måndag 30 oktober 2017

Stranger Things


Sett första säsongen av Stranger Things på Netflix tillsammans med min sambo. Skyndade oss att se den då säsong två började nu i helgen.

Jag blev positivt överraskad över serien. Hypade serier brukar jag oftast bli besviken på för att det skapats för stora förväntningar. Men ingen aning vad den baserar sig på och namnet på bröderna som hållit i trådarna sa oss ingenting. Så en positiv överraskning på många vis!

Men denna hade faktiskt väldigt bra effekter, tydlig röd tråd i berättelsen och intressant tråd! Skådespelarna var jättebra, även barnen var väldigt bra redan trots sina unga år.

Så jag rekommenderar denna serie för alla som gillar sci-fi/fantasy. Alla som vill ha nå nytt att se på.

Och så har säsong två inlett väldigt starkt, sett tre avsnitt av den hittills och tycker den är väldigt intressant också. Så bjuder ännu på säsong tvås trailer här nedan.


lördag 28 oktober 2017

Fullt 8 hus

Ja alltså, vi har varit åtta hemma idag. Sambon gasa iväg 7 på militärövning och kommer hem imorgon.

Så efter dålig nattsömn (rasande snö från vårt tak och taket på andra sidan vägen höll Viggo vaken) hade jag alla sju hemma.

Och såklart skulle det regna hela dagen. Så fick skippa den planerade pulkåkningen.


Istället blev det (i ordningsföljd) fri lek, lunch som de hjälpte till med (konservkött-soppa), städdag, trolldeg, päronplättar, Viggo ut och kör traktor med moffa, godisdag och nu läggs tre yngsta.


Jag ska med de tre (eller fyra) äldsta ännu ha spelkväll. "Ska vi slå vad?" och kortspel var önskemålen ikväll. Och vi tar vår godisdag då samtidigt vi spelar.


Så utan att veta hur morgondagen blir tycker jag dagen gått riktigt bra. Men då har jag blivit bättre på att ignorera skrik och ståhej än tidigare. För det har det varit gott om också...

fredag 27 oktober 2017

Blandade godbitar!

Så får dagens fluminlägg heta. Det är ändå 9 dagar sedan jag skrev senaste inlägget *skärpning!*. Och vet inte alls egentligen vad jag ska skriva om.

Viggo besökte en foniater. Så nu blir det väl att börja träna läppstyrkan med någon skiva som ska läggas mellan läpparna och tänderna och så ska jag försöka dra bort den och han hålla kvar den. Då kasnke han blir mera medveten om sina läppar och börjar delvis ha munnen stängd så inte så mycket saliv smiter. Men det hjälper ju inte mot stimulisökningen, alltså att han tuggar på det mesta. Det gav han inga egentliga tankar kring utan var läpparna som koncentrerade sig på nu.

Blir väl att fortsätta försöka ha honom att bara tugga på "okej-saker", alltså chewy-tuben. Ingen aning vart hans halsband försvunnit nu igen så. Borde kanske se om skulle få inhandlat flera tuggsaker åt honom som han kunde välja istället för kläder och små leksaker. Blir att surfa runt lite.

Och förstås att återuppta stimulering på kinderna (massage längs käklinjen och att borsta kinderna med tandborsten). Något säger mig han kommer vägra till först -men det släpper väl efter ett tag. Om skulle försöka få in massagen också vid läggdags. Med risk att det försämrar nattsömnen då salivutsöndringen kan bli rikligare av stimuleringen. Men är en aspekt som vi får pröva ut helt enkelt.

Nästa vecka ska taikafonen återlämnas. Eller om jag skulle ta kontakt och be om fortsatt lånetid då osäker på hur mycket hans tänder spökar nattetid. Stundvis verkar den hjälpa en del (sover längre innan vaknar första gången) men samtidigt så vaknar han ju nog ännu varje natt, men om tänderna värker så...

Han får upp en permanent tand bakom sin mjölktand just nu. Och så menar de att det finns ett hål på hans vänstra sida (inte överraskande det uppstått då varit så lång period han totalvägrade tandborstning på vänster sida). Så fick tid nästa vecka med honom -men det var bara bedömning! Usch vad jag blev trött när de sa det. Trodde ju de skulle åtgärda genast, jag menar, till och med en icke tandkunnig ser ju att en tand måste bort (mjölktanden). Så trodde de skulle söva honom och fixa det genast, men istället får vi försöka få honom att gapa åt en okänd person som ska se på tänderna och bedöma och sedan vänta på en ny tid. Suck. Nå, får ta det som det blir.

Samma dag ska Nina och visa upp sina utslag (äntligen!!) hon haft sedan sommaren. Men nu har de förstås börjat bli bättre. Men har fotat dem och hvc fotade då de var som värst så hoppeligen ska något konstateras ändå så hon får hjälp mot dem.

Har också haft kvartsamtal om båda mina barn. Båda var nog så bra ändå. Nina var de lite bekymrade över att ovana inte förstår hennes tal (grötigt och/eller snabbt tal) så vi lade det som mål att träna henne tala långsamt och tydligare. Viggo har ju sina svårigheter men de tyckte redan han gått framåt enormt mycket, är så positiv och med på allt samt använder iPaden med Widgit Go väldigt aktivt och bra. Så fortfarande bara mig han inte vill använda den med, borde kanske börja ta fram den oftare hemma också och faktiskt fråga honom något. Men de var nog så nöjda med barnen så kändes nog så bra så att prata med dem, även fast Ninas samtal blev lite kort då fick hasta iväg på möte med kommunen och Kårkulla också.

Så vi ska ge en rehabiliteringshandledare ett nytt försök. Framförallt med att försöka hitta vilka av FPAs kurser som kunde vara för oss samt att hitta något som systrarna kunde dra nytta av (alltså träffar med andra syskon till barn med funktionsvariation). Vet inte om det exakt är något annat som ska göras av denne handledare, får fråga upp vad jag får "nyttja hen till". Men jag gav upp att förstå vilka av FPAs kurser som kunde gälla oss, försökte kolla två gånger men vet inte vart vi ska räkna oss heller.

Görs själv då? Jodå, studerar vidare. "Perspektiv på funktionsnedsättning" sista föreläsning ikväll, satt just och skrev färdigt första uppgiften till hemtentamen i samma kurs. Hoppas på att snart se de andra i min grupp gjort sin del av grupptentamen (vi håller kontakt och jobbar via Google Dokument) för den ska vara inne imorgon. Och idag då far mot skolan far jag via biblioteket så får den andra boken jag behöver till hemtentamens två uppgifter (1. anpassa undervisningen för elev med autism, 2. förarbete inför elev med utvecklingsstörning).

Kurserna i psykisk första hjälpen och alternativa kommunikationsmetoder börjar i mitten av november. Håller ännu på med "introduktion till interkulturell kommunikation" via nätet. Så med alla dem har jag fem kurser till, skulle göra mig säker från FPAs återbetalningskrav till april 2018. Har ju fått engelskan och metod & teori del 2 godkända. Började lyfta studiestöd i oktober, sade jag väl inte tidigare.

Axlar, rygg och handleder värker nå otroligt. De börjar vara aningen trötta nu igen. Men ska försöka minnas att ta värkmedicin till i natt så kanske sover lite bättre (trots att jag troligen får lägga mig med Viggo igen i något skede). Händerna är också konstanta istappar nu då vintern kom med minusgrader och en hel del snö.

Men jag hann städa upp på gården innan snön kom! Eller, trädgårdsgungan och studsmattan står ännu på gräsmattan men alla trädgårdsmöbler, blomkrukor, prydnadstomtar och cyklar kom sig in under tak. Likaså hann jag sortera potatisen och skörda alla frukter och bär (förutom rönnbären för de skrumpna ihop efter första minusgraden). Bara ytterväggen som ännu är under konstruktion, och luftpumpen som ska komma på den ska monteras ännu (så får vi hoppeligen varmare hus för mindre elräkning).

Ljudisoleringen av Viggos rum ska hoppeligen snart komma igång också. De var på hembesök igår från handikappomsorgen och byggnadsnämnden. Så de skulle ändra vår offert lite (fick inte göra si utan borde göra så) och sen får vi hoppeligen ett beslut som godkänner ljudisoleringen. Det tillsammans med taikafonen (vet inte om det ska vara taika eller taiko) ska hoppeligen förbättra hans sömn avsevärt! Men lagar eget inlägg om det bara vi kommer igång.

Men det är väl ungefär vad jag har att berätta just nu. Ska höra om min vän ännu behöver flytthjälp. Om inte så fortsätter jag med skolarbeten, annars får jag snart starta mot Vasa.


Dagens morgonvy. Tycker ärligt det är så vackert med snö! Men tycker inte om kylan pga värkande händer. Fanns ett skidspår redan vid skidcentrum, 2 km bara men borde snart komma mig dit också då. Hoppas snön lämnar redan!

onsdag 18 oktober 2017

Dirty Heart


En människa kan bli trampad på, hånad, utstött och utsatt för alla möjliga hemskheter. Ens hjärta lider för varje hemskhet som händer. Hjärtat smutsas ner och verkar delvis upplösas inombords.

Ändå finns alltid hjärtat kvar. Slår vidare trots allt som händer. Trots allt det hör och ser. Kanske inte alltid det fysiska hjärtat men det psykiska.

Det fortsätter att hoppas och älska, genom de mest grymma öden. Och oavsett hur smutsigt hjärtat blir så finns det ändå där.

Väntandes, på någon som kommer med trasan och vattnet för att putsa upp det på nytt. På att hjälpa dig få ett helt och rent hjärta igen.

Du måste bara våga tro och hoppas, hålla hjärtat öppet. Lite polera det nu som då för att ge det luft. Hålla det lite högre upp för att det inte ska hamna i dyn vid dina fötter.

Tror du mig inte? Såklart inte. Inte om det inte ännu blivit putsat.

Men du ska få se. Förr eller senare.

Och nej, jag pratar inte om "den rätte" i äktenskapliga sammanhang. Utan om någon som bryr sig om dig. En vän, släkting, barn, förälder, myndighetsperson eller då partner. De är alla lika värdefulla i att hjälpa ditt hjärta.

Och fast du inte vet om det, så har helt säkert du också putsat någons hjärta. Kanske gör du det varje dag. Bara för att du finns i dennes liv.

tisdag 17 oktober 2017

Guardians of the Heart


Minns inte vad jag tänkte kring detta. Om det var att efter många hjärtesorger så blev det som en sorts skyddsbarriär runt hjärtat.

Eller om det var kring känslan om förbjuden kärlek. Att två personer inte får älska varandra (dela på ett hjärta).

Oavsett vilket så var det skydd om någons hjärta. Att inte tillåta känslan. Något som lär vara omöjligt ("the heart wants what it wants").

Måste erkänna att är ganska betryggande att veta att hjärtat inte kan helt låsas in. Att det känner som det gör oavsett.

Att inte lyssna på hjärtat är dock ett medvetet val, ett val alltför många gör. Varför de väljer att inte lyssna på hjärtat varierar från person till person.

Kanske är de rädda för att bli sårade igen, kanske är de rädda för hur omgivningen ska tänka om deras hjärtas val, kanske vågar de inte chansa på att den andre känner lika...

Eller något helt annat. Som gör att personen väljer att skydda sitt hjärta. Med beväpnade vakter och taggtråd. Taggtråd som egentligen också skadar hjärtat samtidigt som det ska skydda.

För att stänga inne hjärtats röst måste förr eller senare ta sig uttryck på annat sätt. Sätt som kan vara direkt skadliga för individen eller omgivningen. Jag tänker förstås på människor som är arga på allt och alla för ingenting. På individer som dövar sig själva med olika egna konster.

Hoppeligen skulle alla släppa loss sina hjärtan. Alla våga ta chansningen, vara så modiga, och göra det. Långt ifrån alla vågar det idag, tyvärr. Men jag uppmuntrar härmed er allihopa att göra det. För er egen skull.

måndag 16 oktober 2017

No escape


En gammal teckning. Från en tid då jag mådde väldigt dåligt. Så dåligt att jag hellre ville ha en fysisk smärta att koncentrera mig på än att ha den psykiska smärtan som käkade upp mig inifrån.

Men samtidigt ville jag inte ha den fysiska smärtan heller. Så jag valde en "lätt" variant och använde en nål istället för en kniv eller så.

Satt och rispade på armarna. Inga sår som lämnat ärr till idag, bara tunna vita streck. Någon enstaka gång kom det en droppe blod eller så, men det var undantag.

Istället var det bara raka fina vita streck kors och tvärs på underarmarna. Sved och brände ordentligt. Som hjälpte mig glömma allt annat som värkte en stund.

Som hjälpte mig glömma det som värkte inombords alltså.

Idag gör jag inte detta längre. Fast jag ibland värker inombords så tar jag inte fram någon nål. Inte något annat heller för den delen.

Ännu kan det komma känslor av att hela världen är upp och ner. Att jag gör allting fel, att jag inte duger, att jag är livrädd för (ingen aning vad egentligen).

Men idag väntar jag ut det. Jag vet att jag inte är döende fast det känns så. Jag vet att det "går om" efter en stund. Och har jag möjlighet så kramar jag mina barn eller min sambo riktigt hårt. Påminner mig själv att jag har tre i samma hus (och flera utanför mitt hus) som faktiskt älskar mig.

Idag har jag kommit långt från den tjej som kände att allt var för övermäktigt. Som kände sig ensam trots att hon var omgiven av människor.

Om du som läser detta ännu är på "ensam och rädd". Prata med någon. Det gjorde inte jag och det ångrar jag. Jag ångrar att jag lät känslorna och "medicineringen" hålla på så länge. Istället för att bara släppt in någon, kanske sökt hjälp av något proffs.

Och om du är någonstans mitt emellan. Hang in there! Det blir lättare, och bättre, med tiden. Du lär dig nya metoder, antingen ensam eller med någon. Sök stöd i någon vän eller familjen. Eller favoritlärare, eller vem som helst som du trivs med.

Och nej, hundra procent försvinna kommer väl aldrig känslorna att göra. Men de är borta till 80%. Nu, för mig, är det väldigt särskilda "triggers". Bara vissa specifika situationer som skickar mig över kanten, och jag vet dem. Och jag kan delvis förutsäga när de kommer.

Tack alla som funnits längs min väg. Alla har ni tjänat något syfte i min resa. Även de personer/händelser som idag fungerar som triggers. Nu går vi bara vidare mot framtiden.

fredag 13 oktober 2017

Blombänk nummer två klar

Det tog sin tid att få blombänk nummer två färdig. Först hade jag barnen i arbete igen (klick) med att gräva upp gräsmattan för blombänk nummer två.

Kan ju påpeka att det var bra mycket jobbigare här än för första bänken. Anledning gissar jag att blombänk ett var en gammal blombänk som restaurerades. Blombänk 2 har aldrig tidigare varit en blombänk så väldigt mycket mera rötter här.

Sedan hämtade vi vagnshjulen. Rullade dit dem och lämnade dem och stå. Valde ut en vit lykta och skurade bort lite grön mossa från stenen.

Så stod den så väldigt länge. Blomlökarna kom (klick) utan att jag orkade ta tag i saken.

Men denna vecka kom jag mig för att börja arbeta med den igen!

Först plockade jag och Viggo upp markduk och täckbark från Hong Kong varuhuset i Vasa. Dagen efter hällde jag ut blomjorden i blombänken.


Fick stå en dag eller två innan jag började pussla ut markduken. Radade ut blomlökarna ovanpå markduken, klippte hål i duken och planterade lökarna i hålen.

Hämtade den svarta täckbarken och hällde ut det på duken. Och, förstås, var det för lite! Så bad sambon ta hem mera -men det fanns inte mera svart då. Så fick bli någon rödbrun täckbark blandat med den svarta sist och slutligen. Men ser väl ganska okej ut ändå eller hur?

Och dum som jag är kommer jag ju inte ihåg längre vilka blommor jag planterade här! Så får kolla på beställningslistan vad jag hade beställt och försöka minnas från det då vad som blev var. Eller så får jag rådfråga facebooks trädgårdsgrupper sedan i vår när det börjat växa.


Eller jag hoppas det kommer att växa! Får ju också se vilken av dessa två blombänkar som får mera växtkraft. Hoppas båda kommer att funka riktigt bra men man vet ju aldrig. Får bara vänta och se hur det går för dem.

Hur som haver har vi andra projekt på gång sedan i vår. Så som växthus av gamla fönster (har samlat på mig en hel del fönster) och annat smått byggas/flyttas i trädgården. Just nu kom jag på ett till önskemål jag har till trädgården! Ska anteckna det i en liten minneslapp och fundera med sambon ikväll eller imorgon.


Men oj vad skönt det är att syssla med trädgården. Lugnande för själen.

Och oj vad tråkigt det är att sortera potatisen man skördat i olika lådor för hur bra form de ännu är. Om de kan läggas i botten av förvaring eller inte, alltså så att så lite som möjligt förstörs om någon potatis bestämmer sig för att börja mögla.

Redan sorterat ett par dagar, och får nog fortsätta ett par dagar till åtminstone. Men skönt ändå att veta man har potatis då för en del av vintern åtminstone.

Skördat våra plommon och de sista av våra äppel också. Kokade sylt av båda sorterna. Får vi också provsmaka i vinter -eller om vi lagar julstjärnor kanske vi lägger på dem. Frysarna är fulla i vilket fall som helst. Men mer äppel finns hos mina föräldrar i granngården, månne man kan frysa äppel i bitar också?


torsdag 12 oktober 2017

Pain Forever


Aj, min stackars lilla kropp. 
Vad du värker och bråkar med mig. 
Är det inte en del av dig, 
så är det en annan del av dig.

Värktabletter,
mina bästa vänner.
Vad jag vill kasta bort er.
Ni hjälper ju mig så sällan ändå.

Med andra ord: en ung kropp som ställvis känns gammal av konstant överbelastning. Antingen i att bära och lyfta barn, stress över både vettiga och onyttiga saker och att försöka röra på sig för att få utlopp för energin inombords.

Jag vet att jag får skatta mig lycklig som inte har en kronisk smärtsjukdom. Jag vet det inte är nära på hur det är för dem. Men jag kan ju bara se det ur min synvinkel. Hur det känns för mig. Och det är för j-t att inte kunna ta på sig sockorna utan att handlederna skriker stopp. Eller att kunna lyfta sina egna barn utan att övre kroppen säger ajabaja.

Men det är övergående. Extra vila skulle hjälpa. Och om inte annat så blir det väl bättre då får mindre att belasta min kropp med. Mindre krav på att bära sina egna barn, de blir självständigare. 

Men just nu känns det tungt med en öm kropp. Då så mycket väntar på att bli gjort...

onsdag 11 oktober 2017

Hemlagat godis

På facebook efterlyste jag tips på vad göra med frukt/bärmassan som lämnar i saftmajan efter koket.

Någonstans hade jag läst om att man kunde torka det och krossa till pulver, för att kunna "krydda" sin gröt/smoothie eller vad som helst annat. På så vis skulle man få resten av näringsämnena i sig också.


