Klockan närmar sig halv 11 nu på kvällen och jag borde söka mig och sova, när som helst vaknar troligen dock dottern och vill ha en skvätt mjölk (brukar vara törstig runt 11 alltid).
Så tänkte jag skulle skriva ett litet inlägg om våra rutiner och hur viktiga de är för oss.
Det har framkommit extra tydligt nu då vi inte kunnat vara ute på gården på grund av regn och jag haft en konstig värk/kramp i mina armar så en vanlig bok varit för tung att lyfta utan att vilja gråta (och det är vid sådana tillfällen man önskar man inte vore ensam, fast nog hann jag lyfta och gråta av smärta då jag inte var ensam också).
Vi brukar stiga upp runt 6, men nu då dottern också börjat sova längre så blir det runt 7 halv 8 nu de senaste dagarna (hallelulja säger mamma!). Barnprogram åt sonen och mjölk, dottern får bytt kläder och likaså jag, sen sonens tur. Så tar vi morgonmål, barnen först och sen jag om jag orkar och känner för det.
Så beror det på vad det är för dag, om det är sonens dagisdag blir det att ta ytterkläderna och gå iväg dit (och han vill gå själv numera) och jag har myspys och allt möjligt annat med dottern hemma sen.
Om det inte är dagisdag och jag har ingen färdiglagad lunch så försöker jag laga lunch på samma gång som jag läser/leker och tröstar (oftast leker barnen men ännu förstår ingen av dem att dottern inte kan leka på samma sätt, så det slutar med att jag får trösta henne när hon vinkat).
Har jag lunchen färdig att värma bara så leker vi en stund, utomhus om det är fint väder, inomhus om det är dåligt.
Så blir det lunch, och efter lunchen blir det dagsvila för barnen. Oså blir det en stund så de får vakna, mellanmål och sedan går vi till butiken om det behövs. Då brukar jag hoppas dottern somnar för eftermiddagsvila så jag och sonen får leka på gården en stund, men hon är ganska nöjd att sitta i trehjulingen och se på oss också numera -eller att båda två gungar. Minst en halvtimme är vi ute (om inte regnet börjar ösa igen) men försöker vara så länge som möjligt.
Inne myser vi, dricker något, lägger på tvn men sitter oftast och läser eller så busar vi. Så blir e middag/kvällsmål och efter det bad och gonatt!
Men nu har det som sagt regnat hela dagarna så vi har knappt varit utanför dörren, vilket får sonen att gå på högvarv redan. Så jag skulle behöva busa så otroligt mycket med honom inomhus. Och så har jag då haft dessa konstiga armar så jag inte haft nå kraft att bära varken honom eller henne idag utan försökt vara så mycket som möjligt nere på golvet och busa/leka på annat sätt.
Och vågade inte gå och bada dem då heller eftersom dottern inte hålls ovanför vattenytan riktigt själv ännu, som förstås gjorde sonen riktigt arg då han både ville och förväntade sig det efter att ha ätit maten.
Så jag hoppas verkligen att de ska bli i skick snart så jag kan fortsätta som vanligt! Men får vänta och se, blir de inte bättre under helgen far jag absolut och visar upp dem (ja, det är ju även vaderna, vänstra knäet, biceps och främre/bakre lårmusklerna som värker) fast de idag bara tyckt att det lät som nå influenssavirus i kroppen. Nå, en sak är klar; jag har aldrig varit såhär sjuk i kroppen av nå influenssa -inte ens svininfluenssan!
Idag lyckades inte sonen heller sova någon dagssömn, och en timme efter att han somnat så ropar han i högan sky. Vet fortfarande inte om det faktiskt är nattskräck, denhär gången verkade det mera som vanlig mardröm för han lugnade sig genast då jag kom till sängen hans. Tack och lov, mardrömmar kan jag ta hand om och tackla, det är nattskräcken jag önskar aldrig skall komma tillbaka igen!
Men dethär visar också hur viktigt (åtminstone för oss) dagssömnen är, alltid om den har lämnat bort så blir det en oroligare natt för honom. Även fast vi som sagt haft en ganska så väldigt lugn och mysig dag istället mot vad vi brukar så är det inte tillräckligt för att han skall varva ner -antar jag.
Nåja, nästa vecka skall jag på utvärderingssamtal till ergoterapeuten och talterapeuten. Få se då vad de tycker och tänker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar