lördag 30 december 2017

Utflykt till Härmä

Som jag skrev var jag en aning orolig för om en dags förvarning skulle vara tillräckligt (klick till det inlägget).

Nå ivrig att komma sig iväg. Och att moffa skulle komma med. Också att vänta på de andra som skulle med gick bra.

Bilfärden dit gick också bra. Satt lugnt, gunga en del och gick igenom så moffa hade packat allt åt sig.

Kom vi dit. Gick in. Nina kom med mig, Viggo med moffa. Gick bra. Fast de glömde Viggos simbyxor först, hade bara simblöjan.

Ville genast åka rutschkana. Hade med deras flytmaskar också som band runt deras midjor.

Gick också bra. Några gånger rutscha han. Sen var det stopp. Hem, hem, hem. Visade bara att skulle hem. Olycklig.

Försökte prata med honom och locka med och simma mera, men nej. Moffa och Viggo fick gå upp och jag simmade en stund till med Nina.

Hittade dem i cafet sen. Såg på moffas bilder på telefon och drack tripp. Bestämd vi skulle äta där, Viggo verkade med på det.

Tills vi hade betalat och gick in i matsalen. Då ville han bara hem igen. Och jätteolycklig och arg.

Fick ta en barnstol. Annars skulle han inte suttit. Maten rörde han knappt, fast la på youtube på min telefon och stödde upp den med massa servetter.

Hans mat

Fick mata honom med efterrätten (bärkräm). Sen ville han hem. Och vi for hem. Men då han slutade "trilskas" så började Nina.

Hemma hade jag lovat åka pulka. Så gick till lilla pulkbacken, men de prövade bara varsin gång och konstatera det inte gick så bra med så mycke snö.

På väg hem från backen

Så gick hem. Sambon kom hem samtidigt. Men inne började en massa leksaker flyga. Och ett vedträ träffade väggen ovanför mitt huvud.

Timetimern så var inte populär heller. Den gick för långsamt tyckte han. Men det var ändå bättre än utan den. Så ska absolut fortsätta använda den!

Den hittades annars på Halpa-Halli för 12,95€. Stor modell med 1 h tid att ställa. Magnet för kylskåp, fot för att stå på bordet och hål för att hängas upp på väggen.

Då detta blir invant tror jag vi får investera i fler. Så finns här och där. Men inte varit riktigt lika panik med maten nu så nog hjälpt.

Sov ganska okej ändå efter allt. Vaknade runt 1 som vanligt, hade morgon run halv 6. Såg på plattan en stund, lade själv på nattmusiken och somnade om. Vaknade och såg en stund till på plattan, så vi steg upp 8.

Men vad ska den gyllene medelvägen med förberedelsetid vara? Så mycket kan hända på en vecka och sällan har man så lång varsel.

Men en dag är för kort. Blir väl att pröva sig fram vartefter man vet något nytt kan hända.

Eller så är det just nu det behövs väldigt lång förberedelse. Då han verkar utvecklas mycket igen nu.

Får fortsätta leka detektiv, på mitt eget barn. Så ska vi nog hitta något som funkar för alla.

torsdag 28 december 2017

Jul annandag

26.12 kallas jul annandag. Om det är sammansatt ord, bindestreckord eller två ord har jag ingen aning.

Viggos energinivå fortsatte vara låg (med andra ord skulle obekanta tro den var hög). Skulle fara ut till butiken, bara sambon och jag.

För på nätet stod det att Halpa-Halli skulle vara öppet. Men på dörren stod det stängt. Så fick fara en sväng via S-Market och hem.

Insåg ganska snabbt att något behövde vi hitta på. Som tur hade min syster bjudit in oss. Men det var ju oplanerat.

Så Viggo började begära hem efter ungefär en kvart. Hade inte ro att äta nå kex och ris ala malta med fruktsallad heller.
Och vandrade mest av och an. Hitta inte ro att göra något. Men fick med oss i kurragömma en sväng också.

Hemma lekte vi på kvällen en stund. Låtsades fara iväg med bil (köksstolarna) och läste böcker. Nujust är Alla barnens sångbok bäst.

Men borde komma ihåg att tacka nej till sådant som planeras för sent. Sånt som inte hunnit med på veckoschemat.

Men kan ju hoppas en dags förvarning räcker. För imorgon ska vi till Härmä och simma. Och det bestämdes idag.

Sen har vi bara simmat i Härmä en gång förr. Men då gick det bra bara vi varit en stund. Hoppas det dka gå bra genast eller efter en liten stund nu också.

tisdag 26 december 2017

Juldagen

Som jag avslutade inlägget om julafton så fick jag sovmorgon (klick). Och morgonen var ganska lugn egentligen.

Värmde gårdagens pizza till lunch. Älgköttsoppa till middag sen på eftermiddagen.

Efter lunch skickade vi ut sambon och vandra några timmar. Han kom tillbaka ca 15 (så närmare tre timmar gick han).

Vi for ut på träsket med moffa istället. Hade sparkstöttingarna så gick fint. Han pekade ut de områden som kan vara falskast (med isens tjocklek).

Lillmirron följde med ut på isen

Viggo var fundersam då isen talade så mycket (ljudet av vågorna mot undre sidan av isen). Men ingen oro egentligen, ville bara veta vad det var.

Viggo fick också pröva att köra sin nya radiostyrda bil ute på gården. Gick bra tills den inte fick grepp på isen mera. Va åtminstone omtyckt!

Panter ville leka med bilen

Nina hade blivit så duktig på att sparka redan. Tog sig fram utan problem.

Men alla märkliga dagar hade tagit ut sin rätt på dem. Båda väldigt trötta. Så Nina trotsig, och Viggo också.

Men hans trots vill tyvärr vara en aning värre än Ninas. Då hans vill bli så fysisk med slag och kastning av saker.

Men vet inte vad jag kunde gjort annorlunda. Kanske ännu mera strukturerat dagen i vilken ordning göra vad och exakt hur länge.

Men då ska man veta exakt vad man själv (och sambon och systern) orkar också. Hur ens egna energidepåer är.

Något jag inte vetat på en tid. Då de ändrat från dag till dag, timme till timme.

Men vi lekte en bra stund tillsammans alla fyra. Att vi körde bil till olika ställen när vi satt på köksstolarna, byggde två nya pussel.

Som sista sak innan nattrutinerna (kvällsmat, medicin, saga, tandborstning, sängen). Och det var uppskattat. Borde kanske lägga in flera lekstunder med honom. Eller möjligt att välja lek eller skärm.

Men fortfarande, då ska jag veta vilka depåer av energi jag har. Eller så får jag bara orka för barna skull. Precis som med att börja gå ut under hemmadagarna mera också.

Mera att göra, mera "måsten", men lika lite energi ännu. Nå, jag får tanka energi senare någon gång! 

måndag 25 december 2017

Julafton 2017

Tidig morgon som sagt. Och idag skulle julklappsutdelning två gå av stapeln.

Lagade pyttipanna som lunch av julmaten. Lite omväxling på smaken då.

