dricka ordentligt. Och för att hålla nere febern.

Vid hvc mätte de 39,4 Celsius, mitt på dan. Tog Burana efter blodprovet, då det slutade hjälpa steg tempen från 36,9 till 38,7 på 10 minuter.

Men får vara glad att det bara behövdes antibiotika. Och att det inte kommer tillbaka om två veckor efter kuren igen...

Så pigg på hvc, så i remissen stod det "allmäntillstånd klart försämrat". Somnade också medan väntade på resultaten...

onsdag 12 april 2017

Buzzar Cheerios

Genom Buzzador fick vi möjlighet att pröva på Cheerios nyhet havreflingor. 93% fullkorn, en tesked socker och hela 93% havre.

Min man reagerade på att det var mycket mindre socker i dessa än andra flingor. Och vi båda tycker ju det är en väldigt bra sak med flingorna.

Och trots det så var våra sju barn (åldern 3-12 år) alla överens om att de var jättegoda! Så vi öppnade den igår, finns en handfull flingor kvar (av ett stort 375 gr paket).

Så av alla flingsorter vi brukar köpa fortsätter Nestle att hålla sig i ledningen, kanske även med denna produkt. Beroende på vad priset är i butiken (normalt flingpaket eller dyrare nyhet?).


The 100


Sett på serien The 100 med gubben från Netflix flera kvällar. Så vi har sett allt som finns just nu att se av serien.

Kort om handlingen: kärnkraftsvapen har ödelagt jorden, mänskligheten bor på farkosten Arken i rymden. 100 ungdomsbrottslingar skickas ner till jorden för att se om den är beboelig ännu -och de ska överleva varandra, och det som finns på jorden...

Helt bra serie! Hade inte så höga förväntningar på den när läste om den, och inte blev jag imponerad av de första avsnitten heller. Men detta är absolut en serie som blir bättre vartefter! Så jag skulle varmt rekommendera den som sevärd!

måndag 10 april 2017

Om min son rymmer?

I lördags hjälpte jag en liten flicka i Prisma. Hon hade tappat bort sin mamma. Men flickan kunde berätta både sitt eget och mammans namn, så vi hittade mamman fort.

Men det gav mig kalla kårar. Tänk om det varit min son? Oavsett om vi bara gått åt olika håll i misstag eller om han rymt.

Hur skulle min nonverbala son berätta sitt och mitt namn? Att vi alla i familjen har egna namntecken säger ju inget åt en hjälpare.

Och hur ska hjälpare kunna bemöta honom utan att hen gör situationen värre? Inte skapa affektutbrott eller få min son att rusa vidare.

Jag vet att jag sett olika "dogtags" (brickor) att fästa på dragked eller skor. Antingen med utskriven info eller QR-kod att skanna med telefon.

Jag har inte införskaffat några. Inte än, men börjar kanske vara dags. Likaså har jag inte skaffat något att ha i bilen som informerar räddningsmanskap vid olycka.

Så om du som läser detta vet om en försäljare/webshop (Finland) -lämna gärna en kommentar!

För små klisterlappar, de hålls inte så bra. Har prövat det på musikfester men lossnar efter en eller två timmar.

Så nu oroar jag mig extra mycket. Tills jag hittar något som ger mig lite säkerhet igen. Lite känsla av att han (och jag) är förberedda på det värsta.



Två bildexempel hittade via Google. Liknande skulle jag vilja hitta på finska/svenska.

söndag 9 april 2017

Veckans outfits


Måndag: hemmadag. Mjuka sportbyxor och Rolling Stones t-skjorta. Håret upp ur vägen och inget/gammalt smink.


Tisdag: iväg till Vasa till skolan. Håret upp, smink, smycken. Läderjackan med alla märken. Barbe-q-barbies t-skjorta. Loppisfynd byxor, camouflage. Vuxit ur dem en gång men sen krympt in i dem igen. Huppari som inte syns så bra.
Sminket: lila ögonskugga och läppglans, svart kajal och mascara.


Onsdag: mjuka kläder. Rolling Stones t-skjorta, hupparin från igår. Sminket från igår. Inget speciellt på agendan, bara ett besök till gynekologen.


Torsdag: hemmadag. Studerade så orkade inte byta nå kläder förrän jag gick till min mamma och ät lunch. Så var pyjamasbyxor, nattlinne och varm tröja från Lidl.


Fredag: iväg till Jysk efter rullgardiner, Citymarket efter mat för kommande vecka och så åt vi på ABC. Barnen fick spring av sig då också. Sjal från Malta, jacka från H&M, tröja med kanin som säger Grr från Seppälä, jeans (Alice modellen) från KappAhl. Mascara och kajal, håret i hästsvans. Stjärnfall från Glitter i öronen.


Lördag: iväg på middag med Bamsegruppen till Amarillo och sen Waild med sina vänner.
Halsband från Wish, örhängen från Glitter, Bitch Relax topp från Wish, gammal huppari (tog bort på Waild), bälte med plånbokskedjor, läderbyxor från H&M samt skor ärvda av systern.
Håret i hästsvans tupperat, grön ögonskugga, svart kajal och mascara samt Bold Bordeaux (avon) läppar.


Söndag: lite krapula, mycket "mammasjuka" barn. Alice-jeans från KappAhl, stor tskjorta från H&M (länge sen) och gårdagens smink.

Det var min vecka av kläder. Vågar ni presentera en vecka av era -oavsett hur ni är klädda?
Lämna gärna länk till det om ni antar utmaningen!

fredag 7 april 2017

Problematiskt beteende, orsak?

Mitt förra inlägg, om att föräldrarnas dåliga beteende förorsakar oönskat beteende hos barn i behov av särskilt stöd (klick) har fått mycket uppmärksamhet.

Vill ändå förtydliga en sak: jag menade specifikt barn som "på riktigt" behöver en diagnos. Inte "överdiagnostiserade" barn.

Citattecken för jag tycker inte om att klassa dem som barn som egentligen inte borde ha en diagnos mot barn som ska ha en diagnos. Ingen diagnos är spikad hundra procent lika för alla.

Därav autismspektrum, du kan vara någonstans på spektrumet. Högfungerande eller allvarligt autistisk. Som exempel. Så alla kanske faktiskt behöver diagnosen, men en del placerar sig lägre/högre på skalan.

Men några påpekade att barn som inte är sedda av sina föräldrar visst kan få det dåliga beteendet. Jag håller med! Men mitt förra inlägg handlade inte om de neurotypiska barnen. Och kursen jah gick på handlade inte om de neurotypiska barnen.

Kursen var specifikt riktad för att ge tankenötter inför bemötande av barn med diagnoser i skolvärlden.

Därför reagerade jag så starkt som jag gjorde!

Skulle det varit en allmän kurs om vad som kan skapa utmanande/svårt/avvikande/problematiskt beteende hos barn och ungdomar, då skulle det absolut ha varit skäl att omnämna det som en möjlig orsak.

Likaså skulle då orsaker som sjukdomar, osäkerhet, rädsla och grupptryck ha räknats upp.

Så jag ville inte på något vis förringa problemen osedda barn upplever! 

Jag önskar alla barn hade föräldrar som gav dem den uppmärksamhet, tid och kärlek de förtjänar. Något som vi lejonföräldrar gör, enligt vår egen ork.

Enligt vår egen ork. För det faktum att det finns föräldrar som gett upphov till dessa argument gör det så mycket svårare för oss.

För vi behöver stöd. Våra barn behöver det, men även vi lejonföräldrar. Annars kan tröttheten skapa en blind förälder.

Därför skulle man aldrig få utgå från att det är föräldrarnas fel. Inte med neurotypiska barn, men verkligen inte med barn i behov av särskilt stöd. För de flesta föräldrar försöker allt!

Många kan stå på utmattningens brant. Och igen ska man beskriva hemsituationen. Och igen ska det göras hembesök. Och igen konstateras att inga fel ses, och inget stöd kan ges.

Så kämpa på, alla föräldrar där ute! Både ni med barn i behov av stöd och ni utan. Barnen förtjänar det bästa ni kan ge dem. Och ni förtjänar allt stöd ni kan få för att kunna ge dem det bästa.


Så kan det kännas ibland när man för femtielfte gången berättar samma sak...

torsdag 6 april 2017

Dåligt uppförande = dåliga föräldrar ?

Om ditt barn inte uppför sig så är det ditt fel. Har du hört detta förr? Att det är föräldrarnas bristande uppfostran/närvaro som förorsakar ditt barns dåliga beteende. Och det finns ju ingen annan förklaring, någonsin.

Jag stötte på denna åsikt där jag minst förväntade mig den. I klassrummet för specialpedagogik. Där elever som sen ska ta hand om elever med särskilda behov utbildas. Jag blev helt paff. Och jag blev rosenrasande.

Det finns föräldrar som inte bryr sig om vad deras barn gör, absolut, och som inte ser det dåliga i dem. Alltså "mitt barn skulle aldrig..." -föräldrar. De gör verkligen barnen en björntjänst, och det hjälper inte barnen att komma sig på rätt bana.

Men nu var det elever som hade speciella behov i någon form. Alltså barn med diagnoser av det ena eller det andra slaget (ADHD, Asperger, språkstörningar) och åsikten var att deras problematiska beteenden är föräldrarnas fria uppfostran, skärmanvändning, hektiska fritid... ja helt enkelt att föräldrarna inte finns där för barnen på rätt sätt.

Vilket **** rätt sätt? Bara några minuter tidigare hade vi diskuterat att en med ADHD inte kan berätta hur nästa med ADHD beter sig. Lika lite som ett neurotypiskt barn är en kopia av ett annat neurotypiskt barn. Det som fungerar på ett barn behöver verkligen inte fungera på ett annat.

Som medlem i många stödgrupper, och som mamma till ett barn med speciella behov, så skrämmer dessa åsikter mig. Att vi som redan slåss med näbbar och klor för att våra barn ska få det de har rätt till anses vara för lite. Att vi ska få ännu en myndighetsperson att slåss mot. Inte bara en eller två inlägg i stödgrupperna handlar om hur föräldrarna ska nå fram till skolpersonalen (eller andra myndigheter) för att få den hjälp som behövs.

Skulle min sons pedagog komma in i rummet med inställningen att min sons beteende är mitt fel. Jag skulle inte lyssna på ett ord pedagogen säger. Eller okej, nu överdrev jag, visst skulle jag lyssna! Men jag skulle inte ta hen på allvar. Jag skulle inte känna något som helst förtroende för hen att ta hand om min son.

Ofrivillig skolfrånvaro ökar radikalt, mest information finns från Sverige i ämnet. Varför? Därför att skolan inte kommer till mötes för att anpassa undervisningen eller -situationen. Föräldrarna med ofrivilligt hemmasittande barn är förkrossade och känner sig som "dåliga föräldern som inte har pli på sitt barn". Skolan anmäler till socialen att barnet inte kommer till skolan, socialen besöker familjen och bollar vidare till skolan vad de gör för fel -för hemma är allt "bra" och eleven mår bara dåligt i skolan.

Någonstans läste jag att barn beter sig illa i två olika miljöer: det vanligaste är där de känner sig trygga (med andra ord hemmet i de flesta fallen). Den andra miljön är den som är problematisk (den med för stora krav, för mycket störande moment till exempel), i detta fallet då en skola som inte anpassat sig enligt enskilda elevens behov.

Nu är min son utåtagerande. De märker inte av det på dagis (inte i sådan mängd att de skulle vara oroliga), hemma går det i vågor. Det var avsevärt värre när han hade ny personal, annan assistent och nya dagisbarn med sig under sportlovet -men det var värre i hemmet. Inte i dagis. Förklaring? Min son höll ihop sig under dagistimmarna och kraschade här hemma.

Ovanstående berättar varannan förälder om i stödgrupperna. Hur de omöjligt kan begära något av sina barn när de kommer hem för deras stressbägare har redan runnit över. Hur de då "curlar" sina barn hemma för att minimera utbrottens intensitet. Fast det är ju inte curling, inte i ordets egentliga betydelse.

Curla gör man när allt ska serveras på silverfat åt barnen och inga motgångar ska komma. Vi anpassar kraven. Alla vet att en trött, stressad eller ledsen person inte klarar av lika mycket som en pigg och frisk person. Så när vårt barn kommer hem, utmattad av att försöka bete sig korrekt i skolan/dagis, vill vi inte genast kräva något omöjligt. Det är bara det att vad som är omöjligt är avsevärt lägre ner.

Så jag hjälper min son med ytterkläderna. Jag pratar smått med honom. Sen låter jag honom studsa av sig en hel del energi i soffan, med tv på. Under en stund är han då tämligen okontaktbar. Så länge fixar jag maten, vi äter och då begär han ofta egentid med mig (att han ska få sitta i min famn framför tv eller gå upp och bygga lego).

