Filmerna på F G H

Firestarter (1984)

Stephen King film, en av Drew Barrymores första filmer. Helt okej, gammal förstås så inte de bästa specialeffekterna men annars bra och hyfsade skådespelarinsatser!

Flickan som lekte med elden (2008)

Är ju en av Milleniumfilmerna(böckerna). Riktigt bra och fortsätter i samma stil som de andra.

Fog, The (2005)

Helt ok, inte en av de bästa heller men går bra att se i brist på annat.

Friday the 13^th (2009)

Klassiker i ny tappning.

Frontiére(S) (2007)

Väldigt bra skräckfilm tyckte jag, talar väl franska om jag inte missminner mig helt fel.

Frostbiten (2006)

Sveriges bidrag till vampyrskräcken. Inte den bästa men har sina humoristiska inslag här och där, helt sevärd om man inte vet vad man annars skall välja.

Gathering, the (2002)

Thrilleraktig film med en snygg tvist på slutet. Tyckte om att se den då man hölls lite på tårna hela tiden vad som skulle hända.

Gladiator (2000)

Klassiker med Russel Crow! Ett måste se för alla och borde även visas i skolor på historielektion (då man har om gladiatorer). Även kul att försöka hitta filmfelen i filmen.

Golden compass, the (2007)

Fantasyhistoria som jag har väntat på fortsättningen till länge. Välgjord, intressant och trollbindande med lite humor inbäddat.

Gravedancers (2007)

Också en väldigt bra skräckfilm! Ger rysningar och en till anledning till varför jag aldrig går på någon annans grav...

Hajen I-IV (VHS)

Klassikerfilmerna med mördarhaj! Ett måste ses för alla, vi har på VHS hela uppsättningen.

Halloween 2 (1981)

Halloween IV-V

Halloween Resurrection (2002)

Halloween(1978)

Alla Halloween handlar ju i stort sett om samma sak, så skriver om dem i en klump. Finns de som är bättre och de som är sämre av dem. 

Harjunpää & pahan pappi (2010)

Kan jag inte minnas nå om fast jag satt och såg den med min sambo...

Harold & Kumar (2004)

Knäpp film, som allt annat som handlar om dessa två marijuanaälskande typer...

Harry Potter IV-V

Välgjord och storsäljande fantasyfilmer med trollkarlar och häxor -alla har väl antingen ett älska/hata förhållande till dessa...

Hatchet (2007)

Suck, trodde det skulle vara bra skräckfilm men var lite väl over the top! 

Hellboy: Golden army (2008)

Helt bra, lite romantik inbäddat i all action. Och vänskap. Går bra att se på någon gång nu som då -men inte för ofta.

Hellraiser (1987)

Klassiker. Men inte så otroligt bra tycker jag med dagens mått mätt...

Helmiä ja sikoja (2003)

inte sett än

Hills have eyes 2, the (2007)

Ettan bättre men inte köpt den ännu. Verkar som om allmänheten aldrig blir trött på kannibaler och missbildade männniskor inom skräckgenren...

Hipp hipp hora (2003)

Tonårsfilm, svensk med lite humor och lite fan anamma.

Hiroshima -out of the ashes

inte sett än

Hitcher, the (2007)

Helt bra film, detta är den nyare tappningen av en redan existerande film. Lite överraskande också på sina ställen.

Hitman (2007)

Actionfilm, vet inte om det skall efterlikna TrippleX och serien Dark Angel på något vis... Lite slö att titta på och lite platt huvudrollsinnehavare men går nog annars helt bra om man vill ha nå enkelt att följa med.

Honey (2004)

Dansfilm, Jessica Alba. Helt bra med lite moraliska inslag här och där också.

Hostel I-III (2005-07)

Tre väldigt bra skräckfilmer (tidigare hade vi bara 2 första men just köpt trean också). Ett måste för alla skräckfilmsfantaster, en del menar de är nå av de råaste som lagats på länge...

Human stain, the

Inte sett ännu

Nya året har börjat...

...ganska långsamt. Eller det känns som om januari har varit en otroligt lång månad -och det är ännu en vecka kvar av den! Precis som om tiden skulle ha saktat ner...

Men, vad ska det inte bli bättre och tillbaka i sin jämna takt snart. Har ju saker att se fram emot i början av nästa månad (kanske därför också det känns som om januari aldrig tar slut?). Ska fira en väns födelsedag, fara och se på min sambos brors skolas musikal och på arbetsintervju till ett ställe som jag personligen tror skulle vara ytterst intressant och givande -men helt säkert också tröttande.

