Att bli gravid

Jag kom på att jag har inget inlägg som egentligen tar upp hur det var att inse att man var gravid. Inte vet jag om någon ens vill veta det men här kommer nu lite av vad jag kommer ihåg om mina tankar...

Det var min kille som sa att jag skulle testa, för han tyckte mitt humör hade blivit så konstigt och jag var inte mig själv längre. Nåja, jag tog testet fast jag tänkte för mig själv att det var omöjligt, läkare hade ju sagt att jag hade PCO (för att läsa om detta klicka på namnet. Har själv läst så det överrensstämmer med vad läkaren sa åt mig) så det borde vara svårt för mig att bli gravid, upp till 75% mindre chans än "vanliga kvinnor".

Nåja, så jag tog testet med inställningen att "inte e jag gravid nu, de skulle ha gått för fort, de e bara han som tycker ja e konsti".
Oops, testet visar positivt...! Jag ska bli mamma. Hjälp. Hurra. Öh vah? Men. Jo. Nej. Absolut!
Ja ingen aning hur jag ska förklara alla tankarna som for genom mitt huvud i just den stunden! Jag blev överlycklig då jag ville ha familj med honom, jag blev livrädd då jag var säker på att jag inte skulle klara av mammarollen, jag funderade hur jag skulle göra med skolan i Åbo, var skulle vi bo -en etta är inte tillräckligt för en liten familj, hur skulle han reagera, hur skulle våra familjer reagera, våra vänner...

Nå, hans reaktion fick jag ju veta direkt. Och den lugnade mig avsevärt. Vi bestämde ti börja söka större lägenhet, först i norra österbotten men blev sedan i mina hemtrakter då det bara var kö överallt. Jag lämnade bort skolan (eller, jag är frånvarande ett år nu pga graviditet, men blir väl nog att jag avsäger mig studieplatsen helt nästa år då). Våra föräldrar tog det väldigt bra och gratulerade, likaså vänner och bekanta.

Det blev en riktigt positiv känsla av det hela då ingen i omgivningen tyckte det var dumt eller för tidigt, åtminstone har ingen sagt det rakt ut åt mig.

Flicknamnet kom vi på direkt, eller jag hade redan länge tänkt på ett flicknamn som jag läst i någon berättelse och han tyckte om det. Men eftersom vi har haft det klart så länge så har vi varit inställda på en flicka nu hela tiden -fast det inte är någon skillnad, lika mycket kommer vi att älska det ändå. Det var lillens fammo som hittade pojknamnet på ett dagis hon städade, men vi har inga mellannamn åt lillkillen ännu...
Fast hans väldigt manstarka släkte så har önskat en liten tös till släkten. Men det är nu ingen skillnad för dem heller i slutänden tror jag.

Jag fick må bra, fast hade ingen aptit och började må illa av att äta -med väldigt få undantag. Min vikt gick från ca 68kg till nuvarande ca 65kg och ännu ser jag inga tecken på att vågen ska börja öka, men det kommer säkert ännu. Min mage e riktigt rund och fin kulle frampå magen (bär hela på framsidan, precis som min mor gjorde) och det verkar på något vis tära på ryggen eller så har något hamnat i kläm för enda problemet är ryggvärk på höger sida. Stödbältet man får låna från Mödrarådgivningen hjälper inte, eller bara en kort stund, och värst är det då jag sitter i bil. Nu då jag gick från min systers hem (ca en kilometer) märkte jag att min kondition har försämrats avsevärt så får verkligen ta mig i kragen nu och börja dra ut Matias på promenad med mig! Kanske jag borde börja träna demdär små övningarna i häftet jag fick också....

Imorgon ska vi på vårt andra ultraljud, och vi kommer troligen att fråga om de tror att det är en pojke eller flicka. Vi vet att det inte alls är säkert det de säger men ibland kan de ju se riktigt bra, beror ju bara på barnets läge och om navelsträngen ligger ur vägen. Vid första ultrat flyttade de BF datumet två veckor senare, få se om de tänker flytta det på nytt. Nå, nujust är BF den 28de april.

Nu vet jag vad folk menar att man kan börja drömma en massa som gravid! I förra inlägget kan du läsa om förra nattens dröm. Och inatt hade jag en ännu märkligare...
Vi var utomlands, i ett land med anakondor, tivolin och palats. Anakondorna åt folk förstås och tyckte speciellt mycket om små barn, så jag som skulle ha barn snart blev inlåst i palatset men Matias fick inte vara med mig. Efter att jag fick barnet så blev det också inlåst, direkt utan att ens ha blivit tvättad! Min mor var vakt vid barnets cell (det var faktiskt en cell) och jag fick lov att gå in med en tvättsvamp, handduk och ämbar med ljummet vatten för att tvätta lillen. Matias hade så länge fått armen på sin sida att ta livet av anakondan som cirklade runt palatset och han själv bröt sig in i lillens cell för att ta oss därifrån, men ute på gården dog folk i striden mot anakondan.....
Då vaknade jag av att telefonen började spela Nirvana - Smells Like Teen Spirit. Än en gång hade min älskade väckt mig ur en hemsk dröm.