Han vill få allt han kommer på: tv på, plattan med ett annat program på, äta frukter före maten/mitt i maten, jag ska komma innan jag ätit färdigt och så vidare. Jag säger ofta "nej inte nu", "först ska jag" eller "först ska du". Ibland klarar han av att vänta, ibland kommer utbrottet som e-post. Allt beroende på hurdan dag det varit i dagis.

Detta kanske känns som ett sidospår. Men vad jag försöker berätta är att vi, föräldrar till barn med speciella behov, jobbar mer än någon pedagog eller förälder till neurotypiskt barn kan föreställa sig. Vi kallas lejonmammor av en orsak. Och dessa missvisande åsikter att vi uppfostrar våra barn fel måste få ett slut! 

Det finns inget rätt sätt att uppfostra. Lika lite som det finns ett barn som är rätt sorts barn. I grund och botten måste vi alla bara lita på att alla gör så gott de kan. Och att de gör det som visats fungera i deras familj, med deras barn. Och barn med speciella behov kan behöva sätt som en "normal" förälder aldrig skulle acceptera. Men vi måste acceptera den, för vi vill ju alla i grund och botten att barnen ska må bra. Och att de ska kunna vara en del av livet utanför hemmet.

Så, pedagoger, låt bli att döma föräldrar ni aldrig träffat. Se efter vad som är jobbigt i situationen då det problematiska beteendet uppkommer. Ser ni inte det så diskutera med föräldrarna, men diskutera det ur en öppen synvinkel. Svårare än så behöver det inte vara.

Bild lånad från google
Ovanstående bild borde vara alla fyra, sittandes tillsammans och alla frågar samma fråga. Och tillsammans diskussioner om vad som varit svårt/lätt i undervisningen för att sätta in stöd där det behövs. Föräldrar är inte ovanför pedagoger, men inte heller är pedagoger över föräldrarna. 

lördag 1 april 2017

Statistik för mars

En månad har gått och det är dags att berätta lite om hur det gått på bloggen! Så håll i hattarna, hoppas det blir intressanta saker...

Topp 10 inlägg
  1. Min son är... -ett inlägg där jag presenterar min son med sina styrkor, svagheter och egenheter. Tänkt lite också som hjälp åt nya/gamla vänner som kan behöva veta hur förbereda en träff. 2705 sidvyer, tror detta är absolut högsta antalet ett inlägg samlat på ynka en månad!
  2. Min dotter är... -en presentation av min dotter. Hade först inte tänkt skriva om henne då hon inte har så mycket egenheter, men hon är mig så kär så ville presentera henne för er ändå. 2283 visningar.
  3. Tål lite skämt hörru! -inlägget inför första april. Skämt är skämt, men allt ska man inte skämta om. 884 visningar
  4. Öronvärk oajajaj -812 har velat läsa om mina stackars öron.
  5. Handla på Wish -fortsätter att hålla sig på 10 i topp listan varje månad, men ovanligt långt ner. 736 visningar denna månad.
  6. Preventivmedel -ett inlägg kring mina personliga erfarenheter och tankar kring preventivmedel, särskilt hormonella. 512 visningar
  7. Blockad i grupper -när jag plötsligt blev blockerad i alla facebookgrupper -utan någon förvarning. 328 visningar
  8. Varit tyst nu -mera om mina stackars öron och att pröva på att ha sämre hörsel. 238 läsningar
  9. Glutenfri paj -sällan recept tar sig upp på topplistan, så antar det är det faktum att den är glutenfri som gör det. 186 visningar
  10. Mini babybel -fick buzza ett ostmellanmål via buzzador. 185 visningar

Trafikkällor
Ingen överraskning här heller. Facebook och Google fortsätter att förse min blogg med flest visningar. Sökord är om Wish och olika konstellationer på mitt namn eller Familjen Konstig. Dock hade någon sökt efter "pappersfjärilar".
Länderna håller sig samma också. Så inget intressant där heller att rapportera.

Kan ju erkänna att mitt mål var att blogga varje dag -precis som under februari. Men det misslyckades väldigt fort. Kanske jag lyckas nu under april istället? Om inte annat är det ju Keppulikuu så inlägg knutna till autism kunde vara intressanta. Men måste se om får ihop så många inlägg...