Familjekraftläger @ Norrvalla

Vi besökte FDUV och Folkhälsans Familjekraftläger i år igen. För att se vad vi gjorde/tyckte i fjol klicka HÄR. I år inföll det 30.9-1.10.

Var inte exakt samma ledare i år. Så var inte J med Viggo utan en ledare som vi nu kallar K (för att är nästa i alfabetet). Satt i aulan och väntade på oss när vi kom och presenterade sig genast. Stort plus att hen kunde en del stödtecken! Så tror det var en fördel för dem båda.

I år hade vi också skapat dagsscheman åt Viggo inför lägret. För att kunna visa bättre vad som är på gång, ungefär hur länge något tar och så vidare. Men han hade ändå inte ro att sitta med vid presentationerna, men K tog med honom ut (bland annat) istället då.

Barnens program bestod av en hel del pyssel (var väl bara ett annat "normalt barn" än våra), de simmade två gånger, bowlade andra dagen, lekte inne och ute, biokväll på lördagen... ja det var väl vad de gjorde. Och roligt verkade de ha iallafall!

De hade tre ledare att dela på. Så vid första simturen for Matias med (tre ledare på fyra icke simkunniga barn passar inte så bra ihop), andra simturen inföll efter vår vattengymnastik så då var jag med också och simmade.

Viggo och de andra barnen med någon funktionsvariation hade egen ledare igen. Tror K och Viggo fick ta många skärmpauser i år mot i fjol. Men tror det var bra för Viggo också, han var mycket lugnare överlag. Bara akustiken i gympasalen och i festsalen (där vi skulle ha lekar alla tillsammans) som var ytterst svårt för honom och han hellre gick ut med K.

Föräldrarnas program bestod av två olika föreläsningar (som tangerade samma saker). Kaffe utomhus med fri samvaro (blev en promenad i skogarna med några andra mammor). Vattengymnastik och simning med barnen, lekar med barnen.

Samt förstås lördagens ostbricka med fri diskussion. Något som känns väldigt härligt faktiskt varje gång. Lite få ventilera! Och se vad som är på gång i de andras liv (vi har ju alla träffats någonstans åtminstone tidigare).

Var någon som sa att det är så "kravlöst" att komma på lägren. Inga krav på att göra något och inga krav på att förklara något. De andra vet hur det är och vet att barnen beter sig som de gör av sina egna skäl och inte på grund av föräldrarna. Inga krav på förklaringar eller så.

Och var ju så avslappnande att ens komma dit så jag fick migrän på lördagen i år också. Irriterande men jag hade med min medicin och passade på att ta den när vi skulle vara ute. Så den gick om förvånansvärt fort.

Att Viggo var upp i varv så han vaknade redan kl 3 på söndagsmorgonen och inte somnade om är en annan historia. Klockan sex gav jag upp att försöka ligga bredvid så han skulle somna om, steg upp, la på barnprogram från tv (tack och lov har vissa kanaler förstått det finns morgonpigga barn!) och somnade om i min egen säng framför tvn.

Lite kom de och kollade på mig. Så jag säkert nog var där och kunde informera dem om dagen (Viggo smällde sitt schema på huvudet en gång för ville veta vilket papper som gällde). Men fick sova en timme till då, och det gjorde gott. Men var nog mera zombieaktig på söndagen än lördagen.

Rumsfördelningen blev likadan som i fjol. Tre äldsta, två yngsta med Matias och mina med mig. Men med skillnaden att nästyngsta fick vara uppe på biokvällen och gick sen och sova (så Matias hamnade bort ca en timme tidigare från ostbrickan än mig).

Nackdel i år så var det faktum att de hade något läger för unga skidåkare. Så var fullt i huset med barn. Och Matias yngsta vaknade av deras oljud i rummet ovanför. Är väl egentligen Norrvalla som inte tänkt till där med planeringen av vilka grupper som passar att ha läger samtidigt... men det gick ju tämligen smidigt ändå.

Ska vi fara nästa år igen? Är fortsättningsvis av den åsikten att absolut! Och vi föräldrar framförde önskemålet om att det skulle vara två läger i året (ett på våren och ett på hösten). Så man kunde ju hoppas. Likaså framförde vi önskemål kring träffar för närståendevårdare -som vårdar sina barn. Så man inte sitter där med pensionärer som vårdar pensionärer (inte riktigt samma livssituation mellan dessa två grupper).

