16:8, Leangains

Jag ska som sagt börja med periodisk fasta enligt 16:8, även kallat Leangains.

Grundregeln är 16 timmar fasta och 8 timmar som man får äta under dygnet. Och du kan ju lägga tiderna när du vill, enklast är det ju dock att lägga fasteperioden före, under och efter sömnen (alltså nattetid).

Så min fastetid är från kl 20 på kvällen till kl 12 mitt på dagen. Och mitt ätarfönster är från kl 12 till 20.
Så i skrivande stund är jag i min andra fasteperiod. Jag upplever hunger både före och efter ätfönstret ännu, sades gå om efter att kroppen ställt in sig på periodisk fasta rutinen.

Under fasteperioden får du dricka sådant som är utan kalorier, 0 kcal. Med andra ord vatten, svart kaffe/te, en del sockerfria läskedrycker/sportdrycker.
Den svenska grundaren bestämde dock att det var okej med en skvätt mjölk i kaffet/teet om du inte kunde njuta av drycken annars (vilket gäller för mig så lägger mjölk i teet men försöker dricka färre koppar än tidigare).

Många tipsar om att dricka mycket under fasteperioden om man känner sig hungrig, men jag är ingen stor vattendrickare normalt heller så ännu har jag inte lyckats med den bedriften.

Egentligen ska man räkna kalorier ändå under ätfönstret, ta -20% vilodagar och +20% träningsdagar från sitt dagliga behov. Träna 3-4 dagar/vecka. Ta BCAA före träning om man tränar under fastetiden, äta största målet efter träningen...

Ja en hel del små regler! Har fortfarande sjuk hals (haft över en vecka) så träningen har jag inte startat ännu. Och räknar inte kcal, inte nu till början iallafall, utan äter tills är mätt. Om det verkar som för mycket får jag ju börja räkna under vecka nummer 2.

Hur länge ska jag pröva denna periodiska fasta då?
Jag börjar med en vecka, alltså till och med nästa torsdag (6.10).

Vägde och mätte min kropp idag så har startvärden:

• 56,3 kg
• 36,2 % fett
• 26,7 % muskler
• BMI 24,7
• Överarm 29,5 cm
• Bröst 93 xm
• Navel 85 cm
• Bak 92,5 cm
• Lår 56 cm
• Vad 35,5 cm

Så återstår att se vad resultaten blir!

Det rullar på

Något mycket mera kan man väl inte säga om vardagen egentligen?
Den rullar på med intressantare och mindre intressanta dagar.

Har iallafall försökt få igång diskussion kring nästa års Keppulikuu (april, månaden för medvetenhet om autism) med årets deltagande föreningar. Måste erkänna att intresset verkar väldigt svalt, eller så tycker de att det är för tidigt att börja fundera på det.

Men jag tycker det är nu som man borde börja planera och ta kontakt med möjliga "makter" som kan tänkas delta på ett eller annat vis.

Som Kino Ritz är redan med på att ha autismvänlig filmförevisning för barn (både på finska och svenska, i år hann de bara med en finsk film pga att vi kontaktade dem för sent). Och en av årets föreningar var intresserad av att ordna en lekdag för barn i behov av särskilt stöd. Så två/tre saker är ju iallafall klara på så vis. Så vad ska det inte börja lossna så småningom iallafall.

Skolan går trögt, känner mig inte motiverad då lärarn, mer eller mindre, vägrade ge mig filen som jag behöver för att påbörja uppgiften. Anledning till vägran; hen har inte haft sin föreläsning ännu. Försökte skicka ett mail och förklara min situation (ensam mamma med få timmar/vecka studiemöjlighet på distans som inte kan närvara på föreläsningen) men hen har inte ens svarat på det mailet...

Så borde påbörja uppgift fyra istället men känns dumt att hoppa över en. Är inte så jag brukar jobba...
Men måste se hur det känns nästa vecka. Idag har jag istället satsat på att städa!

Och det behövdes verkligen. Min fästman och min far slet ut gamla jordvärmeskåpet och varmvattenberedaren för några dagar sedan -och golvet var svart efteråt! Så idag har jag skurat det tre gånger och det ser någorlunda rent ut (men väggarna har svarta stänk ännu). Och så har jag skurat de wcn som är i användning noggrant. Och plockat i ordning alla leksaker och dammsugat (dessa två sista saker var troligen helt i onödan eftersom gubben och hans 5 flickor kommer på övernattning ikväll men nåja, det är ju iallafall gjort då!

Så ska jag fara snart iväg efter barnen, måste fara via butiken före eftersom jag inte kunde vara i morse.
Min plånbok var spårlöst försvunnen då vi skulle fara till dagis på morgonen! Men hittade den hemma, den var halvt bakom och halvt i soffan (i ryggstödet är det en glipa så saker ska falla bakom soffan men plånboken hade stannat halvvägs igenom). Så måste handla tortillaingredienserna nu istället.

Annars så har jag med en kompis påbörjat Leangains (även kallat 16:8).
Enkelt sagt; du har 16 timmar fasta och 8 timmar som du får äta under ett dygn. Så jag får äta mellan kl 12-20, och fastar då kl 20-12. Under fastan får du endast dricka kaloriefria drycker (dit räknas vatten, te, kaffe och en del "läskedrycker/sportdrycker"). Så att så länge kcal/100 gr (eller ml) står på 0 är det fritt att dricka.
Påbörjade igår kväll. Och var superhungrig vid 11 då vi brukar ha lunch, men klarade mig till 12 då jag gick och åt hos mina föräldrar. Och nu då innan natten så blir det tortillas med hela gänget! Så äter mig säkert mätt. Och sedan är det då fasta till och med imorgon mitt på dagen.

Detta är nu till först endast ett prov på hur det känns och går. Och om jag märker några direkta fördelar med denna metod eller inte.

Men hur som haver, nu ska jag iväg och handla och hämta hem mina busfrön!

Gamla boilern

Gårdagens solnedgång

BotniaLöpet 2016

Dags för årets racerapport från BotniaLöpet 2016!

Från början hade jag siktet inställt på 16 km efter fjolårets lopp, men på grund av flera olika anledningar lämnade löpträningen aningen efter och i augusti bestämde jag mig för att satsa på 9 km i år också.

Sagt och gjort! Anmälde mig och betalade avgiften, och på tisdagen före loppet (på lördagen) så vaknar man med sjuk hals! Hann tänla att kag skulle få inhibera hela loppet men försökte kurera mig själv med färskpressad citronsaft och Bafucin för att kunna delta.

Och halsont försvann men näsan började rinna och rethosta kom istället. Men på fredagskvällen kändes det ändå okej. Sonen höll mig dock vaken så sömnen blev inte den bästa heller.

Men när jag väl hade ätit morgonmål o klätt på mig löpkläderna var jag ändå taggad att springa!

Fick snabbt ihopskrivet en Lonesome Runners "skylt" att ha på ryggen.

For iväg till Norrvalla och hämtade ut infobrevet med nummerlapp och så vidare. Gick till omklädningsrummet och tog på mig 932.

Hann springa och värma upp några korta rundor, stretcha och rörlighet hann jag också med. Hann också se då MTB/Duathlon-klasserna startade.

Klockan 11 gick startskottet (11:01 enligt min klocka) för löparna. Alla sträckor (5, 9, 16 och 32 km) startade samtidigt.
De hade dragit startsträckan annorlunda, skippat en backe och dragit upp för en annan istället. Så inledde loppet med bara uppför och uppför, var till och med milstolpe 5 (de räknade ner hur många km som var kvar) kännbart uppför.

Efter milstolpe 5 fick jag håll men slutade inte springa så försvann efter en stund. Steg snett ett par gånger under skogspartier och åkerpartiet, så min gamla stukning gjorde sig påmind men den höll och blev bättre när blev jämnare underlag på nytt.

Vid milstolpe 3 kände jag att jag hade kraft kvar att ge ännu så ökade en aning, tills jag mindes att det i fjol slutade med en väldigt hemsk uppförsbacke i sista kilometern till mål. Så saktade ner igen lite för att spara krafter till den. Försökte hänga med en kvinna som också sprang 9 km men efter milstolpe 2 drog hon i rosa jacka iväg från mig, men jag klarade av att hålla mig undan kvinnan i lila jacka och kvinnan jag hade tränat med i löpskolan.

Så jag orkade sista backen bra och kunde till och med spurta de sista 100-200 metrarna till mål! Och om jag inte missförstod helt så blev jag på fjärde plats.
Oavsett vad placering jag fick så förbättrade jag min tid på 9 km med 10 minuter! Från 1:06 i fjol till 0:56 i år så kan verkligen inte klaga!

Men tyckte löpstegen kändes lätta, bara i början innan låren blev helt varma som det gick lite trögt. Sen gick det bara bättre och bättre, fast pulsen höll sig över 170 största delen av loppet.

Så jag är verkligen nöjd!

Har jag något att påpeka om loppets arrangemang?
Jag skulle ha velat få mera info i förväg om vad som fanns eller inte (var en kvinna som var ledsen över att hon inte vetat man skulle få simma så hade inte med badkläder) och en sorts bekräftelse på att man var anmäld korrekt.
Skyltningen/utmärkningen av banan var väldigt bra! Jag anser att det inte var några problem alls att veta vartåt man skulle springa eller inte.

Så nästa år igen, och då satsar jag på 16 km istället!
Nedan beviset på min förbättring!

WBN Outfit

Onsdagen 21:a september va de Wasa By Night och jag stack iväg och firade min goda vän som hade födelsedag på måndagen.

På mitt instagramkonto har jag redan lagt upp en del bilder på min outfit och från kvällen så de flesta blir dubletter om ni följer mig där.

Först tar vi sminket:

• Yamamay loose ögonskugga, svart med lite glitter i. Köpt på Malta under min praktik där.
• Wild&Crazy nagellack. W159 Carissa.
• Rött läppstift, ärvt av min mormor så det enda man kan utläsa ännu är Lip Boost på prislappen.
• Mary Kay eye primer. Jag tyckte den var dyr när jag köpte den av en återförsäljare men den har verkligen varit prisvärd! 3 år har jag haft den och verkligen hållit ögonskuggan på plats varje gång.
• Luminelle svarta vattensäkra mascara.
• Så passade jag på att färga håret då Schwarzkopf Live Color XXL 43 Red Passion var -50% vid lokala affären. Men det syns inte så mycket av färgningen då jag redan hade så mörkt hår...

Till nästa en bild av kvällens smycken:

• Dubbla armbandet från Wish.
• 4-rads nitarmbandet fick jag av ett ex 2007.
• Finska lejonet på egen kedja. Kedjan tog jag av ett annat halsbnd och lejonet är från Sepon Kulta.
• Korshalsband med många kedjor från Wish.
• Hope-dubbelring från Glitter.
• Peaceknopp och örhängskedja, tror de också var från Glitter.

Och så förstås på mig då när jag var färdig för avfärd!

• Klänning från EMP. Keep calm and trust no bitch
• Tights från Wish. Visat upp dem i något träningsinlägg tidigare. Ak-47 på ena låret och pistol på andra.
• Skor samma som det brukar. Ärvda av min syster. Bytt sula två gånger och behöver snart göra det en tredje gång samt skosnören kanske 7 gånger (för att de gått av), men inga skor klår dem i bekvämlighet!

Tyckte jag för en gångs skull fick tuperat min hästsvans perfekt! Använde vanligt gummiband för att den skulle hållas upp ordentligt och ca en halv flaska hårspray för att det skulle ligga rätt -och det gjorde det hela kvällen! Och ni ser ju att färgen inte blev så tydlig, mest bara på utväxten man ser att det borde vara rött.

Min jacka syns inte nu men kommer att lägga upp den i ett eget inlägg sen.

Hungerdagen 2016

Jag deltog i Hungerdagsinsamlingen i år igen tillsammans med Katja. Vi stod åter vid Prisma i Vasa i två timmar för att vakta insamlingstunnan i vackra röda Röda Kors västar.

Ni ser här under hur vacker jag var när jag stod där och samlade pengar till behövande i både utlandet och hemlandet!

Och visst var det en hel del som stannade och gav en slant i tunnan medan vi var där.

Och idag lärde min mor mina barn att skänka en slant i tunnan då vi handlade vid Citymarket Stenhaga, själv har jag ju tyvärr aldrig några kontanter på mig och ekonomin haltar. Bidrar istället som medlem i Röda Korset (årsavgift) och med min tid då jag kan.

Andra som har samma kontantproblem kan bidra med pengar via sms!

Skicka SPR10 för att bidra med 10€!

Men nu ska jag läsa tidningarna jag fått från Folkhälsan, Psykosociala Förbundet, FDUV och från Mannerheimin Lastensuojeluliitto -alla tre föreningar jag är medlem i och betalar årsavgift till för att understöda.
Och alla föreningarna skulle jag gärna göra frivilligjobb för -men tiden skulle inte räcka till för att även kunna stöda mina egna barn tillräckligt. Så föreningsaktiviteten får vara ganska låg nu till dess att barnen blir äldre.

Blev ju dessutom vald till ordförande i Vasa Ungdom Mot Rasism för mitt sista år som medlem! Året man fyller 30 (alltså 2018 för mig) så slutar man vara medlem. Så har ett år på mig som ordförande, any ideas vad vi borde göra?

Studier, träning och diagnoser...

Där har ni vad mitt huvud är fyllt med juat nu. Tre enkla ord.

Studier ska påbörjas igen, eller jag har påbörjat, men då så behövde jag ett lånekort till Åbos ÅA-bibliotek för att få läsa e-boken som behövs för att göra uppgiften. Så nu står det stilla och deadline är den 27:de på första uppgiften och sen rullar e på med deadline efter deadline... skulle ju inte vilja sacka efter direkt från början. Är så svårt att komma ikapp då. Men får fundera vidare, kanske hittar boken annanstans.

Träningen står också så gott som stilla nu. Är på löpskolan en gång i veckan men nästa tisdag är sista gången innan Botnialöpet 24:de. Funderar på om man skulle fara på Karhunkierros nästa vår och gå/springa 31 km. Vore både kul och intressant! Men vet inte om vill fara ensam så får se hur det blir...

Diagnosdelen är egentligen om min underbara son. Hade ju utvärderingsvecka förra veckan och på gruppsamtalet med alla utvärderare så förberedde de mig mer eller mindre på en diagnos -men idag då jag och V träffade läkaren var det inte tal om sådan diagnos (inte ännu iallafall). Så var som en halv kalldusch då jag hade förberett frågor angående diagnosen de hade pratat om. Inte enligt det som blev fastställt. Men nåja, får väl vänta på läkarutlåtandet och officiella diagnosbeteckningen innan funderar desto mera.

Så mitt huvud snurrar runt runt. Och försöker få en trotsig nästan treåring att sova -utan att väcka storebror på köpet (han somnade ju inom 5 minuter från att lagt huvudet på dynan så)...

Kalapää-trail ✔

Hade besök av Maria igår och vi vandrade runt i Kalapääs skogar en god stund.

Jag passade på att fortsätta med Kalapää-trailen och kontrollera de redan existerande cacherna.
För de som inte redan gissade det så menar jag alltså geocaching, jag gömde flera geocacher runtom i Kalapää och berättade lite om stället och/eller om någon historia angående Kalapää.

Nu hoppas jag bara att de snabbt tar sig igenom kontrollen så att de öppnas för andra att söka efter! Fast på söndag är det ju FM i orientering på gång i skogarna så hoppeligen krockar inte FTF-jägarna med tävlanden isfl.

Och har några som inte är klara ännu, alltså gömda. Men ska se om får åtminstone den ena gömd idag.
Och hoppas att den nya appen jag använde för kordinaterna ska vara bättre än den förra (fick kommentarer att kastade upp till 10meter).

Men här ser ni den ena geocachens vy:

Familjelycka!

Familjen Norrgård har fått tillökning!

I form av två kaniner.
Vad trodde du?

Den svarta heter Stamp, den bruna heter Studs. Två stiliga gentlemän från Petsmo!
Studs visade sig genast vara den nyfiknare av de två. Så söta är de iallafall. Och Viggo och Nina gillade dem genast! Viggo visar också deras namn så fint (stampar och studsar) så tror det är bäst jag förvarnar vid dagis om dem ifall han berättar hela dagen.

Annars har en annan liten sak också förändrats på gården.

Voila, en döende enrisbuske, puts väck! Får granen chans att växa istället. Ska söka fram stenen på nytt också.

Staket - check✅

Vi hade ju ett staket vid gamla stugan, och idag under förmiddagen fick vi äntligen upp det här hos oss!

Bilden ovan är från köksfönstret. Det är klart området skulle få vara större, men allt i sinom tid! Det var ju denna mängd staket vi hade till förfogande i och med kommunens beslut tidigare. Får försöka komma på en tillräckligt bra motivering för att de skulle bevilja mera material så det skulle vara större. Ska fråga vår handledare sen om hon har några bra tips på sådant!

Men tycker på samma gång detta blev väldigt gulligt! Är ju som om lekstugan har en egen liten gårdsplan!
Sen ska ju ännu lekstugan höjas upp och restaureras på utsidan en del ännu men nu kan man ju göta detta fast barnen är med ute på gården -utan att behöva vara orolig att de far någonstans. Särskilt nu med älgjaktstart småningom (bilar som kör hårt, främmande hundar som kan komma på besök och så vidare) är det skönt att ha ett område där barnen är tämligen säkra!

Och mitt första projekt blir att ta bort döda/döende buskar från detta område (började idag redan). Och förstås fundera ut var vilka leksaker ska stå (gungställningen framförallt).

Men det är verkligen höst nu, så får se hur mycket jag hinner få färdigt innan vintern kommer...

Ett par bilder bjuder jag på ännu:

Moffa med sina hjälpredor

Synen från vägen

Farväl faster

Så kom dagen då man sade sista farväl åt faster. Begravningen ägde rum idag på förmiddagen.

Det var stillsamt och vackert. Det var tårar och minnen.

Du kämpa väl lilla faster, men nu är du iallafall fri från cancerns grepp.

Vila i frid.

Trappstart!

Första ptojektet ska sättas igång! Och det blir i trappan upp till andra våningen.

Här ser ni från första våningen trappan. Gubbens fot syns på översta trappsteget då han är och mäter och har sig. Viggo skulle helst hjälpa till men får denna gång hållas nere då vi har alltför mycket saker uppe på vinden ännu.

Under trappan skymtas frysboxen, än så länge full med mina föräldrars mat men ska småningom tömmas (och fyllas med vår mat).
Madrasserna etc är från då gubbens töser sovde över. Har inte orkat ta dem ända upp eftersom de troligen kommer snart igen ändå. Och då behöver de madrasserna igen.

Funderar smått om jag skulle flytta hatthyllan sen, nujust används den bara till mina finare kläder då har inga andra klädstångar men bara tar i bruk "riktiga klädskrubben" min så blir det ändring på det också. Vet inte riktigt vart jag skulle flytta den heller, men sådant klarnar väl småningom isfl.

Står på "mellanvåningen" och fotar uppåt till andra våningen. Är egentligen här som det förändras mest i och med att en vägg ska byggas. En vägg med en dörr vid trappan.

Vill ha det så för två anledningar:
1. Värmen smiter inte upp på övre våningen under denna höst/vinter. Den används ju endast som förvaring denna vinter troligen så behöver ingen extra värme där då heller.

2. Mindre risk att barnen smiter för mig, kastar ner en massa leksaker för trappan (undertecknad hade sina Barbiedockor att hoppa bungyjump här).

Så det är väggen gubben min börjat mäta och fundera på. Sen ska ju väggarna målas/tapetseras om också småningom men det är ju inte så bråttom och/eller viktigt med det just nu.

Så sakta men säkert börjar saker röra på sig nu.

Höstens löpskola

Höstens löpskola har ju börjat, för att toppa formen inför BotniaLöpet den 24.9 (så sista löptillfället är 19.9).

Ikväll är det dags igen! Vi har två gånger haft uppvärmning, intervallträning, styrketräning, nedvarvning och stretchning. Får se vad som är på dagens program då.

I vilket fall som helst är det väldigt trevligt med löpskolan, att få vara och träna i grupp en gång i veckan, bli lite sporrad att ta i hårdare och utmana sig själv!

Jag hoppas de skulle ordna något liknande för att träna till BotniaVasan, alltså skidloppet i februari på 53km. Det, DET, skulle jag vilja delta i nu! Skidade en hel del förra vintern men ändå inte tillräckligt för att delta tyvärr... men ska satsa på det denna vinter -förutsatt att vi får tillräckligt med snö tidigt.

Men nåjo, det närmar sig start så avslutar med en bild av min vattenflaska och lite av aulan vid Norrvalla.

Utvärderingsvecka

Så var det dags för Viggos årliga utvärderingsvecka på Vasa Centralsjukhus igen.

Alltså, en uppföljningsvecka då Viggo träffar Vasa Centralsjukhus (Barnneurologiska) terapeuter och neurolog för att utvärdera hur hans utveckling går.

Iår är alla terapeuter nya, tal-, fysio- och ergoterapeuten. Känns lite synd eftersom de endast ser till pappers hur Viggo var ifjol under sjukhusveckan. Men vad ska de inte få en bild av hans utveckling ändå.

Iår är det också första gången han ska träffa psykologen på barnneurologiska avdelningen. Vet inte vad det innebär men går säkert bra.
Och nytt är också att Viggo ska gå själv med terapeuterna medan jag ska träffa någon annan av dem/sjukskötarna för diskussion.

Igår så träffade han ergoterapeuten ensam och det gick väl bra, får veta mera när jag diskuterar med henne idag. Så träffade vi fysioterapeuten också, hade egentligen inget att klaga på utan det han hade problem med hade troligen sin förklarkng i att han inte kröp som baby.

Nåja, efter dagens möten for vi och äta till RAX. Gott var det och mycket åt vi! Viggo var dessutom så intresserad av två som pratade teckenspråk med varandra! Så det var ett riktigt trevligt avslut.

Kalapää Runt

När jag började springa bodde jag ju i Kalapää. Vad var min rutt?

Jo Kalapää träsk runt! 11km om man mäter från postlådan till postlådan vår.
Men när jag började med rutten gick jag 10km och sprang 1km, med andra ord var jag inte i så bra form från första början...

Idag så sprang jag alla 11km! Så idag kunde jag se framstegen som skett på lång tidsperiod, och med två graviditeter/barnafödslar emellan träningsperioderna.

Känns bra! Tror det vore bra för alla löpare att någon gång gå tillbaka till där det startade, alltså första rutten man sprang, och se vilka förändringar som skett. Både direkt fysiskt, tidsmässigt men även psykiskt för att orka sträckan.

Jag fick iallafall väldigt mycket motivation nu att kämpa för att få ner det till under 1 h! Vet att jag redan var bättre än tidigare liknande distansers löpning så vet det är helt möjligt!

Dessutom är det passlig rutt att träna på inför BotniaLöpet 9km, 17.9.16.

Skogslycka!

Lycka är att ha små skogar på sin egen gård för barnen att upptäcka och leka i (innan man tar med de ut i stora skogen)!

Här är de två små skogarna på baksidan, finns dessutom en klunga av enrisbuskar och stenar ännu till höger.

Dessa två små skogar har varit både större och glesare. Större till omfång men flera träd vinkade under Salomonstormen, men istället har det kommit ett myller av små granar och tallar så man måste hitta nya stigar att gå på från då jag var liten.

Men det var jätteroligt att vandra med dem igenom alla tre skogarna! Och de stortrivdes. Gissar att de nog vill gå fler gånger, och båda gillar lingon tydligen.

Tycker det är synd att så få barn vet vad en skog faktiskt är! Och kanske främst stadsbarn men även landsbygdsbarn tycker jag mindre och mindre är ut i riktiga skogar, blir bara Mulleskogen en gång i veckan. Och i ärlighet så går de ju inte så djupt in i skogen under Mulle heller.

Men i vilket fall som helst! Jag är glad och tacksam att jag som barn har fått vistas i skogen mycket, och att jag nu får ha mina barn att vistas en hel del i skogen!

Kommer ännu två bilder på mina upptäcksresanden!

Och, de fick turas om vem som skulle visa vägen ut ur skogen! Och mamma, jag, tappade bort telefon då vi klättrade över en stor sten så fick söka den också.