Idag var det loppis vid Botnihallen som gällde. Var just över 100 försäljare på plats, hur mycket besökare är svårt att uppskatta -särskilt eftersom vi var i andra ändan från ingången sett.
Men är helt nöjd med dagen. Fick sålt en hel del saker (och kläder) så några lådor var tomma på vägen hem! Det kallar jag succe! Så klagar verkligen inte.
Auktionen däremot såg ut att misslyckas ganska radikalt. Men hoppas de fick in lite pengar åtminstone.
Men hoppas det blir en årlig tradition dethär, kommer absolut att delta igen isåfall.
lördag 16 maj 2015
fredag 15 maj 2015
New look!
Min gamla hårfärg
Under färgningen såg det ut såhär
Och nu kan jag stoltsera med detta hår!
Och ja, det är två olika färger. Grönt och lila, halva en färg och andra halvan andra. De som vill se det på riktigt kan komma till Botnihallen imorgon på Mega Loppis kl 10-15, jag och min far säljer på platserna 101-102.
Men är faktiskt riktigt nöjd med resultatet! Syns ännu bättre på bakhuvudet färgkontrasten då det är kortare hår där. Och kanske syns ännu bättre imorgon då det torkat helt och kan fota i dagsljus istället för med blixt.
Nästa månad ska jag på The Color Run Helsinki med några vänner, vårt lag är Pippuriset Pikkumyyt. Jag vann gratisbiljetter till det, men förstås måste man själv köpa resan och övernattningen. Men det är fixat så bara att ta det lugnt och invänta löpdagen! Skulle förstås behöva träna lite mer innan det är dags, men hinner väl nog ännu.
Skulle behöva avsluta kursen på nätet, snart blir jag försenad med alltför mycket.
Och jag har slagit ihop alla mina bloggar till denna enda nu. Så är enkelt att hitta allting. Blir väl troligen att jag blandar mera ämnen i ett och samma inlägg nu också då men kanske det inte gör så mycket, man kan ju försöka att ändå läsa de delar som verkar intressanta.
Får se om jag byter nå namn på den sen, men tills vidare får den åtminstone heta Familjen Konstig ännu.
Kollat en hel del avsnitt av "Garage Gold", e i samma stil som alla "Storage Wars", "Storage Hunters" osv osv. Kommer förstås från FOX oftast. Men tycker det är intressant att se vad de kan ibland hitta i de övergivna förråden etc som de köper upp för att tömma. Skulle vara kul att hålla på med sånt, men tror inte det finns här i Finland. Och tror inte jag orkar starta upp något sådant heller.
måndag 11 maj 2015
Måndagar suger....eller?
Det är måndag idag, start på en ny vecka. För många innebär det en start på den nya arbetsveckan. Många hatar måndagar just pga detta.
Jag? Jag längtar alltid på söndagen efter måndagen. Varför? Jo för då vet jag barnen får fara till dagis och jag får 4 timmar hemma att göra något jag behöver eller vill.
Sen är det ju svårt då man har en hel del saker man måste göra (eller skulle behöva göra) men inget av det är något man VILL göra. Så då får man försöka prioritera, och de som nu vill säga att "gör det som måste göras först så kan du njuta extra av det du vill göra sen" -har ni någonsin försökt städa ett helt hushåll, studera (innebär för mig i praktiken läsa ett par hundra sidor, skriva sammanfattning och egna tankar och skicka in till läraren) och träna på bara 4 timmar?
I fredags då jag städade inför kalaset hann jag; plocka undan på köksbänken, sortera upp barnens leksaker, torka av fönstren på insidan, dammsuga och skura golvet, plocka undan jackor och skor så besökarna skulle ha plats med sina samt skura bordet och stolarna fria från kladdiga fingeravtryck. Sen var det dags att hämta hem barnen igen. Som tur hamnade inte alla leksaker tillbaka utspritt över golvet utan det hölls någorlunda städat tills efter kalaset.
Men detdär är vad jag hinner med medan de är i dagis. Då borde jag också ha lika många timmar på mig att studera och träna -skulle jag ha det så skulle det vara perfekt och jag skulle (helt ärligt) inte klaga på tidsbrist!
Och skulle jag inte ha tidsbrist så skulle jag inte vara så stressad, skulle jag inte vara stressad skulle jag inte vara så trött och retlig mellan varven, och skulle jag inte vara trött så skulle jag inte vara så snål på ohälsosam mat/gotta så då skulle jag inte gå upp i vikt lika mycket som jag gjort hittills -vilket i sin tur skulle göra att jag skulle må bättre i mig själv!
Visst, finns såklart annat som stressar också men känslan av att aldrig få gjort något under deras dagistimmar är absolut det värsta stressmomentet!
Idag möblerade jag om lite i barnens rum o vardagsrummet eftersom jag fick en 3pers soffa till vardagsrummet. Så har jag skickat en förfrågan till vr, handlat mat, ätit, sorterat tvätt, tömt o fyllt en diskmaskin, satt igång en tvättmaskin... o om en timme ska jag nu hämta barnen så hinner inte hänga tvätten där ute eftersom jag då behöver dela på mig så barnen inte rymmer medan jag gör det (men snart får jag staket!), inte fara ut och springa, onödigt att börja läsa för att avbryta mitt i kapitlet...
Så, kanske jag nog ändå hatar måndagar också. På sätt och vis.
Jag? Jag längtar alltid på söndagen efter måndagen. Varför? Jo för då vet jag barnen får fara till dagis och jag får 4 timmar hemma att göra något jag behöver eller vill.
Sen är det ju svårt då man har en hel del saker man måste göra (eller skulle behöva göra) men inget av det är något man VILL göra. Så då får man försöka prioritera, och de som nu vill säga att "gör det som måste göras först så kan du njuta extra av det du vill göra sen" -har ni någonsin försökt städa ett helt hushåll, studera (innebär för mig i praktiken läsa ett par hundra sidor, skriva sammanfattning och egna tankar och skicka in till läraren) och träna på bara 4 timmar?
I fredags då jag städade inför kalaset hann jag; plocka undan på köksbänken, sortera upp barnens leksaker, torka av fönstren på insidan, dammsuga och skura golvet, plocka undan jackor och skor så besökarna skulle ha plats med sina samt skura bordet och stolarna fria från kladdiga fingeravtryck. Sen var det dags att hämta hem barnen igen. Som tur hamnade inte alla leksaker tillbaka utspritt över golvet utan det hölls någorlunda städat tills efter kalaset.
Men detdär är vad jag hinner med medan de är i dagis. Då borde jag också ha lika många timmar på mig att studera och träna -skulle jag ha det så skulle det vara perfekt och jag skulle (helt ärligt) inte klaga på tidsbrist!
Och skulle jag inte ha tidsbrist så skulle jag inte vara så stressad, skulle jag inte vara stressad skulle jag inte vara så trött och retlig mellan varven, och skulle jag inte vara trött så skulle jag inte vara så snål på ohälsosam mat/gotta så då skulle jag inte gå upp i vikt lika mycket som jag gjort hittills -vilket i sin tur skulle göra att jag skulle må bättre i mig själv!
Visst, finns såklart annat som stressar också men känslan av att aldrig få gjort något under deras dagistimmar är absolut det värsta stressmomentet!
Idag möblerade jag om lite i barnens rum o vardagsrummet eftersom jag fick en 3pers soffa till vardagsrummet. Så har jag skickat en förfrågan till vr, handlat mat, ätit, sorterat tvätt, tömt o fyllt en diskmaskin, satt igång en tvättmaskin... o om en timme ska jag nu hämta barnen så hinner inte hänga tvätten där ute eftersom jag då behöver dela på mig så barnen inte rymmer medan jag gör det (men snart får jag staket!), inte fara ut och springa, onödigt att börja läsa för att avbryta mitt i kapitlet...
Så, kanske jag nog ändå hatar måndagar också. På sätt och vis.
söndag 10 maj 2015
Mors Dag 2015 och bloggfunderingar
Sitter nu och tar det lugnt, smuttandes på en kopp English Breakfast Tea, slötittar på tv (tills Hobbitt kommer kl 21) och spelar spel på FaceBook.
Började dagen tidigt, egentligen redan kl 4 (vilket hjälper till att förklara varför barnen somnade så lätt) men steg upp på riktigt först 7 tiden.
Sen lyssnade man på Veckoslutskommitten i radio x3m som ringde upp min mamma och gratulerade henne på mors dag (eftersom jag lämnat in att de skulle överraska henne med det). Hon blev (enligt egen utsago) minst sagt överraskad! Vi for allihopa och äta till Furirbostället i Oravais, va nog helt god mat men tyckte personligen något fattades... eller så hade jag bara svårt att njuta av maten då barnen mina ville upp o springa runt hela tiden istället för att äta. Förstod inte riktigt varför de hade efterrätten i andra huset dock...
Så for man hemåt via ABC efter nå mjölk och tanka bilen, Församlingens lekpark med barnen en stund så de fick spring av sig där, men vi var ute hemma också en stund så blev ordentligt med frisk luft nog! Inne byggde vi med Lego, tog selfies med telefonen, lagade korv och makaroner samt badade innan det blev dags för sängen.
Så med andra ord har det varit en riktigt bra dag! Och jag har fått slevar, en blomma och två "handavtryckstavlor".
Så nu sitter jag här och kollar på min blogg och funderar om jag skall korta ner mina bloggar till en enda blogg. Att jag skulle slå ihop r ass Get your ass MOVING och Reading and Watching med denhär bloggen.
Men vad ska denhär bloggen heta isåfall? Vad tycker ni???
Började dagen tidigt, egentligen redan kl 4 (vilket hjälper till att förklara varför barnen somnade så lätt) men steg upp på riktigt först 7 tiden.
Sen lyssnade man på Veckoslutskommitten i radio x3m som ringde upp min mamma och gratulerade henne på mors dag (eftersom jag lämnat in att de skulle överraska henne med det). Hon blev (enligt egen utsago) minst sagt överraskad! Vi for allihopa och äta till Furirbostället i Oravais, va nog helt god mat men tyckte personligen något fattades... eller så hade jag bara svårt att njuta av maten då barnen mina ville upp o springa runt hela tiden istället för att äta. Förstod inte riktigt varför de hade efterrätten i andra huset dock...
Så for man hemåt via ABC efter nå mjölk och tanka bilen, Församlingens lekpark med barnen en stund så de fick spring av sig där, men vi var ute hemma också en stund så blev ordentligt med frisk luft nog! Inne byggde vi med Lego, tog selfies med telefonen, lagade korv och makaroner samt badade innan det blev dags för sängen.
Så med andra ord har det varit en riktigt bra dag! Och jag har fått slevar, en blomma och två "handavtryckstavlor".
Så nu sitter jag här och kollar på min blogg och funderar om jag skall korta ner mina bloggar till en enda blogg. Att jag skulle slå ihop r ass Get your ass MOVING och Reading and Watching med denhär bloggen.
Men vad ska denhär bloggen heta isåfall? Vad tycker ni???
onsdag 6 maj 2015
Sonens födelsedag idag!
Idag fyller min son hela 3 år, vart springer tiden iväg? Känns som om det var just han var så liten...
Men blir kalas först i helgen för honom, med mina vänner och deras barn.
Vi var dessutom till barnrådgivningen idag på 3års vägning/mätning (och dottern på 1 ½ års vägning och mätning på samma gång. Resultat;
Men han var så duktig vid rådgivningen! Protestera inte alls (bara han fick själv bestämma när vad skulle kollas) och visade till och med färdigheter han gömt för mamma (men mommo berättade senare att han nog visat åt henne att han kan) - och det han gjorde var att peka så fint när tanten frågade efter saker i boken, han tiome visade vilken som var den stora och vilken som var den lilla av samma bild! Som sagt så har han gjort det med mommo förr så antagligen inget helt nytt men jag har inte haft en aning om att han kunde (eller ville) eftersom han aldrig pekar på det jag frågar efter...
Men oavsett hur det är med den saken så är jag glad han visade det nu, jag ska absolut börja fråga mer och mer av honom!
Idag fick han också en rutschkana som present av mommo och moffa. Så den prövades.
Och jag lagade ny maträtt åt oss till middag; Zucchinilasagnette! Taget från nyaste Pirkka-tidningen (och första receptet någonsin jag prövat från en sån tidning). Ska nu sakta men säkert gå igenom alla mina recepttidningar och pröva dem, de som får godkänt sparas o de andra slängs bort (av recepten alltså). Så imorgon blir det paprika-tomatsoppa till middag.Lät iallafall gott så hoppas det är det, men finns ju ingen K-butik här så får hoppas det finns något liknande varje gång de hänvisar till K-menu eller Pirkka-produkter.
Förra natten vaknade V inte en enda gång, hoppas han sover lika bra inatt! N kröp upp i min säng igen (andra natten nu på raden) och sov med mig. Verkligen skönt (och tur) att jag fått hit en 1,60m bred säng istället för den lilla 90cm jag hade tidigare. Nu kan vi alla tre ligga tillsammans och slövakna på morgonen i min säng, märkte att V var mycket gladare på morgonen då också när vi kunde det än när jag bara lyfte honom raka vägen på golvet och stå. Och jag är gladare när de inte börjar gnälla och bråka genast på morgonen, så med andra ord har en bredare säng gjort hela familjen lyckligare! Tänk vad lite det kan behövas...!
Jag har ju annars börjat med Geocaching, jätteskoj! Om än man ibland blir arg då man inte hittar dem fast hur man försöker söka eller gpsen kastar hur som helst. En gång visa den mig till en sten i skogen, och jag sökt o sökt men hitta inget hur jag än cirkla den. Så stängd ja av för att ge upp o söka mig tillbaka till vägen, men öppna samma cache på nytt en gång -sa den jag var 30meter från cachen. Tänkte nog att jag inte skulle men så när jag gick kom jag till en stig som ledde åt rätt håll. Och gissa om den inte ledde rätt till cachen! Så de två följande cacherna (av samma gömmare) följde jag också de knappt synliga stigarna och hittade lätt. Hittills har jag hittat 20 -eller jag är osäker på en då jag inte vågade "klättra" för att se om det var rätt jag såg. Så den gills egentligen inte då jag inte loggat i den fysiska loggen. Dessutom skulle jag behöva återbesöka en då det lär finnas en ledtråd för att hitta en annan i den... Men gör det någon gång då jag har tid att stanna, är längs vägen till dagis den så.
Men nu ska jag sluta babbla och gör nå annat istället, med andra ord sitta och glo på tv. Och fortsätta fundera varför mina läppar bränner så otroligt!! Och det har varit så flera dar redan så är inte av maten...
Men blir kalas först i helgen för honom, med mina vänner och deras barn.
Vi var dessutom till barnrådgivningen idag på 3års vägning/mätning (och dottern på 1 ½ års vägning och mätning på samma gång. Resultat;
- V: 12,5kg N: 11kg
- V: 93,5cm N: 81cm
Men han var så duktig vid rådgivningen! Protestera inte alls (bara han fick själv bestämma när vad skulle kollas) och visade till och med färdigheter han gömt för mamma (men mommo berättade senare att han nog visat åt henne att han kan) - och det han gjorde var att peka så fint när tanten frågade efter saker i boken, han tiome visade vilken som var den stora och vilken som var den lilla av samma bild! Som sagt så har han gjort det med mommo förr så antagligen inget helt nytt men jag har inte haft en aning om att han kunde (eller ville) eftersom han aldrig pekar på det jag frågar efter...
Men oavsett hur det är med den saken så är jag glad han visade det nu, jag ska absolut börja fråga mer och mer av honom!
Idag fick han också en rutschkana som present av mommo och moffa. Så den prövades.
Och jag lagade ny maträtt åt oss till middag; Zucchinilasagnette! Taget från nyaste Pirkka-tidningen (och första receptet någonsin jag prövat från en sån tidning). Ska nu sakta men säkert gå igenom alla mina recepttidningar och pröva dem, de som får godkänt sparas o de andra slängs bort (av recepten alltså). Så imorgon blir det paprika-tomatsoppa till middag.Lät iallafall gott så hoppas det är det, men finns ju ingen K-butik här så får hoppas det finns något liknande varje gång de hänvisar till K-menu eller Pirkka-produkter.
Förra natten vaknade V inte en enda gång, hoppas han sover lika bra inatt! N kröp upp i min säng igen (andra natten nu på raden) och sov med mig. Verkligen skönt (och tur) att jag fått hit en 1,60m bred säng istället för den lilla 90cm jag hade tidigare. Nu kan vi alla tre ligga tillsammans och slövakna på morgonen i min säng, märkte att V var mycket gladare på morgonen då också när vi kunde det än när jag bara lyfte honom raka vägen på golvet och stå. Och jag är gladare när de inte börjar gnälla och bråka genast på morgonen, så med andra ord har en bredare säng gjort hela familjen lyckligare! Tänk vad lite det kan behövas...!
Jag har ju annars börjat med Geocaching, jätteskoj! Om än man ibland blir arg då man inte hittar dem fast hur man försöker söka eller gpsen kastar hur som helst. En gång visa den mig till en sten i skogen, och jag sökt o sökt men hitta inget hur jag än cirkla den. Så stängd ja av för att ge upp o söka mig tillbaka till vägen, men öppna samma cache på nytt en gång -sa den jag var 30meter från cachen. Tänkte nog att jag inte skulle men så när jag gick kom jag till en stig som ledde åt rätt håll. Och gissa om den inte ledde rätt till cachen! Så de två följande cacherna (av samma gömmare) följde jag också de knappt synliga stigarna och hittade lätt. Hittills har jag hittat 20 -eller jag är osäker på en då jag inte vågade "klättra" för att se om det var rätt jag såg. Så den gills egentligen inte då jag inte loggat i den fysiska loggen. Dessutom skulle jag behöva återbesöka en då det lär finnas en ledtråd för att hitta en annan i den... Men gör det någon gång då jag har tid att stanna, är längs vägen till dagis den så.
Men nu ska jag sluta babbla och gör nå annat istället, med andra ord sitta och glo på tv. Och fortsätta fundera varför mina läppar bränner så otroligt!! Och det har varit så flera dar redan så är inte av maten...
måndag 4 maj 2015
Väriestejuoksu Vaasa 2.5.2015
I helgen var det Väriestejuoksu (eller Color Obstacle Run som det heter nu efter internationella lanseringen).
Såhär tyckte jag iår:
Såhär tyckte jag iår:
- starten gick mycket smidigare nu med flera olika grupper och att man visste direkt vilken grupp man hörde till
- färgerna skulle fortfarande ha fått vara flera olika och på ännu flera punkter
- anmälningspaketet var ju bra då man hade anmält sig så tidigt, men pannbandet var ganska smalt och spänt så inget man använder flera gånger. Men saknade sponsorkassen, att få en godispåse kändes inte riktigt tipp topp då man just sprungit...
- musiken fanns på två ställen, och spelades inte samma musik på båda ställena så mitt emellan blev det en enda mashup. Mera musik längs banan skulle vara jättebra
- springrutten tja, lite dumt med rundelln vid agilitybanan där man lätt bara kan gena eller helt strunta i... lägg ett hinder eller en färgningspunkt längst ut nästa år så folk motiveras att gå/löpa hela banan!
- hindren alla var bra FÖRUTOM "korridoren" som fanns på Manic Run. Snabb beskrivning; hela är uppblåst som en hoppborg, in genom en fyrkant, över tre "stockar" (antar det ska likna det), upp för en vägg -rutscha ner, upp för en till vägg -rutscha ner. Nåja, på Manic Run bröt min vän fingret här för hon föll ut på grund av den kraftiga gungningen av massor med människor som försökte ta sig fram samtidigt -denhär gången föll jag handlöst ner från första väggen och landade rakt på nacken. Gick om fort då men dagen efter hade jag så otroligt sjukt i nacken och huvudet så jag visste knappt vad jag skulle göra... som tur är det bättre nu igen.
- målfesten jodå, helt najs men inte orkar man vara länge då det oftast är så kallt i början av maj.
- väntetiden jättesynd att behöva vänta flera timmar innan själva festen börjar på krogen, man hinner bli så trött!
- festen på Fontana igen. Absolut inte min favoritbar. Kom sakta igång nå drag men då hade man redan hunnit bli så trött och led det att man inte orkade vara kvar. Kan man inte försöka ordna festen tidigare?
måndag 27 april 2015
Första cykelturen
Idag kom jag mig ut och cykla, första gången sedan 2011
(2011 blev min egen cykel stulen och fast jag menat köpa ny har det inte blivit av, idag kom min mor ut med sin cykel åt mig som jag får använda framöver)
och jag fick ihop 10km på 31 minuter, medvind på väg bort och motvind på väg hem (skulle hellre ha haft det andra vägen).
Har siktet inställt på 63km cykeltur i juli på BotniaCyklingen så måste ju försöka cykla nå nu som då så knäna orkar.
Men före det blir det Väriestejuoksu nu på lördag (2dra maj) och The Color Run Helsinki i juni. Båda två 5km lopp med färgbad, men det första har hinder längs vägen medan det andra är bara en rak löpsträcka. Ser fram emot båda!
I juli cyklar jag då, i augusti vet jag inte ännu vad jag ska göra, skulle vilja hitta ett 10km lopp att delta i.
September är det BotniaLöpet och jag hoppas jag känner mig redo för 16km till dess.
Skulle behöva sluta med socker igen, känner att energinivåerna igen har farit hit och dit. Men på samma gång vill jag ju nog äta av min sons tårta (som jag själv lagar) då han fyller nu i början av maj...
Eller så håller jag upp nu men tillåter en kalasbit. Äh, får se hur jag gör!
Har hållit upp med träning nu då jag haft otroligt hektiskt i skolan med en kurs, verkligen varit mycket med 2 deadlines/vecka överlag. Snart är den dock färdig och jag har kommit mig före i tidsschemat så kan ta ut lite träning nu också och inte bara studera för brinn kära livet.
(2011 blev min egen cykel stulen och fast jag menat köpa ny har det inte blivit av, idag kom min mor ut med sin cykel åt mig som jag får använda framöver)
och jag fick ihop 10km på 31 minuter, medvind på väg bort och motvind på väg hem (skulle hellre ha haft det andra vägen).
Har siktet inställt på 63km cykeltur i juli på BotniaCyklingen så måste ju försöka cykla nå nu som då så knäna orkar.
Men före det blir det Väriestejuoksu nu på lördag (2dra maj) och The Color Run Helsinki i juni. Båda två 5km lopp med färgbad, men det första har hinder längs vägen medan det andra är bara en rak löpsträcka. Ser fram emot båda!
I juli cyklar jag då, i augusti vet jag inte ännu vad jag ska göra, skulle vilja hitta ett 10km lopp att delta i.
September är det BotniaLöpet och jag hoppas jag känner mig redo för 16km till dess.
Skulle behöva sluta med socker igen, känner att energinivåerna igen har farit hit och dit. Men på samma gång vill jag ju nog äta av min sons tårta (som jag själv lagar) då han fyller nu i början av maj...
Eller så håller jag upp nu men tillåter en kalasbit. Äh, får se hur jag gör!
Har hållit upp med träning nu då jag haft otroligt hektiskt i skolan med en kurs, verkligen varit mycket med 2 deadlines/vecka överlag. Snart är den dock färdig och jag har kommit mig före i tidsschemat så kan ta ut lite träning nu också och inte bara studera för brinn kära livet.
söndag 26 april 2015
Identitet : Etnicitet : Kön/Genus : Postmodernism
Jag har hållit på med en väldigt intressant kurs just nu i skolan och vill dela med mig av lite tankar den väckt hos mig. Jag börjar med en kort beskrivning av vad jag uttolkat dessa begrepp på basen av kursmaterialet (dock hänger jag inte till några källor utan om ni vill ha mera att läsa så fråga efter dem i kommentarerna).
Identitet; den du är och hur du väljer att presentera dig eller upplever dig vara. Består av många delar, bla etnicitet och kön.
Etnicitet; en etnisk grupptillhörighet, men behöver egentligen inte bara handla om folkslag utan kan även gälla politiska grupperingar, intressegrupper, familjegrupper etc
Kön; om du är en kvinna eller man biologiskt. Genus däremot om du är manlig eller kvinnlig enligt samhällets normer, alltså om du beter dig och ser ut som ditt kön.
Postmodernism; den tidsålder en del forskare anser att vi lever i nu. Vad kännetecknar denna tidsålder? För den enskilda individen det faktum att man skall förverkliga sig själv och skapa sin egen identitet, oberoende av vad omgivningen tycker. Det är du själv som bestämmer, det är dina val, du kan inte skylla på någon annan eller ge över ansvaret, ditt liv är i dina händer och endast i dina och du har en skyldighet att finna vem du är och vara denna.
Låter det redan intressant? Hoppas det, det tyckte iallafall jag genast jag såg kurs"rubrikerna" på inlämningsuppgifterna!
Så, i vår tidsålder ska man förverkliga sig själv och finna sig själv -på alla sätt och vis. Man ska skapa sin egen identitet och kan fritt välja vem/vad man är, det finns inga gränser för vad du kan välja och det är sak samma om någon tar illa vid sig över dina beslut -så länge det är vad DU vill.
Hur kan man idag välja så fritt?
Vi har en långt utvecklad jämlikhet (trots att vi har en lång väg att gå ännu också) och karriärer, yrkesbranscher, skolor, idrottsgrenar, politiska partier, religioner etc är så gott som alla öppna för båda könen (jag säger dock inte att det inte är FÖRVÄNTNINGAR om kön inom detta, men mer om det längre ner) om du är beredd att jobba för din plats. Så du kan själv välja vad du vill titulera dig inom yrkeslivet eller skapa nya titlar/kombinationer (min blir väl efter avslutade studier "folkloristisk närvårdare inom mental- och missbrukarvård med religionsvetenskapliga kunskaper"). Du föds inte längre in i ett yrke på basen av vad din förälder arbetade med och ditt kön bestämmer inte längre vilka branscher du kan börja arbeta inom.
Vi har tusentals olika intressen/hobbyn att syssla med på fritiden bredvid arbetet. Och du kan själv välja om du lyfter fram dina intressen som en del av din identitet (nu blir jag isåfall en "skrivtokig och dansant folkloristisk närvårdare...").
Vi kan välja vilka grupper vi identifierar oss med (fackföreningar, politiska partier, minoriteter, intressen, vem som hör till familjegruppen, vänskapskrets, "vakioasiakat på ..." etc etc). Men vi kan också lyfta fram/låta bli att lyfta fram -tex kanske alla inte vill lyfta fram att de hör till Anonyma Alkoholister medan många vill lyfta fram att de sitter i kommunfullmäktige.
Modeindustrin är utbredd och det finns nuförtiden att fås de flesta olika sorts klädstilarna inom rimliga priser (eller åtminstone kopior eller liknande kläder) så man kan klä sig hur som helst och få höjer längre ögonbryn. Kroppssmyckning räknar jag också hit (piercingar och tatueringar räknar jag hit men också allt annat med kroppens utseende såsom smink, frisyr etc) och alla har väl sett att det finns de flesta hårfärger, färgade linser, pudernyanser etc etc nuförtiden, så det är tämligen lätt att ändra sitt utseende till något mera (enligt sig själv) attraktivt.
Och med den välutvecklade vården med sina mediciner, kirurgiska medel med mera så kan du ändra allt sådant du inte annars kan ändra (tex storlek på kroppen och kön). Så du behöver inte längre vara fast i det du föddes med, du kan ändra på det. Både stort och smått (största är väl ännu att byta kön).
Men vad som verkligen gör att du kan själv bestämma din identitet är: du väljer själv vilka delar av dig du lyfter fram. Du bestämmer själv om du berättar åt en ny bekantskap att du har en hjärtsjukdom, är gnällig på morgonen, är en ensamstående mamma, studerar folkloristik, är student, heter Simon Simonsson, kommer från Rovaniemi, tycker om jazzmusik och dramafilmer, satt inne för bilstöld, aktiv inom De Grönas parti osv osv osv.
Vilken valmöjlighet! Och vad var det som sades i början? Jo att du ska HELT SJÄLV göra alla val, och INGEN får säga åt dig om det är rätt eller fel. Oj, vilka möjligheter... ska jag vara en hipster eller en yuppie? Ska jag vara en man eller ska jag bli en kvinna? Vill jag verkligen höra till familjen Nymanson eller ska jag söka en annan familj/starta en egen? Vill jag gå klädd i neonfärger för att det är på mode eller inte? Ska jag syssla med motion eller inte? Ska jag, ska jag, ska jag...
Jag vet inte med er men jag bävar inför allt detta! Att INGEN beteckning på mig är given! Att jag när jag vill kan säga "nä nu vill jag inte längre vara mamma" (endast ett exempel! Jag älskar att vara mamma) och fylla i några papper så vips, nu har jag inga barn längre utan de har nu först vidare till någon kvinna som vill identifiera sig som en mamma trots att hon inte har några självfödda barn.
Men det är klart, för de som faktiskt inte vill vara mammor så ska inte behöva vara det -varför? Därför att om man inte vill vara mamma så tror jag man inte kan behandla sina barn med den kärlek och respekt de förtjänar utan man tar omedvetet och beskyller dem för sin situation. (Okej detdär blev ett litet sidospår men jag låter det stå kvar)
Så nu ska jag skriva en sorts identitet åt mig, jag började ju tidigare; "jag är en ensamstående mamma till två barn och jag älskar att skriva och dansa, studerar folkloristik hemifrån men är student och närvårdare inom mental- och missbrukarvård sedan tidigare, jag deltar i Bamsegruppens och FDUVs verksamhet i mån av möjlighet, hör till Super, är hemma från Kalapää i Vörå, bott i största delen av Österbotten i något skede, lyssnar gärna på dansbar musik och gillar skräckfilmer. Intresserad av övernaturligt, kan inte uttala bokstaven R, tycker om att springa, har en storasyster och en storebror, gudmor åt brorsdottern, morgontrött, hatar gräl och gnäll/tjat, älskar att mysa och kramas, kvick i fötterna och tankarna..."
Ja, egentligen kan jag ju skriva en hel lång roman om vem jag är med en enda lång uppradelse av vad jag är och inte är.
Just nu tycker jag det är extra viktigt att definiera sig själv, och ännu mera hur andra definierar dig.
Vi fick ändå som näststörsta parti i riksdagen ett (mer eller mindre) öppet rasistiskt och fördomsfullt parti. Ett parti som fäster stor vikt på om du är en finländare eller inte vid behandling av dig, om du tycker om män eller kvinnor då du själv är man eller kvinna etc.
Så nu kommer vi in på nästa del; etnicitet, eller etnisk grupp. (OBS alla hänvisningar till länder/namn är totalt tagna ur luften och anspeglar inte på någon känd/okänd person!)
Så du heter Abragdo och kommer från Uruguay men flydde till Finland för att dina politiska åsikter stämde inte överrens med regeringens och du har nu bott här i 7 år och pratar någorlunda bra finska.
Så du heter Brikali och kommer från Ankara och kom till Finland för att det är bättre här än hemma men har inte under dina två månader här lärt dig språket fast du arbetar i ett kebabkök.
Så du heter Antti och är född och uppvuxen i Pyhäjärvi precis som dina föräldrar, farsföräldrar o hans fars föräldrar och fast du bor i ett bra land rånar du gamla ensamma kvinnor.
Eller du heter Simon, Turle, Agda, Kim, Naomi... och kommer från Sverige, Island, Norge, Amerika, Somalien... och du är i Finland därför att din far fick jobb här, din man fick jobb här, du är på arbetspraktik här, du flydde hemlandet pga åsikter/krig/svält... och det du gör här är arbetar hårt, studerar flitigt, reparerar ditt psyke, lever på staten, lever kriminellt...
Ja kombinationerna är oändliga och ingen berättelse är den andra lik. Och dethär är ju bara den del som de flesta tänker på när de hör ordet etnicitet/etnisk -vilken folkgrupp/land man tillhör.
Vem ska här bestämma att en inflyttad kriminell är mindre värd än en infödd kriminell? Eller en arbetande finländare ska ha bättre betalt än en inflyttad arbetare/säsongsarbetare? Att inflyttade inte ska få leva på staten fast finländare lever på staten? Vem som är lönsam för landet etc etc.
Enligt mig är det såhär; en kriminell är en kriminell -och skall dömas enligt lagarna i det land där brottet begåtts (oavsett om man då tycker det blir för "milt" straff). Samma arbete -samma lön, oavsett vem/varifrån du är eller när du arbetar. Är du frisk, arbetskapabel och annars möjlighet att arbeta eller studera för att få ett arbete -gör det, oavsett vem du är, istället för att leva på staten.
Jag läste någonstans att man vill kriminella flyktingar ska deporteras omgående, ni som tycker det; vad har ni för lösning på de inhemska kriminella? Senast jag kollade fälldes och fängslades även invandrare om de gjorde något brott som domstolen ansåg grovt nog för att kalla på sådana åtgärder -precis som inhemska. Varför är de inhemska kriminella på så vis mera värda än de invandrade? Och följande är jag inte säker på så om någon känner till fakta runt detta, snälla dela med er; invandrare som inte ännu beviljats uppehållstillstånd eller medborgarskap som begår brott hamnar "hem", och det är en lång och snårig väg för att bli "godtagen" till landet.
Vad har vi annat på tapeten som tangerar detta med vem som är mera värda? Just det ja, en viss äktenskaps-lagstiftning angående homosexuellas rättigheter att ingå äktenskap! Den gick igenom, nu samlas det namn för att upphäva detta och göra det omöjligt att ingå äktenskap med någon av samma kön. Jag vill bara fråga, varför? Varför får inte kärleken manifesteras i alla former? Varför får man inte älska en person istället för ett kön? Varför ska homosexuella anses vara mindre värda? Vet ni det att när orden homosexuell och heterosexuell började användas så beskrev BÅDA något sjukt/perverst/onaturligt men att samhället sedan accepterade heterosexualitet av någon anledning och sköt bort homosexualitet? Vet ni att homosexualitet är lika vanligt som heterosexualitet i naturen?
Jag förstår inte tankegångarna hur kärlek, omtanke, omvårdnad, äktenskap osv bland homosexuella kan anses ge dåliga förebilder åt unga? Att det skulle öka om det accepteras -humbug(!)- om det ökar så är det för att fler som ändå är homosexuella vågar komma ut i offentligheten med sin läggning.
Och varför är pojkflickor mindre flickor än flickaktiga flickor (och vice versa)? Eller varför ska man inte få byta kön enligt det genus man tillhör? Om man känner sig som en flicka, vill bete sig som en flicka, klä sig som en flicka, se ut som en flicka (och vice versa)-varför inte? Varför har den kirurgiska/medicinska kunskapen inom detta uppkommit om det skall vara förbjudet/onaturligt/omoraliskt/orent etc? Det skulle ju bara ha varit att "nej, detta kan vi inte börja utföra eller se om vi kan" istället för att lära sig. Men nu kan vi det (eller läkarna kan, inte allmänna befolkningen) så låt de som känner såhär/är så/vill det använda sig av deras kunskaper.
Ja det är en stor omställning, men jag är ganska säker på att det är lika stor omställning för den som gör hela proceduren som det är för dig. Och det enda du behöver göra, egentligen, är att lära dig ett nytt namn (ofta) och att minnas att det som då var en han/son/bror/far/pojke/man nu är en hon/dotter/syster/mor/flicka/kvinna nu. Det är samma person, samma personlighet (om än man nu kanske vågar visa delar man tidigare dolt) men nytt utseende och kön.
En del menar att genus bestäms av könet, andra menar att könet bestäms av genus. Alltså en del menar att vi biologiskt är formade att vara olika (kroppsligt, mentalt, till intressen etc) så det vi föds som bestämmer hur vi beter oss. Andra menar att då samhället ställer genusfordringar på ett kön så formas vi att bete oss enligt förväntningarna (inte som vi vill) och att samhället på så vis bestämmer vårt kön.
Jag tänker inte ta ställning till detta men jag både förkastar och håller med båda teorierna med den kunskap jag har idag.
För att försöka få något avslut på detta inlägg.
Postmodernismens krav på självförverkligande (till vilket pris som helst) kan bli överväldigande för en del. Vet man inte vem man är, tillåts man inte vara den man vill vara (av omgivningen eller samhället i stort) eller kan man inte vara (om än postmodernismen menar att denna möjlighet inte existerar) den man vill vara så mår man dåligt. Särskilt om man på samma gång blir uppmuntrad av allt/alla att vara sig själv. Alla säger att man ska vara sig själv, tidningar och böcker skriker ut hur du ska hitta dig själv snabbast/enklast och framhäva detta -men sen, när du faktiskt tar steget ut och blir den du vill vara/är, ja, då kan det plötsligt bli andra toner från människor du möter eller informationskällor.
Så var ska vi egentligen stå? Ska vi vara postmodernister och gå vår egen väg eller ska vi lämna kvar i den trygga (men mentalt tunga) och invanda rollen vi redan axlat?
Eller kanske vi blir postmodernister bara vi börjar acceptera alla för den de är?
Identitet; den du är och hur du väljer att presentera dig eller upplever dig vara. Består av många delar, bla etnicitet och kön.
Etnicitet; en etnisk grupptillhörighet, men behöver egentligen inte bara handla om folkslag utan kan även gälla politiska grupperingar, intressegrupper, familjegrupper etc
Kön; om du är en kvinna eller man biologiskt. Genus däremot om du är manlig eller kvinnlig enligt samhällets normer, alltså om du beter dig och ser ut som ditt kön.
Postmodernism; den tidsålder en del forskare anser att vi lever i nu. Vad kännetecknar denna tidsålder? För den enskilda individen det faktum att man skall förverkliga sig själv och skapa sin egen identitet, oberoende av vad omgivningen tycker. Det är du själv som bestämmer, det är dina val, du kan inte skylla på någon annan eller ge över ansvaret, ditt liv är i dina händer och endast i dina och du har en skyldighet att finna vem du är och vara denna.
Låter det redan intressant? Hoppas det, det tyckte iallafall jag genast jag såg kurs"rubrikerna" på inlämningsuppgifterna!
Så, i vår tidsålder ska man förverkliga sig själv och finna sig själv -på alla sätt och vis. Man ska skapa sin egen identitet och kan fritt välja vem/vad man är, det finns inga gränser för vad du kan välja och det är sak samma om någon tar illa vid sig över dina beslut -så länge det är vad DU vill.
Hur kan man idag välja så fritt?
Vi har en långt utvecklad jämlikhet (trots att vi har en lång väg att gå ännu också) och karriärer, yrkesbranscher, skolor, idrottsgrenar, politiska partier, religioner etc är så gott som alla öppna för båda könen (jag säger dock inte att det inte är FÖRVÄNTNINGAR om kön inom detta, men mer om det längre ner) om du är beredd att jobba för din plats. Så du kan själv välja vad du vill titulera dig inom yrkeslivet eller skapa nya titlar/kombinationer (min blir väl efter avslutade studier "folkloristisk närvårdare inom mental- och missbrukarvård med religionsvetenskapliga kunskaper"). Du föds inte längre in i ett yrke på basen av vad din förälder arbetade med och ditt kön bestämmer inte längre vilka branscher du kan börja arbeta inom.
Vi har tusentals olika intressen/hobbyn att syssla med på fritiden bredvid arbetet. Och du kan själv välja om du lyfter fram dina intressen som en del av din identitet (nu blir jag isåfall en "skrivtokig och dansant folkloristisk närvårdare...").
Vi kan välja vilka grupper vi identifierar oss med (fackföreningar, politiska partier, minoriteter, intressen, vem som hör till familjegruppen, vänskapskrets, "vakioasiakat på ..." etc etc). Men vi kan också lyfta fram/låta bli att lyfta fram -tex kanske alla inte vill lyfta fram att de hör till Anonyma Alkoholister medan många vill lyfta fram att de sitter i kommunfullmäktige.
Modeindustrin är utbredd och det finns nuförtiden att fås de flesta olika sorts klädstilarna inom rimliga priser (eller åtminstone kopior eller liknande kläder) så man kan klä sig hur som helst och få höjer längre ögonbryn. Kroppssmyckning räknar jag också hit (piercingar och tatueringar räknar jag hit men också allt annat med kroppens utseende såsom smink, frisyr etc) och alla har väl sett att det finns de flesta hårfärger, färgade linser, pudernyanser etc etc nuförtiden, så det är tämligen lätt att ändra sitt utseende till något mera (enligt sig själv) attraktivt.
Och med den välutvecklade vården med sina mediciner, kirurgiska medel med mera så kan du ändra allt sådant du inte annars kan ändra (tex storlek på kroppen och kön). Så du behöver inte längre vara fast i det du föddes med, du kan ändra på det. Både stort och smått (största är väl ännu att byta kön).
Men vad som verkligen gör att du kan själv bestämma din identitet är: du väljer själv vilka delar av dig du lyfter fram. Du bestämmer själv om du berättar åt en ny bekantskap att du har en hjärtsjukdom, är gnällig på morgonen, är en ensamstående mamma, studerar folkloristik, är student, heter Simon Simonsson, kommer från Rovaniemi, tycker om jazzmusik och dramafilmer, satt inne för bilstöld, aktiv inom De Grönas parti osv osv osv.
Vilken valmöjlighet! Och vad var det som sades i början? Jo att du ska HELT SJÄLV göra alla val, och INGEN får säga åt dig om det är rätt eller fel. Oj, vilka möjligheter... ska jag vara en hipster eller en yuppie? Ska jag vara en man eller ska jag bli en kvinna? Vill jag verkligen höra till familjen Nymanson eller ska jag söka en annan familj/starta en egen? Vill jag gå klädd i neonfärger för att det är på mode eller inte? Ska jag syssla med motion eller inte? Ska jag, ska jag, ska jag...
Jag vet inte med er men jag bävar inför allt detta! Att INGEN beteckning på mig är given! Att jag när jag vill kan säga "nä nu vill jag inte längre vara mamma" (endast ett exempel! Jag älskar att vara mamma) och fylla i några papper så vips, nu har jag inga barn längre utan de har nu först vidare till någon kvinna som vill identifiera sig som en mamma trots att hon inte har några självfödda barn.
Men det är klart, för de som faktiskt inte vill vara mammor så ska inte behöva vara det -varför? Därför att om man inte vill vara mamma så tror jag man inte kan behandla sina barn med den kärlek och respekt de förtjänar utan man tar omedvetet och beskyller dem för sin situation. (Okej detdär blev ett litet sidospår men jag låter det stå kvar)
Så nu ska jag skriva en sorts identitet åt mig, jag började ju tidigare; "jag är en ensamstående mamma till två barn och jag älskar att skriva och dansa, studerar folkloristik hemifrån men är student och närvårdare inom mental- och missbrukarvård sedan tidigare, jag deltar i Bamsegruppens och FDUVs verksamhet i mån av möjlighet, hör till Super, är hemma från Kalapää i Vörå, bott i största delen av Österbotten i något skede, lyssnar gärna på dansbar musik och gillar skräckfilmer. Intresserad av övernaturligt, kan inte uttala bokstaven R, tycker om att springa, har en storasyster och en storebror, gudmor åt brorsdottern, morgontrött, hatar gräl och gnäll/tjat, älskar att mysa och kramas, kvick i fötterna och tankarna..."
Ja, egentligen kan jag ju skriva en hel lång roman om vem jag är med en enda lång uppradelse av vad jag är och inte är.
Just nu tycker jag det är extra viktigt att definiera sig själv, och ännu mera hur andra definierar dig.
Vi fick ändå som näststörsta parti i riksdagen ett (mer eller mindre) öppet rasistiskt och fördomsfullt parti. Ett parti som fäster stor vikt på om du är en finländare eller inte vid behandling av dig, om du tycker om män eller kvinnor då du själv är man eller kvinna etc.
Så nu kommer vi in på nästa del; etnicitet, eller etnisk grupp. (OBS alla hänvisningar till länder/namn är totalt tagna ur luften och anspeglar inte på någon känd/okänd person!)
Så du heter Abragdo och kommer från Uruguay men flydde till Finland för att dina politiska åsikter stämde inte överrens med regeringens och du har nu bott här i 7 år och pratar någorlunda bra finska.
Så du heter Brikali och kommer från Ankara och kom till Finland för att det är bättre här än hemma men har inte under dina två månader här lärt dig språket fast du arbetar i ett kebabkök.
Så du heter Antti och är född och uppvuxen i Pyhäjärvi precis som dina föräldrar, farsföräldrar o hans fars föräldrar och fast du bor i ett bra land rånar du gamla ensamma kvinnor.
Eller du heter Simon, Turle, Agda, Kim, Naomi... och kommer från Sverige, Island, Norge, Amerika, Somalien... och du är i Finland därför att din far fick jobb här, din man fick jobb här, du är på arbetspraktik här, du flydde hemlandet pga åsikter/krig/svält... och det du gör här är arbetar hårt, studerar flitigt, reparerar ditt psyke, lever på staten, lever kriminellt...
Ja kombinationerna är oändliga och ingen berättelse är den andra lik. Och dethär är ju bara den del som de flesta tänker på när de hör ordet etnicitet/etnisk -vilken folkgrupp/land man tillhör.
Vem ska här bestämma att en inflyttad kriminell är mindre värd än en infödd kriminell? Eller en arbetande finländare ska ha bättre betalt än en inflyttad arbetare/säsongsarbetare? Att inflyttade inte ska få leva på staten fast finländare lever på staten? Vem som är lönsam för landet etc etc.
Enligt mig är det såhär; en kriminell är en kriminell -och skall dömas enligt lagarna i det land där brottet begåtts (oavsett om man då tycker det blir för "milt" straff). Samma arbete -samma lön, oavsett vem/varifrån du är eller när du arbetar. Är du frisk, arbetskapabel och annars möjlighet att arbeta eller studera för att få ett arbete -gör det, oavsett vem du är, istället för att leva på staten.
Jag läste någonstans att man vill kriminella flyktingar ska deporteras omgående, ni som tycker det; vad har ni för lösning på de inhemska kriminella? Senast jag kollade fälldes och fängslades även invandrare om de gjorde något brott som domstolen ansåg grovt nog för att kalla på sådana åtgärder -precis som inhemska. Varför är de inhemska kriminella på så vis mera värda än de invandrade? Och följande är jag inte säker på så om någon känner till fakta runt detta, snälla dela med er; invandrare som inte ännu beviljats uppehållstillstånd eller medborgarskap som begår brott hamnar "hem", och det är en lång och snårig väg för att bli "godtagen" till landet.
Vad har vi annat på tapeten som tangerar detta med vem som är mera värda? Just det ja, en viss äktenskaps-lagstiftning angående homosexuellas rättigheter att ingå äktenskap! Den gick igenom, nu samlas det namn för att upphäva detta och göra det omöjligt att ingå äktenskap med någon av samma kön. Jag vill bara fråga, varför? Varför får inte kärleken manifesteras i alla former? Varför får man inte älska en person istället för ett kön? Varför ska homosexuella anses vara mindre värda? Vet ni det att när orden homosexuell och heterosexuell började användas så beskrev BÅDA något sjukt/perverst/onaturligt men att samhället sedan accepterade heterosexualitet av någon anledning och sköt bort homosexualitet? Vet ni att homosexualitet är lika vanligt som heterosexualitet i naturen?
Jag förstår inte tankegångarna hur kärlek, omtanke, omvårdnad, äktenskap osv bland homosexuella kan anses ge dåliga förebilder åt unga? Att det skulle öka om det accepteras -humbug(!)- om det ökar så är det för att fler som ändå är homosexuella vågar komma ut i offentligheten med sin läggning.
Och varför är pojkflickor mindre flickor än flickaktiga flickor (och vice versa)? Eller varför ska man inte få byta kön enligt det genus man tillhör? Om man känner sig som en flicka, vill bete sig som en flicka, klä sig som en flicka, se ut som en flicka (och vice versa)-varför inte? Varför har den kirurgiska/medicinska kunskapen inom detta uppkommit om det skall vara förbjudet/onaturligt/omoraliskt/orent etc? Det skulle ju bara ha varit att "nej, detta kan vi inte börja utföra eller se om vi kan" istället för att lära sig. Men nu kan vi det (eller läkarna kan, inte allmänna befolkningen) så låt de som känner såhär/är så/vill det använda sig av deras kunskaper.
Ja det är en stor omställning, men jag är ganska säker på att det är lika stor omställning för den som gör hela proceduren som det är för dig. Och det enda du behöver göra, egentligen, är att lära dig ett nytt namn (ofta) och att minnas att det som då var en han/son/bror/far/pojke/man nu är en hon/dotter/syster/mor/flicka/kvinna nu. Det är samma person, samma personlighet (om än man nu kanske vågar visa delar man tidigare dolt) men nytt utseende och kön.
En del menar att genus bestäms av könet, andra menar att könet bestäms av genus. Alltså en del menar att vi biologiskt är formade att vara olika (kroppsligt, mentalt, till intressen etc) så det vi föds som bestämmer hur vi beter oss. Andra menar att då samhället ställer genusfordringar på ett kön så formas vi att bete oss enligt förväntningarna (inte som vi vill) och att samhället på så vis bestämmer vårt kön.
Jag tänker inte ta ställning till detta men jag både förkastar och håller med båda teorierna med den kunskap jag har idag.
För att försöka få något avslut på detta inlägg.
Postmodernismens krav på självförverkligande (till vilket pris som helst) kan bli överväldigande för en del. Vet man inte vem man är, tillåts man inte vara den man vill vara (av omgivningen eller samhället i stort) eller kan man inte vara (om än postmodernismen menar att denna möjlighet inte existerar) den man vill vara så mår man dåligt. Särskilt om man på samma gång blir uppmuntrad av allt/alla att vara sig själv. Alla säger att man ska vara sig själv, tidningar och böcker skriker ut hur du ska hitta dig själv snabbast/enklast och framhäva detta -men sen, när du faktiskt tar steget ut och blir den du vill vara/är, ja, då kan det plötsligt bli andra toner från människor du möter eller informationskällor.
Så var ska vi egentligen stå? Ska vi vara postmodernister och gå vår egen väg eller ska vi lämna kvar i den trygga (men mentalt tunga) och invanda rollen vi redan axlat?
Eller kanske vi blir postmodernister bara vi börjar acceptera alla för den de är?
fredag 24 april 2015
Allas lika värde
"Jag är inte en rasist men..."
Har ni hört detta förr? Säger ni det själva? Varför? Om du gör åtskillnad mellan individer som inte tillhör samma grupp som dig (oavsett om det då är samma religionsgruppering, hudfärgsgrupp, politiska grupp eller funktionsdugliga/odugliga) bara på basen av det så är det väl precis vad du är?
Skiljer du ut en person för dennes personliga egenskap (såsom att personen inte har lärt sig en sak ännu, inte är intresserad av sådant, inte har de fysiska förutsättningarna för att utföra en uppgift) är du inte längre på gränsen till att vara rasistisk, men du får akta dig för att vara kränkande mot just denna individ istället (för vem är du egentligen att säga att personen med bara en arm inte kan klättra?).
Det är en balansgång, jag håller med om det, men jag vill försöka ge några riktlinjer som JAG tycker är bra:
Eller såhär; jag har träffat finländska män som är alkoholister och hatar att dansa -så med andra ord är alla finländska män alkoholister som vägrar att dansa.
Jag har träffat afrikanska män som älskar att dansa och ler mycket -så alla män från Afrika glada dansande killar.
Jag känner finländare som stulit -så alla finländare stjäl.
Jag känner inte en enda utlänning som stulit -så inga utlänningar stjäl.
Låter något av detdär rätt?
Nej trodde väl det, låt mig se om jag kan ändra på dem...
Jag har träffat finländska män som är alkoholister och hört om utländska män som är det -så det finns alkoholister inom båda grupperna.
Jag har träffat afrikanska män som älskar att dansa och jag har träffat finska män som älskar att dansa -så en del människor älskar att dansa. Och alla kan vara glada.
Jag känner finländare som stulit och som inte stulit, precis som jag hört talas om utlänningar som stjäl och känner utlänningar som inte stjäl -så det finns kriminella inom båda grupperna.
Varför är det så svårt nu att bara se en människa för den hen är? Istället för att blanda in kusinens svågers mellanbarns styvmamma i bilden? Eller någon som inte ens hör till samma släkt.
Och du som inte tycker om utlänningar, du vet väl att du också är från början en afrikan?
Och det är bevisat. Den första människan (Lucy) hittades i Afrika, och därifrån har vi spritt oss över världen -och evolutionen har gjort så vi anpassats till de väderförhållanden på orten (svagare UVstrålning ger ljusare hud eftersom det inte behövs lika mycket pigment för att skydda oss mot dess skadliga inverkan tex) och naturomgivningar.
När ska man kunna acceptera det och bara sluta dra alla över en kam och tro en grupp skulle vara bättre än en annan. Kan vi inte bara lära oss av varandra istället?
Har ni hört detta förr? Säger ni det själva? Varför? Om du gör åtskillnad mellan individer som inte tillhör samma grupp som dig (oavsett om det då är samma religionsgruppering, hudfärgsgrupp, politiska grupp eller funktionsdugliga/odugliga) bara på basen av det så är det väl precis vad du är?
Skiljer du ut en person för dennes personliga egenskap (såsom att personen inte har lärt sig en sak ännu, inte är intresserad av sådant, inte har de fysiska förutsättningarna för att utföra en uppgift) är du inte längre på gränsen till att vara rasistisk, men du får akta dig för att vara kränkande mot just denna individ istället (för vem är du egentligen att säga att personen med bara en arm inte kan klättra?).
Det är en balansgång, jag håller med om det, men jag vill försöka ge några riktlinjer som JAG tycker är bra:
- uttala dig inte om sådant du egentligen inte vet något om (du har aldrig diskuterat med dem, du har aldrig läst deras trossatser, varför ska du då säga hur du anser/tror de lever?)
- fråga först, diskutera sen, bilda dig en uppfattning till sist (numera tycker jag alla bildar sig en uppfattning utan att ha yttrat ett ord åt personen eller gett de en chans att förklara sina handlingar)
- en okänd är en vän du inte lärt känna än (trots allt skit som händer i världen, låt din första tanke vara att den andra är en bra människa med goda avsikter osv)
- inse att det finns rötägg inom alla grupperingar i hela världen (det finns purfinska kriminella i Finland precis som det finns utländska kriminella, varför ska du bara kommentera de utländska?)
- inse att det inte behöver vara de som BOR i landet som gör brotten (alla har vi hört om "turister" som gör stöldräder över gränserna, varför skulle det bara vara de som bor närmast gränsen som sysslar med sådant?)
- de försöker förändra vår finska kultur (och vad menar du med finsk kultur? Vet du att julgranen är ett tyskt påhitt, Lucia ett italienskt, kräftskiva svenskt, mors dag brittiskt, fars dag amerikanskt...) och vägrar anpassa sig till våra lagar och regler/normer (no offense, men inte ens jag rättar mig efter eller tycker om allt som hör till vårt land)
- shit happens, to everybody by everybody (jaha, dendär mörkhyade stal din väska, så nu håller du hårt i väskan varje gång du ser en mörkhyad -men holy crap(!) nu sprang en vitare än vit person iväg med din väska då du höll i lite lösare efter att ha gått förbi dendär mörkhyade)
Eller såhär; jag har träffat finländska män som är alkoholister och hatar att dansa -så med andra ord är alla finländska män alkoholister som vägrar att dansa.
Jag har träffat afrikanska män som älskar att dansa och ler mycket -så alla män från Afrika glada dansande killar.
Jag känner finländare som stulit -så alla finländare stjäl.
Jag känner inte en enda utlänning som stulit -så inga utlänningar stjäl.
Låter något av detdär rätt?
Nej trodde väl det, låt mig se om jag kan ändra på dem...
Jag har träffat finländska män som är alkoholister och hört om utländska män som är det -så det finns alkoholister inom båda grupperna.
Jag har träffat afrikanska män som älskar att dansa och jag har träffat finska män som älskar att dansa -så en del människor älskar att dansa. Och alla kan vara glada.
Jag känner finländare som stulit och som inte stulit, precis som jag hört talas om utlänningar som stjäl och känner utlänningar som inte stjäl -så det finns kriminella inom båda grupperna.
Varför är det så svårt nu att bara se en människa för den hen är? Istället för att blanda in kusinens svågers mellanbarns styvmamma i bilden? Eller någon som inte ens hör till samma släkt.
Och du som inte tycker om utlänningar, du vet väl att du också är från början en afrikan?
Och det är bevisat. Den första människan (Lucy) hittades i Afrika, och därifrån har vi spritt oss över världen -och evolutionen har gjort så vi anpassats till de väderförhållanden på orten (svagare UVstrålning ger ljusare hud eftersom det inte behövs lika mycket pigment för att skydda oss mot dess skadliga inverkan tex) och naturomgivningar.
När ska man kunna acceptera det och bara sluta dra alla över en kam och tro en grupp skulle vara bättre än en annan. Kan vi inte bara lära oss av varandra istället?
tisdag 14 april 2015
Och visst stämmer det! Har man kameran eller telefonen framme så missar man mycket av vad som händer runt omkring en. Man borde egentligen ha en kamera på huvudet som tar bild nu som då, skulle bli ganska intressant bildserie det tror jag.
Nu ska jag ju bara beställa foton från 2013-2014 och låter helt bli bilder från 2015 ännu. Varför? För att lättare veta varifrån jag ska fortsätta nästa gång jag beställer bilder i mängd och massor! Fick idag också ta fram Viggos fotoalbum och se efter vilken bild som var sist i det och sen söka efter denna bild i albumet på facebook för att veta varifrån jag skulle fortsätta välja. Nåja, tror inte han misstycker fast någon bild råkar komma två gånger heller.
För Nina blir det nu de allra första bilderna av henne, synd och skam men jag har inte fotat henne som bebis lika mycket som Viggo. Och inte en enda "magbild" har jag från då jag väntade henne. Men har förstått det är så för de flesta med flera barn, varje barn blir lite mindre fotat -eller bara fotat tillsammans med syskonet/n. För bilder av Viggo och Nina tillsammans har jag i mängder! Tack och lov. Men ska bli härligt att få riktiga foton snart, det är inte samma sak att bläddra på datorn som i ett riktigt album.
Viggo älskar också att titta på sina bilder i sitt album. Och vem gör inte det? Började faktiskt sakna mina egna fotoalbum nu, men de är i säkert förvar hos mina föräldrar i mitt barndomshem ännu.
Nåja, nu är Ifolor halvvägs med mina 440st foton! Snaart får jag välja storlek osv och skicka iväg beställningen! Råka ju sig så bra att de bara 0,09€/st just nu dessutom så blir ju inte ens dyrt!
måndag 13 april 2015
Går runt i huvudet
av allt som jag ska hålla reda på denhär månaden!
Deadlines i skolan varje söndag och några onsdagar också.
Tre kurskvällar via Medborgarinstitutet (om örter och om jättekyrkorna).
På söndag till Swingeling med de andra Österbottniska Bamsefamiljerna.
Dagis tre dagar i veckan, halv dag.
Talterapi åt Viggo ungefär två gånger i veckan från och med nästa vecka.
Ett "samarbetsmöte" om Viggo en dag.
Oså en hel del annat smått och gott.
Nåja, vad ska jag inte lyckas med allting. Får skriva upp vartefter på veckoschemat så jag ser det varje måndag.
Ibland skulle det vara skönt med en extra hjärna, eller ett minneskort eller något som hjälper en komma ihåg då hjärnkontoret strejkar.
Nåja, har fått handlat vår/sommarkläder åt barnen så så långt allt väl. Jag har varit i god tid med de tre första deadlines. Bara ti dona på vidare.
Och eftersom jag var så långsam med att publicera detta inlägg så hinner jag skriva lite mera i det!
Har hunnit vara på Bamseträffen vid Swingeling redan och mina barn älskade det, var också tacksamt att den ena mammans tonåringar följde med som hjälp (att hålla koll på barnen alltså) så man inte behövde oroa sig. Viggo försökte ju förstås spring ut en gång så men fångades upp av en av tjejerna.
Hoppas i vilket fall som helst att det snart blir igen något för oss att fara på, har nog blivit så duktiga på allting där!
Och så kan jag berätt att jag har börjat (såde smått) med GeoCaching! Riktigt kul, om man nu skulle hitta dedär gömmorna! Är två nu som jag inte velat ta och skriva i för att jag inte varit tillräckligt lång för att ta dem, och idag fick jag mail att jag troligen kommer att bli borttagen som en som hittat dem eftersom jag inte skrivit in namnet. Suck, varför ska de lägga dem så man måste ha med en stege eller liknande om man är kort då?? Nåja, får diskutera med gubben om han kan fara och skriva bådas i dem då istället... Hoppas det inte blir nå många fler av den sorten...!
Fick inlämnat en skoluppgift just, så det fortsätter ti gå framåt på den fronten också nujust som tur. Bara att hoppas man hinner alla deadlines och på torsdag blir det finskatent. Gulp...
Och eftersom jag var så långsam med att publicera detta inlägg så hinner jag skriva lite mera i det!
Har hunnit vara på Bamseträffen vid Swingeling redan och mina barn älskade det, var också tacksamt att den ena mammans tonåringar följde med som hjälp (att hålla koll på barnen alltså) så man inte behövde oroa sig. Viggo försökte ju förstås spring ut en gång så men fångades upp av en av tjejerna.
Hoppas i vilket fall som helst att det snart blir igen något för oss att fara på, har nog blivit så duktiga på allting där!
Och så kan jag berätt att jag har börjat (såde smått) med GeoCaching! Riktigt kul, om man nu skulle hitta dedär gömmorna! Är två nu som jag inte velat ta och skriva i för att jag inte varit tillräckligt lång för att ta dem, och idag fick jag mail att jag troligen kommer att bli borttagen som en som hittat dem eftersom jag inte skrivit in namnet. Suck, varför ska de lägga dem så man måste ha med en stege eller liknande om man är kort då?? Nåja, får diskutera med gubben om han kan fara och skriva bådas i dem då istället... Hoppas det inte blir nå många fler av den sorten...!
Fick inlämnat en skoluppgift just, så det fortsätter ti gå framåt på den fronten också nujust som tur. Bara att hoppas man hinner alla deadlines och på torsdag blir det finskatent. Gulp...
fredag 27 mars 2015
Light It Up Blue
Den andra april infaller "Dagen för Autism Medvetenhet" (fritt översatt från "World Autism Awareness Day"). Jag har skapat ett evenemang på Facebook som jag ju hoppas att så många som möjligt ska delta i (även andra än finländare fast det står "Finland") med att bära blåa kläder eller tända blåa lampor i byggnader/på gården.
Blått har blivit autismens färg (troligen för att det är en lugnande färg) på modell från amerika och där är redan Light It Up Blue en stor grej med bland annat Empire State Building och andra offentliga byggnader som lysts upp med blått denna dag.
Jag förväntar mig ju inte att det ska bli lika stor sak av det här i Finland, men visst vore det härligt om det blev? Men kanske om några år.
För de som vill veta mera om autism föreslår jag att läsa tex 1177 Vårdguiden och surfa runt på Autismföreningen i Finlands hemsida
I vilket fall som helst så hoppas jag att ni kommer att stödja oss med att bära blått denna dag. Eller tiome tända nå blåa lampor. Och snälla sprid "ryktet" vidare, inte behöver ni vara specialister för att uppmärksamma att autistiska personer finns, inte behöver ni vara anhörig eller i jobb bland autistiska heller. Autistiska personer har ingen synlig indikation på sitt tillstånd, de ser ut som alla andra, men vardagen är ändå en kamp för dem (kanske mera just för att de inte syns lika tydligt som en del andra störningar och därför ofta blir felbemötta). Mera synlighet och information om det är enda sättet att motarbeta detta.
Blått har blivit autismens färg (troligen för att det är en lugnande färg) på modell från amerika och där är redan Light It Up Blue en stor grej med bland annat Empire State Building och andra offentliga byggnader som lysts upp med blått denna dag.
Jag förväntar mig ju inte att det ska bli lika stor sak av det här i Finland, men visst vore det härligt om det blev? Men kanske om några år.
För de som vill veta mera om autism föreslår jag att läsa tex 1177 Vårdguiden och surfa runt på Autismföreningen i Finlands hemsida
I vilket fall som helst så hoppas jag att ni kommer att stödja oss med att bära blått denna dag. Eller tiome tända nå blåa lampor. Och snälla sprid "ryktet" vidare, inte behöver ni vara specialister för att uppmärksamma att autistiska personer finns, inte behöver ni vara anhörig eller i jobb bland autistiska heller. Autistiska personer har ingen synlig indikation på sitt tillstånd, de ser ut som alla andra, men vardagen är ändå en kamp för dem (kanske mera just för att de inte syns lika tydligt som en del andra störningar och därför ofta blir felbemötta). Mera synlighet och information om det är enda sättet att motarbeta detta.
torsdag 19 mars 2015
Löpning på gång!
I måndags var jag på årets första löprunda, blev 6 km på 45minuter (ungefär). Var jätteskönt att vara ut och springa på morgonen och ska försöka få in det två gånger i veckan åtminstone på morgonen (måndagar och fredagar, så imorgon ska jag igen).
Dessutom har jag vunnit 4 biljetter till The Color Run Helsinki (The Color Run, also known as the Happiest 5k on the Planet, is a unique paint race that celebrates healthiness, happiness and individuality. Now the single largest event series in the world, The Color Run has exploded since our debut event. We have more than tripled our growth, hosting more than 300 events in 50+ countries in 2014.) i juni.
Ser verkligen fram emot det men väntar ännu på att få beställt biljetterna, de är väldigt långsamma inom kundresponsen tyvärr.
I vilket fall som helst blir det ett bra löpår iår har jag på känn med en hel del evenemang och träningar!
Dessutom har jag vunnit 4 biljetter till The Color Run Helsinki (The Color Run, also known as the Happiest 5k on the Planet, is a unique paint race that celebrates healthiness, happiness and individuality. Now the single largest event series in the world, The Color Run has exploded since our debut event. We have more than tripled our growth, hosting more than 300 events in 50+ countries in 2014.) i juni.
Ser verkligen fram emot det men väntar ännu på att få beställt biljetterna, de är väldigt långsamma inom kundresponsen tyvärr.
I vilket fall som helst blir det ett bra löpår iår har jag på känn med en hel del evenemang och träningar!
Studieupdate
Var ner till Åbo förra veckan och träffade lärarinnan min, så nu har jag valt långt- och kort biämne (religionsvetenskap och social- och kulturantropologi) och gått igenom annat som jag behöver till mina studier.
Språkkurserna och kommunikationskurserna kan jag som tur avlägga i Vasa (har redan anmält mig till finskan). Snart börjar också en kurs helt över nätet som jag ska delta i (är anmäld redan). Så sakta men säkert får jag mer och mer grepp om studierna och kommer mig framåt -men inte går det ju lika fort som om jag skulle vara på skolans föreläsningar osv.
Men det behöver inte gå så fort heller, inte om man frågar mig åtminstone. Jag har ändå avstängt studiestödet så har ingen press därifrån heller att hålla en viss takt.
Nåja, men då jag ändå var i Åbo passade jag ju förstås på och träffade min bror med familj. Underbart som vanligt att vara med dem, och lilla fadderbarnet mitt hade växt så mycket sedan julen! En riktig guldklimp har hon också blivit.
Annat smått och gott då? Nya glasögon har jag som gör mig totalt vimmelkantig då brytningen är annorlunda än vad jag är van med (alltså felaktiga utan glasögon) men småningom ska jag väl vänja mig med det.
Vunnit biljetter till The Color Run Helsinki i Juni! Åt mig och tre vänner. Ska bli kul och intressant!
Nu ska ja se på AGT (Americas Got Talent) och sen blir det natt.
Imorgon är de i dagis, betyder att jag ska ta en länk på morgonen och sedan antingen studera eller städa -eller båda om jag hinner.
Språkkurserna och kommunikationskurserna kan jag som tur avlägga i Vasa (har redan anmält mig till finskan). Snart börjar också en kurs helt över nätet som jag ska delta i (är anmäld redan). Så sakta men säkert får jag mer och mer grepp om studierna och kommer mig framåt -men inte går det ju lika fort som om jag skulle vara på skolans föreläsningar osv.
Men det behöver inte gå så fort heller, inte om man frågar mig åtminstone. Jag har ändå avstängt studiestödet så har ingen press därifrån heller att hålla en viss takt.
Nåja, men då jag ändå var i Åbo passade jag ju förstås på och träffade min bror med familj. Underbart som vanligt att vara med dem, och lilla fadderbarnet mitt hade växt så mycket sedan julen! En riktig guldklimp har hon också blivit.
Annat smått och gott då? Nya glasögon har jag som gör mig totalt vimmelkantig då brytningen är annorlunda än vad jag är van med (alltså felaktiga utan glasögon) men småningom ska jag väl vänja mig med det.
Vunnit biljetter till The Color Run Helsinki i Juni! Åt mig och tre vänner. Ska bli kul och intressant!
Nu ska ja se på AGT (Americas Got Talent) och sen blir det natt.
Imorgon är de i dagis, betyder att jag ska ta en länk på morgonen och sedan antingen studera eller städa -eller båda om jag hinner.
tisdag 24 februari 2015
Jag vill jag vill!
Jag vill ut och springa, men hinner aldrig. Trottoaren har varit så gott som isfri en längre tid nu så vill verkligen ta på mig motionskläderna och joggingskorna och sticka iväg -men man ska ju ha någon som sköter, alternativt ha dem i dagis då också. Vilket ju inte är så lätt då de först var sjuka ett par veckor och det nu blev sportlov. Oså kommer de ju ti bli ändrade tider i dagis nu också.
Men, vad ska jag inte få in det bara jag börjar på och de börjar vara i dagis och jag får nå rutiner på det nya.
Har åtminstone lyckats vara utan extra socker så gott som hela månaden! Måste erkänna att det någon gång slunkit ner ett kex eller liknande då jag inte tänkt mig för.
Likaså skräpmat har jag varit utan (bortsett från då de hade kräksjukan och jag inte åt nå på hela dan, for med dem till sjukhuset -rädd de inte fick tillräckligt med vätska- och min mor var snäll och kom med en Hesburgermåltid så jag fick nå energi så jag orkade hem). Hemlagad mat och inga mikrohamburgare/pizzor eller andra pizzor heller! Hoppas verkligen det ska synas på invägningen sista februari.
Men träningen har som sagt lämnat, även denhär utmaningen jag skulle vara med i (jag var ju också sjuk i två veckor och avslutade med kräksjukan så). Men nya tag i mars! Har två månader på mig att träna till Väriestejuoksu och idag skrev jag upp alla springevenemang MyNextRun hade listat för resten av året (förutom maratonloppen eftersom jag inte är i form för ett sådant ännu). Bara att börja välja och vraka nudå vilka man ska och inte ska delta i.
Men, vad ska jag inte få in det bara jag börjar på och de börjar vara i dagis och jag får nå rutiner på det nya.
Har åtminstone lyckats vara utan extra socker så gott som hela månaden! Måste erkänna att det någon gång slunkit ner ett kex eller liknande då jag inte tänkt mig för.
Likaså skräpmat har jag varit utan (bortsett från då de hade kräksjukan och jag inte åt nå på hela dan, for med dem till sjukhuset -rädd de inte fick tillräckligt med vätska- och min mor var snäll och kom med en Hesburgermåltid så jag fick nå energi så jag orkade hem). Hemlagad mat och inga mikrohamburgare/pizzor eller andra pizzor heller! Hoppas verkligen det ska synas på invägningen sista februari.
Men träningen har som sagt lämnat, även denhär utmaningen jag skulle vara med i (jag var ju också sjuk i två veckor och avslutade med kräksjukan så). Men nya tag i mars! Har två månader på mig att träna till Väriestejuoksu och idag skrev jag upp alla springevenemang MyNextRun hade listat för resten av året (förutom maratonloppen eftersom jag inte är i form för ett sådant ännu). Bara att börja välja och vraka nudå vilka man ska och inte ska delta i.
Sensoteket i Vasa
Idag var jag med barnen och deras mormor på FDUVs ordnade Sportlovskul vid Sensoteket i Vasa. Hade aldrig varit till det tidigare men nog hört talas om det via utbildningen bland annat.
Måste säga att det överträffade mina förväntningar! Vita rummet var så mysigt och lugnande. Vattensängen var jätterolig att testa och den upphängda gungan var absolut Viggos favorit. Ja och bubbelröret som ändrade färg då man tryckte på knapparna.
Bollhavet var också populärt för båda om än de skulle ha velat kasta ut alla bollar längs golvet. I det rummet fanns också en intressant "bänk" att trumma på med stora klubbor. Svarta rummet så hade de UV-lampa och en massa då som lyste i det, på väggarna hade de ritat spöken spindlar i nät osv som var lite småläskigt (fast sånt så bryr sig inte Viggo och Nina om än).
Till och med wcn var pyntad med delfinband, discokula osv!
Vi kom dit lite i förtid (hade ätit klart vid Mamas Kitchen så fort, det var utsökt där!) och jag tror det bara var bra så speciellt Viggo fick vänja sig med rummen, sakerna och så först innan det kom 6 till familjer dit. Men han blev bara orolig för tre saker; en boll som då de rullade hade ett konstigt högt ljud (fanns då jag var liten stavar som då man svängde de så lät de såde, minns int vad de hette). Då barnen lade stora rör över ansiktet (det var att man skulle dofta och gissa vad som fanns där, men de såg ju så konstiga ut då ansiktet försvann). Och till sist när vi åt mellanmål och någon borrade med en såndär elborr i någon vägg så det hördes bra dit (både det faktum att han inte såg/visste vad det var och det lite gälla ljudet som de har emellanåt).
Viggo och Nina blev förstås trötta ganska fort, var ju helt nytt för dem och helt nya människor -och inte bara en då heller. Så vi följde inte med till lekparken efteråt utan for hem. Nina somnade innan jag ens hunnit ut ur parkeringen och om än Viggo inte somnade så var han lugn resten av kvällen (tills jag försökte frångå våra rutiner och ge kvällsgröten vid bordet istället för på min säng vid tvn).
Är jätteglad jag kom mig iväg! Både för att de tyckte så om det men också för att jag inte var sjuk i kroppen. Igår flög jag ner för yttertrappan så.
Den är av sten, på skuggsidan av huset och nu då det varit sol men 0grader så har det droppat från taket ner på trappan -och frusit på vartefter. Så det var riktigt ren is på de två sista trappstegen. Jag hade solglasögon x3 i en hand, sovpåse och fotpåse till vagnen i andra. Lyft ut barnen uppe på trappan vid dörren ännu och skulle gå med sakerna till vagnen.
Svisch sa det bara så flög jag! Landade med korsryggen rakt på kanten av ena trappsteget, slog axeln som annars också är sjuk, låret och på något konstigt vis knä. Åtminstone var det dessa ställen som värkte. Som tur slog jag inte huvudet alls, lyckades mirakulöst nog hålla upp det (troligen genom att landa på armbågarna och därför slog jag inte övre ryggen heller). Viggo blev rädd när jag föll, troligen också för att jag började gråta. Tog ordentligt sjukt.
Kändes som om jag låg en evighet och jag hann ring upp åt min pappa, slå nummern till systern och fundera om någon skulle höra mig om jag ropar på hjälp. Men då Viggo var så olycklig så tvingade jag mig till först att börja röra på mig, märkte dådet inte tog så farligt mera så tröstade honom.
Och var dum nog att ändå gå ut och gå med dem i vagnen! Var ju det jag skulle göra så Nina skulle få sova. Fick sota för det sedan då allt började kännas värre och vi var inte ute länge på gården och sprang av oss.
Fick besök av hemhjälpen också, men var bara andra gången hon kom ännu så barnen var inte så brydda i henne och Nina blev riktigt blyg o mammasjuk. Men fick sitt och prat en stund och barnen fick bekanta sig i sakta mak med henne. Småningom blir de nog ordentligt bekanta med henne.
Kan ju åtminstone med säkerhet säga jag inte har osteoporos. Och otroligt nog har jag inte ens blivit blå någonstans! På gott och ont krävs e otroligt mycket för att jag ska få blåmärken.
Nu ska jag strax börja gå och sova (fast klockan bara är lite över 21). Imorgon ska vi på Munterapin så (ja, så måste fundera ut vad jag ska ta med för mat åt Viggo då också).
Tycker sossen och Lindorff kunde skynda på med att ge nå pengar! Månaden tar ju snart slut (Lindorff hade jag betalat en räkning två gånger så ska få tillbaka). Oså vill jag handla mjöl och frön nu medan jag har inspiration till brödbakning. Helst skulle jag vilja baka allt bröd själv och sluta köpa, skulle bli en hel del billigare då.
Måste säga att det överträffade mina förväntningar! Vita rummet var så mysigt och lugnande. Vattensängen var jätterolig att testa och den upphängda gungan var absolut Viggos favorit. Ja och bubbelröret som ändrade färg då man tryckte på knapparna.
Bollhavet var också populärt för båda om än de skulle ha velat kasta ut alla bollar längs golvet. I det rummet fanns också en intressant "bänk" att trumma på med stora klubbor. Svarta rummet så hade de UV-lampa och en massa då som lyste i det, på väggarna hade de ritat spöken spindlar i nät osv som var lite småläskigt (fast sånt så bryr sig inte Viggo och Nina om än).
Till och med wcn var pyntad med delfinband, discokula osv!
Vi kom dit lite i förtid (hade ätit klart vid Mamas Kitchen så fort, det var utsökt där!) och jag tror det bara var bra så speciellt Viggo fick vänja sig med rummen, sakerna och så först innan det kom 6 till familjer dit. Men han blev bara orolig för tre saker; en boll som då de rullade hade ett konstigt högt ljud (fanns då jag var liten stavar som då man svängde de så lät de såde, minns int vad de hette). Då barnen lade stora rör över ansiktet (det var att man skulle dofta och gissa vad som fanns där, men de såg ju så konstiga ut då ansiktet försvann). Och till sist när vi åt mellanmål och någon borrade med en såndär elborr i någon vägg så det hördes bra dit (både det faktum att han inte såg/visste vad det var och det lite gälla ljudet som de har emellanåt).
Viggo och Nina blev förstås trötta ganska fort, var ju helt nytt för dem och helt nya människor -och inte bara en då heller. Så vi följde inte med till lekparken efteråt utan for hem. Nina somnade innan jag ens hunnit ut ur parkeringen och om än Viggo inte somnade så var han lugn resten av kvällen (tills jag försökte frångå våra rutiner och ge kvällsgröten vid bordet istället för på min säng vid tvn).
Är jätteglad jag kom mig iväg! Både för att de tyckte så om det men också för att jag inte var sjuk i kroppen. Igår flög jag ner för yttertrappan så.
Den är av sten, på skuggsidan av huset och nu då det varit sol men 0grader så har det droppat från taket ner på trappan -och frusit på vartefter. Så det var riktigt ren is på de två sista trappstegen. Jag hade solglasögon x3 i en hand, sovpåse och fotpåse till vagnen i andra. Lyft ut barnen uppe på trappan vid dörren ännu och skulle gå med sakerna till vagnen.
Svisch sa det bara så flög jag! Landade med korsryggen rakt på kanten av ena trappsteget, slog axeln som annars också är sjuk, låret och på något konstigt vis knä. Åtminstone var det dessa ställen som värkte. Som tur slog jag inte huvudet alls, lyckades mirakulöst nog hålla upp det (troligen genom att landa på armbågarna och därför slog jag inte övre ryggen heller). Viggo blev rädd när jag föll, troligen också för att jag började gråta. Tog ordentligt sjukt.
Kändes som om jag låg en evighet och jag hann ring upp åt min pappa, slå nummern till systern och fundera om någon skulle höra mig om jag ropar på hjälp. Men då Viggo var så olycklig så tvingade jag mig till först att börja röra på mig, märkte dådet inte tog så farligt mera så tröstade honom.
Och var dum nog att ändå gå ut och gå med dem i vagnen! Var ju det jag skulle göra så Nina skulle få sova. Fick sota för det sedan då allt började kännas värre och vi var inte ute länge på gården och sprang av oss.
Fick besök av hemhjälpen också, men var bara andra gången hon kom ännu så barnen var inte så brydda i henne och Nina blev riktigt blyg o mammasjuk. Men fick sitt och prat en stund och barnen fick bekanta sig i sakta mak med henne. Småningom blir de nog ordentligt bekanta med henne.
Kan ju åtminstone med säkerhet säga jag inte har osteoporos. Och otroligt nog har jag inte ens blivit blå någonstans! På gott och ont krävs e otroligt mycket för att jag ska få blåmärken.
Nu ska jag strax börja gå och sova (fast klockan bara är lite över 21). Imorgon ska vi på Munterapin så (ja, så måste fundera ut vad jag ska ta med för mat åt Viggo då också).
Tycker sossen och Lindorff kunde skynda på med att ge nå pengar! Månaden tar ju snart slut (Lindorff hade jag betalat en räkning två gånger så ska få tillbaka). Oså vill jag handla mjöl och frön nu medan jag har inspiration till brödbakning. Helst skulle jag vilja baka allt bröd själv och sluta köpa, skulle bli en hel del billigare då.
torsdag 19 februari 2015
Nightmare on Elm Street 1-7 +2
So there is 7 old movies + "Freddy vs Jason" and the new "A nightmare on elm street" from 21th century. Ofcourse the older and more original -the beter. Although I saw the newest first before my boyfriend bought the complete set I think the first one was the best.
But old horrormovies often are beter than the new ones. More thrilling back then and not as much blood and guts all over. But they were all good, in their own ways! Ofcourse some of them had more entertaining value cause of the fact they weren't so good -but that also made them a bit beter!
Anyway, it is a classic! A must see for almost everyone -especially if you like horrormovies!
Senaste nytt
Med tanke på att det är över en månad sedan jag skrev senast börjar det vara dags för en uppdatering över vårt liv tror jag.
Om vi börjar med Nina, hon leker vidare som vanligt, älskar att säga NÄ och MAMMA (och pratar strunt hela tiden annars däremellan, med eller utan napp i munnen). Ska absolut ha egen sked och äter delvis själv, älskar att sitta och ät mina brödkanter/knäckebröd på morgonen med mig. Trivs bra på dagis numera och inget emot att lämna dit, sover en gång/dag och har blivit bra på att gå utomhus också nu. Börjar få mycket egen vilja med det mesta, och använder tekniken "benlös" då hon inte får som hon vill -särskilt om jag lyfter bort henne från tex diskhon eller mathyllan.
Så vidare till Viggo. Äntligen blivit beslutat att han får personlig assistent till daghemmet, men i samband med det ändras tiderna till 3x halv dag/vecka. Han har lärt sig stödtecknen för MAT/ÄTA, TÖRSTIG, SOVA/VILA och nyaste HUNGRIG -men han gör ju dem på egen "dialekt". Får fortsatt ergoterapi och talterapi. Ögonkontakt, klä av/på ytterkläder och koncentration är ledorden nujust där. Munterapi har vi haft 1 gång och ska på sportlovet igen, gick helt ok senast -mest diskussion då och utvärdering varifrån vi ska börja. Fortfarande så glad och kramsjuk, och gillar att ligga stunder och bara vila mitt emot mig och se i ögonen leende (främst då lillasyster sover under dagen). Största problemet är fortfarande att han vill springa ut på vägen så fort han hinner/kan och bilarna här kör hårt (trots att nästan varje hus har upp "Lekande barn" vid vägen). Har lämnat in förfrågan om kommunal hjälp att få staket/grind.
Och om något ska sägas om mig då... donar på. Avbröt studiestödet nu då jag inte får tillräckligt med studiepoäng. Var på Manic Run i början av månaden (mer om det på träningsbloggen). Ska småningom få nya glasögon, beställde dem i veckan från instrumentarium. Har blivit erbjuden hemhjälp ca 1gg/vecka, exakt vad som görs varieras från gång till gång enligt behov. Kommit av mig med träningen igen men hoppas få mera energi bara vägarna blir bättre att färdas på (läs; springbara). Längtar efter våren. Försöker vårda kärleken så gott det går då jag alltid nu som då flippar på mig själv -som tur har han redan insett hur vimsigt mitt huvud är. Håller på och ändrar mina kostvanor, mindre socker och fett och dålig mat till bättre saker -går helt okej då jag tar små steg i taget och inte förbjuder helt något heller.
Och om oss alla tre; vi hade flunssa med feber i två veckor och avslutade det med magsjukan (alla tre, då var jag otroligt tacksam och lycklig att mommo och moffa fanns nära som kunde rycka ut och sköta i växelvis -men förstås fick ju de det genast efteråt då). Hoppas nudå att vi har haft vår sjukdomsperiod för, åtminstone, hela våren -om int året.
Vi heter alla samma sak i efternamn numera. M.N., V.N. och N.N. skönt då det blir mindre missförstånd och funderingar vid vårdtillfällen etc nu då ("Är du V.Bs mamma? Jaha ja ni har olika efternamn, koppla inte ihop er till först..."). Skönt!
Så, idag, gick vi med i Bamsegruppen och FDUV. Så får fara på första träffen nästa vecka redan. Hoppas Viggo ska tycka om det, blir till Sensoteket i Vasa -något som jag redan tidigare funderat skulle kunna vara något för Viggo. Och pulkabacken efteråt troligen!
Men det är väl allt just nu, ska skriva en kort recension om Freddy Krueger-filmerna också på den bloggen nu då jag sett alla med gubben.
Om vi börjar med Nina, hon leker vidare som vanligt, älskar att säga NÄ och MAMMA (och pratar strunt hela tiden annars däremellan, med eller utan napp i munnen). Ska absolut ha egen sked och äter delvis själv, älskar att sitta och ät mina brödkanter/knäckebröd på morgonen med mig. Trivs bra på dagis numera och inget emot att lämna dit, sover en gång/dag och har blivit bra på att gå utomhus också nu. Börjar få mycket egen vilja med det mesta, och använder tekniken "benlös" då hon inte får som hon vill -särskilt om jag lyfter bort henne från tex diskhon eller mathyllan.
Så vidare till Viggo. Äntligen blivit beslutat att han får personlig assistent till daghemmet, men i samband med det ändras tiderna till 3x halv dag/vecka. Han har lärt sig stödtecknen för MAT/ÄTA, TÖRSTIG, SOVA/VILA och nyaste HUNGRIG -men han gör ju dem på egen "dialekt". Får fortsatt ergoterapi och talterapi. Ögonkontakt, klä av/på ytterkläder och koncentration är ledorden nujust där. Munterapi har vi haft 1 gång och ska på sportlovet igen, gick helt ok senast -mest diskussion då och utvärdering varifrån vi ska börja. Fortfarande så glad och kramsjuk, och gillar att ligga stunder och bara vila mitt emot mig och se i ögonen leende (främst då lillasyster sover under dagen). Största problemet är fortfarande att han vill springa ut på vägen så fort han hinner/kan och bilarna här kör hårt (trots att nästan varje hus har upp "Lekande barn" vid vägen). Har lämnat in förfrågan om kommunal hjälp att få staket/grind.
Och om något ska sägas om mig då... donar på. Avbröt studiestödet nu då jag inte får tillräckligt med studiepoäng. Var på Manic Run i början av månaden (mer om det på träningsbloggen). Ska småningom få nya glasögon, beställde dem i veckan från instrumentarium. Har blivit erbjuden hemhjälp ca 1gg/vecka, exakt vad som görs varieras från gång till gång enligt behov. Kommit av mig med träningen igen men hoppas få mera energi bara vägarna blir bättre att färdas på (läs; springbara). Längtar efter våren. Försöker vårda kärleken så gott det går då jag alltid nu som då flippar på mig själv -som tur har han redan insett hur vimsigt mitt huvud är. Håller på och ändrar mina kostvanor, mindre socker och fett och dålig mat till bättre saker -går helt okej då jag tar små steg i taget och inte förbjuder helt något heller.
Och om oss alla tre; vi hade flunssa med feber i två veckor och avslutade det med magsjukan (alla tre, då var jag otroligt tacksam och lycklig att mommo och moffa fanns nära som kunde rycka ut och sköta i växelvis -men förstås fick ju de det genast efteråt då). Hoppas nudå att vi har haft vår sjukdomsperiod för, åtminstone, hela våren -om int året.
Vi heter alla samma sak i efternamn numera. M.N., V.N. och N.N. skönt då det blir mindre missförstånd och funderingar vid vårdtillfällen etc nu då ("Är du V.Bs mamma? Jaha ja ni har olika efternamn, koppla inte ihop er till först..."). Skönt!
Så, idag, gick vi med i Bamsegruppen och FDUV. Så får fara på första träffen nästa vecka redan. Hoppas Viggo ska tycka om det, blir till Sensoteket i Vasa -något som jag redan tidigare funderat skulle kunna vara något för Viggo. Och pulkabacken efteråt troligen!
Men det är väl allt just nu, ska skriva en kort recension om Freddy Krueger-filmerna också på den bloggen nu då jag sett alla med gubben.
söndag 15 februari 2015
Manic Run @ Seinäjoki Areena 7.2.2015
7.2.2015 var det dags för ett annat evenemang som jag hade väntat väldigt länge på: Manic Run!
Organiserat av funrun.fi så var det första året de turnerade runt med evenemanget i Finland. Tidigare har de bland annat ordnat Väriestejuoksu och Mutajuoksu.
Vi (jag och min vän som också skulle delta) kom i god tid till arenan. Så vi fick i lugn och ro dricka en kopp te först i cafet (vi var båda förkylda). Bra att man hämtade ut deltagararmbandet +tskjortan osv på platsen och inte behövde först hämta det någon annanstans.