Vart det är så vill jag ju inte avslöja som det är nu, men om jag får arbetet kan jag säkert länka till deras hemsida sedan.

Idag for sambon min med sin bror efter nå ved (av min far som har till salu) så vet inte riktigt vad jag skall hitta på nu.

Om jag skulle börja med att laga nå mat åt mig: bacon, ägg och sallad (mumsfilibaba!) och sedan kanske jag skulle börja gå igenom våra byrålådor... De är lite överfulla nujust så. Och jag gissar det finns en hel del papper etc som inte behöver finnas där också...

På tal om papper har jag en stor plastficka full med papper som borde läggas in i rätt mapp osv... Suck, nog har jag med andra ord att göra nog..! Om jag orkar.

Men jag skulle väl med mamma något tag också till butiken för att se på nå leggings/långkalsonger (antar det för tjejer heter leggings fast jag vill ha långkalsonger som håller nå värme och inte är så tajta). Nå, får väl börja på så man får saker och ting gjorda.

Överraskade nu sambon med att stiga upp först jag och lillen, så jag kokade kaffe åt honom och var ut med hunden innan han vaknade och sedan ville lillen väcka honom med att rulla på honom (han har äntligen fått riktigt fast hur man svänger på sig!).

Nya sätt att äta

Nu ska jag, i en månad framåt, lämna bort socker (raffinerat socker vill säga). Inget strösocker/bitsocker, bulla, kex, godis, glass, läsk, saft, yoghurt eller frukostflingor. Hoppeligen är jag inte lika beroende av att använda så mycket socker sedan och lärt mig att hålla styr på det sen.
Men om det blir någon finare middag eller att vi firar någon så kan jag ta en liten bit någonting.

Och efter den månaden tänker jag ta en kolhydratfri månad, orkar inte skriva upp allt vad man skall lämna bort då och får se om jag faktiskt lämnar bort allting eller bara en del. Egentligen är det väl inte så svårt att lämna bort dem allihopa men jag får helt enkelt se...

Efteråt så får jag se vad som gjort så jag mått bäst -och fortsätter med det framöver!

Hoppeligen går jag ju ner lite i vikt då också, väger ändå 64kg nu (låter kanske inte mycket men jag är ju kort också och all vikt finns på typ 30cm område runt midjan...).

8 månaders koll

70 cm lång, 6940 gram. Så lite i underkant med vikten men han har ju varit sjuk och inte haft så stor aptit då så vad kan man förvänta sig?
Blir iallafall en 9 månaders kontroll fast de inte hade tänkt det då. Bara för viktens skull.

Fysioterapi varannan vecka från och med nu, duktig är han ändå tycker hon. Så inget emot det, mest bara för att han skall komma igång ordentligt med allt och börja komma på att man kan göra si och så också.
Han har svängt sig själv 2 gånger nu nog då han velat se på något så.

Skamligt men ändå vanligt

Jag har funderat hit och dit om jag skall skriva om det eller inte, vad folk ska tycka... Men jag anser att det är vanligare än många tror och något som borde belysas mera vid "inför förlossning"-kurserna.

JAG FICK FÖRLOSSNINGSDEPRESSION

Eller egentligen fick jag den sen, då allt hade lugnat ner sig och vardagen skulle börja, efter Lillens 12 dagar på sjukhuset.
Allting kändes plötsligt nattsvart, jag tyckte inte jag var värd att ha så söt pojke. Det var mitt fel och jag och min kropp som hade misslyckats så lilleman hamnade ut för allting och hamnade till sjukhuset. Jag kunde inte känna ett band till min egen son utan gjorde allting på någon sorts vårdautomatik. Utåt vet jag att jag försökte upprätthålla en otroligt lycklig fasad och att allting var rosenrött med att ha fått en son, man kan väl sig att jag överspelade det i tron om att jag skulle få den känslan på riktigt om jag låtsades tillräckligt bra.

Jag var helt säker på att jag hade gjort något fel under graviditeten eller under förlossningen som gjorde att han fick proppen och hamnade ut för alla tester och sjukhuset. Allting var mitt fel, grät han för att han var trött var det mitt fel, grät han för att han var hungrig var det mitt fel...

Inget av detta stämde ju men i mitt huvud så var det den ultimata sanningen. Hade han det inte perfekt så var det mitt fel och jag som var en dålig mor.
Det gick så långt att jag började tänka att min son skulle ha det bättre utan mig, att jag borde bara lämna honom hos sin far och ge mig av och aldrig komma tillbaka.
Några minuter efteråt grät jag hejdlöst och höll om min son och viskade sakta att jag aldrig skulle lämna honom.

Vid efterkontrollen då man skulle fylla i depressionsenkäten funderade jag länge, men jag fyllde i den ärligt. Läkaren frågade upp det och det var första gången jag klädde allt i ord, och han sade att det finns hjälp att få. Jag tog emot medicinsk hjälp men avböjde terapi.

Nu har jag slutat med medicinerna, jag känner ett band till min son och kan ärligt säga att det finns för- och nackdelar med att fått barn (men mest fördelar). Jag älskar honom, men visst kan de gamla dumma tankarna komma tillbaka ännu -att jag är en dålig mor, att jag inte försöker tillräckligt osv- men jag behöver bara se på min son och han skrattar åt mig. Precis som om han vill säga "mamma, jag ser nog vad du tänker och du är skrattretande!", och efter det så flyger alla negativa tankar sin väg och jag vet att för honom så duger jag precis som den mor jag är.

En mor som försöker sitt bästa och älskar sin son. Trots tung start för både honom och för mig.

(Anledningen till att jag skriver detta är enkel; fast jag hade hört en hel del om det innan förlossningen så kom det ändå som ett slag under bältet hur mörka tankarna kunde vara emellanåt. Och det kändes som om man säkert var ensam och onormal och hjärtlös -men det är ju inte det det handlar om. Allting förändras med ett barn -inte bara socialt och med rutiner utan även i kroppen. Allt löper amok. Att vissa klarar det bättre än andra är konstaterat som med alla andra sjukdomar.
Jag vill bara att det skall bli öppnare att samtala om dessa känslor och händelser -för att fler mammor kanske skall våga be om hjälp också. Och för att ingen mamma skall behöva känna sig ensam om att vara "en hemsk mamma"!
Jag förliknade mig med personer i böcker som jag lånade från biblioteken, där hittade jag bekräftelsen på att jag inte var ensam med detta. Nu kanske någon som råkar läsa dethär kan tänka att de itne är ensamma heller, och att det finns hjälp att få om man vill och vågar erkänna det.
Men mest måste man fortfarande våga säga en enkel sanning "JAG är tillräckligt bra precis som jag är")

Skjuts upp ändå

Inte far jag med i BotniaVasan ännu iår, alltså 2013, för inte hinner jag få upp konditionen så mycket som jag skulle vilja till eller skulle behöva för att kunna klara av ett så långt lopp..

Men jag skall försöka träna varannan dag skidåkning eller nå annat för att höja konditionen och orken att hålla på länge.

Nytt år inleds med feber

Ett nytt år, 2013, har börjat. Kommer att bli ett annorlunda år med en massa ärenden hit och dit, och nu har förstås vår minsting gått och blivit förkyld!

Kl 00 vakna han av att han hade så tungt att andas och bara rosslade (vi var på väg och sova då just) och började gallskrika som om han hade riktigt sjukt någonstans. Vi for in till akuten med honom och konstaterades att öronen var bra, hans lungor lät bra och rena från slem. Så mätte de feber och det var 38,5. De gav koksaltlösning att andas in och sög ur näsan och skickade hem oss.
Imorse klockan 7 vaknade han och skrek igen, lyfte upp honom och han var kokhet! Mätaren visade 39 grader, så nu har jag gett febernedsättande för 2 timmar sen och nu somna han äntligen om en stund iallafall. Älskling passa på och for ut med hunden nu också.

Själv är jag också förkyld med rethosta och täppt näsa men än så länge har jag klarat mig undan febern. Hoppeligen skulle lillen snart bli frisk -jag kan nog ta över febern jag om det behövs!

Tänkte starta en ny blogg men ångrade mig. Tror jag ska uppdatera layouten på denna istället bara. Exakt hur vet jag inte ännu och tror inte jag hinner nu heller. Tycker det är någon som slår på babymonitorn så.. Men, kan ju testa börja på!

Hoppas alla som läser detta haft ett riktigt bra avslut på 2012, en bra start på 2013 och att 2013 fortsätter bra för er och att ni får vara friska!