Botnialöpet 2015

19.9.2015 kl 11:00 gick startskottet för 5, 9, 16 och 30 km löparna/stavgångarna/promenerarna vid Norrvalla i Vörå. Det var trångt vid staren men ganska fort tunnades folkmassan ut och man kunde börja springa helt i sin egen takt.

Jag hade anmält mig till 9 km i år, hade funderat på 16 km, och i efterhand är jag verkligen glad jag inte försökte mig på något längre! Efter att ha tränat endast på asfalt- och grusväg var det en helt annan sak att börja springa på en dyblöt sågspånsbana, traktorspår mellan åkrar, skogsstigar, hoppa över vattenpölar, rötter och stenar och ändå försöka hålla en bra hastighet.

Min hastighet låg mellan 7-8 minuter/kilometer, endast en gång blev det över 8 minuter och det var för att jag fick kramp i vaderna i en uppförsbacke (där de flesta andra jag såg gick) och därför behövde springa långsammare en tid. Stickningar i sidan kom och gick men har hittat en väldigt bra andningsteknik för att dämpa dem.

Efter att svängt av första gången från gemensamma spåret siktade jag in mig på en rosaklädd löperska (som alltså också sprang 9 km) och hade som mål att, om inte springa om, åtminstone inte tappa bort henne utan hålla mig i närheten av. Hon gick dock i uppförsbackarna och jag sprang, så i sista uppförsbacken (ca 1 km kvar till mål) kom jag om henne -men, hon hade kvar krafter att ännu spurta om mig på sista sträckan. Så hon vann över mig men det var en väldigt bra morot! Efteråt fick jag diplom där mitt namn, min sträcka och min tid (1h 6min 4 sek) stod, en medalj med datumet på baksidan och fick behålla nummerlappen!

Passade också på att utnyttja rätten till simbassängen och for ett par varv samt tänjde i vattnet (så hade minimalt trötta muskler efteråt) och värmde mig i bastun innan jag for hem. Min gubbe hade lagat hemlagad pizza (botten och allt!) och barnen hade smaskat i sig det med god aptit. Och det var väldigt god pizza måste jag erkänna.

På botnialopet.fi finns det bilder på löparna (jag fastnade på en av dem) och resultatlista. Så jag placerade mig på en hedervärd 15de plats! Är verkligen nöjd eftersom min inställning under loppet var "janå jag är väl nästsist nudå" då jag sprang om en annan med röd nummerlapp. Så, nu blir det att börja ladda för nästa år! Kanske jag satsar på 16km då? Men kommer helt klart att satsa på mera terränglöpning innan det blir dags.

Jag ca 20 meter från mål (från botnialopet.fi)

Det närmar sig...

...snart är Botnialöpet för dörren! På lördag kl 11 går startskottet. Efter att förra veckan ha prövat springa 12 km igen och konsulterat min far för råd så bestämde jag mig att anmäla mig till 9 km sträckan på lördag.
Och det var tur att jag tog den kortare eftersom jag dessutom dragit på mig en lindrig förkylning nu så att springa nytt rekord skulle troligen ha blivit väldigt kämpigt -nu får jag satsa på en bra tid på 9 km istället!

Lördagens ruttkarta, så jag ska följa det blåa strecket hela vägen runt. Hade alltså menat springa det 16 km långa (mörkgrön/röda tillägget) i år men har inte hunnit komma i form till det. Så blir 16 km 2016 (passar ju bra med tanke på årtalet!) oså får jag se då när jag kommer mig upp i fulla loppets form!

Oså är det då Botniavasan jag hoppas jag kan delta i under februari och Botniacyklingen 2016 sedan i juli. Men återstår att se hur allt börjar löpa med träningen och så.

Hungerdagen/Nälkäpäivä 2015

Idag, till och med lördag, är det dags för årliga Hungerdagen. Så nu ser man Röda Korsets insamlingsbörsar och -tunnor lite var stans.
Jag var frivillig och stod vid Prisma i Vasa och samlade in pengar i tunna.

Hade med mig en kompis och lite längre bort fanns en till tunna med samma ändamål.
Vi hade tagit på oss klockan 10-12 "skiftet" och en hel del människor kom och skänkte pengar i tunnan, som tack kunde de få ett klistermärke (där det stod tack eller kiitos). De största donationerna i tunnan var 20€ lappar men de flesta samlade ihop alla mynt i pengbörsen och lät dem falla skramlande ner.

Förstås var det många som bara gick förbi, och det är fritt fram att göra det också. Men första gången jag reagerade på att folk faktiskt UNDVEK ögonkontakt med mig. Som om ögonkontakt och ett leende skulle göra dig skyldig till att skänka pengar. En förbipasserande tyckte vi behöver införskaffa kortläsare eftersom man inte använder kontanter i samma utsträckning längre, och det är väl sant men man kan också skänka pengar via internetbanken/sms/i OTTO-automaterna (fast det är väl till SOS-barnbyar nu just) osv också så alla hittar något sätt.
En annan passerande donerade blod månatligen så tyckte det räckte långt, och sista som passerade förbi som alls sa något så sade att hen hade donerat 1000€ via datorn åt Röda Korset. Jag hoppas ju verkligen att hen talade sanning och inte bara sa det, och jag tror hen talade sanning för annars skulle hen bara kunnat vara tyst och gå förbi som de andra.

Men i år beslöt jag mig för att istället för att ge pengastöd så investerade jag av min tid i saken. Alla kan vi bidra med något på något vis för en god saks skull.

Lite mera för hösten

Bestämde idag med en annan mamma att börja dra familjecafe i Vörå på måndagar 10-12 vid Norrvalla. Ska bli kul och jag hoppas det börjar komma mycket folk!
Imorgon blir första gången, och då vi är två så kanske vi får till stånd nå temadagar också, exakt vad vet jag förstås inte ännu. Enda jag vet ännu är att vi absolut ska ta en pulkadag! Finns så härlig backe vid Norrvalla, måste bara kolla lite hur mycket träd det är där nu för tiden. vill ju inte att något barn (eller vuxen) ska åka in i ett heller.

Andra temadagar skulle ju vara kul att komma på men vet inte ännu något om vi har nå pengar eller så för att införskaffa föreläsare eller pysselmaterial eller något. Får diskutera med Norrvalla sedan då vi börjar på lite! Ska nu försök ta reda på om de ens skulle vara nå intresserade av temadagar eller om de vill bara komma och leka varje gång.


Nåja, imorgon drar det som sagt igång. Hoppas många kommer redan imorgon, och alla måndagar framöver också.

Halloweentankar

Har beslutat mig för att ha Halloweenfest för vänner (med gubbar/gummor och deras barn) i år. Ska bjuda på halloweenaktig mat, dekor och förstås så blir de som är utklädda till något belönade med överraskning!

Halloween är en av mina favorithögtider helt klart så.
Var in på hauskakauppa.fi och kollade runt lite -men hittade ju förstås alldeles för mycket! Skulle bli 280€ totalt att handla för och så mycket är jag ändå inte beredd att lägga ut på det, plus att jag då inte ännu alls har nå mat eller dryck inräknat! Så blir att gräva i mina pyssel och tyggömmor imorgon och se om man hittar något man själv kan göra prydnader och sådant av.
Får hoppas det... vill ju göra ordentligt då man en gång gör. Och kanske fortsätta med det i fortsättningen varenda Halloween. Det skulle vara jättekul så!

Men får ju inte bli för hemsk grej då barnen är med, det ska ju lämna ett roligt minne åt dem och inte göra dem mörkrädda. Och förstås barnsäkert vad gäller ljus och liknande också.
Får så lov och spåna vidare på saken! Och fundera på om det vore med nå Trick or treat eller så också... är ju inte så vanligt ännu i Finland (och särskilt inte här) så vet inte om man borde skicka ut en förfrågan till grannarna först om man får komma och trick/treat... men hinner fundera igenom allt sådant till dess!

Att de orkar ännu...

Idag var det marknad på Vasa torg, och eftersom barnen var i dagis tänkte jag att jag skulle fara och gå igenom det innan jag hälsade på mamma på sjukhuset.

Nåja, inte fanns det ju nå mycket nytt egentligen att se eller handla, köpte bara lite färskt bröd.
Men medan jag gick där så kom en kvinna fram till mig och frågade på finska om jag är 18 år gammal.
Jodå svarade jag förstås.
Har du skrivit under vår kampanj?
(Sträcker fram en skrivbräda med nå papper på)
Läser första raden "äktenskapet mellan man och kvinna". Höjer blicken och ser hennes "tält" med slogan "två mammor är inte samma som en mamma och en pappa" (och vice versa på andra sidan dörren).
Ilskan stiger i mig och jag fräser: Jag sko alder skriv på na tokode (ja, riktit på bred dialekt)
Kvinnan blir tydligt sur och drar undan skrivblocket och stirrar på mig en stund.

Hör bakom mig hur hon frågar nästa om att skriva på kampanjen men lyssnar inte på svaret. Fortfarande arg inombords och ärligt talat var min första reaktion ti ge en örfil för att hon kom och kastade sånt i ansiktet på mig (men jag gjorde ju som tur inte det).

Nu i efterhand är jag dock ledsen att jag inte gav någon form av svar på tal... jag har min åsikt om denna fråga väldigt klar för mig så.

För mig handlar ett äktenskap inte om kön, att det ska finnas en av vardera kön. Inte heller när det kommer till att vårda barn (skulle vara intressant att höra vad de har för åsikter om ensamstående föräldrar för vi är lika enkönade föräldrar som ett samkönat par). För mig är det som spelar roll -i båda fallen: kärlek, respekt, tillgivenhet, omtanke, generositet, rättvisa, jämlikhet... ja listan kan göras lång.
Vad jag tycker sätter stopp för ett äktenskap -och föräldraskap: våld, beroende (som man inte ens försöker tillfriskna från), egoism... ja alla motsatser till ovanstående ord helt enkelt!
Jag växte upp med en mamma och en pappa, mina barn växer upp med en mamma (och en bonuspappa), jag har vänner som växt upp med två mammor (känner inte personligen någon som växt upp med två pappor dock) och jag vet familjer där det blivit flera omgiften. Och jag vågar påstå att ingen av oss har blivit sämre eller bättre på grund av våra föräldrakonstellationer. Utan det som varit viktigt har varit hur den/de vuxna som funnits i vårt liv behandlat oss och varandra. Att de har visat varandra kärlek, omtanke och respekt för att vi ska få bra modeller att ta med oss in i vuxna livet.

Men jag borde väl också förtydliga en sak; om de på torget brinner så hårt för sin åsikt -låt dem! Men vad jag inte tycker om eller tycker de behöver göra är att komma dragandes med den och "missionera" som om den är den enda rätta.
Jag behärskade mig men alla kanske inte kan det.
Men jag vet min ståndpunkt och den rör sig inte en millimeter för att någon annan säger sin ståndpunkt. Och vill denne diskutera sakligt så är jag med, men om inte alls lyssnar och så.... ja då får det vara!

Jag vet egentligen inte ens vad jag ska skriva, jag vet inte hur jag ska sätta ord på allt som far runt i mitt huvud och mitt hjärta just nu.
Idag har man överallt sett bilden på 3åriga syriska pojken, döda 3åringen, drunknade pojken. Alla medier har delat antingen bilden där han ligger ensam på stranden eller så polisen som bär honom i sin famn på stranden.

Jag har också delat artikeln. Och jag har läst en del artiklars kommentarer. Jag har till och med varit in på den öppet rasistiska sidan mvlehti och läst deras artikel med samma bild.
Vad har hänt egentligen?

När har det blivit "okej" att barn dör av orsaker som skulle kunna förhindras? När har det blivit okej att smutskasta barnet, syskonet och föräldrarna när en sådan tragedi händer? Vem kan på allvar tro att de behöver fejka en sådan bild? Och vad har det ens för skillnad om den är konstruerad?
Om än inte just DEN pojken har legat på DEN platsen och hämtats av DEN polisen -sanningen är den att det dör barn! De drunknar, de skjuts, de bombas och de dör i lastbilscontainrar för att det är krig i deras hemland. Vad är det då för skillnad om bilden är "äkta vara" eller inte? Något behövde göras för att få människor att vakna och se hur hemskt det faktiskt är! Något som rörde om allihopa idag när de satt och åt mat, läste nyheterna eller som jag -tog en paus i städinfernot.

Ska vi som har det bra här i våra trygga och "rika" länder bara blunda för vad våra medmänniskor får utstå och uppleva dagligen? Ska vi faktiskt vända dem ryggen och säga att de får inte komma hit för vi har "fullt"? Vadå fullt??
Finland är så glest bebyggt så vi har bra plats att komma fler. Men, flyktinghemmet läggs ju förstås inte ut i urskogen utan inne i städer -varför månne? Kanske för att de ska få en möjlighet att umgås med oss ortsbor och inte skiljas bort så de inte lär sig någonting om vårt samhälle? Ni som inte vill ha dem som grannar -ni kan ju flytta ut i urskogen så slipper ni alla på samma gång, och vi slipper er.

Jag har ett litet hus på två rum och kök med ett rum avskiljt från de andra. Det rummet använder jag som förråd just nu. Behövs det så kan jag få plats för en liten säng dit, och jag skulle inte tveka att ta in någon dit på obestämd tid. Men just nu verkar det vara svårt att få dem att bo i någon annans hem -pga byråkratin i landet. Så, man får vänta och se, hoppas de ändrar/lättar på byråkratin.
På tisdag kommer jag föra kläder till insamlingen i Vasa, igår blev jag medlem i Röda Korset och betalade medlemsavgiften -på samma gång anmälde jag mig som volontär och den 17de September kommer jag stå med insamlingsbössan vid Prisma för Hungerdagen. Små gärningar som jag hoppas i långa loppet kommer underlätta livet för någon av de som kommer till vårt kalla land.

Kalla landet, både till väderleken de kommer till och delvis människornas attityder. Om än det börjar bli bättre, de som står på deras sida har äntligen vaknat och insett de inte kan vara tysta och hoppas någon annan hjälper dem.
Nej, det är på var och en av oss att hjälpa -efter egen förmåga. Du kanske inte har en tusing att ge till någon välgörenhetsorganisation, du kanske inte har sju uppsättningar vinterkläder (varav du använder endast två) att skänka så de ska klara vintern. Men vi kan alla ge någonting.

Jag ger det jag kan utan att försämra mina barns liv och leverne; en liten slant, en del av min tid medan de är i dagis, kläder jag aldrig använder, kläder mina barn aldrig använder eller växt ur, köksredskap jag aldrig använder...
Vad ger DU?

Höstprogram

Första september idag och man kan säga hösten har kommit. Var varmt i solskenet men så fort den gick i moln eller man gick i skuggan blev det svalt och vinden var inte längre varm...

Så börjar vara dags att planera höstens program, sånt man vill och sånt man måste göra.

Och tror programmet är färdigt! Onsdagar blir det vattengympa kl 12 då barnen är i dagis, tisdagar i september och oktober blir det skola i Vasa kl 13-16 då de också är i dagis. Tisdagskvällar (ca varannan vecka kan jag väl delta) blir det fortsättningskurs i teckenspråk. 12e blir det min väns bröllop, 19de blir det BotniaLöpet och en kaveris dotters treårskalas. Oså ska vi se vad annat som kommer upp. Förstås min och dotterns födelsedag den 21a november.

Så har ganska passligt fullbokat! Ska förstås också försöka med gym och löpning nu som då, eller det vill säga de andra dagarna då de är i dagis -så blir träningsintensiva dagar då. Och förstås hemmastudier nu som då.
Oså deltar jag i plankanutmaning denna månad. 24de november har jag också en sak inbokat som jag ser fram emot. Och de är förstås i dagis då också.
Försöker få så mycket som möjligt alltid inbokat på dagisdagarna så jag ska ha tid med barnen då de kommer hem och på deras lediga dagar. Men ibland går det ju tyvärr inte så bra och man måste boka in något på tex tisdagskvällen för att det finns bara då att delta... men är ju som tur ett undantag!

Då tröttheten kommer

Vissa dagar blir man bara så trött. Utan någon egentlig anledning.

Idag förd jag barnen till dagis, va o handla lite, träffa en som ja sko köp nå begagna barnkläder av, gick hem efter 3 skålar o gick ti syrran för att plocka krusbär och röda vinbär. Klippte gräset, åt lunch, la igång en diskmaskin och tömd, städade upp wc, rensade mina bär (en skål med krusbär for till gubben), skrev vykort (postcrossing), pratade med syrran, dansade liten stund, for till bibban för att hitta böckerna ja behövd för att få klar hemtenten (hittade 3 av 4), hämtade Nina och Viggo, gick hem och lekte ute en stund och drack saft ute, in o ät middag (barnen alltså, jag är ännu oäten middag), mysa en stund under täcket och läsa böcker, bada, klä på dem nattkläderna och lägga dem och sova, få tillbaka bilen från service och nu sitter man och har på FOX på tv och skriver detta inlägg.

Egentligen skulle jag inte ha orkat göra något av detta idag. Jag skulle bara ha velat sitta på en stol och stirra i väggen. Även då barnen kom hem. Men något jag blivit bra på är att "gå på automatik", så klarade jag mig tidigare då det kändes som om livet var ett enda helvete.
 Livet är inte ett helvete längre, men vissa dagar blir man bara så trött i hela kroppen och knoppen så man tror det är det igen. Då skulle man behöva sätta sig ner och komma ihåg hur långt man kommit från allt.

Lättare sagt än gjort men till sist blir man ganska bra på det också. Men ibland behöver man ändå få känna sig totalt nere en stund för att verkligen kunna ta sig upp tillbaka. Och just nu är det en sådan gång. Så är glad det är dagisdag imorgon också, men kommer troligen ändå att gå på automatik och städa så gott som hela huset -eller åtminstone golvet. Men får se.

Juthbacka 2015

Förde barnen till dagis, gick hem och häng tvätt och sedan hoppade man på med gubben sin till Juthbacka marknad. Fast på vägen dit stannade vi och plockade 5 geocacher också (bla Von Döbeln, Danspaviljong, Munsala korsningen).

Gick och hälsade på min far, bror och hans fru på plats nummer 99 först, ännu hade inte försäljningen kommit igång för dem riktigt, och sen började vi vandra runt hela allting. En rad i taget. Men i år tyckte jag det var ännu mera skrot och porslin än vanligt och bara väldigt antika leksaker mestadels (eller så väldigt dyra splitternya) så hittade nästan inget. Blev dock inhandlat en dekorativ kniv, en klänning som jag hoppas ska passa så jag kan ha på min väns bröllop och en porslin/metall älva. Och förstås en grillkorv.

Lunch blev vårrullar på torget från New Asian Garden, vidare till S-Market som har 6-pack Pepsi Next för bara 3€ så vi sko få upp vätskebalansen igen. Så vidare på geocachingäventyr (6 stycken, bla Nykarlebys 0km punkt, Brostugan, Kraftverket, Kärleksstenen) och vid Brostugan fanns ett gårdsloppis som vi besökte.
Där hittade vi äntligen nå vettiga saker! Köpte två leksaksbilar, ett set med Brio tågbanedelar (plus nå andra tågvagnar), nå leksakssmycken och leksaksbörs åt Nina, flytvästar åt båda två, att rita på sånde fisher price "bricka", stor smyckesväsk/låda (om än blir nå sorts leksakslåda åt Nina) samt en Muminsnurra. Fick allt för 30€ så är riktigt nöjd! Får bara fundera ännu vad jag ska ge som julklappar... dock så har de redan sett tågbanan och bilarna, men har ändå färre julklappar åt Nina nu just så passar bra hon får sina smycken osv till julkapp (särskilt då hon int vill använda dem ännu heller).

Så fick man fara raka vägen till dagis efter barnen, hem och släng i dem nå saft och smörgås/banan och iväg på kaveris flickos 3 årskalas! Fanns smörgåstårta, vanlig tårta, små macaronis, muffins och tigerkaka att smaska i sig och en hel del leksaker att utforska för barnen. Men tror höjdpunkten var att upptäcka balkongen för Viggo och att på granngården var väggen inpaketerad och fanns lyftkranar. Åtminstone skulle man mest dit så snart man hade upptäckt det.

Så hem, leka en stund med nya leksakerna och nu försöker jag få dem att somna (med dålig framgång)... blir att se "American Pie" ikväll  och äta nå grisfile med klyftpotatis och Cafe de Paris sås. Namnam va ska bli gott!

Geocaching

Nu har jag hittat 51 geocacher totalt! Och tycker det är superkul -men irriterande då man inte hittar den ibland... har nu varit och sökt efter en geocache 3 gånger utan resultat, DET är störande! Men får bara försöka på nytt en annan dag igen, kanske se om man får med sig någon till och söka (fast idag var ju faktiskt pojkvännen min med också och vi blev ändå resultatlösa).

Idag tg vi dock 11 cacher, 3 i Vörå o resten i Oravais (eller en var väl just över på Nykarlebygränsen?). En hade fallit från sin plats så skickade åt ägaren att fara och kolla den och flytta den rätt sen, tur nog hittade jag den bara av en slump där den fallit i gräset. Ja o en hade vi alldeles för dålig gps och kompass till... va betyder dessutom BEPCTA? 2 bepcta = ??? google translate fatta inte ordet. Och det borde vara ryskt ord. Så om någon vet får ni gärna berätta!

Men som sagt jättekul ti håll på, får bara se var man tar nästa sökdag... förutom Nykarleby imorgon då man ska på Juthbacka marknaden också.
Oså skulle jag vilja delta i nå geocaching event ännu...

Aaaj mina ben...!

Milda makter vad jag har sjuka ben då ja va o sprang första gången på en över en månad.
Fast skulle väl ha borda böri me lite kortare o int genast ta Bjurbäcken runt...
Orkade bara 11km och gick sista halvkilometern. Vid 10km kom väggen emot så jag är glad jag orkade i en kilometer till, men sen sa benen och knäna framförallt emot så kunde helt enkelt inte då jag sen skulle gå efter barnen (är en 3km gåtur då jag ska hämta dem från olika dagis numera) och orka leka med dem o.

Men 11 km på 1h 27minuter, inte så illa! Har som sagt inte tränat på ett tag nu då dagiset varit stängt och mommo inte kunnat sköta... Men nu får jag återuppta träningen inför BotniaLöpet 19.9!

Dagen efter

Det är över nu.
Så märkligt det känns då man i två veckors tid nu bara funderat på Meillä on unelma och telefonen har ringt och pipat i ett från medarbetarna, media och artister/talare. Nu är den plötsligt tyst...

Fick inskickat idag en text till ÖP om gårdagens evenemang och tänkte jag skulle skriva lite här också samtidigt! Ifall någon som läser detta var på plats får ni ju jättegärna kommentera mitt inlägg!

Vädret var absolut på vår sida med solsken, värme och stundvis mulet så var lite svalare. Barnen kom gärna med och fast det var svårt att orka vara stilla så gick det över förväntan, många andra kom också med sina barn till evenemanget. KAJ uppträdde med sin pinfärska låt "Du är ett dåkel" som alla kunde ana vem det handlade om (särskilt då de skrev den 2 dar efter en viss politikers uttalande som satte igång hela Meillä on unelma) och många andra godingar -men dåklet framkallade absolut flest skratt! Alfred Backa, Rebecka Varhama, Fredrik Furu och Lina Teir höll stämningen uppe. Talen av Emina Arnautovic, Miapetra Kumpula, Joakim Strand, Laura Ala-Kokko och Vote Kumpula var inspirerande, korta och sakliga.
Eemu Laurila var snäll nog och hoppade in i förväg då en miss skedde i programmet angående vem som skulle tala när. All kontakt med talarna skedde via facebook och denna underbara sida är inte alltjämnt tillförlitlig när det kommer till att skicka/ta emot alla meddelanden... så ett byte på taltid hade inte bekräftats och gav upphov till en onödigt lång paus i programmet direkt i början. Ber tusen gånger om ursäkt för detta eftersom det var min uppgift att hålla kontakten med dem! Särskilt åt er Miapetra och Emina om ni läser detta.

Men utöver denna miss gick det väldigt bra! Publiken verkade nöjd, barnen sprang omkring och lekte i mitten (inte bara mina barn), vädret var fint till slutet, inga "motprotestanter" dök upp (om än jag sedan på evenemangssidan kunde läsa kommentarer av negativa valörer som kommit medan det pågick, evenemanget är dock totalt raderat nu eftersom en del hade börjat få hotelser av "motprotestanter" och jag ville därför sätta stopp för diskussionerna på sidan då det ej var en diskussionsgrupp utan endast ett evenemang), ingen försökte ha med alkohol in på vårt område, hotdog-försäljaren och sockervadds/popcornsförsäljarna fick säkert in pengar (hotdog-bröden tog till och med slut) och stämningen var på topp!

Jag var nöjd med evenemanget, VBL filmade och sände live (och jag hoppas hitta sändningen så man kan se i efterhand) på webben, Pohjalainen och YLE var på plats... och många andra filmade och fotade förstås!
Och jag vill förstås tacka var och en som deltog, som publik, artist, talare, vakt, planerare eller bara kom med uppmuntrande ord! Utan er skulle evenemanget inte blivit till

Men nu har jag blodad tand, och funderar redan på nästa projekt. Men inte inom samma "nisch", men mer om det sen när planeringen är igång! hehe

Och lite bilder!

Dagen M

Dagen M för Meillä on unelma är imorgon! Nervöst, spännande, roligt och ivrig!
Kanske det som smittat av sig på dottern då hon vägrar somna nu...

I vilket fall som helst så vi fick det ordnat, vi har en ljudtekniker, vi har utrustning, vi har artister och talare, vi har ordningsvakter och vi har tillståndet i skick. Så vi borde ha allt vi behöver! Det hoppas jag åtminstone...

Är jag rädd något ska gå fel? Nej. Går något fel är det att ta tag i saken just då och försöka fixa det så bra och fort som möjligt.
Är jag rädd för ovälkomna gäster? Kanske lite. Det har kommit sin beskärda del av rasistiska kommentarer på evenemangssidan men hoppas ju att ingen av dem faktiskt är så dum att de skulle komma dit...
Ser jag fram emot det? Ja verkligen! Ska bli härligt att se frukten av ens arbete, bara vara tillsammans med andra likasinnade och ha picknick med barnen till musik.

Har också lovat att skriva en artikel till ÖP efteråt så måste faktiskt lyssna på talen också så jag vet vad som sägs ungefär åtminstone. hehe.

Men jag hoppas jag ser dig på Sandö imorgon klockan 12-17! Säg hej om du känner igen mig!

Tio-till-en-lista

Stjäl denna lista av Marvelicious (som stal den av nain ader).

10 saker jag tycker om

1. mina barn
2. djur
3. natur
4. god mat
5. löpning
6. geocaching (då man hittar dem)
7. min pojkvän
8. mina vänner
9. min familj
10. skriva brev och vykort

9 saker jag tycker mindre om

1. när barnen inte vill somna (så just nu)
2. städa
3. slutna sinnen som inte klarar av vettiga diskussioner
4. byråkrati
5. att vara pank
6. smulor i sängen
7. politik
8. krig
9. naturförstörelse 

8 bloggar jag läser
(brukar inte läsa någon alls dagligen men de som jag nu som då hamnar in på)

1. Marvelicious 
2. min man blev kvinna 
3. tankar vid ett köksbord  
4.  Ida 
5. Häxa på heltid
6.  min gröna värld
7. lets not be too serious
8. alkoholistin elämä

7 saker jag vill göra i framtiden

1. ordna ett välgörenhetslopp 
2. resa utomlands med barnen
3. ha ett eget hem (eller med barnen och gubbe) som jag äger
4.   springa ett maraton
5. klara av att hålla jämn kroppsvikt i mer än ett halvår...
6. skaffa husdjur
7. se mina barn växa upp till självständiga och ansvarsfulla vuxna

6 saker jag är rädd för

1. att något ska hända mina barn
2. att något ska hända min familj
3. att något ska hända mig
4. att världen går käpprätt åt helvete
5. sprutor
6. att bli ensam 

5 platser jag tycker om att vara på

1. Kalapää
2. i någon utomhuslekpark med barnen
3. vid brasan
4.  på resande fot
5. med min familj

4 ord som beskriver dig

1. ensamstående mamma
2. envis
3. öppensinnad
4. arbetssam 

3 saker jag ser fram emot

1. att min pojkvän snart kommer hit med grillmat då han varit borta 3 dar
2. Meillä on unelma i Vasa imorgon som jag hjälpt till och ordnat
3. att barnen börjar vara i dagis hela dagar 3dar/vecka så jag får lite egen tid

2 bra filmer

1. Lethal Weapon 1-4 
2. Criminal Minds (dock tv-serie)

1 bra låt
Within Temptations cover på Grenade av Bruno Mars 

Dags att ta sig i kragen!

Hela sommaren har jag totalt fuskat med allt som heter träning, kost och hälsa. Ätit choklad och sött fast det värkt i tändren pga hål (resultera i att det värker fortfarande fast jag varit till tandläkaren och reparerat dem), bara varit ut och gå med vagnen och annars mest stått och sett på då barnen lekt på gården, ätit ordentligt stora portioner varje måltid (även fast jag vetat att det varit mer än jag egentligen orkar) och helt struntat i om det varit bra sammanställning eller balans på näringsämnena i måltiden.

Nu får det vara nog! Efter att ha gått upp nästan ett kilo per månad sedan april så är jag fast besluten att ta tag i mig själv och göra något åt det!
Inte så mycket för min vikt eller mitt utseendes skull som för min hälsa! Mina "sockerdvalor" har börjat komma igen (att jag på eftermiddagen somnar om jag sitter mer än 5 minuter, yr i huvudet osv) och som sagt mår inte mina tänder bra (men efter att ha varit till tandläkaren har jag nu sett till och borsta minst en gång per dag! Vilket redan syns genom att mitt tandkött blöder inte längre då jag borstar).
Och förstås för ekonomins skull, och nu menar jag inte spara pengar på att äta mindre utan jag menar att jag inte tänker behöva byta ut mina kläder till en annan storlek IGEN! Jag har redan under min vuxna livstid fått byta ut kläderna 3 gånger pga mina viktupp/nedgångar... inte en gång till!

Så jag har just packat ihop allt chips, popcorn, kex och choklad i en påse som min pojkvän får ta. Jag har fryst in allt det jag hade bakat till grillfesten vi hade igår. Så nu har jag inget extra att snaska i mig utan det ska bli riktig mat! Eller åtminstone mera salt än sött... som mellanmål idag åt mig, min pojkvän, mina barn och hans barn så var varsin trip, crackers och TUC med baconsmak. Och eftersom vi då var 9 personer som delade på en förpackning av vardera kex så blev det ca 5-7 kex på var. Plus några som hamnade på marken när de sprang och lekte.

Snart börjar dagis igen 3dar/vecka vilket innebär att jag tre dagar i veckan kommer ti ha tid att göra något eget! Och om jag då lägger in morgonträning (antingen löpning eller styrketräning) direkt från då jag fört dem så innebär det att jag ändå har ca 6 timmar kvar av dagen till studier och hemmet! Känns ganska skönt faktiskt och jag kommer absolut att börja använda tiden på så vis!

Och för de som träffar mig nu som då ber jag om stöd. Jag ÄLSKAR sött, jag LÄNGTAR efter sött... så om ni råkar komma ihåg det, fresta mig inte med något sådant. Istället för att säga vi ska ta en limsa så kan vi väl ta ett glas vatten eller till och med en smoothie utan socker (finns på Hesburger, o de e supergoda!)? Och gå på ett cafe där det finns bra smörgåsurval och inte bara bullasorter?

Tack och förlåt!
Men kommer att göra ett undantag utan dåligt samvete; min barndomsvän bröllop! Då tänker jag frossa i maten de har! Och tårtan! Och vad annat gott de kan tänkas bjuda! Så det så!

Jag var 63,6 kg, 41,2% fett och 24,9% muskler idag. Har inget mål men skulle ju vilja att muskel% vore högre än fett%. Men vi får se hur det går!

Meillä on unelma i Vasa

Ungdom Mot Rasism i Finland ordnar ett eget Meillä on unelma (Vi har en dröm)-evenemang i Vasa den 9.8.2015

Jag sade jag kan vara med och spåna ideer och tipsa om jag vet någon att ta kontakt med... men det blev lite mer än så.

Jag har tagit kontakt hit och dit och marknadsfört evenemanget, intervjuvats till YLE Österbottens artikel på deras hemsida, försökt få tag på någon i Vasa stad (men semester tiome måndag så får försök på nytt då), skapat evenemangets sida på FaceBook, tagit emot intresse-anmälningar av artister och dylikt samt försökt hålla reda på vad vi ännu behöver.

