Parrelation

Var ju som jag nämnde i förra inlägget på Föräldraförberedandekurs igår, eller föreläsning är väl mera passande ord. Det var parrelationen mellan mamman och pappan som var ämnet J-E föreläste om.

Egentligen är ju allt som föreläsare har att säga (vårda er relation fast ni ska få barn, ge varandra tid, utrymme, kärlek, närhet etc) självklarheter men nu då Finland håller på och få så otroligt mörk statistik antar jag att man aldrig kan säga det för mycket (de som undrar vad jag pratar om så kan läsa en finsk artikel).

Så nu är det min tur att säga det: ta hand om varandra! Oavsett hur mycket man grälar ibland så kom ihåg varför du först valde honom/henne. Kanske var det för att han fick dig och känna sig trygg, kanske hon lagar underbar mat åt dig, kanske hon lägger på kaffe åt dig för att göra din morgon lättare, kanske han försöker låta dig sova länge... Hur visar han att han älskar dig? Hur visar hon att hon vill vara med dig?

Kanske inte alltid, eller sällan, med ord men de små ömhetsbetygelserna finns där. Helt säkert, om du bara kan se dem. Kanske han har ett "dåligt" sätt att visa att han älskar dig, som att han småretar dig på ett gulligt vis? Kan ju bli tungt i längden men, han gör ju det bara för att visa hur mycket han tycker om dig!
Kanske du klagar på din partners vanor/ovanor, för att du älskar din partner och vill inte att h*n ska förstöra sin kropp/hälsa/mentalitet/sätt genom att hålla på sådär (tex rökning)? Kan kännas otroligt tungt för partnern men du menar ju bara väl eftersom du älskar din partner!

Men det enda jag vill säga att ni ska vårda kärleken er, på något vis. För om ni en gång har valt varandra så har ni helt klart valt er kärlek. Om ni, trots allt, kan känna kärlek då ni ser på varandra så kan det aldrig vara fel val och ni kan alltid lösa alla problem som kommer i er väg -så länge ni gör det tillsammans.