Sen kom mommo på besök, slapp hem från sjukhuset två dar före jul. Så roligt för oss allihopa att se henne!

Sen såg de en rödklädd typ komma med en sparkstötting längs vägen. Blev båda väldigt ivriga.

Kom tomten in och delade ut alla julklappar. Paketen öppnades i rasande fart, vissa bara kollades, andra prövades genast.

Viggo hade svårt med tanken på att alla paket skulle öppnas innan gjorde något annat (som äta eller se på tv/platta). 

Nästa år kanske han får öppna i etapper, eller försöker paketera saker tillsammans så blir färre paket.

Alla nya leksaker skulle fotas till Widgit

Favoritpresent blev som gissade de radiostyrda bilarna. Och böckerna, paw patrol kudden samt filmerna. Nina tyckte bäst om sin dator (öva bokstäver, siffror).


Efter presenterna så tog vi pepparkaakshus och kaffe/te/saft. Moffa kom in också då. Sen for de hem och vi hade småkaos.

Varit lite väl spännande med tomteväntande, paketutdelning och -öppning. Så ville flyga runt saker igen. Tvn fick sin första törn -men den höll som tur.

Så fick plocka ihop allt. Förde upp det. Mommo glömde julmaten så vi tog en promenad dit också. Var där en stund, lekte och såg på tv.

Hemma lagade vi pizza på älgstek. Efter maten hade jag lovat gå upp med Viggo. Höll det såklart, men han var trött. 

Så att vara ensam med båda uppe var uteslutet. Flög ner en del leksaker medan sambon städade upp köket. Men då han kom upp gick det lättare. 

Möblerade Ninas dockhus med de nya möblerna, läste böcker åt Viggo, städade upp pulpeterna deras så målarböckerna och pennorna rymdes dit.

Kvällsmaten smakade inte så mycket för dem. De var dessutom så trötta båda. Men båda somnade tämligen snabbt och lätt istället.

Minns inte vilken tid han vaknade så fick gå dit och sova. Men sen sov vi. Och fast jag hade glömt väckningen på så fortsatte vi sova. Sen fick han ha plattan en stund medan jag fortsatte sova.

Så fast sambon hade lovat mig sovmorgon så väckte jag honom inte. Hade redan fått sovmorgon till 7:30. 

Men har jag några lärdomar att ta med mig? Egentligen skrev jag de redan igår (klick). Men tål upprepas:

  1. Alla klappar delas ut under ett tillfälle
  2. När klapparna ska delas är noggrannt planerat till förmiddagen och inlagt på Viggos schema
  3. Han får antingen öppna några i gången eller de paketeras tillsammans så färre paket att öppna
Men det gick ändå ganska bra. Stundvis som blev för jobbigt för honom, med en massa spring fram och tillbaka. Så mer lugnt och planerat kommande års jular önskar vi!

söndag 24 december 2017

Dan före dopparedan

Dagen före julafton. Som i år nästan var julafton för oss. Eftersom det var sista veckodagen alla var hemma.

Julafton skulle mina bonusbarn tillbringa i andra hemmet i år. Så hur skulle vi lösa julklapparna?

Tja, jag tyckte att det vore enklare att ta dem dagen före -istället för i januari. Både sådär "tomtelogiskt" (att tomten lämnade av medan sprang runt och kolla) men också mera logiskt för mina barn.

Och såklart fick ju mina barn också några paket, inte alla dock. Utan några stycken så de inte skulle vara utan att öppna och göra när systrarna fick sina paket.

Fast, det var kaos. Egentligen. För ingen var ju nöjd med något utan någon annan fick det hen ville ha. Men på julafton insåg jag ju att en säck hade lämnat bort från utdelningen, så flickorna fick inte alla sina paket ännu.

Tror det skulle varit bättre att ha inplanerat det från morgonen. Eller alls inplanerat det åtminstone. Nu drog det bara senare och senare... memo till kommande år.

Fick de leka en stund så kom deras (bonus)faster, med en till omgång paket. Så kom min far med en leverans från min bror med familj. Så blev lite hackigt.

Pepparkakshus av bonuskusinerna

Nästa år ska det absolut vara max två gånger det ges nå paket. Helst endast en. För att det ska vara så lugnt dom möjligt sen.

Men efter alla paketutdelningar så fick vi äta julmat. Potatis, älgstek, skinka, senapssill och matjessill, grava lax, lutfisk, rödbeta och saltgurka, vitsås, köttbullar och colalimsa. Lunch var risgrynsgröt med fruktsoppa.

Och någon gång under allt tumult hann jag packa ihop flickornas saker. Så ganska just efter maten fick de fara iväg.

Hur gick kaoset med tanke på Viggo. Tja, jag var också stressad. Har ju insett jag har vissa drag starkt gemensamt med Viggo (mer om det i annat inlägg om någon uttrycker intresse).

Men han var stressad, och trött. Så leksaker flög nu som då. Fast då var ju bowlingspelet ganska bra så han fick kasta istället för att rulla.

Hade svårt med att Nina fick doktorväska, är ju han som älskar att leka doktor. Men de lekte ganska bra det tillsammans sen senare när de blev ensamma barn i huset.

Men sambon hade ändå bättre än förväntat sig som betyg. Om Viggos ork och beteende. Så Viggo blir äldre, och lite lugnare. Och vi blir som familj bättre att se vartåt det far.

Men han hade väldigt svårt att komma till ro, vände och vred sig och grät. Nina somna ganska snabbt så då flytta jag mig bredvid honom istället. Höll om honom, då somnade han.

Och han vaknade tidigt på julafton. Första gången kanske en 1 tiden. Jag somna i hans säng som vanligt då. Men 3:30 vaknade han igen, och då var det morgon. Ca 4:30 gav jag upp och tog fram plattan så han fick se på youtube medan jag sov en stund till. Någon som har en aning hur man får blockerat en del videor eller speciellt innehåll på youtube?

Sen försökte han somna om där 6 tiden. Och 7:30 ca vaknade Nina så då steg vi upp. Men julafton får ni läsa om imorgon...!

lördag 23 december 2017

Sonen i kyrkan

Som nämndes i inlägget kring hans julfest (klick) så skulle Viggo i kyrkan denna vecka. Något han hittills inte orkat med pga ljuden och akustiken.

Så på onsdagen for vi efter dagis, bara han och jag, till kyrkan. Vaktmästaren mötte oss där, en vaktmästare som Viggo känner.

Blev orolig i bilen. Skulle hellre farit hem. Men vi kom oss dit, vi tog hans iPad och gick till kyrkan. Vi kom in genom en sidodörr, inte huvud-ingången som vanligt. Började han stå och väga från fot till fot, första steget i hans orostrappa.

Men så ropade vaktmästaren hej. Jag hann tänka att "nej nu far det för honom", men hens rop lugnade honom och vi gick fram och hälsa. Tittade runt oss på den framställda julkrubban, tände granens belysning, tände ett stearinljus, lät vaktmästaren plinka på pianot och gick runt bland bänkarna.

Viggo fick själv välja var han skulle sitta med sin assistent när de kommer. Lade ut Josef och Maria dockor där. Insåg det sen att han valde en plats där det ekade mindre, för det var under orgeln så lägre i tak än resten av kyrkan. Så klok kille redan!

Vi fotade alltihopa också och lade in det under kyrkan på Widgit Go. Han var väldigt viktig med att välja vad som skulle fotas. Sen släppte vaktmästaren ut oss genom huvudingången.

For vi hem, gick igenom bilderna och pratade om det, jag lade till några extra bilder (buss, ramsa, sång mm) och han visade tydligt att han ville fara. Och att assistenten och systrarna Juliette och Nina skulle komma med.


Dagen efter, torsdag, skulle de fara från dagis dit. Antar det gick riktigt bra, det enda som står i hans kontakthäfte är just att det gick bra. Men att han började gråta när prästen skulle tala, för högtalaren var för nära (hade missat den när vi var och bekanta oss!). 

Så nu kom ännu en milstolpe i Viggos liv! Kanske inte så viktig sak men ändå, betydelsefull för honom och för mig. Att se något gör man rätt i förberedelserna inför nya saker, och att hans utveckling går framåt med att våga nya saker också. Även sånt som tidigare skrämt honom eller varit för jobbiga.

Sen besöker vi ju väldigt sällan kyrkan. Så inte viktigt på det viset, men man vill ju att han ska kunna följa med de andra barnen då de besöker. Och om det någon gång blir något som han behöver följa med till kyrkan för. 

Men jag är så stolt över min son! Han ger mig flera små glimtar av framsteg nästan varje dag nu, fast det kommer mycket bakslag också. Fast bakslagen behövs, och då försöker jag finnas där till hands. Och så tar vi oss igenom det tillsammans.

torsdag 21 december 2017

Sonens julfest

Viggo hade sin dagisjulfest på måndagen. Han såg så fram emot det hela dagen, pekade på bilden på sitt veckoschema flera gånger och kontrollerade att alla faktiskt skulle med.

Kom vi dit. Blev han lite orolig då var alla föräldrar och barn där. Fick han komma upp i famnen gick det bättre. Satte ner honom och sitta på sandlådans kant, för hela julfesten skulle vara ute.

Såg jag hur hans mungipor började dras neråt, sakta men säkert. Försökte prata med honom. Var det dags för dem att gå in och klä på sig dräkterna. Huvudskakning, nej skulle inte med.

Frågade om jag skulle följa med in. Ja, det skulle jag. Så följde honom in genom dörren, sen fick tanterna ta över. Såg bara att han kom och tittade ut i fönstret en sväng på allihopa.

Sen kom långa luciatåget vandrande. Viggo var tomte med lykta och ville vara sist i raden, men stod så fint med alla andra och sken upp när alla applåderade efter sångerna och dikten.


Sen blev det ringdans. Det älskade ju Viggo såklart, Nina kom också med och dansa och de andra flickorna också. Han var så med på Räven raskar över isen och speciellt att klappa och snurra. 

Längst till höger med svart är jag, bredvid mig Viggo och Nina

Glöggen och pepparkakan var däremot inte så intressant, gick och gungade en stund med Viggo och Nina. Sen skulle vi fara hem.

Och då trilskas Nina. Först ska hon springa iväg, så säger hon måste hålla handen om hon inte hålls bredvid mig. Men då slutar hon gå istället så får lyfta/dra henne hela vägen till bilen. Viggo tog det ändå lugnt. 

Viggo var bara upp i varv hemma sen så tog dubbelt, eller nästan trippelt, längre för honom att somna mot andra dagar. Melatoninet till trots. Och i sängen stimmade han mycket då med att studsa liggandes, ingen aning om hur han ens klarar av det. 

Men var så stolt över honom. Han klarade det så fint med julfesten i år också. Och han och jag lyckades tillsammans så bra dämpa oron. Prata och fundera, teckna och förklara vilket som kommer först. 

Hoppas veckan fortsätter på samma sätt. För idag ska vi fara till kyrkan och bekanta oss. Eller, som jag sa åt Viggo vi ska fara dit så han får fotografera. Och det såg han fram emot! Han vill gärna fota där, så ska hoppas han klarar av att komma dit då. Och träffar vaktmästaren som vet hela programmet för dagisets julfest. 

För imorgon ska de dit från dagis. Och de ville gärna pröva ta med Viggo. Men försöker i år fara en gång i förväg också. Och lagar in på hans iPads Widgit bilder från kyrkan och programmet för morgondagen. Men det skulle bli första kyrkbesöket efter Ninas dop som han klarar av. 

Lite intressant dock att blev problem med kyrkor och så senare, inte direkt som spädbarn. Men hela ljudkänsligheten har ju verkat gå i vågor vilka ljud (och vilken akustik) som varit jobbig. Hör kanske ihop med hjärnans mognadsprocess och hur kopplingarna mellan dens delar bildas. Ingen aning egentligen, bara egen fundering.

Vet ju om ett annat barn som också blev ljudkänsligt där vid 1 ½ års åldern först. Som nu är där Viggo var då. Rädd för dammsugare och elvispar (bland annat). Viggo slutade ju vara det för att vi "dansade" när de var på och att lärde sig fick något roligt efteråt (elvisp betydde mamma bakade gott, dammsugare fick man sitta på och styra till exempel).

Att nu är akustiken den största känsligheten. Stora rum med sin annorlunda akustik. Sen ljud som han inte förstår eller känner igen, desto högre desto värre. Så om vi kommer oss in i kyrkan och fota ska vi absolut plinka lite på orgeln eller pianot så han vet vad det är också.

Men detta skriver jag mera om en annan dag, då vi prövat och vet hur det gått...

söndag 17 december 2017

Decemberupdate

Jag vet, jag vet. Det går väldigt dåligt med mitt bloggande just nu. Igen en gång.

Men det känns som att dagarna rusar iväg nu igen en gång. Så hittar inte tiden att skriva på bloggen.

Två kurser som behöver få hemtenten färdig snart. Så borde egentligen sitta och skriva på det varje dag.

Har min mor på sjukhuset, varit en bra stund redan. Läkarna inte hittat vad som är fel så hon ska vidare till Åbo och till Tammerfors passligt till jul.

För att inte glömma en massa annat som stressar. Och som grädden på moset har både Viggo och Nina hunnit ha ögoninflammation en vecka var, och förkylning med feber.

Så egentligen har det varit ytterst få dagar jag hunnit studera. Som då gjort att det samlats på hög för mig. Som stressar mig.

Men Viggos rum är snart färdigt. Eller, väggarna, taket och dörren är snart färdigt. Får vi hoppas att fönstret kommer tämligen snart! Sen blir det inredning som gäller.

Ska försöka inreda till ett rum som han kan gå till för återhämtning, dra sig undan ståhej och för att "koka av sig" en del extra energi.

Frågade om råd på en stödgrupp inom LAB för NPF. Fick följande tips:

  • Pilates eller peanut-boll
  • Hängmatta/stol eller såndär droppformad från IKEA
  • Sittsäck
  • Ljuddämpare på stolsben mm.
  • Boxningssäck + handskar
  • Dimmknapp till lampan
  • Olika färgers lampor
  • Bitsaker och andra redskap för övning och sinnesstimulering
  • Och så någon form av skärm att fokusera på.
  • Olika färgers förvaringskorgar med bilder på vad som ska förvaras var.
  • Innestudsmatta
  • Timetimer för att visa hur länge tills mat eller aktivitet
Skulle ju vilja skaffa allt på ovanstående lista. Men måste också se vad ekonomin tillåter. Mina syskon och föräldrar lägger dock som julklapp pengar till hans saker, istället för en massa leksaker som han ändå inte kommer att leka med.

Men kommer att dela med mig av hans rum sen. Nedan kommer en snabb visning av då och just nu av hans rum iallafall.



Ovan två när rummet är helt tömt och tapeter rivna.


Steg ett. Ribba väggarna.


Steg två. Bergull och skivor på väggarna. Ribba taket.


Steg tre. Bergull och skivor i tak. Spakla två varv och fylla springor med skum. Ny, mera tättslutande, dörr till rummet på plats.

Steg fyra. Grundmåla allt vitt, har ingen bild av det dock. Nästa vecka blir steg fem tapeterna.

Och steg sex och sju gör vi själva. Takpanel och golvlaminat. Steg åtta blir nya fönstret. Steg nio inredningen.

Sakta men säkert blir det bra. Sakta men säkert får jag kryssa av en sak i gången på listan med göranden.

Stor lättnad att vi troligen blir beviljade stöd för ett större kedjetäcke åt Viggo, så det inte faller av honom när han svängt sig en gång.

Min surfplatta har spindelnät över hela skärmen då flugit när inte gjort som velats. Så blir att fundera på en annan småningom.

Men detta får räcka som update. Ska ut i snön med barnen som jag lovade före lunchen...

tisdag 5 december 2017

Barndomskaveri firad

Min goda vän Maria (Marias memoarer) sedan högstadiet fyllde 30 i veckan. Och hon ville fira med att fara ut och äta god mat och ut se nattlivet på fredagen (1.12).

Maria och jag
Alhambra i Vasa (klick) serverar spansk mat och hon var intresserad av att pröva. På kvällen skulle man förhandsbeställa maten eller så blev det en buffe man fick äta från.

Buffen bestod av olika torkade skinkor, en ost, spansk potatisomelett (men den såg jag först då redan var mätt), potatis, sallad, koka ägg, tomater, 2 olika coleslaw, potatissallad(?), musselsalsa, lax och maletköttsfylld brödrulle(?).

Det mesta var riktigt gott, salsan och ena coleslawen var för stark dock. Men åt mera av allt det andra istället.

Drack deras röda Sangria till maten, vi delade alla på två kannor av det. Vi var 8 brudar ut på mat, sen for tre hem efteråt och vi andra fortsatte till O'Malleys.

Sangria
Stort plus att O'Malleys hade lapp vid dansgolvet. Men fick också höra lappen funnits där länge -utan att göra någon egentlig nytta. Så synd! Hoppas O'Malleys kunde ta fasta på det och fixa mera säkerhet...


På O'Malleys så var det tämligen dött på dansgolvet, dessutom var det retroilta. Så vi drack varsin drink och gick till Leipis (Leipätehdas) men där var det tomt. Funderade om skulle ta Fontana eller Roska.

O'Malleys Kelkka och cider
Plocka upp ett skräp. Sa att om hon väljer handen med skräpet blir det Fontana, annars Roska. Och det blev Roska.

#dammenbrister
Tyckte Roska hade supercool inredning! Kändes som om man kommit in på en byggarbetsplats utan lov och ordnat ett rejv. Och graffiti. Vi skrev också på väggarna, lade upp #dammenbrister här och där.

Katja klottrar
De hade dessutom ett dansgolv där Happy Barrell hade karaoke. Och rock, rap och hiphop var på menyn här nere (djn menade Teatro hade "ensamrätt" på dancemusik). Men det passade mig bra!

Träffade Idus där också en stund. Alldeles för länge sedan senast. Så dansade ett tag och sedan for man för att sova.

Men först till Hesburger efter lite nattmat. Sov så gott på soffan sen ända tills klockan väckte mig. Hade ju skola klockan 8 på lördagen så...

Kvällens smink

söndag 3 december 2017

Sonens tandingrepp

Måndagen 27.11 var sonen inbokad för anestesi vid Vasa Centralsjukhus för att de skulle få åtgärda tänderna (reparera osv). Lyckades också få att de skulle kontrollera hals, näsa och öron samtidigt med neurologens hjälp att skriva remiss.

Fick stiga upp i tid då vi hade första tiden 7:15. Men var ju först närmare 8 som något gjordes. Emlaplåstren fick jag på honom utan större missöden också, och handskarna noga på så han inte skulle dra bort det på handryggen.

Jag var en aning nervös. Gick inte så bra förra gången vi skulle försöka med anestesi. Men Viggo blir äldre, och lugnare. Han pratade bara om att han skulle gapa och visa tänderna. Men först i väntrummet sade jag han skulle "få en picko" först oså kollar de munnen medan han sover.

Stannade han upp. Hann jag tänk nu far det för honom neråt. Men han visade picko, sova, gapa. Så det var precis rätt. Och han var lugn då vi gick in i dagkirurgiska rummet med alla maskiner, slangar, britsen och så vidare.

Och han var lugn då svängde honom att sitta mage mot mage. Förberedde sköterskan på att han kan dra hårt undan, men han ryckte knappt till. Vill tro det var emlaplåstret som verkligen hjälpte, tror vi inte lyckats ha på dem de tidigare gångerna.

Kanylen på plats, fick han lägga sig. Andningsmasken ville han inte ha nära. När hen som skulle kolla allt annat än tänder kom gav de så han somnade. Kollade igenom hans hår efter lössrester men nada.

Gick på morgonmål då. Han fick ju inte äta/dricka före helst pga risken för uppkastningar. Gick tillbaka genast och tur det, blev nappad genast i armen för de upptäckte näsmandeln (nästonsillen) var förstorad så de frågade om de fick åtgärda genast. Gav lov.

Sen lappades flera hål i tänderna. Konstaterades att två framtänder uppe var rörliga (så de trillar väl småningom). Och att det var trångt i munnen, men  ingen specialist kom tyvärr. Så hoppeligen fixar hans tänder utrymmet själv. Eller så får han lika trångt som jag med tänderna.

På uppvaket så ville han ju stiga upp genast. Hade redan vaknat då de hämtade mig. Försökte med plattan men gick inte vidare bra, han skulle bara hem. Fick känslan av att de ville bli av med oss då han ropade så mycket, fick fara hem innan de sett han kunde äta och dricka och innan han kunde stå och gå själv.

Fick stanna och köpa en tripp i Kvevlax. Han var så törstig då. Men fick ju bära honom då ännu in och ur butiken. Inte så lätt då han är så stor redan. Men lyckades.