Tack och lov är jag inte helt ensam som ordnar utan de andra tar också och gör sin beskärda del!

Men ni ska absolut sluta upp och delta för att visa ert stöd och för att visa ni vill ha ett öppetsinnat och mångkulturellt Finland!

Klockan 11:00 samlas vi vid gamla busstationen och går i samlad trupp till Sandö genom Vasa centrum för att visa upp att vi står upp mot rasism och främlingsfientlighet!
Väl på Sandö så kommer det annat program som publiceras i början av nästa vecka på evenemangets sida.

Livet hemma just nu

Börjar vara en stund sedan jag uppdatera er om livet hemma i vår lilla familj så ska skriva lite!


Idag böt både Viggo och Nina storlek, så nu har han 104 och hon har 92! De växer så fort så fort...!
Men det märks ju nog på båda att de är äldre också. Nina är sååå "krävande" nu -allt hon kommer på att hon vill ha eller göra så måste hon få också, annars får du lyssna på skrik och gråt och hon slänger sig platt på mage på golvet eller gräset. Blivit en riktig liten dramaqueen. Men hon äter helt okej själv nu, förstås klottar hon också men det är ju sånt man får ta. Hon har börjat gå på pottan (varför säger man egentligen att man går på den?) och börjat bli modemedveten och allt ska göras själv!
Viggo så har ju kommit över några milstolpar också. Tycker numera om att duscha, ej längre rädd för borrmaskiner, gräsklippare, grästrimmer eller mopeders ljud, sätter sig ner på pottan utan kläder men vill inte använda den, börjat försöka äta själv (men orkar bara en stund så vill han ha hjälp), lärt sig flera tecken och blivit tydligare huvudskakningar och nickningar.

Båda kommer mitt i natten och sova med mig oftast, men det har jag inget emot nu då jag har den större sängen så vi faktiskt ryms! Nina är ju en riktig klätterapa, Viggo är vig som bara den. Båda är envisa som små åsnor och kan vara ganska elaka mot varandra då de blir arga (eller mot mig), båda hatar att byta blöja och klä på sig (om än Viggo accepterar det fortare än Nina). Båda vill alltid ut, båda vill borsta tänderna (själva, jag får inte hjälpa), Nina tröstar gärna då någon gråter, Viggo har börjat säg förlåt med en kram.

Att mycket som händer med barnen just nu, särskilt med Viggo då förstås. Och från och med nästa vecka så ska Viggo börja fara på årskontrollerna till Vasa Centralsjukhus, blir ett besök varje vecka nästa månad (men ibland kan jag fara ensam bara och diskutera). Så hoppas de också ser lika stora framsteg som jag! Men annars får jag väl så lov och banka in det med en bok eller nå i dem...!
Och nästa vecka får jag börja skola in Viggo vid nya dagiset och skola in Nina på nytt (eller vad man ska säga) vid hennes dagis. Sen är det tre dar i veckan som gäller dagis hela dagarna. Då får jag börja studera aktivare igen.

Min mamma är ju tyvärr intagen på sjukhuset också just nu, har varit det 3 veckor redan och ligger i konstant medicindropp, blodförgiftning var diagnosen. Så hoppas på att det ska fortsätta gå åt rätt håll som just nu bara så hon får komma hem snart.

Tar det lugnt de flesta kvällarna bara, målar lite i vuxen-målarböckerna, slötittar på tv och bara är. Ibland kommer bonusbarnen hit på besök och bjuder oftast på något gott då också (mat eller något jag bakat) vilket varit omtyckt hittills. Och Viggo vill aldrig att de ska fara hem.

Men nu ska jag se på Independence Day från 1996, en klassiker om ni frågar mig! Jättebra, jätterolig och helt enkelt en av mina favoritfilmer genom tiderna!

Varför härmar vi inte alla tv-serier?

Suttit och sett en hel del på v idag då det varit så dåligt väder tillsammans med min son (men vi hann nog ut och leka och förstås började det ösa ner medan vi tog en promenad så lillasyster sko få somna i vagnen). Vi har sett på Talent USA, barnprogram (Wolf Blood hette det ena) och på hans favoritshow Extreme Makeover Home Edition.
I Finland har vi tagit efter med Talent, barnprogrammet var amerikanskt, vi har Ensitreffit Altarilla och Aatam etsi Eeva som har modell från amerikanska serier... men varför varför varför har vi inte tagit efter Home Makeover (eller Hurja Remontti som det heter på finska tv-guiden)????

För er som inte sett Hurja remontti så går det ut på följande; folk som lever i fallfärdiga hus, ohälsosamma hus eller direkt opassliga hus (tex. idag var det en familj med blinda och det fanns pelare etc mitt i hallarna där de skulle gå, hål i golven och dylikt som gjorde det svårt för dem) får skicka in till tv-bolaget ABC och be om att få en husrenovering. Eller, det är ju ett helt nytt hus som de bygger på 1 vecka. Men sällan stannar det ju där utan de tar ju upp något som har med familjen de hjälper att göra (tex om autism då barnen hade det, synskador, diabetes, att hedra veteraner, att vara ensamstående osv), tar in kändisar som hjälper också (och säkert ökar tittarsiffrorna) samt får familjerna ofta ekonomiskt stöd (huslån bortbetalat, hjälp med sjukhusräkningarna, ny bil osv) i någon form för att klara sig vidare.