Så får se om det blir av. Eller kanske jag som måste föra fram det i styrelsen sen? Om jag då blir invald i FDUV:s styrelse.

Viggos lägerschema

Tatuering & Hot Stones

Hade bokat in en heldag med min kompis i fredags. Först skulle vi till tatueraren och sedan till Vasa Day Spa.

Vi skulle ha en kompistatuering. En fjärilsvinge var och lite text. Ovan ser ni dem ofärdiga, nedan färdiga.

Konstaterade att vi varit bästa vänner i 15 år nu. Det är största delen av bådas liv.

Vi tatuerade oss vid Fist of Neeedles (klick), tatuerare var Katarina. Och vi var båda rörande överens efteråt: superfin tatuering, men aldrig mer på foten!

Tatueringen gick fortare än beräknat, så hann äta lite snabb lunch också. Hade 10:30 tatuering turvis och klockan 15 skulle vi vara vid Vasa Day Spa (klick).

Vid Vändagen 2017 vann jag ett presentkort åt oss båda. Calvo (klick) ordnade lotteriet (tonfisk-företaget) och vi vann Hot Stone Massage 30 minuter.

Calvo ordnade så vi fick gå i Vasa, på Vasa Day Spa, istället för i Helsingfors.

Det fanns två massörer (redan glömt namnen). En man och en kvinna. Jag gick med kvinnan.

Det var himmelskt! 30 minuter flög iväg alldeles för fort. Men ååh vad min rygg njöt av det! Så bara det skulle vara närmare och billigare (55€ för 30min) skulle jag gå regelbundet.

Men det var en väldigt trevlig dag för oss båda. Och båda tror jag var nöjda med delarna av dagen. Och tack för att du är min vän ❤

Pang pang pang!

Petalax skytteförening ordnade en pröva på kväll för kvinnor vid Tallmossens skjutbana. Gubben skicka deras reklam åt mig via FaceBook först, blev sådär måttligt intresserad.

Sen såg jag att min barndomsvän skulle vara där och hjälpa till (hon är medlem i deras förening). Så tänkte det kunde vara kul. Frågade av några vänner om någon annan var intresserad av att pröva på.

Två stycken nappade betet! Så då jag inte skulle behöva köra ensam hela vägen och gubben fortsättningsvis tyckte jag skulle fara och pröva på (kvällstid över nattningstiden och alla sju barn hemma, så jo han hade en del att säga till om) blev det av.

Var tämligen lätt att hitta dit. Och vägen var verkligen inte så dålig som vissa skjutbanevägar kan vara. Vi var inte ens sist på plats fast vi var försenade!

Började med säkerheten. Hur man skulle hålla vapnet oavsett om var laddat eller inte, och lite grundinformation kring hur sikta med det.

Halvautomatisk hagelgevär. Piporna ovanpå varandra eller bredvid varandra (två olika modeller alltså). Fem skott gratis, fick för 5€ köpa 25 skott till. Lerduvorna bjöd dem på.

Först gick vi med alla andra nybörjare och blev tydligt instruerade om var kinden skulle vara, var kolven skulle vila och hur man skulle sikta. Första skottet (med piporna på varandra) -träff!

Men de fyra andra gratisskotten missade jag, skyller på att han justerade siktet efter första skottet. Pratade en stund med barndomskompisen också som frågade upp om vi ville köpa fler skott.

Jag delade med ena vännen. Så jag fick skjuta 13 skott till och hon 12 (för att jag var chaufför). Träffade 3 till med andra geväret så totala träff/skott blev 4/18. Helt nöjd för att vara första gången skjuter lerduvor och första gången som håller i ett hagelgevär.

Ovan ser ni hur nöjd jag blev av att träffa en lerduva. Och fick absolut mersmak! Så kanske nog blir att fundera på skyttehobby. Men en sak i taget! Brukar bli bäst så. Fick ju utmaningen att ta jaktkort av gubben också. Så blir väl att fixa det nu först.

Hoppas videon som kaveri filmade när träffade en duva funkar utan problem! Synd bara att duvan inte syns så bra när den är långt borta och liten orange sak bara.

Racerapport: BotniaCykling 2017

BotniaCykling 2017 gick av stapeln 29.07. Start och mål vid Norrvalla. Andra året jag deltog, förra hittar ni HÄR.

I år hade jag suttit på cykeln 7 gånger före loppet, 5 gånger fler än i fjol. Så bättre förberedd på så vis, även laddat med salt i maten senaste veckan.

Jag var i startgrupp 13. Start kl 10:08. En motorcyklist från Vörå Explorers var först i alla grupper (förutom första tävlingsklassen som var polismc).

Fick inte cykla om mcn, den gasade sedan iväg efter en stund. Då var det fri fart som gällde. Tyvärr ville inte kameran filma nå mycket, men lägger det i eget inlägg sen!

Raksträcka ut till riksåttan i Kaitsor, sen kom den backiga delen av loppet då man skulle genom Maxmo och Vassor.

Tävlingsklassens start

Eftersom jag fick sån kramp ifjol bestämde jag mig för att ta det lugnt. Ca 13min/5km tills backarna började
 Sen 14-22min/5km. Och gick upp i största backarna.

I Vassor nära Tesses Cafe ut på riksåttan igen, cykla längs kanten till Kunikorsningen, U-sväng och tillbaka för att svänga in på Larvvägen.

Totala rutten

Larvvägen som vanligt tung med motvind. Men eftersom krampen höll sig borta kunde jag öka farten igen till ca 12min/5km.

Kände mycket väl att de sista två kilometrarna var de snabbaste. Precis som jag hoppades jag skulle klara! Så kom i mål en minut snabbare än i fjol. Update, kom ihåg fel tyvärr så blev 10 min långsammare i år än i fjol.

Hade med mig små saltpåsar, energygel och Celsius dryck. Och vatten såklart. Med jämna mellanrum gel och salt. Drack mer än i fjol.

Regnade innan start och den första biten. Halvvägs böt jag till shortsoch topp då solen hittade fram. Så ganska perfekt väder sist och slutligen.

I mål fick jag medalj. Gick och duschade, efter diplomet och sedan på mat (broilergryta med ris).

Är väldigt nöjd med min prestation! Målet var att klara utan kramp, att dessutom vara lite snabbare var absolut ett pluspoäng!

Så inför nästa år: gör som nu men börja träningscykla tidigare. Så kanske du kan hålla farten uppe ännu bättre utan kramp. Och jo, tar nog ännu nästa år 67km.

Racerapport: Vörådagstrailrun

Söndagen deltog jag i första Vörådagstrailrun någonsin. Dessutom årets första lopp och årets fjärde löptur.

Haft problem med smärtande vrister och vader då sprungit iår. Så var förberedd på det, men ville ändå ta 7,5 km.

Glädjande kan jag berätta att det gick över förväntan! Eftersom jag gick i de flesta uppförsbackarna.

För i de första backarna, som jag sprang, så började det ta ordentligt ont. Men med "intervaller" blev det riktigt trevligt lopp.

Litet minus för mig att loppet gick längs mtb-bana, så stigarna var som en skåra, lutade in mot mitten.

Eftersom har en gammal vrickning som gör sig påmind ibland var det inte så trevligt. Men det gick.

Var så roligt att springa över mycket stenar, rötter och kvistar samt genom gräs lika högt som mig. Även ut på lite grusväg och spånbana.

Tunga uppförsbackar, en del väldigt branta. Ganska många nerförsbackar och sista var slalombacken ner. Så den var ganska skrämmande att springa ner för.

Men var ett väldigt bra lopp! Mitt första riktiga trailrun med svår terräng. Och rekommenderar loppet varmt om det ordnas 2018 också.

I år var vi ca 60 som sprang loppet (totalt). 7,5 km och 2,5 km bana fanns det. Och lotteri bland alla som deltagit, jag vann till och med!

Ett 10€ presentkort till Kaffikåppin. Så hoppeligen är det fint väder ännu i slutet av månaden så får jag ta barnen på en glass.

Händelserik lördag

Lördagen var full av program. Så mycket att jag tänkte försöka med uppritat schema åt Viggo igen.

Fast, det funka inte lika bra idag. Men var väl mest mitt eget fel. Schemat ovan visar: frukost, langradin, marknad, bil till Vasa, se på båt, gå ombord på båt, lekpark, bil till butik och handla & hem.

Först åt vi en stadig frukost. Klädde på oss och åkte ut med mommo till centrum. Men, vi gick först på marknaden.

Marknaden var igång, folktom och var ca en timme till langradin ännu. Så gick och tittade. Viggo köpte en Molly-mus dvd och Nina två små Hello Kitty figurer.

Då ville han till bilen, troligen hem men kunde lika bra vara Vasa (som schemat sa). Mommo räddade oss och gick med honom i sin bil, satt och såg på mommos telefon.

Nina hoppade på hoppslottet en stund, sen sprang vi efter varsin glass åt oss fyra. Hittade mommo, Viggo och moster med familj på trottoarkanten. Matias var trafikdirigent i närmsta korsningen.

Så började langradin. För de som inte känner till är det ett "tåg" av föreningar och företag som visar upp sig. Och många av dem slänger ut godis åt barnen att plocka.

Nina var väldigt ivrig godisplockare. Viggo försökte kasta tillbaka dem. Sen satt vi och drack tripp i mommos bil tills Matias var färdig. Hon skjutsa oss till hans bil.

Sen for vi till Vasa. Kände att vi behövde mat, så svängde in till Burger King. Nina ville ha hamburgare och Viggo ville ha franska, så de delade på en barnmåltid (med en extra tripp).

Gick väldigt bra att sitta och äta. Nina åt upp hela hamburgaren (aldrig förr gjort!) och Viggo lämnade kanske två franska.

For vidare till Merivoimien vuosipäivä/Marinens årsdag. För att se på deras armebåtar. Hittade dem snabbt men var helt otroligt lång kö!

Så vi gick inte ombord. Och Viggo hade då bråttom därifrån såklart. Vi gick över vägen till en utelekpark (helt inhägnad).

Viggo "lekte" med en kille där. Eller, en cirkel som först Viggo satt på och jag snurra, sen kom en kille till och sitta. Och han sen så snurrade Viggo och Viggo honom.

Efter lekparken for vi i bilen till Biltema för att plocka upp några små leksaker. Sen till Prisma och handla mat. Sist till XXL där bara Matias sprang in efter nå ammunition till jaktgeväret.

Tröttheten hade börjat och det var extremt bråkigt i bilen. Både mellan V och N men också med att ta upp bilrutan och sparka/knipa mig då stänger.

Hem och packa upp. Laga mat (broilersås och ris). Söka reda på en "skål", bädda i en tvättkorg och iväg igen.

Efter en ny familjemedlem. Svarta frassen Panter. Från Kimo, 12 veckor gammal. Så nervös och gömmer sig ännu (söndag) för oss alla.

Och resten av dagen gick åt till plattan, tvn och kvällsmat i flera etapper. Så, vad lärde jag mig?

Ritat schema är endast ett stöd då det följs. Och mera till nackdel om blir ändringar, desto flera och större desto värre.

Kolla upp alla evenemang. Som igår, om man tagit kontakt, kunde vi fått gå före kön (som på nöjesfält)? Eller annan form av stödinsats för att kunna delta på lika villkor.

Men gick ändå mycket bättre än förväntat. Och sömnen infann sig fort för båda, fast båda vaknade på natten också (som normalt).

Sommarfest @ Norrvalla

För två år sedan var jag och Viggo senast på Norrvallas sommarfest. Då var det andra året i rad och var inga problem.

Ifjol var vi inte. Vädret var dåligt och ingen sådan ekonomi. Så när vi kom i år var det inte lika lätt för Viggo.

Hemma hade vi, så gott vi kunde, ritat upp vad som skulle ske under dagen. För att få det mera begripligt och greppbart.

Fotat efter festen

Och det hjälpte. Fast han ville hem genast, men det anklagar jag Norrvalla för. Soundcheck höll ännu på, med alla dessa skrik och dunkningar i mikrofonerna.

Så tog fram pappret. Gick igenom "nu väntar vi, sen dansar de, sen uppträder den...den...den...och sen far vi hem".

Tog fram telefonen. Fick se på Arne Alligator. Följde efter Nina -som helt oberörd och ivrig for runt på hoppslotten Hopsis tagit dit.

Och Ninas iver smittade av sig, precis som jag hade hoppats. Så han hoppade en stund också. Tills det som hände på scen blev för intressant.

Och han lyssnade på Arne Alligator så gärna. Gick mest omkring under Josefine Siren, hittade dagisets lekområde.