Drack snabbt, så hemma kasta han förstås upp en gång. Men bara en gång. Men ingen matlust och yr resten av dagen. Även nästa dag fick han vara hemma. Och då vi äntligen kom till dagisdag så fick han ögoninfektion. Så han har varit hemma hela veckan.

Och jätteroligt att få droppa i hans ögon nu då. Not. Han vill inte, så är allt annat än lätt att få en droppe i vardera öga 6 gånger per dag. Tack och lov började det redan dag två bli bättre så hoppeligen får vi minska i mängden redan.

Men blev så glad när han klarade av hela sjukhussituationen så bra han gjorde! Jag måste ju gjort (och gör) något rätt med förberedande av situationer åt honom.

Likaså när vi var till hvc för att få medicin till ögonen så gick det så fint. Behövde ju inte kolla så mycket men ändå. Bara håret som jag bad sköterskan kolla åt både mig och honom, och vi hade ingenting annat än mjäll (jag) i håret.

Men på hvc så fotade vi mycket till hans iPad och Widgit. Och det tyckte han så om! Så nu kan han diskutera hvc också enklare med vem som helst som låter honom använda widgit.

Tror vi ska börja ta med och fota varje gång vi far någonstans. Så får vi mera att diskutera med och om. Och bättre att förbereda inför nästa gång vi ska dit.

Årets foton av barnen ❤

lördag 2 december 2017

November bloggstatistik

November blev inte alls så bra bloggmånad som jag hade tänkt mig. Verkligheten kom emot med alltför mycket som hände. Men här kommer lite statistik ändå!

Topp 10 inlägg
  1. Utslag och tänder (klick) -då dottern och sonen var till sjukhuset.
  2. Kommunikation om verklighet (klick) -AKK kurs i skolan och lite tankar.
  3. Familjekraftläger @ Norrvalla (klick) -då hela familjen var på läger.
  4. Halloween 2017 (klick) -årets halloweenfest hos oss.
  5. The Babysitter (klick) -skräckkomedi recension.
  6. Dotterns födelsedagsfest (klick) -dottern och jag hade kalas.
  7. Hata/älska maräng (klick) -mitt försök att laga maränger till halloween.
  8. Handla på Wish (klick) -recension av Wish shopping.
  9. Novemberuppdatering! (klick) -en snabb genomgång vad som var på gång.
  10. Big Mouth (klick) -recension av en animerad serie för vuxna.

Sökord denna månad: vart för gammal diskmaskin i vörå -måste ju kolla vart det leder, men det ledde till februari 2012 och alla inlägg då (klick om ni vill kolla vad som var aktuellt då). megaloppis botniahallen -skrev faktiskt en gång om megaloppiset, bara sålt där en gång hittills också, klick om ni vill kolla.

Annat nytt? Som framkommer via statistiken. Tja, två nya sidor som delar länk till mig. ssundeetips.blogspot.com och bing.com verkar dela mig (men hittade mig inte på deras sida då gick in). 16 och 13 träffar via deras länkar så. 

December, kommer vara väldigt full med måsten. Så kan inte lova det blir så aktivt skrivet nu heller. Men jag gör mitt bästa. Småningom ska jag väl få upp farten igen på bloggen också.

tisdag 28 november 2017

Dotterns födelsedagsfest

Söndagen 26.11 hade Nina sitt 4 års kalas (och samtidigt firade jag 29 år sådär på ett hörn). Hon ville ju ha prinsesstema och det fick hon.


De andra tjejerna ville ju också vara fina, så vi sökte fram klänningar åt hela gänget! Exakt allihopa fick vi hittat åt (ännu en gång tur att man handlat färdigt kläder åt Nina upp till 168, och att äldsta flickan och jag redan är lika långa).

Och dagen före fick de baka. Två yngsta bakade kolasnittar med mig, tre andra plus jag bakade mockarutor (Viggo var i simskola med sambon och äldsta hade sovt hos en kompis). Blev riktigt gott faktiskt!


Medan ena gänget bakade så städade de andra. Gick sådär halvbra men jag dammsög, så jag blev nöjd i det stora hela med hur huset såg ut. Ännu kalasdagen fick de alla hjälpas åt att fixa leksakerna på plats.

Och de tyckte att det var väldigt roligt att få pynta med serpentiner och ballonger, prinsessduk och att plocka fram bestick och fat.


Min väninna Jonna var en ängel och tog på sig att baka prinsesstårtan åt Nina (och smörgåstårtan åt mig), underlättade verkligen mycket att ha så mycket mindre att fundera på inför kalaset. Var inte alls lika stressad som jag brukar.


Hann till och med måla nagellack åt alla tjejerna i huset. Och sminka mig själv. Och klä mig i kjol och fin topp, med halsband och örhängen. Inte varje gång jag hinner det innan människor kommer.


Och Nina var så nöjd med presenterna! Två pojkdockor (Ken och Nan), en flicka med vagn och två hundar, Belle-docka (den i tårtan), pengar och av nästäldsta bonussystern fick hon ett Frozen armbandset. Målarbok och kritor var det väl också, och av sin bonusfaster fick hon My Little Pony hårspännen med färgat hår fastsatt. Tror det var allt, ursäkta om ännu något jag hade glömt.


Nu går hon åtminstone omkring med sakerna i ena presentpåsen hon fick, så de alltid är med henne.

Jag hade önskat mig pengar till resan då jag fyller 30 år. Och det fick jag en del, och av svägerskan fick jag fin hjärtlampa.


Barnen sprang omkring och lekte, så tror det var väldigt lyckat. Som vanligt kan ju de som deltog bättre svara på den frågan!

söndag 19 november 2017

Kommunikation om verklighet

Det känns bra när man får ge sina synpunkter åt individer som småningom kommer att komma ut i arbetslivet och ska stödja andra familjer i olika situationer.

Just nu sitter jag på AKK (alternativ kompletterande kommunikationsmetoder) och igår hade jag med mig Viggos kommunikationshjälpmedel. Så de fick se hans versioner.

Samtidigt fick jag själv presentera dem och hur vi använder dem. Och lite frågades det ju utöver det kring vår vardag och Viggos behov. Jag var inte alls beredd på att jag skulle presentera hjälpmedlen, men vad skulle det inte flyta. Det är ju inte bara en gång som jag behövt förklara och återge vår vardag, min son och hans behov.

Oavsett vilken kurs inom specialpedagogik (eller andra kurser som tar upp elever/individer som Viggo) så försöker jag delge mitt föräldraperspektiv. Och ibland tar jag in vad andra sagt i träffar (utan att nämna vem som sagt såklart) kring olika ämnen.

Ibland ser man att det tas emot väldigt bra och ibland ser man att man sagt något som går emot deras tidigare uppfattning. Bara en gång som jag blivit väldigt upprörd över åsikter som delgetts under lektionstid, men gav svar på tal också. Även sedan i feedbacken kring kursen.

Men det är väldigt givande, oavsett situation, att få delge information och se hur de/n andra får en insikt över hur det kan vara. När allt inte gått som på Strömsö. Men att det ändå blir bra, på sitt sätt.

En del personer vill ofta ta den synen att "det är så synd" och "det är säkert så jobbigt" kring vårt liv (i jämförelse med deras). Och visst, nog kan det vara jobbigt ibland. Men det är helt säkert ditt också ibland -bara kanske på ett annat sätt.

För dig kan det vara jobbigt med arbetets situation (dålig stämning, dålig lön osv), för mig kan det vara att inte förstå min sons budskap. För dig är det tungt att göra treskiftarbete, för mig att inte få sova en hel natt i hemmet.

Det ena är inte tyngre än det andra, det är bara olika för olika individer. Du kanske tycker att mitt liv låter värre, så du har inte rätt att tycka ditt liv är jobbigt. Men visst har du rätt! Du lever inte mitt liv, du lever ditt. I ditt liv finns dessa svåra saker, i mitt liv dessa.

Sen finns det dessa lyckobringare för dig, och dessa för mig. Du blir glad över en räkning som är mindre, jag blev superglad då min son bytte skeden till gaffel hemma. Inte skulle vi säga den enas glädje är mindre än den andras, så varför ska vi nedvärdera det som är jobbigt "bara för att man tycker den andres är värre".

Kom ganska långt från kommunikation nu. Men tycker det behövs perspektiv på allt, och det får man bäst genom att ta till sig olika individers situationer och liv. Så därför har jag valt en väldigt öppen och ärlig syn på min familjs liv. Så kanske du kan få ett perspektiv du annars inte skulle få.

fredag 17 november 2017

Novemberuppdatering!

Tick tock tick tock. Dagarna rusar förbi. Halvvägs i november redan! Och förstås inte alls varit så aktiv här på bloggen som jag hade planerat vara.

Men livet kom emot. Mycket på samma gång, som vanligt, som sker så då får andra saker vänta.

Särskilt då saker som är mindre roliga händer, men samtidigt också roliga saker som händer.

Som min mamma hamnade på sjukhus, fortfarande oklart varifrån det kommit hög feber och högt crp. Idag slipper hon till Oravais och hoppeligen om ca tre veckor hem.

För några dagar sedan kom beslutet att Viggos ljudisolering av rummet gick igenom. Idag kom leveransen med ny dörr, nytt fönster, bergull, gipsonitskivor och skruvar. Igår fick jag handlat tapeter åt honom. Så småningom får vi börja på och fixa hans rum färdigt då!

Blev godkänd i kursen Digitala arbetssätt för elever i behov av stöd. Igår började Psykiska första hjälpen och just nu sitter jag och väntar på att kursen Logopedi: Alternativa och kompletterande kommunikationsmetoder ska börja (förkortas AKK, innebär alltså andra sätt att kommunicera än ord).

Och så finns det andra saker som tar upp tankeverksamheten. Men som inte passar att skriva här på bloggen (åtminstone inte ännu). Och sånt som inte är min sak att bestämma om ska vara offentligt eller inte. Och sånt som jag inte vet hur jag ska formulera.

Men jo, tankarna snurrar. Viggo sover ännu dåligt, vaknar en gång per natt minst. Då han sover några timmar i streck har jag börjat drömma en massa idiotiska och kaotiska drömmar. Idiotiska för att de oroar mig i onödan (alltså "worst case scenarios") och kaotiska för de har ingen logik. Så känns som om man inte får sova ordentligt ändå.

Men vi ska tro ljudisoleringen plus musiken till natten (dock inte taikafon eftersom musiken i sig hjälper lika bra och han inte vill ha vibration av dynan) hjälper honom (och indirekt då mig) att sova bättre. Sämre kan det inte bli iallafall.

Det var iallafall en kort snabb update. Kaotisk som vanligt...

tisdag 14 november 2017

Halloween 2017


Firade Halloween lite i efterkälken i år. 11.11 för att vara exakt, men då bonusflickorna uttryckte en önskan att få vara med så ville jag ju ordna det så.

Ovan ser ni vår gravgård som vi gjorde till först. Gamla bräder jag klöv till passliga bitar och snabbt spikade ihop. När de kom hem från skolan (tre av de äldre) hjälptes vi åt att bära och placera ut korsen och lyktorna. Måste säga jag tycker den ser ganska bra ut. På rätt dag tände vi alla lyktorna också på gravgården för lite extra spooky feeling.


Lovade också att jag skulle försöka hinna ordna en skattjakt åt gästerna utomhus. Ovan ser ni brevet av kapten Fiskhuvud som gömt sin söta skatt någonstans i närheten, vaktad av fyra tappra män och med glimmande andar som vill leda dem på villovägar.

Fyra tappra män var sklettgubbar som skulle lysa i mörkret (men det gjorde de ju inte, fy Citymarket Stenhaga) och glimmande andar var reflexer hängda i träd och buskar här och där.

Lite himlade de äldre med ögonen då jag läste upp brevet men nog såg de ut att ha roligt ute på gården med ficklampor, rusandes hit och dit (för de följde ju de glimmande andarna).

Det var lågstadie som var åldersgräns för att fara ut utan vuxen (såklart skickade vi med Matias ändå men han bara höll uppsikt). När de äldre kom in for vi andra ut i samlad trupp, och måste påstå vi var mycket snabbare att hitta gubbarna än de andra. Viggo skulle nästan ha velat stanna ute längre och springa runt med ficklampan, men kom nog så snällt med in tillbaka då alla andra gick in.


Ska väl visa vårt spooky gäng också. Vampyren, mus-feen, piraten, grudge, piraten, piraten och prinsessan. Fast den yngsta piraten ville bli en musprinsessa sen så hon sprang själv och böt om. Nedan ser ni henne sen:


Jag lovade vara vampyr också. Med min slängkappa, vitt ansikte, blodiga mungipor och röda sammetsklänning från London. Nedan ser ni min lilla sminkselfie:


Och som vanligt blev inte bilden av mig och min pirat till något. Här har han just hållit pistolen mot mitt huvud och jag ska... ja, nånting! Men fick nu en bild på oss (främst för att fånga honom på bild).


Ska väl presentera maten vi åt också! Först vår fångande skletthand (blev en succe) som vaktade godiset. Spyende pumpa med grönsaker att dippa (jo jag vet det inte ser så fint ut då burkarna står ännu här).


Mina marängspöken och knackkorvsmumier. Fanns ketchup att själv lägga på knackkorvarna. Men nästan ingen åt av dem, främst jag och gubben som smaskade i oss dem. Marängspökena gick åt ganska bra dock, fast de misslyckades (klick för inlägget om dem).


Kladdkaka som skulle ha fint spindelnät som dekoration. Men misslyckades ganska radikalt med båda dem också. Men åts upp innan ens alla gäster hade hunnit komma. Så gott smakade den iallafall.


Kattsanden. Alltså krossade digestivekex och chokladbollar (formade som korvar istället). Hade lagat en katt av trolldeg som fick sova framför sin "wc" också. Lämnade mycket av det också, men var ändå en succe. Det vita fatet bredvid var fyllt med vattenmelonskivor, Viggo åt väl upp de flesta bitarna skulle jag tro.


Giftbålen av apelsinlimsa och citronlimsa samt grön karamellfärg. Isbitarna med spindlar i smälte snabbt så lämnade plastspindlar och flyta i den bara. Men den dracks också upp, men blanda inte fler gånger heller så tre liter bål räckte bra. Men de flesta vuxna drack ju kaffe eller te.


Insåg just att jag glömt fota det mesta av inredningen. Men hade brett ut spindelnät över hela vårt stora bord, ljusstakar och svarta rosor (plast) på bordet och vid serveringsbänken. På dryckesbänken fanns ett ljushus från Minimani med ledlampa. Spindelnät hade alla barnen fått hjälpas åt att placera ut här och där på båda våningarna, likaså mina fladdermöss-girlanger. Endast en såndär pappers-boll-lampa lyste längre så den fick bli i hallen, tillsammans med mitt lilla lysande spöke. Girlangen med tygspöken hängde ovanför matbordet och soffbordet samt mitt fullstora papperssklett stod och vinkade i fönstret åt gästerna när de kom.

Det var väl typ allt. Och tyckte det gick bra! Viggo satt mest framför tvn, kom och hämtade lite vattenmelon eller annat nu som då. Barnen sprang omkring och lekte med varandra eller satt och åt. Överlag verkade det vara riktigt lyckat (om någon som deltog med eller utan barn läser detta får ni väldigt gärna kommentera om era barn sa nå eller vad ni själva tyckte, lite feedback inför nästa år).

Viggo tappade sin andra tand! Åt ttroligen upp den samtidigt som kladdkakan eller vattenmelonen. Intressant bara för den var aldrig ens lös, vi skulle ju den 27de och dra loss den. Men inte blev det nå stor sak av det heller. Inte sa han ens till utan de andra som kommenterade att han var så röd på hakan och jag skulle torka bort vattenmelonen -och insåg det inte var det så bad honom gapa. Går så mycket lättare än jag trodde med tänderna hans! Men det hör egentligen inte till Halloween, var bara kul sak som hände under vår halloween...

Men nästa år ska jag försöka satsa på att ha Halloween i oktober, främst för att det inte ska kännas så stressigt inför vårt kalas men också för att det ska finnas möjlighet att fira två bonus någon gång (som också fyller i november, vi är alltså fyra i november, två i maj, en i april, en i februari och en i juni som ska firas. Nästa gång de kommer hit kommer mitt och Ninas kalas vara (skola andra helger) så får se hur vi får inplockat ett släktkalas åt dem. 

Men tack till alla gäster! Och jag hoppas vi syns nästa år igen! Ja, iår var vi mina sju plus nio barn och vi två plus åtta vuxna. Fullt hus som sagt, men finns det hjärterum finns det stjärterum!

fredag 10 november 2017

Hata/älska maräng

Jag har ett love-hate-relationship med maränger. Jag älskar att äta dem, men jag hatar att försöka laga dem.

Två gånger har jag försökt tillverka maränger till Halloweenfesten. Två gånger har jag misslyckats.

Nedan kommer de fina orginalen jag hittade när googlade. Så fina små spöken eller hur?

http://alltommat.se/recept/marangspoken/

Här kommer mina
marängspöken. Ni ser väl ingen skillnad hoppas jag?


Jag har helt klart inte dethär med maränger på klart. Tack och lov ska jag inte bli konditor eller dylikt.

Så, vi får se om jag kommer någonsin att pröva på igen. Men hur som helst blev de goda! Så helt bortkastat var det inte att laga. Och barn brukar vara ganska förlåtande av sig med hur de ser ut.

Eller så förlåter de inte alls. Hoppas de vi har hos oss är de förlåtande barnen. Skämt åsido.

måndag 6 november 2017

Big Mouth


Vill ni se en galen serie? Varsågoda. Big Mouth på Netflix. Var väl inte lämplig för barn ens, fast sånt format.

Så ni med barn hemma: råka inte lägga på den åt era småttingar!!

Jag visste faktiskt inte om jag skulle skratta eller gråta. Men valde att mestadels skratta åt den. Främst kanske för att man redan har dethär med pubertet förbi.

På samma gång kunde den ju vara väldigt bra för de som är i puberteten. Beroende på förstås hurdana de är angående tålighet.

Men ja, underhållande på ett skruvat sätt!

söndag 5 november 2017

The Babysitter


Som vanligt, när det blir en skräckkomedi, så var jag och min sambo av väldigt delade åsikter om filmen.

Jag trodde ju först att det skulle vara en riktig skräckis, likaså sambon. Men jag insåg ganska snabbt att den var tänkt som mera komedi än skräck. Så jag ställde om huvudet mitt och fick ut en hel del av filmen då.

Sambon däremot suckade mestadels av filmen. Som vanligt är det alltså förväntningarna på filmen som sist och slutligen bestämmer om den är bra eller inte. Så håll dina förväntningar låga.

Så denna för de som inte tycker om riktigt allvarlig skräck. Blodig är den, men blodet är minst sagt falskt...

fredag 3 november 2017

Bloggstatistik Oktober

Topp 10 inlägg
  1. EEG mätning på schemat (klick) -hur det gick för Viggo och mig när hans EEG (hjärnaktivitet) skulle mätas.
  2. Hemlagat godis (klick) -prövade laga egna bärremmar. Även prövat röda vinbär, jordgubb, svarta vinbär och blåbär efteråt (jordgubb och blåbär favoriterna).
  3. Blombänk nummer två klar (klick) -fixade i trädgården en till blombänk.
  4. Familjekraftläger @ Norrvalla (klick) -vad tyckte vi om FDUV/Folkhälsans läger i år då?
  5. Ansiktshår (klick) -jag och en kompis prövade ett hemlagat hårborttagningsmedel för ansiktet.
  6. Handla på Wish (klick) -fortfarande håller sig recensionen kring Wish i topp 10.
  7. No escape (klick) -en teckning jag ritade under en väldigt mörk period av mitt liv.
  8. Blandade godbitar (klick) -uppdatering efter en tystnad på 9 dagar.
  9. Stranger Things (klick) -recension av Netflix serie.
  10. Bloggstatistik för september (klick) -hur det såg ut på bloggen i september.
Samma trafikkällor. Instagram, facebook och sevendays. En hittade ett gammalt inlägg från då jag pysslade, hade sökt på vika pappers stjärnor. Men det är enda sökorden denna månad.

Kollar man sökord över hela bloggens existens så har bloggen visats betydligt fler gånger: vänskap (228), marion norrgård blogg (179), mamma (148), solsken (130), grattis mamma (125), citat om livet (76), citat om styrka (73), marionliv.blogspot.com (66), familjen konstig (65) och handla på wish (56). Och detta är alltså topp 10 sökord för att hitta min blogg genom tiderna, sen finns ju inte de andra med alls.

Läsarnas länder har inte förändrats alls. Möjligen lite bytt plats sinsemellan vilken som varit sist eller nästsist. Finland, Sverige och Ryssland toppar ännu statistiken (4429, 4032 och 384).