Min svägerska prövade dock på detta (klick) recept på godisremmar. Så efter att jag hade skickat iväg dem till dagis (alla utom Viggo) rörde jag ihop honung med senaste koket (hjortron och jordgubb) och la på ugnen (75 grader antar jag det blev då 60 inte finns på min). Mina bär var inte så torra så lade inte till nå vatten.


Barnen ska få smaka ikväll på dem. Så hoppeligen blir de någorlunda goda enligt dem också. Då skulle vi få dra ner på godishandlandet också så, och jag skulle hellre ge "äkta" vara än det som säljs som godis i affärerna.

Viggo fick smaka på det genast den var färdig. Och han ville ha mera. Och mera. Fick säga stopp till sist. Så han gav bra betyg åt det, hoppeligen ger de andra barnen det också (men tvivlar på det).

Hur som helst, klippte det i remsor som jag snurrade ihop och lade i frysask, och sen i kylskåpet. Där får det vänta på dem andra ikväll då. Och så får vi se vad de tycker om det då.


Och domen blev väl att det var okej -men för mycket frön. Så hjortronen var ingen höjdare att laga av, men får se vad nästa saftkok blir av om vi lagar ny sorts godis då eller hur det blir.

Troligen nog. Så återkommer med andra smakers omdömen senare !

tisdag 10 oktober 2017

Big Game


Det var ju pakko att lägga på en actionfilm med Samuel L. Jackson -delvis skapad av finnan!

Hört både bra och dåligt om filmen i förväg. Så hade inte så höga förväntningar. Vilket såklart hjälpte mig att njuta av filmen medans min sambo blev mest irriterad.

Det som irriterade mig mest var det faktum att det var inspelat i alperna och Tyskland, inte alls i Finland. Suck. Nåväl, bara en till sak att lägga på listan över vad amerikaner kommer ha fel om Finland (naturen i Lappland).

Oskari var super att spela. Presidenten helt ok. Ingen aning om sambon har rätt i att det går utför för Jackson som tar emot såna roller, men helt bra var det ju nog.

Hur som haver. Kunde vara bra att se om man har tråkigt. Och så länge ni håller ner förväntningarna tror jag nog det ska gå bra.

måndag 9 oktober 2017

100 mål i livet- just nu

I fjol, 16.8.16 för att vara exakt, publicerade jag en lista med 100 mål i livet (klick). Några dagar efteråt publicerade jag 23 mål till (klick).

Jag tänkte ge er en kort update vilka mål jag nått, om jag strukit något (och varför).

3. Besöka Ryssland

Det gjorde jag med min sambo i somras. Viborg för att vara exakt. Ni kan läsa om den resan på bloggen också (klick till första delen). Så det var intressant, men det var ju en städad stad mot vad jag hade tänkt när skrev målet. Men vi har ju planer på att besöka S:t Petersburg också (åtminstone).

39. Bli bättre på teckenspråk

Är ju nu på mitt tredje år av teckenspråk. Så vill ju tänka mig att jag faktiskt lär mig mer och mer hela tiden, och att jag får undervisat min son mer och mer samtidigt. Dessutom har vi haft stödteckenundervisning åt resten av familjen (och så har jag skickat min mor och de tre äldsta bonusflickorna på teckenspråkkurs) så det utvecklas kontinuerligt!

74. Pröva surströmming

Det räckte att känna lukten av surströmmingen på min sambos kläder då han fört ut det till skogens djur för att inse det var inget för mig. Så skippar denna kulinariska rätt, svenskarna får behålla den bäst de vill!

78. Fånga alla pokemons

Har faktiskt avinstallerat Pokemon Go för länge sedan. I Kalapää hittar man inga pokemons alls och insåg snabbt jag inte fick ut något av det (förutom tomt batteri i telefonen under promenaden). Så avinstallerade det och valde att fokusera på andra appar istället.

18. Fler tatueringar

Halvt färdigt. Skaffade ju en ny tatuering med en kompis (klick) förra månaden. Men den var ju inte ens påtänkt då skrev mållistan ännu, så det är någon av alla de andra tatueringarna som jag har i åtanke som var målet. Men är inte prio nummer ett.

10. Besöka koncentrationsläger

Detta mål uppfylls troligen nästa månad. Då vi besöker Gdansk i Polen ska vi också hoppa på bussen till Stutthof (klick, på engelska). Hade Auschwitz i tankarna när skrev målet men tror det är lika tungt att besöka ett mindre känt läger också.

Så sådant som hänt eller händer angående mina mål i livet. Hur går det för er? Har ni nått något mål?

söndag 8 oktober 2017

Bildkommunikationsprogram

Sitter i skolan på kurs och vi prövade på att göra bildkommunikationskartor. Något som jag ju använt ofta -men aldrig själv gjort!

papuri.papunet.net är de två bilderna nedan skapade i. Tyvärr är papuri endast finskt, så alla knappar, inställningar och sökord måste vara på finska.

Första bilden är tänkt innan man varit till biblioteket. Som information före första besöket och under första besöket. Andra är mera stöd för minnet. 



Detta tyckte ju jag var superbra! Nu kan jag skapa de infoblad jag behöver åt Viggo och be någon printa ut dem åt mig bara. Eller om jag skulle få införskaffat en printer och en laminerare åt mig så småningom själv. Kanske borde söka efter sån från någon fond eller liknande.

Men nu delar jag också hur man använder papuri (alltså lärarns instruktioner åt oss):

  1. Registrera dig och logga in.
  2. Tryck på "luo uusi kirja” och namnge din bok. Du kan också fylla i en beskrivning av boken för att du sedan ska ha lättare att hålla reda på dina böcker.
  3. Välj sedan en mall i listan eller välj att fritt få bestämma över layouten.
  4. Skriv sedan in dina texter, lägga till bilder och symboler, videon och ljudfiler i din bok. Om du vill förhandsgranska kan du välja "esikatselu" för att se hur din bok börjar arta sig.
  5. Antal sidor och ordningsföljd kan redigeras i efterhand.
  6. Spara boken. Om du väljer att spara den på Papuris webb får du själv välja om gör den offentligt tillgänglig eller privat. När din bok är klar kan du inte redigera den ifall du sparat den som PDF-fil men om du väljer att spara på webben så kan du efteråt redigera din bok helt fritt.
Så inget svårt alls. Bara man kan finska. Men som hen föreslog så vet man inte ordet man vill ha på finska använder man ett lexikon/google translate först. Så tror verkligen detta blir ett bra hjälpmedel åt mig i framtiden. Och kanske för de olika terapeuterna vi träffar på också.

lördag 7 oktober 2017

Ansiktshår

Jag hör till en av de kvinnor som har ganska bra med ansiktshår. Jag har polisonger, ihopväxta ögonbryn, mustasch-fjun och "skägg" (i bemärkelsen mycket fjun och enstaka nästan svarta strån på haka och kinder).

