Good bye 2014........Hello 2015

Vi är på de sista dygnen av 2014 så det är väl dags för en tillbakablick på det gångna året. Men vad ska jag egentligen säga om 2014?

• Min dotter blev döpt i januari, och i samma veva flyttade jag tillbaka till Vörå och blev singelmamma
• I februari flyttade jag in i hyreshus
• I mars minns jag inget speciellt, gick väl åt att fixa allt praktiskt
• April, minns jag inte heller något. Lärde känna nya människor och fick många nya nära manliga vänner (ja, bara vänner!)
• Maj deltog jag i Väriestejuoksu
• Juni föddes min systerdotter
• Juli döptes hon och min far fyllde jämnt
• Augusti, ungefär, lärde jag känn en person via nätet och hade äntligen någon att diskutera allt som rörde sig i mitt huvud med
• September föddes min brorsdotter
• Oktober minns jag inget speciellt
• November fyllde min dotter 1 år och jag 26 år och jag träffade på riktigt en person som kommit att bli en viktig del i mitt liv. Och min brorsdotter döptes, med mig som gudmor.
• December, håller på, men jag haft den bästa julen och mellandagarna någonsin!

Ännu kanske jag kan fylla på i december eftersom jag imorgon kommer att få nå nyheter som kommer ändra familjelivet åt det ena eller andra hållet. Men det får jag se då imorgon.
Har fortsatt med postcrossing äntligen efter en paus på 3 år. Har fått 2 nya brevvänner och skriver mera med mina gamla.
Lärt mig finlandssvenskt (med blandning av svenskt och finskt, bara enligt de tecken som lärarinnan hade sett använts mest bland hörselskadade/döva). Börjat studera folklore på distans vid Åbo Akademi.
Sonen har inlett ergoterapi och talterapi och ska börja med "munterapi" (finns säkert finare ord för det, munmotoriken och sensoriken) i januari.

O det är väl dags att berätta officiellt vad som besvärar Viggo. Till viss del vet ni som följt min blogg att han fick en tuff start, nå i september togs det ny MRI (magnetröntgen) av hans hjärna eftersom han varit försenad inom många områden och de hade misstankar om infarkt vid födseln.
Infarkten syntes inte men de upptäckte något annat; i slutet av garviditeten eller under förlossningen fick Viggo syrebrist som har orsakat förändringar i hjärnan. Så nu har han ärrvävnad och inte fullt utvecklade hjärn"veck" på, så att säga, toppen av huvudet. Detta förklarar då varför han haft, och har, problem med att lär sig nya saker -inom alla områden.
Förstås visste ju inte neurologen exakt vad det kommer att innebära som vuxen, annat än att han tar utvecklingen i egen takt och måste få göra det med så mycket stöd som möjligt. Och det är precis vad jag kommer att ge honom, stöd. Och det är vad jag tänker se till att han får, i de former som finns.

Så nu är det sagt, och de som träffar oss eller ser oss (och känner till detta) vet det och kan försöka vara förstående för hans speciella egenskaper/sätt.
Det enda jag vill är att han blir accepterad för den han är, och att han får alla möjligheter som alla andra får trots allt.

Men nu är året snart slut, och vi går in i ett nytt år, som kommer ti föra med sig både glädje och sorg i stort och smått. Men jag tror och hoppas det kommer att vara mest glädje från och med nu.
Och jag hoppas det samma åt er.