Det är alltså något som verkligen förändrar deras liv (de har också hunnit hjälpa en "dövskola" som hotades av stängning, ett dagis + lågstadie som spolades bort vid översvämning, en hel gata efter en tornado-katastrof osv) och samhällets (för de familjer de hjälper hjälper ofta någon annan i sin tur både före och efter).
Nåja, ett argument till varför detta inte införts i Finland som en tv-serie skulle vara att vi inte har det så dåligt ställt. Att ingen familj i Finland kan bli så utsatt som de familjerna i Amerika. Struntprat skulle jag vilja påstå! Minns ju bra en lägenhet jag tänkte hyra (bara för att den var billig och för att jag ville fort bort från där jag då bodde) -golvet lutade åt alla håll, utsidan såg ut att rämna när som helst, trappan upp dit var gammal, knarrig och dålig, wc och dusch skulle jag delat med en gammal gubbe i annan lägenhet, spisen och kylen var hur gamla som helst, det drog från fönstren... nå ni förstår vad jag menar? Och i resten av huset -som troligen inte var i nå bättre skick- så bodde det folk! Och jag har sett hus som jag tänkt att "detdär var en söt liten ödestuga men usch va mycket jobb att få i ordning" (jag går ju lite i husdrömmar så), alltså tänkt att den är obeboelig i det skick den är- och så har man sett att någon bor där!

Och jag har förstått det finns orter där det är riktigt hemskt... där nästan alla bor i fallfärdiga ruckel. Men i vilket fall som helst så tycker jag en sån tv-serie skulle vara mycket vettigare än de vi har att härma och ta efter! Och det är en serie jag kan lova jag skulle se VARENDA avsnitt av för att styrka att den behövs, är värd pengarna och intressant! Och de som stöder familjerna i serien skulle jag ABSOLUT vara mera beredd att handla av än konkurrerande företag (de har ju "produktplacering" i serien så man vet vem som donerar vad, tex daltile, Sears) så alla skulle ju vinna på det egentligen. Men antar de ändå menar det skulle vara för dyrt att bygga ett hus åt en familj (antar ju att ABC betalar något åt byggnadsfirman för huset om än det inte framkommer i serien).

Men det skulle så behövas, det skulle vara så bra serie. Åtminstone jag tycker det finns otroligt många här i landet också som skulle förtjäna sådan hjälp- och därför (och för att det annars också är så fin handling) rörs jag till tårar varenda gång jag ser på serien...

Det är annars jim som visar den på vardagar någon gång mellan kl 15-18.

Så ha man sitt film o drucki te igen!

FILMER

BOWFINGER 1999

Så kul, men ändå så dålig. Så bra men ändå så udda. Ja antar det e omöjligt att helt bestämma sig för vad man tycker om denna film -och att det är en del av dess charm.

THE RATS 2002

Snälla nån, mördarråttor? Nå, den var bättre lagad än många andra av FOX monsterfilmer åtminstone, men nog var den lite småkomisk med sin logik och så för det.

DEEP RISING 1998

"Now what?" tror jag var den mest sagda raden av hela filmen! Fast om man bortser från dåliga specialeffekter så helt okej. 

SNAKE EYES 1998

Jag tycker väldigt mycket om Nicolas Cages filmer så även denna! Lite förutsägbar ibland tyckte jag men välvärd att se om man gillar thrillers.

BEASTLY 2011

 Skönheten och Odjuret i ny tappning med lite magi inblandat. Drama förstås så lite långtråkig emellanåt men gick bra att se på som omväxling.

ONE EIGHT SEVEN 1997

Hemsk film, därför att den är så verklighetstrogen. Och en lärare som skrivit manuset så man kan tänka sig denne kännt sig som läraren i filmen. Men ibland kan man nog fundera hur lärare orkar...

TWIXT 2011

Helt okej film, lite råddig emellanåt -som jag förstår fortfarande inte hur hans dotter hängde ihop med allting men nåja. Val Kilmer gör i allmänhet helt bra filmer (om än det varit tyst runt honom ett bra tag tycker jag).

TESORTER

Av fabrikatet TEEKANNE TEE har jag fått två sorter via postcrossing att smaka. 

Det ena var THYME & HONEY BLACK TEA och det var helt okej, kände inte så mycket av andra smaker än svart te. 

Den andra sorten var KAMINABEND HERBAL TEA vilket var gott några munnar men blev sedan på något konstigt vis starkt och började bränna på min tunga (men jag har ju atlastunga också).

Av TWININGS har jag smakat LEMON & GINGER som skulle vara citrus och värmande enligt förpackningen. Och visst, kändes som ett riktigt hälsote! Inget jag vill dricka för ofta men kan tänka mig det är mycket godare på vintern...

Av NORDQVIST köpte jag ÄVENTYR-boxen med 20 olika! 

TIGERS DAGDRÖM är min absoluta favorit och har varit det länge, men det var svårt att vänja bort sockersötman från det och har därför fallit ner lite i skalan. 

GIRAFF/ORANGUTANG/CROCO ROOIBOS var alla koffeinfria och jag tyckte inte alls om dem!

KEJSARENS BRUD/TROGEN VÄN/KARIBISK SOL/REGNDAGS FRÖJD/DE VISES TE är också alla favoriter och finns med Tigern i en annan samlingsbox som jag köper desto oftare istället.

VITT BJÖRN/VITT ELEFANT/VITT DRAK vita teer har jag aldrig riktigt fått tag på vad de borde smaka av eller hur... och dessa var alla söta i smaken så inga direkta hittar enligt mig.

JAPAN SENCHA/LADY GREEN/NIPPON GREEN/CHINA GREEN de gröna teerna var helt okej, Japan var bäst av dem men inget blev ett nytt favoritte.

EARL GREY/DARJEELING/CEYLON/ASSAM var de svarta teerna. Helt okej och man kan dricka de flera dagar i följd utan problem. Men ingen ny favorit här heller.