Som ni kanske gissar är det inget jag är så glad över. Allra minst de mörka stråna som syns tydligt. Vid besök hos specialistläkare (gynekolog) angående hormonspiralen så konstaterade hen att det hör ihop med PCO. Likaså det att jag har väldigt riklig behåring annanstans på kroppen.

Så det är bara att gilla läget. Och fortsätta dra loss de mörka stråna med pincett, raka näsroten och dylikt. Finns väl inga andra alternativ.

Men så igår, fick jag besök av en väninna. Hon skrollade facebook medan jag gick igenom hennes barns jultidningar (men de var i skolan). Så hittade hon denna (klick) artikel om att bli av med ansiktshåret, och vi bestämde oss på några sekunder att pröva.

Eller, jag sa att jag har allt vi behöver hemma så ska vi prova? Och hon hakade på. Sagt och gjort! Vi blandade ihop första alternativet: en kopp mjöl, ½tsk gurkmeja och några droppar mjölk (men krävdes ganska mycket för att få det "applicering-med-topps-vänligt").

Nåväl, kladdade in oss på ovanstående områden. Och skrattade så vi nästan inte fick fast det alls! Funderade att det var tur vi var ensamma hemma så ingen behövde se på våra tokerier. Min sambo suckade via messenger då skickade bilden ni ser nedan:


Man såg ju så vacker ut, eller hur? Nåväl, det ströks på medhårs. Och med en våt handduk skulle man dra bort det mothårs.

Jag tyckte inte det hjälpte så mycket. Möjligen blev det mindre fjun här och där men de mera fula stråna lämnade kvar -eller så kanske de blev lite kortare. Min väninna tyckte det gav helt ok resultat, men samma att kanske mera kortare än helt bort.

Jag testade att lägga på en gång till vid mungiporna och på näsryggen. Där jag tyckte det hade tagit bort minst med andra ord.

Första gången blev det bara väldigt stelt. Inte så obehagligt dock. Andra gången brände det ordentligt efteråt. Inte så det skulle synts men det brände. Så ingen bra ide egentligen att göra så, borde kanske väntat till en annan dag.

Har kvar av "krämen" i kylskåpet. Så ska se om jag provar en tredje gång någon dag.

Men den var inte så effektiv som länken gav sken av. Men vill ju gärna hitta något annat än pincetten. Har du några tips?

fredag 6 oktober 2017

Gerald´s Game


Blev eld och lågor då min sambo sa att Netflix kommer att släppa en ny Stephen King film. En film som jag läst som bok: Gerald´s Game.

Jag minns att jag älskade boken (precis som de flesta andra av hans böcker) och fann den väldigt skrämmande.

Filmen, tja, den var bra mycket bättre än många andra av filmatiseringarna av Kings böcker. Nej, den var sannerligen inte lika skrämmande som boken. Men Kings förmåga att bygga upp spänningen till olidlighet går inte att överföra till skärmen.

Eller så verkar det åtminstone. För de slutar alltid med ett platt fall. Eller om det är att man har så höga förväntningar på filmerna när de ska basera sig på Kings fenomenala böcker att man helt enkelt blir besviken.

Men absolut ett av de bättre försöken att förmedla Kings historier. Fast, Gerald ser inte ut som jag uppfattade beskrivningen av honom i boken. Och är väldigt osäker på om "flykten" faktiskt skulle gå till sådär. Men det är ju saker som man helt enkelt kanske får acceptera. Filmen kanske skulle blivit för lång annars.

Får se vilken av Kings romaner som blir nästa filmatisering. Ser fram emot dem ändå trots deras misslyckanden!

torsdag 5 oktober 2017

EEG mätning på schemat

EEG mätning blev inplanerad åt Viggo. För att utesluta störningar kring språkcentrat. Att det alltså skulle finnas nå "anfall" som motarbetar talet.

Nåväl, 4.10 skulle det mätas. Pappren kom hem. Läser. Det står han ska bara sova 23-04. Annars vara vaken.

Superkul info. Hur lyckas hålla vaken utan att han eller lillasyster blir förbannad? Hur orka själv stiga upp så tidigt med honom?

Ja, och såklart är det teckenspråkskvällen. Förstås, det ska ju bli invecklat då det ska bli det.

Nåväl, vi löste det! Min mamma är på teckenspråk före mig. Så jag tog med Viggo så han fick följa med mommo hem till henne.

Och sambon fick lagt Nina så länge. När jag kom hem gick jag efter honom med ficklampa, och han fick en. Lite frisk luft så orkade vi vara vakna.

Men jag lade mig med honom genast. För en fem timmars natt kändes det tämligen onödigt hålla på med sängbyte...

Men vi sov bara 4-4 1/2 timme. Han vakade en stund av de få timmar vi hade sömn också. Och svårt att vakna sen förstås då...

Ner och se på tv. Äta morgonmål i flera omgångar. Småningom klä på oss. Spela lite Angry Birds och just då vi skulle starta kom Nina trippande i trappan. Men hon blev som tur varken ledsen eller arg att inte fick komma med.

Hade med plattan, taikofonen och melatonin. Sprang in efter en chokladyoghurt för att få gett melatoninet inför mätningen.

Men ville inte att jag skulle ge melatonin. Så vi försökte utan. Men han behövde somna.

Vad som var tanken fattar jag inte. Att Viggo, min son som hatar beröring på huvud/ansikte även av välkända personer, skulle få dendär mössan på huvudet, bindas under hakan, salva som med träpinne "sticks ner" genom nå hål i mössan så fastnar i hår och på hud.

Han var inte med på noterna. Ännu mindre då de la två egna "limmärken" under öronen typ. Och då menades det att han skulle börja sova.

Jag visste det inte skulle funka. Så efter en halvtimme ca så fick jag klartecken att ge melatoninet. Men inte ville han börja sova då heller.

Och läkaren försökte lugna Viggo. Hålla i Viggo, paja Viggo... det är inte så en obekant person får Viggo att lugna sig.

Så jag hann tänka att vi får ge upp. Så fick studeranden en snilleblixt: hon kom och sa "jag vill också sova. Jag är såå trött så trött", satte sig i fåtöljen (jag låg ju med Viggo i sjukhussängen, precis som han vill när han vaknar nattetid) -och snarkade!

Viggo skrattade till. Och slappnade av. Sen låg han stilla. Så jag somnade. När jag vaknade av att min hand somnat så verkade han sova.

Men då skulle det stickas med pinnen igen. Så han vaknade. Och tror inte han somnade om helt igen. Men han hölls lugn. Så de fick "affekt, insomning, sömn, halvsovande, lugn men vaken" mätt.

Hoppas verkligen att allt de behöver veta finns där nu. Vill verkligen inte försöka oss på detta igen inom den närmsta framtiden.

Men jag tycker han var duktig. Trots allt. Det blev inte det värsta affektutbrottet ändå så. Jobbigt javisst, men mest för honom. Han "attackerade" inte mig som den som tvingade honom till det.

Och hemma tog vi en timmes middagsvila innan de andra kom hem. Och han ville tidigare och sova, helt förståeligt, och somnade innan Nina ens hunnit via wc.

Så hoppas vi båda sover inatt nu. Tror vi båda behöver det. Lade taikofonens volym ganska högt. Men då kanske inget utomstående ljud stör...

På tal om ljud. Flygplansmotor fläkt, klocka som inte tickade alla sekunder och ett knattrande tangentbord. Det skulle man också vänja sig med vid undersökningen...

4 på morgonen

15:30 på eftermiddan

onsdag 4 oktober 2017

Familjekraftläger @ Norrvalla

Vi besökte FDUV och Folkhälsans Familjekraftläger i år igen. För att se vad vi gjorde/tyckte i fjol klicka HÄR. I år inföll det 30.9-1.10.

Var inte exakt samma ledare i år. Så var inte J med Viggo utan en ledare som vi nu kallar K (för att är nästa i alfabetet). Satt i aulan och väntade på oss när vi kom och presenterade sig genast. Stort plus att hen kunde en del stödtecken! Så tror det var en fördel för dem båda.

I år hade vi också skapat dagsscheman åt Viggo inför lägret. För att kunna visa bättre vad som är på gång, ungefär hur länge något tar och så vidare. Men han hade ändå inte ro att sitta med vid presentationerna, men K tog med honom ut (bland annat) istället då.

Barnens program bestod av en hel del pyssel (var väl bara ett annat "normalt barn" än våra), de simmade två gånger, bowlade andra dagen, lekte inne och ute, biokväll på lördagen... ja det var väl vad de gjorde. Och roligt verkade de ha iallafall!

De hade tre ledare att dela på. Så vid första simturen for Matias med (tre ledare på fyra icke simkunniga barn passar inte så bra ihop), andra simturen inföll efter vår vattengymnastik så då var jag med också och simmade.

Viggo och de andra barnen med någon funktionsvariation hade egen ledare igen. Tror K och Viggo fick ta många skärmpauser i år mot i fjol. Men tror det var bra för Viggo också, han var mycket lugnare överlag. Bara akustiken i gympasalen och i festsalen (där vi skulle ha lekar alla tillsammans) som var ytterst svårt för honom och han hellre gick ut med K.

Föräldrarnas program bestod av två olika föreläsningar (som tangerade samma saker). Kaffe utomhus med fri samvaro (blev en promenad i skogarna med några andra mammor). Vattengymnastik och simning med barnen, lekar med barnen.

Samt förstås lördagens ostbricka med fri diskussion. Något som känns väldigt härligt faktiskt varje gång. Lite få ventilera! Och se vad som är på gång i de andras liv (vi har ju alla träffats någonstans åtminstone tidigare).

Var någon som sa att det är så "kravlöst" att komma på lägren. Inga krav på att göra något och inga krav på att förklara något. De andra vet hur det är och vet att barnen beter sig som de gör av sina egna skäl och inte på grund av föräldrarna. Inga krav på förklaringar eller så.

Och var ju så avslappnande att ens komma dit så jag fick migrän på lördagen i år också. Irriterande men jag hade med min medicin och passade på att ta den när vi skulle vara ute. Så den gick om förvånansvärt fort.

Att Viggo var upp i varv så han vaknade redan kl 3 på söndagsmorgonen och inte somnade om är en annan historia. Klockan sex gav jag upp att försöka ligga bredvid så han skulle somna om, steg upp, la på barnprogram från tv (tack och lov har vissa kanaler förstått det finns morgonpigga barn!) och somnade om i min egen säng framför tvn.

Lite kom de och kollade på mig. Så jag säkert nog var där och kunde informera dem om dagen (Viggo smällde sitt schema på huvudet en gång för ville veta vilket papper som gällde). Men fick sova en timme till då, och det gjorde gott. Men var nog mera zombieaktig på söndagen än lördagen.

Rumsfördelningen blev likadan som i fjol. Tre äldsta, två yngsta med Matias och mina med mig. Men med skillnaden att nästyngsta fick vara uppe på biokvällen och gick sen och sova (så Matias hamnade bort ca en timme tidigare från ostbrickan än mig).

Nackdel i år så var det faktum att de hade något läger för unga skidåkare. Så var fullt i huset med barn. Och Matias yngsta vaknade av deras oljud i rummet ovanför. Är väl egentligen Norrvalla som inte tänkt till där med planeringen av vilka grupper som passar att ha läger samtidigt... men det gick ju tämligen smidigt ändå.

Ska vi fara nästa år igen? Är fortsättningsvis av den åsikten att absolut! Och vi föräldrar framförde önskemålet om att det skulle vara två läger i året (ett på våren och ett på hösten). Så man kunde ju hoppas. Likaså framförde vi önskemål kring träffar för närståendevårdare -som vårdar sina barn. Så man inte sitter där med pensionärer som vårdar pensionärer (inte riktigt samma livssituation mellan dessa två grupper).

Så får se om det blir av. Eller kanske jag som måste föra fram det i styrelsen sen? Om jag då blir invald i FDUV:s styrelse.
Viggos lägerschema

tisdag 3 oktober 2017

Bloggstatistik för september

12 274 av 247 636 visningar denna månad. En sämre månad med andra ord.

Men har inte alls lyckats vara så aktiv som jag önskat på bloggen under september. En hel del annat som tagit min tid. Bara 11 inlägg på 30 dagar så...