Rymliga omklädningsrum, om än de blev fulla sen då alla andra som skulle starta i vår grupp kom. Roligt att se på avstånd en stund på de före oss innan vi fick gå in på området.
Uppvärmning i ca 20minuter, riktit roligt och fotografen hoppa omkring och fotade (men inte en enda bild lades upp där jag syntes, fnyst). Förstås var det väldigt fullt då starten gick till första hindret, en hög uppblåsbar rutschkana. Så de höll koll så inte för många for på samma gång uppåt i den, men smidigt gick det ändå måste jag säga.
De skulle ha behövt liknande kontroll lite senare då man kom till "ilmakäytävä". En "korridor" helt uppblåst, först igenom en fyrkantig öppning, över tre runda "stockar" som var helt onödiga eftersom de endå pressades ner under sig, upp för en "tegelstenstrappa" (alltså stegen såg ut som tegelstenar), ner och upp och ner. Denhär blev smockfull med människor och ni som varit i en hoppborg vet hur det går om någon hoppar bredvid dig som är tyngre än dig -precis, de blir en grop så du trillar dit! Så man föll ti höger o vänster, bakåt o framåt -och min kompis föll helt ut ur hela hindret, landade på fingret som bröts så hon fick gå resten av tiden och undvika alla hinder. Med andra ord tycker jag att dethär borde ha varit första hindret med mera kontroll -och med skyddsnät på sidorna så man inte åtminstone skulle ha fallit ut ur det!
Andra hinder var en UV-tunnel där de spänt upp "laserband" att ta sig igenom (lite väl lätt men annars skoj touch), en till rutschbana, trä A-n att ta sig över (for bara en gång över o sen förbi eftersom de var för höga för mig med knäproblem ti klättra över), en "hall" med stora uppblåsta bollar som staff försöka pressa mot en så man inte skulle ta sig igenom och två olika "trappor" (som tre vinkade L efter varandra, ena med tegelstenstrappor o andra utan).
Man sprang 40minuter så många varv man hann, fick ett gummiband för varenda varv att trä runt handleden. Stämningen var toppen, ravemusik (mer eller mindre) och belysning. Efteråt var det en liten nervarvning/fest i målet och sedan fick man söka sig mot omklädningsrummen. På vägen dit fick man medalj och så fick man lämna in gummibanden mot neonband där det stod "Manic Run ? Laps".
Jag hann springa 5 varv, fick alltså två neonband -ett orange och ett rosa med 2 respektive 3 Laps.
Med sånde tejparmband fick man sedan gratis inträde till Ilona. Ett litet minus tycker jag att det är öppet för andra också, skulle vara kul med en fest för BARA deltagare! Då kan man alltid börja konversationen med att fråga om hindren om inte annat...
Men jag ska absolut fara nästa år igen!
Organiserat av funrun.fi så var det första året de turnerade runt med evenemanget i Finland. Tidigare har de bland annat ordnat Väriestejuoksu och Mutajuoksu.
Vi (jag och min vän som också skulle delta) kom i god tid till arenan. Så vi fick i lugn och ro dricka en kopp te först i cafet (vi var båda förkylda). Bra att man hämtade ut deltagararmbandet +tskjortan osv på platsen och inte behövde först hämta det någon annanstans.
Rymliga omklädningsrum, om än de blev fulla sen då alla andra som skulle starta i vår grupp kom. Roligt att se på avstånd en stund på de före oss innan vi fick gå in på området.
Uppvärmning i ca 20minuter, riktit roligt och fotografen hoppa omkring och fotade (men inte en enda bild lades upp där jag syntes, fnyst). Förstås var det väldigt fullt då starten gick till första hindret, en hög uppblåsbar rutschkana. Så de höll koll så inte för många for på samma gång uppåt i den, men smidigt gick det ändå måste jag säga.
De skulle ha behövt liknande kontroll lite senare då man kom till "ilmakäytävä". En "korridor" helt uppblåst, först igenom en fyrkantig öppning, över tre runda "stockar" som var helt onödiga eftersom de endå pressades ner under sig, upp för en "tegelstenstrappa" (alltså stegen såg ut som tegelstenar), ner och upp och ner. Denhär blev smockfull med människor och ni som varit i en hoppborg vet hur det går om någon hoppar bredvid dig som är tyngre än dig -precis, de blir en grop så du trillar dit! Så man föll ti höger o vänster, bakåt o framåt -och min kompis föll helt ut ur hela hindret, landade på fingret som bröts så hon fick gå resten av tiden och undvika alla hinder. Med andra ord tycker jag att dethär borde ha varit första hindret med mera kontroll -och med skyddsnät på sidorna så man inte åtminstone skulle ha fallit ut ur det!
Andra hinder var en UV-tunnel där de spänt upp "laserband" att ta sig igenom (lite väl lätt men annars skoj touch), en till rutschbana, trä A-n att ta sig över (for bara en gång över o sen förbi eftersom de var för höga för mig med knäproblem ti klättra över), en "hall" med stora uppblåsta bollar som staff försöka pressa mot en så man inte skulle ta sig igenom och två olika "trappor" (som tre vinkade L efter varandra, ena med tegelstenstrappor o andra utan).
Man sprang 40minuter så många varv man hann, fick ett gummiband för varenda varv att trä runt handleden. Stämningen var toppen, ravemusik (mer eller mindre) och belysning. Efteråt var det en liten nervarvning/fest i målet och sedan fick man söka sig mot omklädningsrummen. På vägen dit fick man medalj och så fick man lämna in gummibanden mot neonband där det stod "Manic Run ? Laps".
Jag hann springa 5 varv, fick alltså två neonband -ett orange och ett rosa med 2 respektive 3 Laps.
Med sånde tejparmband fick man sedan gratis inträde till Ilona. Ett litet minus tycker jag att det är öppet för andra också, skulle vara kul med en fest för BARA deltagare! Då kan man alltid börja konversationen med att fråga om hindren om inte annat...
Men jag ska absolut fara nästa år igen!
lördag 17 januari 2015
Fitness & Dance Event @ Norrvalla
Har nu deltagit i Norrvallas evenemang Fitness & Dance Event. Så tänkte jag skulle berätta sådär kort vad jag tyckte och gjorde.
Dagen började kl 8.15 med att få sin Goodiebag (innehöll lite reklam, 2 olika whey prov, 1 prov liniment, en Memira drickflaska, ett par sockor (strl 42-45 så passar inte mig med 36) med texten Get fit or die trying, en nyckelhalsband med samma text, en proteinbar (caramell and penuts, gav bort min då halsen bruk klia av nötter) samt fick man välja mellan ett bröd eller en shaker med texten Get fit or die trying) och anmäla sig till de pass som hade begränsat med utrymme (tex vattenjumpan).
Första passet var Uppvärmning och gemensamt för alla, väldigt kul och några parövningar också (så jag som kom utan kompis fick öva med någon annan men det gick bra också). Sedan fortsatte jag med mitt älskade BodyCombat och fick upp flåset riktigt ordentligt!
Så det var skönt att fara på Vattenjumpa (eller Aquafit hette det) sedan, fast det var tungt också så var det skönt i vattnet.
Matpaus, laxfrestelse, sallad, ris, broiler med sås och till efterrätt kaffe/te med äppel-kanelkräm och vispgrädde med vanilj (fick så lov och ta två gånger efterrätt, det var såå gott).
Fortsatte med Inner Strength, trångt då vi va i ett mindre rum men helt najs, sedan Poledancing -men jag klarade bara av en grej eftersom mina armar var så trötta redan vid det laget så orkade inte hålla mig uppe eller i stången ordentligt.
Poledancing var nog riktit kul och vissa var suveräna på det fast de inte hade gjort det förr. Synd bara att vi var så många som fick turas om på de olika stångren så vi hann inte med så mycket.
Efteråt var det Shbam som gällde, skoj att få dansa lite mera och ha attityd.
Och sedan kom mördarpasset! Martin Lidberg drog Funktionell styrketräning... Vilken maskin! Väldigt många parövningar med honom också men var kul. Och som sagt tungt. Så funderade jag skulle ge upp och fara hem efter hans timme men beslöt mig för att pröva på Barre Move (som hade finlandspremiär idag, imorgon utbildas det instruktörer vid Norrvalla i det). Det va väl helt skoj men som sagt, vi började alla vara så slut då så hon tyckte vi såg väldigt sammanbitna ut.
Skippade BodyBalance och for hem. Ska nu ta en skön dusch och stretcha benen lite mer. Det är åtminstone dem det känns mest i, får ju se var träningsvärken känns imorgon...
Det var några utställare också på plats, Active Family, Life (hälsoboden), Crossfit150, Nutrition, Mammabootcamp, Bailamama och Nike (o nå som jag inte minns namnet på).
Life hade smakprov på nå "gräsdryck" som innehöll mycket mineraler och på kokosolja (sådär bara så var oljan hemsk!). Nutrition på proteinbars (och jag tyckte de två jag smakade var hemska, men andra sade de var goda så antingen är det jag som är kräsen/ovan antagligen med dem).
Allting var bra men eftersom jag prioriterade att pröva på olika träningsklasser missade jag ju alla föreläsningar, så mitt minus är att de ordande föreläsningar på samma gång man tränade! Troligen för att det säkert fanns de som inte var intresserade heller av föreläsningarna och alla skulle ju inte rymts in, men hellre skulle de ha haft tex i idrottshallen föreläsningarna då och man skulle själv ha gått efter och fört bort sin stol efteråt.
Tycker jag personligen. Så skulle man ha fått ut allt av dagen, och de som inte velat lyssna kunde fått fara till gymmet eller och simma tex.
Dagen började kl 8.15 med att få sin Goodiebag (innehöll lite reklam, 2 olika whey prov, 1 prov liniment, en Memira drickflaska, ett par sockor (strl 42-45 så passar inte mig med 36) med texten Get fit or die trying, en nyckelhalsband med samma text, en proteinbar (caramell and penuts, gav bort min då halsen bruk klia av nötter) samt fick man välja mellan ett bröd eller en shaker med texten Get fit or die trying) och anmäla sig till de pass som hade begränsat med utrymme (tex vattenjumpan).
Första passet var Uppvärmning och gemensamt för alla, väldigt kul och några parövningar också (så jag som kom utan kompis fick öva med någon annan men det gick bra också). Sedan fortsatte jag med mitt älskade BodyCombat och fick upp flåset riktigt ordentligt!
Så det var skönt att fara på Vattenjumpa (eller Aquafit hette det) sedan, fast det var tungt också så var det skönt i vattnet.
Matpaus, laxfrestelse, sallad, ris, broiler med sås och till efterrätt kaffe/te med äppel-kanelkräm och vispgrädde med vanilj (fick så lov och ta två gånger efterrätt, det var såå gott).
Fortsatte med Inner Strength, trångt då vi va i ett mindre rum men helt najs, sedan Poledancing -men jag klarade bara av en grej eftersom mina armar var så trötta redan vid det laget så orkade inte hålla mig uppe eller i stången ordentligt.
Poledancing var nog riktit kul och vissa var suveräna på det fast de inte hade gjort det förr. Synd bara att vi var så många som fick turas om på de olika stångren så vi hann inte med så mycket.
Efteråt var det Shbam som gällde, skoj att få dansa lite mera och ha attityd.
Och sedan kom mördarpasset! Martin Lidberg drog Funktionell styrketräning... Vilken maskin! Väldigt många parövningar med honom också men var kul. Och som sagt tungt. Så funderade jag skulle ge upp och fara hem efter hans timme men beslöt mig för att pröva på Barre Move (som hade finlandspremiär idag, imorgon utbildas det instruktörer vid Norrvalla i det). Det va väl helt skoj men som sagt, vi började alla vara så slut då så hon tyckte vi såg väldigt sammanbitna ut.
Skippade BodyBalance och for hem. Ska nu ta en skön dusch och stretcha benen lite mer. Det är åtminstone dem det känns mest i, får ju se var träningsvärken känns imorgon...
Det var några utställare också på plats, Active Family, Life (hälsoboden), Crossfit150, Nutrition, Mammabootcamp, Bailamama och Nike (o nå som jag inte minns namnet på).
Life hade smakprov på nå "gräsdryck" som innehöll mycket mineraler och på kokosolja (sådär bara så var oljan hemsk!). Nutrition på proteinbars (och jag tyckte de två jag smakade var hemska, men andra sade de var goda så antingen är det jag som är kräsen/ovan antagligen med dem).
Allting var bra men eftersom jag prioriterade att pröva på olika träningsklasser missade jag ju alla föreläsningar, så mitt minus är att de ordande föreläsningar på samma gång man tränade! Troligen för att det säkert fanns de som inte var intresserade heller av föreläsningarna och alla skulle ju inte rymts in, men hellre skulle de ha haft tex i idrottshallen föreläsningarna då och man skulle själv ha gått efter och fört bort sin stol efteråt.
Tycker jag personligen. Så skulle man ha fått ut allt av dagen, och de som inte velat lyssna kunde fått fara till gymmet eller och simma tex.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)