FaceBooks sida visar 161 gillare och 164 följare just nu.

Så kollade statistiken och skrev detta 1.11.2017 kl 08:27, men publicerar det senare. Har annat jag vill publicera före! Såsom besöket på sjukhuset med Viggo och Nina (klick). Och en liten skrivelse om min sambo (klick).

torsdag 2 november 2017

Utslag och tänder

Nina och Viggo fick besöka sjukhuset samtidigt 31.10. Nina med sina utslag hon haft sedan juni och Viggo med sina tänder.

Egentligen skulle det bara varit Nina som besökt VCS, men eftersom tiden de bokade åt Viggo var så långt framåt och opasslig för oss ringde jag och ombokade. Skulle ha skjutit på det längre framåt men tack och lov så gav de en avbokad tid när jag bad om tidigarelagd tid.

Så klockan 13 skulle Nina vara vid hudpolikliniken, och 13:30 Viggo vid mun- och käkpolikliniken. Ser ni ju att tiderna blev ganska knappa. Tur nog arbetar min mor i Vasa så hon kunde komma med.

Först till hudpolikliniken, aldrig besökt tidigare. Gick helt bra, Viggo blev lite fundersam nog över deras dammsugare (eller bonare) som de gick förbi med. Var en annan familj med barn som vi delvis lekte med och jag pratade lite med mamman. Så dök mommo upp.

Tänkte Viggo skulle få vänta med leksakerna och mommo men han ville med. Så hela gänget gick in till läkaren som kollade hennes utslag. Står väl mellan tre alternativ: en form av atopiskt utslag, svamp eller psoriasis. Psoriasis på barn är tämligen ovanligt, men jag har ju psoriasis (fått som vuxen) så omöjligt är det väl inte. Tyvärr är det bara tiden som kan utvisa med säkerhet vilkendera det rör sig om för Nina.

Vi fick nu ändå kortisonsalva och bassalva. Och de tog svampodling från några utslag samt blodprov. Men hon var så duktig så!

Ena armen. Resten av kroppen likadan.

Mommo fick ta hand om blodprovet för då behövde vi iväg till munavdelningen. Får nog vara glad att Viggo är så van med sjukhus och att vi lekt så mycket tandläkare med honom (både i dagis och hemma). Gick så galant att sitta och vänta med mammas telefon i korridoren.

Och väl inne i rummet insåg jag snabbt att de inte hade en aning om Viggos situation. Bara det lilla kommunens tandvård hade meddelat i samband med remissen. Och det var att han inte gillade beröring i ansiktet och hans diagnos. Så jag fick mer eller mindre hålla tömmarna.

Men det gick! Över förväntan faktiskt. Blev så stolt då han gapade duktigt många gånger åt tandläkaren så hen fick hittat alla hål (2 stycken och ett på gång) och kolla dubbelraden. Men som vanligt var vänster sida av hans mun mycket svårare så han bet i spegeln så fort rörde sig ditåt. Men det lyckades!

Men att gapa under ett ingrepp tror jag inte skulle lyckas. Och som hen sa att skulle behöva gapa så länge i sträck. Och jag gissar han inte skulle gapa flera gånger om de börjar borra och ha sig mycket i munnen. Så, det blev inbokat en ingreppstid: 27.11. Och ingreppen görs under narkos. Och de ska göra alla behövliga ingrepp på tänderna samtidigt, samt försöka samkoordinera med ortodonten så skulle komma och kolla om fler mjölktänder måste avlägsnas för att ge plats åt de permanenta tänderna.

Frågan är nu om något annat borde försöka koordineras så det skulle ske samtidigt. Men vet ju inte vad mera vi kunde behöva kolla med Viggo. Månne polyperna och öronen skulle må bra av kontroller och putsningar? Men det behövdes remiss för att de skulle försöka koordinera ihop sig. Så jag vet inte...

Men får se det bara! Vi bestämde åtminstone oss för att fara till HopLop då de var så duktiga på VCS. Där sprang vi omkring, studsade och rutschade vi flitigt -tills Viggo plötsligt fick nog. Han sprang iväg till jackan och skulle bara hem. Och Nina ville absolut inte hem. Så fick muta Nina med en slush i djurkopp (och såklart fick Viggo en sån också).

Hemma var Viggo så lugn. Så "tankspridd" att jag nästan hann bli orolig. Men var väl helt enkelt en tung dag. Mycket som hände på en ynka dag så behövde väl samla sig ordentligt. För han piggna nog till fort och åt med god aptit då. Och han var inte "onåbar" som de brukar säga om epileptiska anfall (utan ryckningar).

Men sov ordentligt, det gjorde han ändå inte. Vaknade två gånger (verkar vara det nya normala) och ville ha mig där. Nina däremot sov hela natten -fast hon sov i bilen båda vägarna också. Så absolut en tung dag för småttingarna. Och lite för mig också som hann vara på helspänn en tid hur det skulle gå.

onsdag 1 november 2017

Hördu älskling,

inser du att det är vår treårsdag idag?

Så grattis, du är härmed mitt officiellt längsta förhållande *trumpetfanfar*. Och du bröt därmed också min "treårsförbannelse" (klick). Men det är en bisak!

Jag vill bara tacka dig 
för de tre bästa åren av mitt vuxna liv. 
För att du är min stadiga klippa när jag flippar ur.
Att du varje dag kramar mig.
Att du är helt hundra procent irriterande ibland.
Att du orkar vara lugn fast barnen härjar vilt.
Att du ger mig tid till avkoppling, hobby och vänner.
Hoppeligen ger jag tillräckligt av det åt dig också.
Att du ville flytta ut i ingenstans med mig.
Att du orkar engagera dig i huset och gården.
Att vi aldrig behöver gräla.
Att du utökat min familj med 200%.

Mest av allt
vill jag ändå tacka dig för den kärlek du ger mig.
Som stärker mig varje dag.
Som jag faktiskt har börjat tro på.

Jag hoppas på
många år tillsammans ännu.
Att jag ger dig styrka och glädje.
Att vi inte ska behöva gräla i framtiden heller.
Och att vi bara blir starkare tillsammans.

Glad årsdag älskling. Tyvärr har jag inte köpt någon present, men kanske du överlever det? Vi har ju annat att lägga pengarna på just nu.

Ärligt talat så tycker jag om alla delar med dig. Allt från ditt irriterande småbråkas till varenda en av dina döttrar. Jag tror faktiskt jag skulle gå under om jag inte längre skulle träffa dem.

Och du orkar försöka med Viggo fast han inte riktigt vill gå med på din hjälp, och du finns där för Nina när hon inte själv vet riktigt vad hon vill.

Du ger oss så mycket, mer än jag tror du någonsin kommer ana eller jag någonsin kommer att kunna beskriva. Jag hoppas bara att jag (vi) lyckas ge dig något tillbaka.

Åtminstone har jag en positiv effekt på ditt skägg. Från babyface till vuxen karl på bara två år. Och sori nu bara men du är såå mycket snyggare med skägg...!

2015

2017