Topp 10 inlägg
  1. En text om låg/högaffektivt bemötande (klick) -en annan mammas berättelse om hur förändringen från högaffektivt bemötande till lågaffektivt bemötande hjälpt dem.
  2. Utvärdering av utveckling (klick) -hur de första besöken på sjukhuset gick flr Viggo i år.
  3. Årets utredning -nästan färdig! (Klick) -efter sista utredningen och vad som bestämdes som fortsättning.
  4. Trädgårdsuppdatering (klick) -vad som är på gång i trädgården!
  5. Handla på Wish (klick) -recensionen fortsätter vara med på topp 10.
  6. IT (2017) (klick) -recensionen på den nya versionen av IT har varit ganska populär.
  7. Några skräckrecensioner (klick) -likaså inlägget där jag recenserade flera filmer/serier samtidigt inom genren skräck.
  8. Tatuering & Hot Stones (klick) -min dag med en vän på stan, med kompistatuering och massage med heta stenar. Wunderbar dag!
  9. Studietankar (klick) -tankar kring hur studierna går och vartåt de är på väg.
  10. Barnen i arbete (klick) -lade barnen och hjälpa till hemma. Och det gick bra!

Som vanligt handlade sökorden om Wish, men också ett sådant sökord som "studieupdate" hade fått två träffar till min blogg! Personligen tycker ju jag att det vore alltför brett att söka efter på internet, men vad vet jag vad de velat hitta?

Nedan kan ni se landsfördelningen för september månad! Lade med det som bild denna gång istället för att lista dem själv.

Annars har oktober börjat bra! Två dagar in på månaden och två inlägg publicerade (väggrenovering och dragons). Detta blir inlägg nummer tre och imorgon blir det om helgens läger som vi deltog i. Kan ju hoppas att trenden skulle fortsätta såhär bra.

Men har ju en hel del skolarbeten som väntar också, speciellt nu då sökt studiestöd och de har sina prestationskrav (som jag inte blev helt klok på men vad ska det inte funka). Så ska arbeta så gott jag kan, och så hoppas jag på att de inte är alltför omöjliga (fast det brukar ju FPA vara).

Fortsättningsvis vill jag ju gärna höra åsikter, kommentarer osv av er läsare vad som är intressant eller inte på min blogg. Om inte här på bloggen så lägg ett pm på bloggens FB-sida (klick). Kan ju också nämna att bloggen har 158 gillare men 160 följare på FB.

måndag 2 oktober 2017

English Essay: Dragons

Dragons

A creature stronger than any animal we know today, on top of the food-chain with abilities we can only imagine today. These are the dragons mankind wants to reveal if once ruled the world, and the ones we want to describe as actual animals. How are they portrayed and described to be a possible part of our world?

Dragons are animals found in almost every ancient mythology, from the Mayan to the Africans and even Chinese and European. Since the animal is so widely known it has fascinated mankind, and researchers (in zoology and in folklore) are struggling to find proof that these majestic animals once ruled the world beside and after dinosaurs.

BBC and Discovery Networks created “Dragon´s World: A Fantasy Made Real” in 2004, a documentary about finding frozen, intact dragons in the mountains of Romania. Even though the documentary is fiction it has tickled viewers since it was first broadcasted (today you can find it on YouTube under the name The Last Dragon a Fantasy Made Real) and given more fuel to the discussion about dragons existence.

Dragons appear in paintings, texts and carvings from ancient societies, such as Babylonian and Mayan, in various forms. Researchers argue if these are pictures of real animals during that era or if they are creatures of imagination. Nevertheless dragons have been passed to today’s fantasy and/or science fiction department, as an imaginary creature, since no proof has been discovered to place them on the earth as living creatures. Even though, there is still much research to do on how they could have looked and about the characters of the different types of dragons.

The various shapes and colours of dragons suggest there were several subdivisions in the family of dragons, just as there are several dog-breeds there would have been several dragon-breeds. Each breed had their own name, characteristics and preferred habitat. How many these subdivisions are depends on what source you refer to or what movie you watch. But most of the sources talks about three divisions (based on areas in the world): African, Asian and European. Other researchers talk about serpent dragons, semi-dragons, classical dragons, sky dragons and neo-dragons when trying to put the different dragons into their families, but inside these division there are subdivisions (such as Tibetian- or Chinese dragons under Asian dragons).

Today’s literature of fantasy often involves dragons in some form. The dragons can be the enemy (as in J.R.R. Tolkien “Bilbo” or Astrid Lindgren “Bröderna Lejonhjärta”) or they can be friends (as in Christopher Paolini “Eragon”). Some sources (in this case fantasy-literature) suggest that they can be both (like in Harry Potter), depending on your own heart and character or if you can trick the dragon (with riddles) into helping you in your quest.

It is far from descriptions of dragons by ancient societies, where mankind are portrayed in fierce battle against the dragons or the dragons eating farmer’s animals, the most common description from medieval era and/or in fairytales.

Some societies portrayed dragons as Gods (such as Mayan God Quetzalcóatl, also known as Kukulcán) and they are still symbols of power, used by many rulers in their weapons or even names (for example the Chinese ruler is said to have been selected by the God of heaven, by some believed to have been a sky-dragon).

Descending from reptiles, dragons were said to have scales as skin but hard as diamonds and colours could vary from green, brown, black to silver, yellow, white and blue (combinations and other colors are also possible according to some sources). Depending on their habitat (water, mountain, woods or countryside) their shapes and limbs had different qualities. 

In water and the woods a slim shape with no wings (or under-developed wings) was to prefer for fast movement. In water they could also be portrayed as without any limbs at all (sending thoughts to descriptions about sea serpents such as Loch Ness), gliding through the water with the movement of a snake. Dragons of the woods had low limbs, letting the dragon glide close to the ground, silently, but with strong grip and claws to climb the trees. Neither one of them had any use of their wings cause of their environment. The Asian dragons are both water- and forrest dragons. Their nests are not described at all, nor are their fire breathing capabilities, although some sources state that water dragons fire a massive amount of water on their enemies and prey instead of fire.

Mountain dragons are described as steady, four legged animals with wings, living in caves that are very hard to reach for humans (for example on mountaintops). These are often portrayed as fire breathing dragons, using this as their most deadly weapon against intruders. These are most common in European mythology and for instance Wales have on their shield a dragon described as a mountain dragon (subdivision wyvern).

On the countryside speed and good eyesight were preferred to lurk high in the sky, looking for prey and then swiftly diving down to capture it (a lot like birds of prey). So they had slim bodies, big wings and strong claws (to hold the prey when ascending). Where they had their nest is less portrayed but some sources suggest it was caves on the hillsides. If they were fire breathing dragons, or if their speed was enough to protect and hunt, is also left unsaid. The prairies in America were perfect habitat for these dragons.

The fire breathing mechanism is vividly discussed by researchers as impossible without damaging themselves critically. Although different suggestions on how it could be possible is still given by, for example, BBC´s Dragon´s World and in the 2002 movie Reign of Fire. BBC suggests a gas in an extra pair of lungs that with platina as a catalyst would create fire. To shield themselves from the flames and the heat they have a flap inside their throat to prevent the flames from going backwards and the skin in the mouth is rock-solid.

Reign of Fire on the other hand suggests two bladders in their mouths, filled with two different chemical fluids that when combined ignites. So the dragons described in Reign of Fire spits fire instead of breathing, and the fire is therefore created outside the mouth and do therefor not harm the dragon. The description in Reign of Fire is vividly discussed on Internet´s platforms and many readers argue this sounds truer than BBC´s description. Although both sources agree it must have been some kind of chemical reaction by dragon’s natural bacteria or fluids. The idea of which ones and how they were combined differs widely.

Writers often give dragons a characteristic more known to belong to a magpie: a love for shimmery things (treasures). Therefor dragons are often portrayed as guardians of a huge treasure (consisting of gold, silver and jewels) and by slaying the dragon you can keep the treasure for yourself. Fairytales do also describe dragons hungry for female virgins, especially if they are royal (princesses). In these fairytales a knight (or a common farmer’s son) wins the kingdom, the treasure and the princess by slaying the dragon.

Also, if they are friends with humans, they have or they can give magical features to the humans. This is best described in Paolinis “Eragon” where the riders can share their mind with the dragon (mindreading and seeing through the dragons eyes). Also can they perform magical rituals and spells together to enforce the magic (the dragons power enforce the spell more than the human could alone). The same goes for potions with ingredients from dragons (dragons scales, claws or ashes burnt by their fire for example); they are stronger than potions made from “common” ingredients (such as roots and small animals). As enemies the humans often need some kind of magical weapon or help from other magical creatures (such as swords by rare metals, angels helping or giving strong armor) to be able to slay it. Only exception is when the knight tricks the dragon to reveal how it is slayed (often a soft spot somewhere on their body).

Even Christianity have their stories about saints that would have slayed a dragon, although some researchers mean that in Christianity a dragon is a symbol of the devil and by this metaphor slaying the dragon would have meant slaying the devil (such as Sankt Mikael and Sankt Göran). Further discussion and research is to be made to reveal if it was a devil inside them or another mythological creature (such as demons) that are relevant in these stories.

Today many researchers, and common men, think that dragons could have existed in prehistoric times, but not as the fantasy literature describes them. It is more likely that dragons (in every form) are some undiscovered dinosaur without the fire-breathing capabilities. But if they were dinosaurs, mankind in ancient cultures should not have been able to describe them in their carvings and drawings, nor should they have been so detailed in 15th century stories (as in story about John Lambton, in 1420, slaying a dragon close to his castle).

So maybe it is an undiscovered animal, related to both dinosaurs and birds (such as the phoenix)? And what about animals that we today call dragons (such as salamander and Komodo dragon)? Are these remains of an older, larger and stronger animal breed?

Maybe, maybe not, but dragons are still tickling mankind’s imagination and interest, getting new believers (in their existence) and drawing readers and/or watchers to books and movies portraying dragons. Only time will tell if any real fossils will be found to shed more light on dragons existence in the prehistoric (and medieval) eras.


References:
BBC & Discovery Network (2004). Dragon´s World: Fantasy Made Real https://www.youtube.com/watch?v=8FIDeOOL52Q
Dr. Karl Shuker (2006). Dragons: A Natural History.
Red. Dugald A. Steer, B.A. (BRIST), H.U.D.S. Drakologi. Damms stora bok om drakar.
Gustafsson, Kristoffer (2014). Monster och vidunder: lexikon över världens väsen.
Red. Cotterell, Arthur (2005). Mytologi: Gudar, hjältar, myter. p. 108
Colbert, David (2002). Harry Potter’s magiska värld. P. 49-54.
Red. Willis, Roy (1993). Prismas stora bok om mytologi.
Svahn, Clas (2008, 2007, 2009). Berättelser om det okända. p. 112-130. Det okända. p. 209-217.  Möten med det okända. p. 233-246.
Red. Persson, Åke (1999). Gåtfullt: Mysterier, Monster, Legender. p. 8-26, 33-38.
Ehnmark, Erland (1958). Världens stora religioner. p. 66-67.

PS. Jag fick vitsord 2. Så inget bra vitsord men godkänt!

söndag 1 oktober 2017

En vägg renoveras

Just nu står renoveringen av Viggos rum stilla medan vi väntar på besked från kommunen kring renoveringsbidrag.

Renoveringsbidrag har vi sökt eftersom vi skulle vilja ljudisolera Viggos rum. Inte hundra procent blir det väl men mycket mera än i dagsläget.

Detta just för att Viggo vaknar av alla ljudförändringar (vilket ju delvis hjälpts bort av taikofonen men ännu förekommer). Så vi hoppas ju att ljudisolering skulle minska de störande ljuden utifrån ännu mera, och hans sömn skulle bli ännu bättre.

Men renoveringen står ju inte helt stilla för det. Håller på och byter yttre sidans bräder. Se bilden bara!


Och varför? Jo för att fafi (bonus-faffa med andra ord) har varit så snäll och köpt julklapp i förväg -en värmefläkt! Så den ska monteras på denna vägg (inne och ute). Så vi vill ju inte montera upp den -bara för att riva ner den nästa år om vi renoverar fasaden då.

Så pappa min (moffa) har tagit hit sin "månlandare" (en byggnadsställning han själv byggt ihop, se nästa bild) och han jobbar hela dagen tillsammans med fafi att riva väggen, måla nya brädorna och snart att bygga upp nya väggen.


Så byter vi ytterdörr också. Till en vit dubbeldörr. Som de också hållit på och putsat upp och målat. Då jag sa att jag ville ha vit (inte grön eller brun). Men den är inte bytt ännu. Får se sen när den kommer upp på plats.

Men sådant är på gång hemma. Så håll tummarna att vi snart nu får besked om Viggos rum, och att inga stora missöden sker med ytterväggen. Båda skulle ju vara finemang att få innan vinterns intågande så!

Så får vi tapetsera och måla taket i Viggos och bonusflickornas rum i vinter åtminstone. Kanske även börja riva och fundera på vad som ska göras i vårt sovrum samtidigt. Det går framåt, ett steg/rum i taget.