Vi släckte "elden" som brandmännen hade med sig så fick en brandmanna-plasthjälm. Nina gick med Matias och släckte.

Dansade lite till KAJ också. Men ungefär då började det gå för vilt vid hoppslotten för att Nina skulle få vara där.

Var uppdelat för äldre och yngre barn. Men fanns inga vakter vid yngre sidan, så de äldre kom dit, klättrade upp på "tak och väggar" och hoppade ner.

Så de hoppade nästan på Nina. En liten pojke fick en fot i ansiktet och dylikt innan jag gick till närmsta crewmember och sa.

Sade även till åt en av arrangörerna som skickade dit en som "patrullerade" mellan hoppslotten. Så det lugnade ner situationen.

Men vid det laget hade vi en dotter som bara satt och grät, gnuggade ögonen och sa att allt tog sjukt (att ta i handen, att dricka tripp osv).

Så vi skippade Darin. For hem istället. Något jag tror var ett väldigt bra alternativ!

Men det gick över förväntan. Tack vare att jag kom ihåg detta lilla knep och stöd jag läst så många gånger. Men aldrig tidigare orkat eller förstått mig på.

Så absolut något jag ska försöka ta till vara. Och använda fler gånger. Men då måste man veta exakt vad som ska hända.

Eller åtminstone de viktigaste punkterna måste man ha på klart. Något som jag också fick på klart dagen efter...

Sagopicknick @ Rasmusbacken

Torsdag 6.7 var vi också till Rasmusbacken, denna gång på sagopicknick.

Sagopicknick började redan i juni, varannan torsdag på svenska och varannan på finska. Men eftersom mina barn var i dagis under juni var detta första tillfället för oss.

Fast de hade ju varit från dagis på det. Vilket jag inte hade tänkt på.

Så började med ett ordentligt utbrott av Viggo. För han visste ju vart vi skulle (sagohuset) och ville gå dit genast. Och det visste ju inte jag.

Så jag stoppade honom. Flera gånger. Och han blev så ledsen. Men till sist fick jag sagt att vi skulle vänta på Musmamman eller Pippi.

Då lugnade han sig. Och vi väntade. Och han gick så snällt efter Musmamman till sagohuset, utan att hålla handen.

Och han var så intreserad av sagan. Tyckte så om den, Musmamman påpekade det också sen. Nina var också begeistrad av sagan. Prinsessan på ärten.

Sen gick vi in i huvudbyggnaden, drack trip och åt lite russin vi hade med. Ingen ville picknicka utomhus då kallt och duggregn.

Musmamman hade lovat ballonghundar åt alla barnen. Så vi prövade tålamodet lite extra och väntade på att få välja.

Men Nina snubblade i trappan så den sprack. Men Musmamman var snäll nog och lät henne ta en annan. Så inget gråt denna gång.

Båda var så nöjda att fara hem. Så får se om vi far nästa gång också eller inte, men då ska jag ha med mig 7 barn isåfall.

Men fick igen konstatera att Viggos minne är fenomenalt. Att det skulle vara viktigt med alla delmoment.

Så det borde varit: far till Rasmusbacken på sagopicknick. Leker på gården tills Musmamma (eller Pippi) kommer. Följer med henne på saga. Äter mellanmål och far hem.

Något att komma ihåg till senare tillfälle. Och nästa gång vi ska gör nå extra.

Kanske borde laga någon form av bildstöd till Sommarfesten om vi far på den. Frågan är väl om jag hinner.

Barnfest @ Rasmusbacken

Tisdagen 4.7 ordnades det barnfest på Rasmusbacken i Vörå.

På programmet var Pippi Långstrump och Musmammans teater. Hann inte se på hela då två fick myror i byxorna av att se gungorna osv.

Matade också de två fåren, tittade på kalven och efter teatern gick vi till manegen där man fick rida ett varv på hästryggen.

Både Viggo och Nina red. Fast den långa kön var svår, speciellt för Viggo. Men det gick tämligen bra att köa.

Och han sken som en sol på hästryggen! Satt så rak i ryggen och bara log och vinkade, fast han egentligen hade sagt nej till ridningen.

Matias gick bredvid Nina vid ridningen, men hon såg nog så nöjd ut! Och sa att det var roligt -fast det tänkte bli problem då det inte fanns någon vit häst.

