Har nu deltagit i Norrvallas evenemang Fitness & Dance Event. Så tänkte jag skulle berätta sådär kort vad jag tyckte och gjorde.
Dagen började kl 8.15 med att få sin Goodiebag (innehöll lite reklam, 2 olika whey prov, 1 prov liniment, en Memira drickflaska, ett par sockor (strl 42-45 så passar inte mig med 36) med texten Get fit or die trying, en nyckelhalsband med samma text, en proteinbar (caramell and penuts, gav bort min då halsen bruk klia av nötter) samt fick man välja mellan ett bröd eller en shaker med texten Get fit or die trying) och anmäla sig till de pass som hade begränsat med utrymme (tex vattenjumpan).
Första passet var Uppvärmning och gemensamt för alla, väldigt kul och några parövningar också (så jag som kom utan kompis fick öva med någon annan men det gick bra också). Sedan fortsatte jag med mitt älskade BodyCombat och fick upp flåset riktigt ordentligt!
Så det var skönt att fara på Vattenjumpa (eller Aquafit hette det) sedan, fast det var tungt också så var det skönt i vattnet.
Matpaus, laxfrestelse, sallad, ris, broiler med sås och till efterrätt kaffe/te med äppel-kanelkräm och vispgrädde med vanilj (fick så lov och ta två gånger efterrätt, det var såå gott).
Fortsatte med Inner Strength, trångt då vi va i ett mindre rum men helt najs, sedan Poledancing -men jag klarade bara av en grej eftersom mina armar var så trötta redan vid det laget så orkade inte hålla mig uppe eller i stången ordentligt.
Poledancing var nog riktit kul och vissa var suveräna på det fast de inte hade gjort det förr. Synd bara att vi var så många som fick turas om på de olika stångren så vi hann inte med så mycket.
Efteråt var det Shbam som gällde, skoj att få dansa lite mera och ha attityd.
Och sedan kom mördarpasset! Martin Lidberg drog Funktionell styrketräning... Vilken maskin! Väldigt många parövningar med honom också men var kul. Och som sagt tungt. Så funderade jag skulle ge upp och fara hem efter hans timme men beslöt mig för att pröva på Barre Move (som hade finlandspremiär idag, imorgon utbildas det instruktörer vid Norrvalla i det). Det va väl helt skoj men som sagt, vi började alla vara så slut då så hon tyckte vi såg väldigt sammanbitna ut.
Skippade BodyBalance och for hem. Ska nu ta en skön dusch och stretcha benen lite mer. Det är åtminstone dem det känns mest i, får ju se var träningsvärken känns imorgon...
Det var några utställare också på plats, Active Family, Life (hälsoboden), Crossfit150, Nutrition, Mammabootcamp, Bailamama och Nike (o nå som jag inte minns namnet på).
Life hade smakprov på nå "gräsdryck" som innehöll mycket mineraler och på kokosolja (sådär bara så var oljan hemsk!). Nutrition på proteinbars (och jag tyckte de två jag smakade var hemska, men andra sade de var goda så antingen är det jag som är kräsen/ovan antagligen med dem).
Allting var bra men eftersom jag prioriterade att pröva på olika träningsklasser missade jag ju alla föreläsningar, så mitt minus är att de ordande föreläsningar på samma gång man tränade! Troligen för att det säkert fanns de som inte var intresserade heller av föreläsningarna och alla skulle ju inte rymts in, men hellre skulle de ha haft tex i idrottshallen föreläsningarna då och man skulle själv ha gått efter och fört bort sin stol efteråt.
Tycker jag personligen. Så skulle man ha fått ut allt av dagen, och de som inte velat lyssna kunde fått fara till gymmet eller och simma tex.
Vardagslivet med en son i behov av speciellt stöd, husrenovering, trotsig dotter, fem bonusbarn, jakten på sin drömkropp och iver att vara med som spindeln i nätet överallt.
lördag 17 januari 2015
torsdag 15 januari 2015
Lite om folklig läkekonst
(ska bara lägga in en liten parentes här om att jag tagit bort min trädgårdsblogg och min "outfitblogg" och slagit ihop dem med denna för det blev för många olika bloggar och jag mindes nästan aldrig att fotografera när jag klätt upp mig heller så... enklast såhär! Har alltså denna, min träningsblogg och min blogg om filmer och böcker och de räcker mer än väl)
Skrev ju just en hemtentamen där mycket handlade om folklig läkekonst, alltså hur de kloka gummorna/gubbarna arbetade och vad de använde för metoder då på tiden. Väldigt intressant måste jag säga, men också väldigt skrockfyllt.
Det handlade ju inte ens egentligen om att använda olika örter eller andra mineraler, växtdelar eller så utan det var att bli dragen genom ett jordhål, grävas ner, röra i tandvärken med en spik som man slår in i trädet, dricka något hemskt som "skrämde bort" sjukdomen, läsa formler, hugga nära en knöl utan att faktiskt hugga i den osv osv.
Måste nog ändå säga att jag är glad att vi kommit ifrån det nu.
Men hur är det med riktig läkekonst så? Alltså inte de kemiska medicinerna nu utan örter, salvor av växtdelar osv. Jag ser fram emot i april då jag ska på en föreläsning om örter och vad de ska bota/hjälpa mot. Jag tycker det är något som används alldeles för litet i dagens läge och tillskrivs alltför liten tilltro, jag menar, alla vet vi att olika sorters mat ger olika sorters magar/mående (tex plommon kan ge lös mage i för mycket mängd medan banan kan ge förstoppning). Så varför använder vi oss inte av naturens eget apotek mer än vi gör?
För att läkarna inte skriver ut det? Okej, kanske det men det finns nog läkare som kan om dessa också som säkert skulle kunna tänka sig skriva ut några nypor malen nypon (tex) i teet eller liknande -det gäller bara att hitta dem, eller att som patient börja begära det.
Man kan inte veta doseringen så bra? Det är väl att börja med lite lite och sedan öka om det verkar behövas -precis som med många läkemedel (tex insulin, blodförtunnande, antidepressiva).
Är det faktiskt växten som har effekt eller är det placeboeffekten? Vem bryr sig? Viktigaste är väl att det blir någon effekt alls.
Kanel skall vara bra för lederna har jag hört så har använt det i matlagningen mycket, och mina knän var inte lika sjuka. Nu har jag hållit upp med det en tid och aj! Jag kan knappt göra en knäböjsrepetition -och förr kunde jag göra 100 på raken... Om det faktiskt är kanelen som hjälpt kan jag väl bara ta reda på med ett sätt; börja tillsätta kanel igen i maten! Så återkommer jag sedan med rapport om mina knän blivit mystiskt bättre eller inte efteråt.
Jag tycker dock ändå man skall vara väldigt försiktig med naturens apotek också, precis som med läkemedel. Du vet aldrig hur du själv reagerar på något. Och att börja blanda alltför friskt tror jag inte heller är bra, plötsligt har du många som tex ska höja blodtrycket och så skjuter det i höjden istället. Eller två som tar ut varandra eller inte alls kan samverka med varandra så du blir i sämre skick än tidigare.
You get the point!
Men det är något som är värt en grundligare undersökning tycker jag, av både "riktiga" läkare och andra (riktiga menar jag då såna som inte kanske normalt skulle använda dem utan oftare skriver ut läkemedel). Men det får man väl bara drömma om eftersom det skulle innebära att läkemedelsföretagen skulle börja gå på minus med sina inkomster om alla kunde odla sina egna mediciner på bakgården...
Fast, jag tycker mig höra något om att EU är på väg att förbjuda odling av egna örter? Stämmer det faktiskt också? Och isåfall undrar jag vad det är för idiotiskt påfund nu igen...
Skrev ju just en hemtentamen där mycket handlade om folklig läkekonst, alltså hur de kloka gummorna/gubbarna arbetade och vad de använde för metoder då på tiden. Väldigt intressant måste jag säga, men också väldigt skrockfyllt.
Det handlade ju inte ens egentligen om att använda olika örter eller andra mineraler, växtdelar eller så utan det var att bli dragen genom ett jordhål, grävas ner, röra i tandvärken med en spik som man slår in i trädet, dricka något hemskt som "skrämde bort" sjukdomen, läsa formler, hugga nära en knöl utan att faktiskt hugga i den osv osv.
Måste nog ändå säga att jag är glad att vi kommit ifrån det nu.
Men hur är det med riktig läkekonst så? Alltså inte de kemiska medicinerna nu utan örter, salvor av växtdelar osv. Jag ser fram emot i april då jag ska på en föreläsning om örter och vad de ska bota/hjälpa mot. Jag tycker det är något som används alldeles för litet i dagens läge och tillskrivs alltför liten tilltro, jag menar, alla vet vi att olika sorters mat ger olika sorters magar/mående (tex plommon kan ge lös mage i för mycket mängd medan banan kan ge förstoppning). Så varför använder vi oss inte av naturens eget apotek mer än vi gör?
För att läkarna inte skriver ut det? Okej, kanske det men det finns nog läkare som kan om dessa också som säkert skulle kunna tänka sig skriva ut några nypor malen nypon (tex) i teet eller liknande -det gäller bara att hitta dem, eller att som patient börja begära det.
Man kan inte veta doseringen så bra? Det är väl att börja med lite lite och sedan öka om det verkar behövas -precis som med många läkemedel (tex insulin, blodförtunnande, antidepressiva).
Är det faktiskt växten som har effekt eller är det placeboeffekten? Vem bryr sig? Viktigaste är väl att det blir någon effekt alls.
Kanel skall vara bra för lederna har jag hört så har använt det i matlagningen mycket, och mina knän var inte lika sjuka. Nu har jag hållit upp med det en tid och aj! Jag kan knappt göra en knäböjsrepetition -och förr kunde jag göra 100 på raken... Om det faktiskt är kanelen som hjälpt kan jag väl bara ta reda på med ett sätt; börja tillsätta kanel igen i maten! Så återkommer jag sedan med rapport om mina knän blivit mystiskt bättre eller inte efteråt.
Jag tycker dock ändå man skall vara väldigt försiktig med naturens apotek också, precis som med läkemedel. Du vet aldrig hur du själv reagerar på något. Och att börja blanda alltför friskt tror jag inte heller är bra, plötsligt har du många som tex ska höja blodtrycket och så skjuter det i höjden istället. Eller två som tar ut varandra eller inte alls kan samverka med varandra så du blir i sämre skick än tidigare.
You get the point!
Men det är något som är värt en grundligare undersökning tycker jag, av både "riktiga" läkare och andra (riktiga menar jag då såna som inte kanske normalt skulle använda dem utan oftare skriver ut läkemedel). Men det får man väl bara drömma om eftersom det skulle innebära att läkemedelsföretagen skulle börja gå på minus med sina inkomster om alla kunde odla sina egna mediciner på bakgården...
Fast, jag tycker mig höra något om att EU är på väg att förbjuda odling av egna örter? Stämmer det faktiskt också? Och isåfall undrar jag vad det är för idiotiskt påfund nu igen...
måndag 12 januari 2015
Hejdå socker, hejdå
Känner mig nöjd med att kunnat lämna borta allt extra socker hittills under januari. Alltså inget socker i teet, inget godis/choklad, inge limsa, väldigt lite juice/saft och int nå kex/bulla! Bara att fortsätta på samma linje för mig. Men jag har ju inte förbjudit det, utan får nog egentligen äta. Jag försöker bara att låta bli att köpa för att jag är snål (vilket jag är så fort jag ser det i butiken) utan sparar det hellre till speciella tillfällen, tex kalas.
Sen har jag också en par månader låtit bli att salta maten jag lagar, alltså inte strött på nå salt utan använt andra kryddor istället. En del säger det inte är hälsosamt att lämna bort salt och det håller jag med om! Men, det mesta man äter så innehåller en hel del salt ändå (tex smöret, brödet) så du blir inte utan salt fast du låter bli att salta maten. Har som sagt lämnat bort saltet redan en par månader (om inte tre redan) och tycker jag bara mår bättre av det!
Och en sista sak som jag är glad över, jag har lyckats börja dricka nästan 1½liter vatten/dag. I jämförelse med max ½liter tidigare. Och behöver inte springa på wc nonstop så jag antar det bara är bra, inte som då jag försökte dricka 3liter/dag under hösten en gång och hann bara gå några meter på promenad så behövde jag på wc -fast jag var innan vi gick ut. Det var bara jobbigt och svårt då man skulle vara med barnen och vakta dem.
Har också en fråga; då man stiger upp (eller när som helst under dagen) och drar handen över magen och känner att "den har blivit plattare" (alltså mindre rundad fast man nog ännu har mage som räcker över byxliningen ordentligt) och glatt ställer sig framför spegeln -och konstaterar att den ser exakt likadan ut som tidigare... ska man då tro på spegeln eller på vad man känner med handen??
Kan ju erkänna att jag först blev väldigt glad, tänkte att äntligen börjar det hända något med mina små korrigeringar. Men framför spegeln så föll ju känslan ner i tårna och sipprade ut under naglarna och det kändes som om allt är helt i onödan.
Men gaskade upp mig, tänkte på det faktum att jag har fått mera energi med barnen (somnar inte längre där en kl 14 om jag sitter på golvet med dem), att riktig mat smakar mycket bättre numera och att jag har lyckats med små babysteg som får mig att må bra och höjer självförtroendet en hel del.
Men vad tycker ni? Skall jag tro på min känsel i handen om hur min kropp är eller ska jag tro på spegeln?
Vågen stiger jag först på den 23de då träningsutmaningen är över (Tikis utmaning på 21 dagar, började 2dra januari). Hoppas på att se att fettprocenten har sjunkit, kilona har jag bestämt mig för att strunta i tills vidare.
Men jag hoppas på att jag ska klara av att fortsätta på samma linje med allting, både med maten och träningen (börjar om från början med 21dagars utmaningen sen då det tar slut, skrivit upp alla dagar vad de haft) och ska klara av att hålla ihop det nu -få det att bli mera en livsstil än något jag gör nu som då.
Hjälper att känna man har stöd, den som besöker mig mest tar inte med nå läsk hit mera och hade inget emot att sedan (typ februari) även börja lämna bort chips då kommer på besök. Och båda är vi med i noll-promille utmaningarna (både för januari och för 100 dagar framåt).
Mitt huvud börjar vara på rätt linje med mina önskningar igen och motivationen har kommit tillbaka -särskilt efter energiförändringarna! Bara att fortsätta så kommer jag säkert att upptäcka mera hälsoplus!
Eller vänta, jag har ett redan; jag har inte haft migrän en enda gång under januari! Lite huvudvärk hade jag men det var för kvinnogrejen. Det om något är för mig ett stort steg åt rätt riktning.
Sen har jag också en par månader låtit bli att salta maten jag lagar, alltså inte strött på nå salt utan använt andra kryddor istället. En del säger det inte är hälsosamt att lämna bort salt och det håller jag med om! Men, det mesta man äter så innehåller en hel del salt ändå (tex smöret, brödet) så du blir inte utan salt fast du låter bli att salta maten. Har som sagt lämnat bort saltet redan en par månader (om inte tre redan) och tycker jag bara mår bättre av det!
Och en sista sak som jag är glad över, jag har lyckats börja dricka nästan 1½liter vatten/dag. I jämförelse med max ½liter tidigare. Och behöver inte springa på wc nonstop så jag antar det bara är bra, inte som då jag försökte dricka 3liter/dag under hösten en gång och hann bara gå några meter på promenad så behövde jag på wc -fast jag var innan vi gick ut. Det var bara jobbigt och svårt då man skulle vara med barnen och vakta dem.
Har också en fråga; då man stiger upp (eller när som helst under dagen) och drar handen över magen och känner att "den har blivit plattare" (alltså mindre rundad fast man nog ännu har mage som räcker över byxliningen ordentligt) och glatt ställer sig framför spegeln -och konstaterar att den ser exakt likadan ut som tidigare... ska man då tro på spegeln eller på vad man känner med handen??
Kan ju erkänna att jag först blev väldigt glad, tänkte att äntligen börjar det hända något med mina små korrigeringar. Men framför spegeln så föll ju känslan ner i tårna och sipprade ut under naglarna och det kändes som om allt är helt i onödan.
Men gaskade upp mig, tänkte på det faktum att jag har fått mera energi med barnen (somnar inte längre där en kl 14 om jag sitter på golvet med dem), att riktig mat smakar mycket bättre numera och att jag har lyckats med små babysteg som får mig att må bra och höjer självförtroendet en hel del.
Men vad tycker ni? Skall jag tro på min känsel i handen om hur min kropp är eller ska jag tro på spegeln?
Vågen stiger jag först på den 23de då träningsutmaningen är över (Tikis utmaning på 21 dagar, började 2dra januari). Hoppas på att se att fettprocenten har sjunkit, kilona har jag bestämt mig för att strunta i tills vidare.
Men jag hoppas på att jag ska klara av att fortsätta på samma linje med allting, både med maten och träningen (börjar om från början med 21dagars utmaningen sen då det tar slut, skrivit upp alla dagar vad de haft) och ska klara av att hålla ihop det nu -få det att bli mera en livsstil än något jag gör nu som då.
Hjälper att känna man har stöd, den som besöker mig mest tar inte med nå läsk hit mera och hade inget emot att sedan (typ februari) även börja lämna bort chips då kommer på besök. Och båda är vi med i noll-promille utmaningarna (både för januari och för 100 dagar framåt).
Mitt huvud börjar vara på rätt linje med mina önskningar igen och motivationen har kommit tillbaka -särskilt efter energiförändringarna! Bara att fortsätta så kommer jag säkert att upptäcka mera hälsoplus!
Eller vänta, jag har ett redan; jag har inte haft migrän en enda gång under januari! Lite huvudvärk hade jag men det var för kvinnogrejen. Det om något är för mig ett stort steg åt rätt riktning.
Lite om organdonering och om den nya veckan
Idag var lugn dag, vanlig måndag. Fick diskat, tvättat två omgångar med kläder, skottat snö (även upp den del som varit oskottad sedan första snön, så nu har 3-4 bilar +min egen plats på gården igen), gått en kort promenad så Nina fick somn i vagnen på dan, kokat gröt, lagat pizza till kvällsmat åt mig (men brände det lite då gungade Nina ti sömns på samma gång), städat bort julen inomhus (utomhus blir det väl först på våren då alla sladdar tinat fram) och och... ja det är väl allt jag hunnit med (förutom bus med barnen och lite skäll då de envisats med att dra i tvsladdarna och klättra upp på nya bordet).
Imorgon är det ganska normal dag, men kl 9 har Viggo ergoterapi (hemma). Så far väl till posten då också så jag får skicka iväg två vykort, ett brev och (viktigaste av alla) mitt salivprov till registret över stamcellsdonatorer. Har registrerat mig och har alltid med mig i min pengbörs ett kort om att mina organ skall doneras om något skulle hända med mig. Tycker det är en väldigt liten sak att göra för sina medmänniskor, särskilt eftersom organdonationen troligen sker först när du inte längre behöver dem själv. Jag har hört ett skäl mot att vara med; "tänk på de anhöriga som ska se dig "uppskuren" i likkistan".
Öhm, hallå? Jag vet inte med era begravningar men de jag har varit på så har inte personen som dött legat naken i kistan, ej heller före då man får ta farväl på begravningsbyrån. Så vad skulle de se? Men är man okunnig så är man...
Onsdag så menar jag träna på förmiddagen, antingen gym med en kompis eller så blir det skidspåret ensam. På eftermiddagen ska jag på "enhetsmöte" om Viggo. Ergoterapeuten, talterapeuten, specialbarnträdgårdsläraren och dagispersonal skall träffas och ställa upp gemensamma riktlinjer för hur vi ska bäst stöda Viggos utveckling. Så jag ser fram emot det mötet! Och som ni kanske redan gissat så är det ju dagisdag för barnen.
Torsdag blir det då att föra barnen till dagis, fara iväg mot Vasa (mamma skulle väl sitta på också), diskutera smått och gott, kolla synen (som jag vet blivit sämre men hur mycket vet jag inte), kanske träffa en kompis såde hastigt och utbyta tankar.
Fredag blir väl vanlig dag också.
Lördag så kommer jag att vara hela dagen på Norrvalla på Fitness & Dance Event med olika träningsprogram och föreläsningar. Hoppas det blir så bra som det låter och att jag kommer mig på alla de träningar jag vill. Och att jag orkar alla träningar till slut!
Söndag blir det väl att återhämta sig från träningsvärken troligen. Så hoppeligen är barnen inte alltför busiga då heller.
Så sådan vecka på gång här, fullt upp. Hoppas ni också har på gång en bra och intressant vecka, vad ni än ska göra.
Imorgon är det ganska normal dag, men kl 9 har Viggo ergoterapi (hemma). Så far väl till posten då också så jag får skicka iväg två vykort, ett brev och (viktigaste av alla) mitt salivprov till registret över stamcellsdonatorer. Har registrerat mig och har alltid med mig i min pengbörs ett kort om att mina organ skall doneras om något skulle hända med mig. Tycker det är en väldigt liten sak att göra för sina medmänniskor, särskilt eftersom organdonationen troligen sker först när du inte längre behöver dem själv. Jag har hört ett skäl mot att vara med; "tänk på de anhöriga som ska se dig "uppskuren" i likkistan".
Öhm, hallå? Jag vet inte med era begravningar men de jag har varit på så har inte personen som dött legat naken i kistan, ej heller före då man får ta farväl på begravningsbyrån. Så vad skulle de se? Men är man okunnig så är man...
Onsdag så menar jag träna på förmiddagen, antingen gym med en kompis eller så blir det skidspåret ensam. På eftermiddagen ska jag på "enhetsmöte" om Viggo. Ergoterapeuten, talterapeuten, specialbarnträdgårdsläraren och dagispersonal skall träffas och ställa upp gemensamma riktlinjer för hur vi ska bäst stöda Viggos utveckling. Så jag ser fram emot det mötet! Och som ni kanske redan gissat så är det ju dagisdag för barnen.
Torsdag blir det då att föra barnen till dagis, fara iväg mot Vasa (mamma skulle väl sitta på också), diskutera smått och gott, kolla synen (som jag vet blivit sämre men hur mycket vet jag inte), kanske träffa en kompis såde hastigt och utbyta tankar.
Fredag blir väl vanlig dag också.
Lördag så kommer jag att vara hela dagen på Norrvalla på Fitness & Dance Event med olika träningsprogram och föreläsningar. Hoppas det blir så bra som det låter och att jag kommer mig på alla de träningar jag vill. Och att jag orkar alla träningar till slut!
Söndag blir det väl att återhämta sig från träningsvärken troligen. Så hoppeligen är barnen inte alltför busiga då heller.
Så sådan vecka på gång här, fullt upp. Hoppas ni också har på gång en bra och intressant vecka, vad ni än ska göra.
lördag 3 januari 2015
Vem blir ihågkommen?
Ser sluttexten av filmen "United 93" just nu. Och för den som inte vet vad det är för film; 9/11 2001kapades 4 passagerarplan. 2 träffade World Trade Center och ett träffade Pentagon, 93:an träffade inte sitt mål för passagerarna gjorde revolt och det kraschade på landsbygden istället.
Ingen kommer att glömma dem som var på det planet, ingen kommer att glömma de som räddade någon ur WTC. Åtminstone kommer de för alltid ti leva kvar i familjers hjärtan som blev berörda på något vis, barnbarnsbarn kommer höra om pappa/mamma som hindrade flygplanet att förstöra ännu mera amerikanskt styre.
Och så många andra lämnar avtryck i historien, antingen då bara i familjehistorien genom att göra något att berätta i långa släktled framöver -eller så i riktigt historien som alla får ta del av. Men vad är det som bestämmer vilka handlingar som är värda att minnas?
Det är ju både dåliga och bra människor som blir ihågkomna till historien, de dåliga kanske mest som varnande exempel och lärdomar så man hoppeligen ska kunna undvika något liknande. De bra som inspirationskällor att eftersträva likadant leverne och göra samma goda gärningar.
Men gör de faktiskt dethär då? Är de varnande exemplen tillräckligt varnande? Kanske kanske inte. Det finns ju tyvärr alltid de som ser upp till de som gjort något dåligt, som på något förvrängt vis tycker att det är de som gjort något bra och eftersträvansvärt.
Det är ju bara att se ut över världen vad som sker just nu. Överallt tar nationalistiska partier mer och mer makt i sina länder, inte bara i de "vita" länderna utan överallt. Mer och mer verkar det bli att folk tycker man ska lämna i sitt eget land, ty sig till sitt. Tråkigt, onödigt, dumt och så erfarenhetsfattigt livet blir då.
I vilket fall som helst undrar jag vilka som kommer att lämna avtryck från min generation i historien? Eller vad ska man göra för spektakulärt för att hamna i historien nu? Breivik kommer att hamna i historien tyvärr, och många andra dåliga människor. Men vad finns det nu för någon som faktiskt gjort något gott och på så vis får sin plats i historien? Någon Nobeltagare? Jag vet bara att en kvinna fick fredspriset men har ingen aning om varför eller vem hon var.
Jag behöver inte lämna i historien, jag är nöjd bara mina egna barn och barnbarn (om jag får sådana) kommer ihåg mig. Och jag vill gärna tro att jag kan beröra någons liv som jag möter någonstans, bara genom att vara mig själv.
Och kanske det är så man blir ihågkommen, små medmänskliga handlingar åt folk man inte egentligen känner. Så då kommer många av oss att bli ihågkomna efter allt.
Ingen kommer att glömma dem som var på det planet, ingen kommer att glömma de som räddade någon ur WTC. Åtminstone kommer de för alltid ti leva kvar i familjers hjärtan som blev berörda på något vis, barnbarnsbarn kommer höra om pappa/mamma som hindrade flygplanet att förstöra ännu mera amerikanskt styre.
Och så många andra lämnar avtryck i historien, antingen då bara i familjehistorien genom att göra något att berätta i långa släktled framöver -eller så i riktigt historien som alla får ta del av. Men vad är det som bestämmer vilka handlingar som är värda att minnas?
Det är ju både dåliga och bra människor som blir ihågkomna till historien, de dåliga kanske mest som varnande exempel och lärdomar så man hoppeligen ska kunna undvika något liknande. De bra som inspirationskällor att eftersträva likadant leverne och göra samma goda gärningar.
Men gör de faktiskt dethär då? Är de varnande exemplen tillräckligt varnande? Kanske kanske inte. Det finns ju tyvärr alltid de som ser upp till de som gjort något dåligt, som på något förvrängt vis tycker att det är de som gjort något bra och eftersträvansvärt.
Det är ju bara att se ut över världen vad som sker just nu. Överallt tar nationalistiska partier mer och mer makt i sina länder, inte bara i de "vita" länderna utan överallt. Mer och mer verkar det bli att folk tycker man ska lämna i sitt eget land, ty sig till sitt. Tråkigt, onödigt, dumt och så erfarenhetsfattigt livet blir då.
I vilket fall som helst undrar jag vilka som kommer att lämna avtryck från min generation i historien? Eller vad ska man göra för spektakulärt för att hamna i historien nu? Breivik kommer att hamna i historien tyvärr, och många andra dåliga människor. Men vad finns det nu för någon som faktiskt gjort något gott och på så vis får sin plats i historien? Någon Nobeltagare? Jag vet bara att en kvinna fick fredspriset men har ingen aning om varför eller vem hon var.
Jag behöver inte lämna i historien, jag är nöjd bara mina egna barn och barnbarn (om jag får sådana) kommer ihåg mig. Och jag vill gärna tro att jag kan beröra någons liv som jag möter någonstans, bara genom att vara mig själv.
Och kanske det är så man blir ihågkommen, små medmänskliga handlingar åt folk man inte egentligen känner. Så då kommer många av oss att bli ihågkomna efter allt.
fredag 2 januari 2015
Utmaningar
De flesta har väl sett att det på facebook har kommit upp en massa olika utmaningar vad man ska inleda året med. Och några har jag bestämt mig för att försöka hänga med på:
Nåja, vattendrickandet jagade bort min migrän som tur, och den försvann totalt efter att gjort dagens keskivartalotreeni enligt Tikis anvisningar. Så ska absolut försöka fortsätta med dem allihopa (men fick just o just i mig 1,5liter idag -men det är redan ungefär 1liter mer än tidigare så jag tycker det är duktigt ändå.
Och 17de januari ska jag fara på Norrvalla Fitness & Dance Event ! Biljetterna färdigt inhandlade så det ska bli jätteintressant och kul!
- PAREMMAS TIKIS 21 PÄIVÄSSÄ Tikis utmaning med olika formers träning/vila under 21 dagar. Deltagit i magmuskel- och armhävningsutmaningar tidigare av samma arrangör.
- Tammikuun hyvinvointikalenteri Olika saker som ger en bättre livskvalitet att försöka följa under månaden.
- Tipaton 31 : 31 tipatonta päivää, 31euroa Nuorten turvataloille Som namnet säger, man ska vara nykter i 31 dagar och donera 31euro i förmån för ungas skyddshem i Finland.
- 100 päivää ilman viinaa Du ska vara nykter i 100 dagar och får då poäng, poängen omvandlas till pengar som doneras åt ett välgörande ändamål. Jag har valt på deras officiella hemsida att det ska gå åt Nuorten turvataloille -precis som den andra utmaningen.
- Haaste: 2-3 litraa päivässä För att försöka börja dricka mera vatten.
- KIITOS ja OLE HYVÄ Tammikuu Haaste!! Öka användandet av tack och varsågod i vardagliga livet, speciellt vid möte av servicepersonal.
Nåja, vattendrickandet jagade bort min migrän som tur, och den försvann totalt efter att gjort dagens keskivartalotreeni enligt Tikis anvisningar. Så ska absolut försöka fortsätta med dem allihopa (men fick just o just i mig 1,5liter idag -men det är redan ungefär 1liter mer än tidigare så jag tycker det är duktigt ändå.
Och 17de januari ska jag fara på Norrvalla Fitness & Dance Event ! Biljetterna färdigt inhandlade så det ska bli jätteintressant och kul!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)