Nå, var ska jag börja om hela kvällen? Nå, då vi kom in så blev vi fotograferade av en (troligen arbetade han för Ilona, men ännu finns det inga bilder på deras hemsida åtminstone från den kvällen) framför na vägg med logon. Alla sidor nästan var stängda då ännu men vi fick nu ett upplyst bord iallafall på ena discosidan att sitt vid (VIP antar ja fast det nu varken stod det någonstans eller så, bara ett halvfast draget rött band). Dansade lite men mest blev det då de öppnade Live-sidan! Har ingen aning vad det var för dj före Italobrothers men han var bra!
Och vi hade då VIP-biljetter, som borde innebär ett bord att sitta vid under spelningen så man ser scenen bra. Tja, visst -om dansgolvet framför scenen skulle ha varit tomt kanske! Försök se scenen när det är fullt med händer i luften från där du står ända fram till scenkanten.
Fast skumpaflaska fick vi ju, och nog blev den uppdrucken (fast personligen gillar jag inte skumppa).
Men överlag måste jag nog säga att jag var besviken på VIP... hade nog förväntat mig mera och bättre service för så mycket högre pris.
Och själva Ilona var ju en labyrint! Det var så många rum; där du kom in, en "gamlare disko musik" rum, disco me the lights, karaokesida, na sorts loungedel och så till sist Livesidan. Kanske till och med fler men det var dedär jag såg iallafall. Så för mig (som lyckades gå vilse i Fontana i Vasa på första besöket) var det smått hemskt.
Nåja, Italobrothers var jättebra och energiska! Och jag fick nappat åt mig en bild med autograf som han delade ut efter konserten också! Så har absolut inget emot deras konsert eller bandet, eller djn som var före/efter (tror det var samma).
Men nu först ska jag ta upp det som min rubrik egentligen handlar om.
Ingen hemlighet att jag har min egen stil då det kommer till kläder, smink och acesoriarer. Så jag är van att inte träffa eller se alltför många som jag kan likna mig själv med då jag far ut på nattklubbar för att dansa.
Nåja, först ska jag väl berätta vad de andra jag såg på baren ha på sig (men räknar inte mina vänner hit eftersom vi alla har vår egen stil så de stod ut från mängden på sitt sätt).
Klänning från Cubus, klänning från Jeans.fi och en hel hög med andra klänningar med samma skärning, 90% mörka av dem (svarta eller mörkblå), några hade mörka bälten runt midjan för att ge mer personlig look och ett fåtal hade spets eller annat broderi i halsgropen i vitt eller någon ljusbeige.
Och i hårväg; skruvlockar eller platt LÅNGT hår (väldigt få med kort hår). Och antingen blont eller mörkbrunt (inga spännande färger eller slingor).
Och sminket, ja helt normalt neutrala färger för att inte stå ut för mycket, tror jag inte ens såg nå sotiga ögon.
Men varför är det så svårt att stå ut från mängden nu för tiden? Utbud på andra kläder finns ju nog (om man vill ha) och man kan ju alltid kombinera på konstiga sätt om inte annat. Eller om man nu vill ha enkla/normala kläder så kan man ju alltid då göra något annorlunda med skor, hår, smink eller smycken.
Och nu menar jag ju inte att det är nå fel på vanliga kläder eller på de som vill använda det. Men tycker faktiskt det är otroligt tråkigt då man ser en 10 personer med exakt samma kläder, och sen ännu en lika stor hop som "piffat till det" med ett bälte... Jag kan ju inte tro att människor på riktit vill se ut som personen bredvid. Man vill väl nog vara en skild individ som skiljer ut sig så man får kontakt med människor och de kommer ihåg en (på bra eller dåligt sätt beror ju på den som ska minnas. "Skönhet ligger i betraktarens ögon").
Jag tror jag delar med mig av två bilder av mitt utseende och låter de tala för sig själva...
 |
| Läder all the way |
 |
| Grönt hår, svarta ögon, röda läppar... |
2 kommentarer:
Jag själv ser kanske lite tråkig ut med mitt bruna hår, jeans från gina tricot och dendär toppen från vero moda eller vad jag väljer att dra på mej, MEN! Jag har haft olika perioder då jag har haft väldigt kortklippt hår, färgat i alla regnbågens färger, färg-glada kläder/goth/hippie-looken, har hunnit testa på det mesta. Sminkade mej kraftigt med eyeliner+mascara+kajal+svart/röd ögonskugga å så vidare, jag tycker än i denna dan om alternativa stilar men men, jag kände inte igen mej i nån av dessa stilar och en dag då jag inte orkat färga håret på några månader insåg jag att jag gillade min egen hårfärg.. Så, jag slutade färga håret, lämnade bort nästan allt smink (har endast mascara nuförtiden) och jag trivs jättebra med att se ut som mej själv, väljer att klä mej diskret för det boostar mitt självförtroende för att människor faktist ser MEJ, inte mina kläder, inte mitt smink, utan bara mej och min "charm" ;) Så fast folk kanske tycker jag ser ut som alla andra så tycker jag ändå jag är ganska unik för att jag väljer att se ut som mej själv. :)
Nu vet jag ju inte vem du är, om jag någonsin sitt dig eller träffat dig Anonym men vill poängtera ett par saker som jag kanske misslyckades med att lyfta fram;
Jag snackar ju nu om situationer då man klär upp sig med flit (kanske gammalmodigt nu men jag tror de flesta fortfarande gör det) för att dra till sig uppmärksamhet av andra könet.
Och jag vet inte hurdana jeans eller toppar de har på vero moda osv, är sällan och shoppar och blir oftast på loppisar då jag far, så har ingen aning vad det är för tex mönster på toppen.
Vad jag ville lyfta fram är att det är en norm att använda klänning eller tunika i viss stil eller färg på bar/nattklubb. Så redan det att du far med jeans och topp (precis som 2 av mina vänner som var med mig) gör ju att du sticker ut ur mängden. Så jag menade att just eftersom det är så enkelt att vara sig själv, och ändå sticka ut ur mängden fast man vill ha en "diskretare" stil så är det så få som gör det...
Och till sist vill jag ju inte hacka ner på er som vill ha dessa stilar som jag kallar norm eller diskret, nej det får ni absolut inte tro. Det var bara reflektioner jag gjorde då jag var ute att det verkar vara så det ska vara och att antingen så har alla samma önskan om stilen sin eller så vågar vissa individer i gruppen inte sticka ut.
Men det är, och hoppeligen förblir, alltid var och ens egen vilja vad man väljer att klä sig i osv. Viktigaste är att man själv trivs och, som du skrev, det höjer ens egen självkänsla.
Skicka en kommentar