7.2.2015 var det dags för ett annat evenemang som jag hade väntat väldigt länge på: Manic Run!
Organiserat av funrun.fi så var det första året de turnerade runt med evenemanget i Finland. Tidigare har de bland annat ordnat Väriestejuoksu och Mutajuoksu.
Vi (jag och min vän som också skulle delta) kom i god tid till arenan. Så vi fick i lugn och ro dricka en kopp te först i cafet (vi var båda förkylda). Bra att man hämtade ut deltagararmbandet +tskjortan osv på platsen och inte behövde först hämta det någon annanstans.
Rymliga omklädningsrum, om än de blev fulla sen då alla andra som skulle starta i vår grupp kom. Roligt att se på avstånd en stund på de före oss innan vi fick gå in på området.
Uppvärmning i ca 20minuter, riktit roligt och fotografen hoppa omkring och fotade (men inte en enda bild lades upp där jag syntes, fnyst). Förstås var det väldigt fullt då starten gick till första hindret, en hög uppblåsbar rutschkana. Så de höll koll så inte för många for på samma gång uppåt i den, men smidigt gick det ändå måste jag säga.
De skulle ha behövt liknande kontroll lite senare då man kom till "ilmakäytävä". En "korridor" helt uppblåst, först igenom en fyrkantig öppning, över tre runda "stockar" som var helt onödiga eftersom de endå pressades ner under sig, upp för en "tegelstenstrappa" (alltså stegen såg ut som tegelstenar), ner och upp och ner. Denhär blev smockfull med människor och ni som varit i en hoppborg vet hur det går om någon hoppar bredvid dig som är tyngre än dig -precis, de blir en grop så du trillar dit! Så man föll ti höger o vänster, bakåt o framåt -och min kompis föll helt ut ur hela hindret, landade på fingret som bröts så hon fick gå resten av tiden och undvika alla hinder. Med andra ord tycker jag att dethär borde ha varit första hindret med mera kontroll -och med skyddsnät på sidorna så man inte åtminstone skulle ha fallit ut ur det!
Andra hinder var en UV-tunnel där de spänt upp "laserband" att ta sig igenom (lite väl lätt men annars skoj touch), en till rutschbana, trä A-n att ta sig över (for bara en gång över o sen förbi eftersom de var för höga för mig med knäproblem ti klättra över), en "hall" med stora uppblåsta bollar som staff försöka pressa mot en så man inte skulle ta sig igenom och två olika "trappor" (som tre vinkade L efter varandra, ena med tegelstenstrappor o andra utan).
Man sprang 40minuter så många varv man hann, fick ett gummiband för varenda varv att trä runt handleden. Stämningen var toppen, ravemusik (mer eller mindre) och belysning. Efteråt var det en liten nervarvning/fest i målet och sedan fick man söka sig mot omklädningsrummen. På vägen dit fick man medalj och så fick man lämna in gummibanden mot neonband där det stod "Manic Run ? Laps".
Jag hann springa 5 varv, fick alltså två neonband -ett orange och ett rosa med 2 respektive 3 Laps.
Med sånde tejparmband fick man sedan gratis inträde till Ilona. Ett litet minus tycker jag att det är öppet för andra också, skulle vara kul med en fest för BARA deltagare! Då kan man alltid börja konversationen med att fråga om hindren om inte annat...
Men jag ska absolut fara nästa år igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar