torsdag 17 september 2015

Hungerdagen/Nälkäpäivä 2015

Idag, till och med lördag, är det dags för årliga Hungerdagen. Så nu ser man Röda Korsets insamlingsbörsar och -tunnor lite var stans.
Jag var frivillig och stod vid Prisma i Vasa och samlade in pengar i tunna.


Hade med mig en kompis och lite längre bort fanns en till tunna med samma ändamål.
Vi hade tagit på oss klockan 10-12 "skiftet" och en hel del människor kom och skänkte pengar i tunnan, som tack kunde de få ett klistermärke (där det stod tack eller kiitos). De största donationerna i tunnan var 20€ lappar men de flesta samlade ihop alla mynt i pengbörsen och lät dem falla skramlande ner.

Förstås var det många som bara gick förbi, och det är fritt fram att göra det också. Men första gången jag reagerade på att folk faktiskt UNDVEK ögonkontakt med mig. Som om ögonkontakt och ett leende skulle göra dig skyldig till att skänka pengar. En förbipasserande tyckte vi behöver införskaffa kortläsare eftersom man inte använder kontanter i samma utsträckning längre, och det är väl sant men man kan också skänka pengar via internetbanken/sms/i OTTO-automaterna (fast det är väl till SOS-barnbyar nu just) osv också så alla hittar något sätt.
En annan passerande donerade blod månatligen så tyckte det räckte långt, och sista som passerade förbi som alls sa något så sade att hen hade donerat 1000€ via datorn åt Röda Korset. Jag hoppas ju verkligen att hen talade sanning och inte bara sa det, och jag tror hen talade sanning för annars skulle hen bara kunnat vara tyst och gå förbi som de andra.

Men i år beslöt jag mig för att istället för att ge pengastöd så investerade jag av min tid i saken. Alla kan vi bidra med något på något vis för en god saks skull.

1 kommentar:

Maria sa...

Jag tvivlar ju på att någon skulle dra till med en sån otrolig summa som 1000 euro om det inte var sant, man hade väl sagt en mera "normal" summa ifall man velat ljuga.. Men wow att det finns privatpersoner som donerar såna pengar, det måste väl vara en höginkomsttagare eller kanske personen ärvt någon och kände att den kunde avvara en tusenlapp till behövande.. ;) Eller kanske personen äger ett företag, har hört om flera företag som donerat 1000 euro på sistone. Jag tror att jag själv nångång undvikit ögonkontakt ifall jag av nån anledning inte kunnat donera just då, för jag har knappt samvete att gå förbi en insamlingsbössa utan att lämna en slant.. Fast det var främst då jag var yngre, numera har jag så gott som alltid en slant att avvara, eller så kan man ju resonera att det kan ju ha varit så att jag redan donerat i en av de många andra insamlingsbössorna, så man måste ju kunna gå förbi resten av bössorna utan att skämmas :)