Efter ridningen skulle vi gå på saft/kaffe och bulle. Men bullarna var slut, så blev saft/kaffe och en liten pepparkaka.

Så såg Nina barn som sprang med ballongdjur. Ville hon och Viggo också ha. Så vi gick till ballongbindaren --men ballongerna var också slut.

Då blev det drama. Och fast det skulle funnits andra punkter (skattjakt, ansiktsmålning) så visste jag det med ballongerna inte skulle gå om.

Så vi for. Hade ändå flera andra punkter att göra också längs vägen hem (butiken för Matias, jag springa in till biblioteket, hämta släpvagnen hos moster och hämta byggnadsmaterial).

Fick avlett dem med prat om det och löfte om vanlig ballong hemma. Och Nina fick gå själv till mommo, med uppdrag att ge saker.

Viggo skulle ha velat följa med, men fick avlett honom med en glass då Nina gått ut, och han fick ha pekplattan.

Så sist och slutligen blev det en ganska bra dag för dem ändå. Tror jag. Men glömde bort ballongen ända tills det var dags att gå och sova. Så lovade att skulle få idag istället.

Men är ganska besviken över att inte alla barn (eller ens alla familjer) fick ballongdjur. Också lite över bulle då det ändå var 5€/person, men ballongdjuret var absolut det som sved mest.

Eftersom det fick barnen stressade. De skulle försöka hitta mera ballonger, men man kan ju inte lämna och vänta att det Kanske kommer.

Men löste det. Och idag är det som tur hemmadag, bara att ta det lugnt.

Bo Hejlskov Elvén, Vasa

Igår deltog jag i Bo Hejlskov Elvéns föreläsning Hantering av problemskapande beteende -ett lågaffektivt perspektiv. Har ju länge varit taggad att besöka en av hans föreläsningar.

Följer även hans blogg (som varit aningen tyst på sistone) och läst hittills en av hans böcker kring Lågaffektivt bemötande. Hoppas på att snart läsa de andra också (antingen genom att köpa eller genom att låna).

I vilket fall som helst så var han en fenomenal föreläsare. Hans beskrivningar från andra delar av livet för att förklara varför det man gjorde var fel. Väldigt slående och beskrivande!

Som varför skälla på bilen när motorn går sönder, som om den har någon egen vilja. Så varför skälla helt massor på barn som inte har de förutsättningar som behövs för att klara av kraven?

Väntar ivrigt på att få allt material han använde i föreläsningen! Ska absolut läsa igenom det igen, fylla i mina anteckningar på rätt plats och kanske skriva andra tankar som väcks.

Med det sagt så tror jag ju inte att det blir lätt att förändra tankesättet. Det är inte bara en generation som har "uppfostrats i fel tankebanor". Att bara ge verktyg för förändring av händelsen, lite verktyg för utvärdering av vad som hände och inga för hur man ska hantera saken som redan sker (såsom slag från en i affektutbrott).

Hans kurvor av utlösande faktorer, kaossituation, nedvarvning och hur (för oss) vardagliga situationer kan minska gränsen mellan lugn nivå och kaosnivå. Stressstaplarna som blir högre av sådant vi inte tänker på och så vidare.

Och den viktiga delen om varför fasthållning INTE får användas! Hur folk dör hela tiden på grund av fasthållningar -både barn och vuxna. På onsdagen 10.5.17 dog en till av fasthållning vid affektutbrott. Och ändå används det ännu. Och det är inte bara "kvävning" för att man hållit fast någon med att sitta på. Det kan också vara att man brutit ryggen/nacken på barn, hållit fast så den andra kämpat tills mjölksyran förgiftat kroppen, hjärtat skenat tills inte orkar mera, syrebrist på grund av hyperventilation...

Och det var bara dödsfallen, dit räknas inte de otaliga (svårare och mindre svåra) skador som både den fasthållna och den som håller fast åsamkas med denna metod.

Så vilket alternativ gav han? Låt den andra vara ifred. Gå undan. Är det inte direkt fara för dennes eller andras liv och hälsa, låt sakerna flyga. Han beskrev hur han lärde sig detta när en 12-åring (!) kastade ett kylskåp ca 3 meter. Inget man vill hamna under bara för att man tycker det är fel att kasta saker.

Är det fara för liv och hälsa då måste man ta i. Men det finns att ta i och att ta i. Vi fick pröva på varandra också. Hur om man tar i för att stoppa slag så blir det tungt för båda och spänningen ökar för båda -maktkamp. Hur om man tar i och följer med i slagen, men lite styr undan så missar och sedan överdriver med släpp. Ja den andra blir förvånad, förvirrad och han har aldrig varit med om att denne skulle börja slå en fjärde gång (jo, kan börja på nytt om affekten är för hög men efter tredje "medståndet" så har alla han träffat slutat).

Avledande manövrar för att få fokus flyttat. Och det kan vara genom att föreslå att göra något roligt när affekten byggs upp eller varningstecknen kommer. Det blir inte att man sammankopplar dåligt beteende med belöning -den förmågan finns sällan med dem som behöver avledande manöver. Och om man ger belöningen i ett annat rum så blir kombinationen den att genom att lämna svårigheten får man belöningen. Till exempel att gå iväg på en kopp varm choklad i köket om kastat vardagsrumsmöblerna.

Varningssignalerna är även individens eget sätt att försöka bibehålla kontrollen. Precis det som stimming är en metod för. Och dit hör som sagt, gungning, hoppning, upprepningar av ljud, självskadebeteende i olika form (dunka huvudet, bita händerna, skära sig på kroppen)... det är individens eget sätt att försöka samla ihop sig innan utbrottet är ett faktum och ska därför inte tas bort. Inte utan att ge en annan, mindre skadlig men lika effektiv, metod att bibehålla självkontrollen.

Det kom som sagt jättemycket matnyttig information igår. Sådant som jag behöver procesera länge ännu och i många omgångar för att verkligen få grepp om.

Den som tar ansvar i en situation kan påverka den.

Barn uppför sig om de kan.

Så det är vi vuxna som måste ta ansvar på oss att förändra situationen genast, eller senast till nästa gång, för att barnen ska klara av att uppföra sig. Genom struktur, förberedning, bortlämnande av onödiga krav, rutiner och en hel massa kärlek och förståelse.

Som idag, vet att Viggo blir stressad då de andra kommer hem efter en ensam dag med mig. Kanske vi prövar vara utomhus när de kommer? Kanske det funkar bättre än att det blir full rulle inne i huset genast? Funkar det så börjar vi med det varje gång vi haft vår tumis-fredag. Annars får vi pröva ett annat verktyg.

Så gick påsken

Ingen har väl missat att det varit påsk. Egentligen är det imorgon ännu en påskdag, men summerar redan nu.

Skärtorsdag var skolorna stängda, så tre äldsta var hemma. Jag fick ju göra hela halsrumban (klick) så de umgicks med min mor.

Långfredag var även dagis och gubbens jobb stängda. Så alla 9 var hemma. Min feber var borta så vi drog ris till påskbrasan. De äldre hjälpte till och stapla stolar med pappa medan jag lekte med de yngre ute.

Påskafton, även kallad påsklördag, så var det dags att tigga godis som häxor. Hade färdigt sökt fram kläder och målfärg. Jag fick äran att måla alla.

Eftersom bonusbarnen väntat (och tjatat) om det sedan ca 7 behövde Viggo ingen extra förberedelse. Han var så glad och nöjd att fara, även fast det blev snöstorm. Nina ville ringa på alla dörrklockor mem försökte att även Viggo och två yngsta bonusarna skulle få ringa ibland.

Men gjorde en liten miss, jag glönde säga till när det var sista dörren. Så Viggo gav en protest (lägga sig ner på marken raklång) -men den gick om rekordsnabbt! Troligen för att tjejerna redan före hade börjat fråga om vi skulle fara hem, så han var delvis förberedd.

Hemma lagade vi lunch, varma smörgåsar, innan de fick lite godis på var (två överraskningsägg). De tre äldre bonusarna fick ju gå själva så de kom med fafi.

Ca kl 15 skulle brasan tändas. Blev stor samling! Vi nio, mina föräldrar, syster med familj (4), bror med familj (3), fafi och gubbens syster. Tror vi aldrig varit så många förr på brasan. Möjligen då jag var liten och vi hade vänner och alla fast bosatta Söderändspersoner kom.

Gjorde dagens andra miss, Viggo ville inte gå ut till brasan -han ville leka. Så sa att han säkert får leka också men måste fråga vem som vill komma med sen. Så när brasan var tänd ville han inte vara kvar längre, utan turvis fick morfar och morbror gå ut och gå med honom. Och han tjatade om att få gunga. Borde varit tydligare att det var efter korven vi skulle leka.

På kvällen fick de igen lite av sitt godis. Firade även yngsta bonus med plättar, glass och strössel. Äldre flickorna fick vara upp längre, men de var nog trötta! Yngre somnade bäst någonsin...

Påskdagen, eller påsksöndagen, så var alla vääldigt upp i varv. Men det är de ju alltid på söndagar då det är "flyttdag". Så försökte bara ta det så lugnt som möjligt. Största "oron" var om de skulle få ta med godiset till mammas.

Så nu ska jag och gubben slappa! Mina barn somnade superlätt och gubben har fått se F1. Golden Longs och korv i ugnen, choklad och chips till efterrätt. Och säsong 5/Hotel av American Horror Story!

BotniaVasan 2017 -racerapport

Jag gjorde det! Jag slutförde BotniaVasan -trots dåligt med träning och trots ändrat upplägg. Men låt mig berätta mera nedan om hur det var och hur det gick:

BotniaVasan brukar skidas i "terräng", alltså fara ett långt spår igenom flera av Vörås små byar. I år är det så lite snö så det inte var möjligt, men vid skidcentrum fanns det konstsnö nog att laga ett spår på 5 km! Så istället för att inhibera ändra de om: ett 53km långt skidspår blev till 8 varv runt ett 5km långt spår. Som ni märker kortades sträckan av, men tror att det var lika tungt ändå pga skidcentrums svåra backar.

Startområde

Måltältet

Var vid skidcentrum ca kl 8:45. Starten skulle gå 10. Tittade runt mig var jag skulle starta (startled tre av tre) och gick in i skidstugan där min far var funktionär. Prövade skidorna och han bättrade på vallan lite, men på basen av andra åkares kommentarer över spåret, och hur det kändes när pröva igen, så fick det duga efter en vallning.

Nummerlappen

Blev premiärtur för nya skorna

Lade upp ett simpelt mål: att ta mig 8 varv runt spåret. Ingen tidsbegränsning, ingen placeringsjakt (men helst under 6 timmar då de stängde målet då). Längst fram i startled ett skulle de som verkligen tävlade starta (krävdes förevisande av meriter). Vi som skidade långsamt skulle hålla högerspår och omskidning till vänster (2-3 spår längs hela banan). Vet inte hur många som faktiskt startade men pratades om 250-300 skidåkare -och starten var samtidig för alla.

Hela långa raden av åkare

Tog inga bilder under själva loppet, föll mig inte ens i tanken! Fick anpassa farten ordentligt i början för att inte skida på den framför, men fort delades vi upp! Fanns en farlig backe i början, fanns också en u-sväng som kom direkt efter en nerförsbacke, och flera andra branta kurvor. Så fick hålla tungan rätt i mun stora delar av loppet, och när tävlingsåkarna kom -ja då väntade jag så de passerat innan for i kurvor eller backar! Var tillräckligt trångt och "böjkot" ändå utan att jag skulle trängts med dem.

Skorna började skava väldigt fort, men de slutade efter ca 4 varv. Men då började kroppen värka istället. Hann nog tänka jag skulle ge upp, speciellt då de svåra ställena bara blev värre vartefter flera hade åkt många varv (isen under snön skrapades fram, halvmeter med lös snö i form av isbitar, spåret söndersaxat och sånt). Men envis finsk sisu så banne mig skulle jag ta mig igenom!

Och det gjorde jag, sista tävlande som kom i mål med en tid på 4:44:43. Var så lättad att jag nästan grät i målet, och var så sjuk i ben och rygg så såg ut som en gammal gumma säkert. Fick medaljen och ett extrapris (fanns många att välja bland) i form av träningsjacka. Fick också flera kramar och klapp i ryggen och beröm -tror de va de bästa priserna!

Böt skor, på med kläder, pappa tog skidorna och sen for jag till Norrvalla och åt fisksoppa, sallad & pannkaka med sylt och grädde. Soppan var stark men pannkakorna mums! Diplomet fick man vid Norrvalla. Duschade hemma först.

Delta 2018? Just nu Hell no! Men lärglöm hur tungt det va och anmäla mig troligen ändå.

Bjuder ännu på pappas bilder från målspurten och målgången!