Jag försöker att alltid leva så, att inte döma den andra personen innan jag lärt känna. Som jag nämnde i mitt inlägg om stil så har även jag ofta misstagits för en annan sorts person än den jag är.
Men dethär citatet är om så mycket mera än bara stilen! Allas personlighet blir utformade av vad man varit med om, eller beroende på hur det är just nu, så att man beter sig på ett visst sätt. Det finns alltid en orsak till att personen är argsint, deprimerad, överlycklig eller vill fly undan en stund. Och om du inte vet varför, har du ingen rätt att säga vad du tycker...
Ja, livet och styrkan att leva... Det finns otaliga ordspråk om detta! Denna bild tog jag från Rosies blogg om sina ätstörningar mm. Och jag tror inte jag behöver kommentera detta ordspråk desto mera, eller? Det talar för sig själv tycker jag...
Varför måste man bara orka orka och orka i dagens samhälle? Varför får man inte bara säga "nu sätter jag mig ner och tar det lugnt för nu är jag trött!"? Varför är det fortfarande nästan tabu för, särskilt män, folk att visa sina känslor?
Jag har dämt upp känslor, men de har alltid exploderat ut sen på något vis. Jag har varit med när andra exploderat av vad de dämt upp inom sig, och det är aldrig trevligt och man kan inte alltid som vän hantera allting som kommer ut på en gång.
Ingen orkar vara stark hela tiden, alla behöver få vila ut, bli ompysslad, höra att de betyder något, veta att de behöver inte orka med allting... Jag vill få död på samhället som tycker vi ska vara mekaniska myror som arbetar ihjäl oss!
Och, det är aldrig ett tecken på svaghet att visa sina känslor eller be om hjälp! Den som vågar/kan det är den starkaste av alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar