Tål lite skämt hörru!

Imorgon är det 1.4. Den stora skämtaredagen då alla möjliga dråpliga skämt och hyss planeras. Och de som är offer för skämten ska bara skratta och ta det med en klackspark.

Jag är väldigt tudelad med skämtdagen. Skämt och skoj och bus i all ära, men vissa saker ÄR INTE roliga. Kanske för dig men verkligen inte för andra.

Det är inte roligt med skämt om att vara gravid. Inte heller om olyckor och sjukdomar. Inte alls roligt om förhållanden som gått i kras eller att man skulle vara arg på en vän.

Jag skrattar inte om du "skämtskvallrar" om någon annan. Jag skrattar inte över elaka skämt om helt fiktiva personer. Inte hellet om du luras att du ska gifta dig.

Vad som däremot är roligt är små hyss inom närmsta vänkretsen eller familjen. Byta ut något (salt och socker) eller gömma något välanvänt (men oviktigt, inte telefon eller plånbok). Skämt som alla kan ha roligt åt. Som inte utlämnar någon, som inte sårar någon.

"Titta där, en..." är också roliga. Enkla, helt onödiga men ack så effektiva. Eller att bara dra en vits eller rolig historia. Eller att man sett eller gjort något knasigt.

Själv tänker jag inte luras något extra imorgon. Särskilt inte något icke-roligt skoj. Kanske lurar jag barnen att jag ser en björn, får se. Kanske kittlar jag gubben lite extra mycket.

Men det får stämningen utvisa imorgon. Och jag hoppas slippa se icke-roliga skämt på mina vänners sociala medier.

Pinocchio

Vad tänker ni om skämtaredagen och skämt?

The Flash

Hittat en till serie att se på när jag är hemma. En superhjälteserie! Läste gärna om Blixten som barn i serietidningarna så tycker det är superkul att det gjorts en serie om honom också!

Vad jag inte gillar är att denhär, precis som alla andra superhjälteserie, är så förutsägbar! Men vill ju vara så att har man sett en superhjältefilm/serie så kan man räkna ut vad de andra handlar om också. Man med dåligt förflutet, lite utstött och så händer något oväntat som ger honom någon superkraft som han använder till goda gärningar.

Men gillar man superhjältar och superskurkar och otroliga förmågor -då är det en serie för dig ändå! Själv kollar jag med ett halft öga medan jag donar med annat också.

Klyva tankar

Finns det något värre än när man har tusen och en tankar som snurrar i huvudet -och man ovanpå det inte får sova ut ordentligt nattetid? Inte enligt mig.

Fast jag skulle vilja så kan jag inte ens börja förklara alla tankar som flyger runt i mitt huvud. Om studier, om föreningar, om politik, om familjeliv, om Kalapää, om renovering, om... allt! Känns ibland som om både huvud och hjärta är på väg att explodera, rusar runt i blindo.

Igår tog det riktigt sjukt i bröstkorgen. En smärta jag vant mig vid att kommer och går ibland, tror de flesta har smärtor i bröstkorgen någon gång ibland utan någon synlig anledning. Och utan att säcka ihop av att det skulle vara något fel på hjärta eller lungor. Jag har ju dessutom fått en förklaring: muskelknutar, på de små musklerna mellan revbenen. Så när de är som värst så tar det ont att andas.

Så nej, jag tror inte jag har något fel på hjärtat. Så hypokondrisk är jag inte. Men vad jag däremot märker är att det blir mer efter dåliga nätter och när jag stressar. Också logiskt eftersom dålig sömn tröttar ut muskler mer som då inte får återhämta sig och själv reda upp knutarna och stress -ja det påverkar hela kroppen negativt i vilket fall som helst.

Vet inte ens vad tanken med detta inlägg egentligen är. Har inget jag vill komma fram till. Och som sagt skulle det bli alldeles för kaotiskt att försöka skriva ner mina flygande tankar. Jag antar att det lite var en ventil, fått lägga orden på hur kaos allt känns i huvud och kropp just nu.

Om två och halv timme ska jag vara ute vid dagis. Skriva på nå planer för Viggos fortsatta dagis/förskola och diskutera hur det går för Nina i dagis. Känner mig inte alls taggad inför det heller. Gått av och an i trapporna några varv då plockat saker men alltid glömt hälften uppe eller nere. Tagit fram hamburgerbröd och kycklingfärs (eller kalkon) ur frysen som blir till middag idag. Hoppas bröden är ätbara fast varit i frysen ganska länge.

Tror jag ska gå ut nu. Ut och klyva ved. Det brukar rensa tankarna bra. Och ge frisk luft och motion samtidigt. Och ibland får man även en träbit i huvudet som tar bort alla andra tankar. Kanske får stopp på det eviga flödet då.

Eller egentligen borde jag väl sätta mig ner och plita ner alla tankar som kommer på ett papper eller i ett häfte. Och sedan ta itu med en tanke i gången och gå igenom den grundligt. Så de som faktiskt måste åtgärdas blir åtgärdade. Och de andra bara får strykas över. Kanske... om jag orkar och hinner efter vedklyvningen.

Styrelsesuppleant

Jag har väl inte påpekat att jag blev invald som suppleant till DUV i Vasas styrelse? FDUV representerar DUV-föreningarna på riksnivå. Ifall ni inte visste det redan kan jag berätta att FDUV betyder För De Utvecklingsstördas Väl och regiongrupperna har då bara tagit bort ordet För i sitt namn.

Vad exakt jag ska göra där vet jag inte ännu. Åka på något möte nu som då antar jag. Annars blir det väl att fortsätta med att delta i det de ordnar. Såsom projektet Mer än ord och deras träffar för anhöriga, evenemang för personer i behov av stöd och föreläsningar... ja allt vad de nu hittar på som jag tror jag (eller då min son) kan ha nytta av. Eller varför inte hela familjen?

I helgen skulle de ha ett läger till exempel. Vi skulle gärna deltagit men fick inte ihop det denhär gången så vi kunde fara -dessutom skulle det varit i södra delen av Finland så osäker på hur vi skulle ha tagit oss dit. Får bara hoppas att de ordnar läger på Norrvalla igen vid ett senare tillfälle.

Hur som haver, ställde inte upp i kommunalvalet för kändes inte som min grej. Jag är verkligen ingen hejare när det kommer till politik. Men att jobba på i någon förening, det gör jag gärna. Säkert klarnar det vartefter tiden går vad jag kan bidra med i föreningen, och vem vet -kanske jag snart hittar flera föreningar att delta aktivt i?

Tror ändå på att var och en gör bäst nytta inom något de brinner för eller tror på. Något som faktiskt är viktigt för dem att påverka. Och hur min sons liv blir, hur han accepteras i morgondagens samhälle, påverkar absolut mig och mitt liv. Så eftersom jag vill att han ska få det bästa möjliga, så behöver jag jobba för att alla får det bästa.

Någon har sagt att en stat bara är så stark som den behandlar sina svagaste medborgare. Så jag vill vara med och bygga Finland som stat stark. Genom att se till att staten Finland behandlar sina medborgare bra. Och, något som man alltför ofta hör i diskussionen kring invandrare gentemot "ursprungsfinnar", att hjälpa en grupp människor innebär inte på något vis att man skulle hjälpa en annan grupp mindre.

Att få det bättre för en utsatt grupp tror jag ökar möjligheten att förändra förutsättningarna för en annan utsatt grupp -eller, en utsatt grupp i en utsatt grupp (att man tillhör två grupper som båda anses ha det dåligt, till exempel en åldring med någon form av funktionsnedsättning). Genom att då öka på kunskapen kring funktionsnedsättningarna kanske vi kan göra även de åldringarnas liv bättre, och förbättras det för dem så vill jag tro att all åldringsvård skulle ta ett steg i rätt riktning samtidigt.

Vad tror du?

Officiella logon

Van Helsing

En annan serie jag passat på och kollat nu medan jag varit sjuk är Van Helsing. Måste erkänna att den lät bättre än den är...

Handling kort: vampyrerna har tagit över världen. Kvinnan vaknar efter en treårig koma och en del menar att hon är mänsklighetens räddning...

Så, det är vampyrer (olika sorters vampyrer) och en liten klick människor som inte är döda/förslavade som slåss mot varandra. Samtidigt som människorna sinsemellan ska kriga (såklart) och samsas... lite väl mycket drama i min smak emellanåt. Och väldigt för mycket liknande alla andra "zombie/vampire/virus-apocalypse". Med andra ord så missar jag sällan något viktigt fast jag har på den samtidigt som jag skriver brev, blogg, plockar disk och tvättar kläder. En bra såndär "hålla dig sällskap men ändå sitta ner nu som då"-serie.

Who cares?

Jepp, jag har tänkt på självmord. I många omgångar. Har jag gjort slag i saken och försökt? Nej. Jag lovade en kär person i högstadiet att aldrig göra det. Skulle jag inte vara väldigt väldigt noga med löften skulle jag troligen ha försökt, 2011-2012 någon gång.

Tanken var ju först att jag inte gjorde någon nytta. Sedan att mitt barn skulle ha det bättre utan mig som förorsakade hans skada (jepp, det var absolut första tankarna som kom efter både förlossning då de sprang iväg med honom och sedan då fick diagnosen).

Idag tänker jag inte på självmord längre alls. Inte tycker jag allt är perfekt eller så heller men jag vet jag gör mitt bästa och är tillräckligt bra mamma. Är glad jag kommit mig så långt i mina tankar, och mycket tack vare alla stöttande personer i min omgivning. Och mycket tack vare stödet i grupper med individer som också brottats med liknande känslor.

Preventivmedel

Jag är långt ifrån någon expert på preventivmedel utan tänkte mest berätta lite om de problem jag personligen nujust står med när kommer till dessa.

För att ta från början: fick utskrivet p-piller vid första gynekologbesöket, hade ganska svårt med acne på ryggen och hjälpte mot detta. I samband med studentskrivningarna fick jag stressmigrän men dröjde inte länge förrän kunde sammankoppla det med p-pilleranvändningen (fick migrän just innan veckans uppehåll).
Besökte läkare och fick utskrivet minipiller, tanken var att skulle slippa migrän eftersom den hormonella dosen var dagligen. Slapp det också (och slapp mensen helt). Höll på med dem ända tills jag skulle skaffa barn, och fick mitt andra barn trots att jag hade börjat med minipiller på nytt.
Efter mitt andra barn skulle jag påbörja minipiller på nytt -men nu hade jag väldigt mycket migrän och man anade att minipillren var boven. Hade ingen stadigvarande man längre så tänkte skippa hormoner helt. Sagt och gjort! Men istället började jag få mens två gånger per månad så riklig att en nattbinda (största möjliga uppsugningsförmåga som marknadsförs som 8 timmars binda) blödde igenom på högst 3 timmar. Med andra ord var det bara att boka läkartid och fundera vad pröva nu?

Efter tankar kring hormonernas påverkan uteslöt vi p-stav och p-spruta (då det skulle tillföra hormonerna i hela blodomloppet och troligen skulle ge migrän). Så det blev p-ring, för att skulle vara lätt att ta bort ifall om jag skulle bestämma mig för fler barn. Sagt och gjort! Påbörjade p-ring och funkade bra i kanske ett år. P-ring är liknande till p-piller (du lägger in ringen och har den på plats tre veckor, tar bort den och är utan en vecka som du har mens på och sätter sen i en ny). Nå, nuförtiden passar den tyvärr inte bra längre. Sitter nu också med migrän. Orsak? Imorgon ska jag ta ut ringen. Har mer och mer märkt att helgen innan det är dags att ta bort den fylls av migrän, huvudvärk, trötthet och lättretlighet.

Så hur gör djur? Eller i detta fall en hormonkänslig kvinna. Jovisst, kondom finns ju alltid -beprövat och fungerande. Men, tja, känns inte som ultimata lösningen i ett stadigvarande förhållande. Spiralerna är 5-7 år aktiva -men inget säger jag kan använda hormonspiralen och kopparn verkar ha väldigt delade åsikter om hur hälsosam den är. Men antar det blir att fundera kring detta mera när man besöker gynekologen (för första gången sedan andra barnets efterkontroll).

Men personligen längtar jag efter att de nya manliga p-medlen blir verklighet ute på marknaden. Redan läst om två metoder som genomgått testning på apor och snart kanske slipper ut på marknaden (diskussionen kring att pröva läkemedel på djur tar vi en annan gång, inte i detta inlägg). Så vi kvinnor skulle slippa välja mellan pest och kolera (p-medel och må skit, inget p-medel och riskera graviditet).

För de som undrar kring femidom/kondom så upplever jag att det slarvas väldigt mycket med dem i stadiga förhållanden. Därav ovanstående pest/kolera jämförelse (stämmer ju endast om man inte vill ha barn).

Sterilisering finns ju också, men då ska båda i ett stadigt föhållande vara 100% säkra att de inte ska ha fler barn. För det är oåterkalleligt. Och kan bara tänka mog vilken smärta det skulle vara om en vill ha barn men går med på sterilisering för att den andra inte vill... eller (gud förbjude) förhållandet tar slut och man gjort ett sådant ingrepp i tron att det är de två för evigt...

Någon av er som har tankar och åsikter? Tips och råd hur funkat för er om ni också lider av migrän?

Mini babybel

Jag fick möjlighet att buzza Mini babybel via Buzzador. Tänkte det skulle passa perfekt denna vårdag när vi skulle ta en skogspromenad!

Minibabybel är fast ost, förpackade och uppdelade i påsar med 6 st. En ostbit är 20 gram varav 4,8 gr är fett och 4,6 gr är protein.

Påminde i smaken om en smältost (heter väl färskost i Svergie), varken jag eller min mor kunde komma på vilken. Min sambo tyckte den går att äta, min son åt ungefär halva innan han var nöjd och min dotter matade hunden istället med den. Så hon gav den inte så högt betyg. Men jag tyckte den var riktigt bra och god -att äta en bit nu som då. Att äta flera efter varandra skulle gjort smaken alltför övermäktig ändå.

Det mest negativa jag upplevde med osten har jag försökt fotografera nedan. En hel massa förpackningsmaterial för en liten ostbit! Samt att ingetdera av mina barn fick upp "vaxen" själv.

#BabybelBuzz #MiniBabybel #MiniBabybelFinland #buzzador 

Swallowed by darkness

Lite samma tema med psykisk ohälsa som hopar sig över en för att uppsluka dig och dra ner dig i ett ensamt, avskilt mörker. Hur det känns nästan som en fysisk varelse med tusen och en tentakler som drar i dig, håller fast dig för att du inte ska nå omvärlden.

Jag tror inte på att helt tillfriskna från en psykisk sjukdom, även om man blir av med (t.ex.) depression så tror jag man blir "försvagad" och lättare sjunker ner igen. Kanske inte lika djupt men du sjunker.

2012 hade jag svår depression, svåraste på deras testskala. 2014 upplevde jag mig inte deprimerad men samma test visade ännu medelsvår depression. Jag var då i chock, jag tyckte ju att jag mådde bra(!) -men det jag jämförde med var ju den väldigt djupa depressionen 2012. Så på det viset mådde jag faktiskt väldigt bra, men långt ifrån så bra som jag kunde må enligt dem.

Hur testet skulle visa nu? Ingen aning. Jag tycker jag mår bra, men det tyckte jag 2014 också...

Så gick det vidare...

Fick som sagt örongångsinflammation (klick) och var idag och visade upp mig. Imorgon bitti skulle de sista dropparna ges och hör fortfarande inte normalt (framförallt inte på vänster öra), så tänkte det var bäst att kolla upp hur det verkar innan helgen kommer mot så endast akuten vid VCS är öppen...

Slapp till samma läkare, kollade i båda öronen. Nu är det mellanörat som är inflammerat (kanske var det förra gången också, vad vet jag) -så nu ska jag äta en Amorion antibiotikakur på 5 dagar. Hoppeligen är allt normalt igen då efter den i öronen så jag hör normalt igen -annars skulle jag komma på nytt och utredningar skulle börja göras. Kan ju inte påstå att jag skulle vilja hamna på nå vidare utredningar -eller att min hörsel skulle vara nedsatt nå längre än den redan varit. Men får bara hålla tummarna att antibiotikan verkligen biter på det nu då.

Men lite märkligt hur mycket man saknar något som man tog för givet när det förändras, jag menar, inte tänkte jag nå mycket på hur bra det var att ha ordentlig hörsel innan den nu blev sämre med inflammationerna -nu önskar jag bara tillbaka den hörsel jag hade. Något säger mig att det säkert finns en hel del annat som jag tar för givet just nu i denna stund, som för andra inte alls är en självklarhet (och som kan försvinna för mig också fortare än jag kan ana). Men på samma gång, jag kan inte gå runt och vara tacksam för allt jag har -för då blir jag ärligt talat livrädd för att förlora det. Jag vet att många "lyckometoder" går ut på att vara tacksam för det man har istället för att sörja det man inte har, men när jag tänker på hur glad jag är att jag har mina barn (till exempel) så ser jag framför mig hur de skulle råka ut för något (springa vilse, bli påkörda...) och jag kan sitta och lipa av rädsla för att det ska hända istället för att vara glad och tacksam över att jag har dem.

Detta låter inte riktigt som tanken bakom hela iden att uppskatta det man har, eller hur? Det skulle väl inte göra en ledsen, rädd och ångestfylld över att förlora det man håller kärt? Men så går det för mig, så jag använder mig inte av dessa tankebanor. Men inte fokuserar jag på vad jag inte har heller, inte åtminstone mera än det jag har. Jag bara lever, vet att jag har allt och försöker uppskatta det -utan att verkligen dröja vid tanken på det. Jag håller om mina barn, jag håller om min man och ligger i hans famn framför tvn, jag besöker mina föräldrar och pratar med dem, jag visar upp mig när jag blir sjuk... allt detta är några av de sätt jag visar att jag uppskattar dem (och min hälsa). Precis som att höra av sig till vänner nu som då iallafall (jupp, jag vet att en del av er har jag inte träffat eller pratat med på länge -fast en del av er har inte heller tagit kontakt med mig på superlänge it's a two-way street).

Just nu saknar jag öronens hälsa. Men jag tror ju nog att den ska komma tillbaka, efter att jag skött om den lite extra och hjälpt den på traven en aning. Och oj vad jag ska uppskatta den när den kommer tillbaka!

Enligt detta är det trumhinna, hammare, städ och stigbygeln som är inflammerad alltså. Okej...

Bloggens facebooksida

Familjen Konstig på facebook fick igår 100 gillare/följare! Helt otroligt om jag får säga det själv...

Flest nya gillare kom till efter att jag skrev inläggen om min son och min dotter. Så antar att de flesta är intresserade av vardagslivet i en delvis storfamilj och vardagen med en son i behov av särskilt stöd. Stämmer det enligt er som läser, är det vad som intresserar er?

Funderar själv också vilka inlägg jag trivs bäst med att publicera. Men har konstaterat att det är alla kategorier som intresserar mig och jag gillar att skriva om dem allihopa -om inte annat så för att spara åt mig själv minnen. Har ju slutat skriva dagbok i sig, så detta har blivit lite dagboksaktigt.

Men hur som haver! Tack åt er som gillar oss på facebook, och ni som inte gör det ännu får väldigt gärna göra det (max ett inlägg per dag i ert tidsflöde från Familjen Konstig)!

KLICK för att komma till sidan!

Varit tyst nu

Det har faktiskt varit tyst nu, både på bloggen o annars också. På bloggen för att jag inte känt någon lust att skriva blogg just nu. Inte ens orkat vara in och publicera något av mina utkast varje dag! Skyller det på dåliga sömnen min, som ni läste i ett av de sista inläggen fick jag öronvärk på natten (klick)-nå trodde ju att det antingen var trumhinnan som gick sönder eller öroninflammation.

Det var öronGÅNGSinflammation och inte öronen i sig. Så på vänster sida hade jag fått blåsa och allt som hade spruckit (därav smärtan nattetid och vätskan på morgonen) medan min högra örongång "bara" var röd ännu. Så nu får gubben droppa i öronen åt mig två gånger per dag fram till morgonen på fredag. Till dess får jag väl nöja mig med att leva med dålig hörsel på framförallt vänstra örat. Hör mest ljuden av mig själv i vänstra örat, eller så bara ett speciellt ljud (som nu när jag skriver på dator registrerar mitt vänstra öra ljuden av tangenterna bättre än musiken från Spotify -fast jag har musiken på högsta volym). Känns aningen märkligt att inte höra som man brukar, men antar det är såhär för de som någonsin är med om hörselförlust... måste erkänna att jag uppskattar plötsligt min hörsel mycket mera än tidigare! Får bara vänta på att inflammationen ska gå ner nu så den återställs igen...

Lite godare nyheter! Keppulikuu ordnas på Swingeling den 2.4 igen, så välkomna att leka av er och träffa en del föreningar. Ni hittar till evenemangssidan HÄR. Och ni får ju väldigt gärna sprida vidare informationen åt alla ni känner! För er som inte vet vad Keppulikuu är: 2.4 infaller världsautismdagen och i Finland är hela April Keppulikuu för att uppmärksamma och sprida kunskap kring autismspektrumdiagnoser. Första Keppulikuu ordnades 2016 och har president Niinistö som beskyddare.

Annars har jag också prövat skriva min första e-tent någonsin, i engelska nivå 4. Tror inte den gick så bra, var alltför mycket ord som jag inte förstod (men ändå skulle plocka in i rätt mening). Så ni får superdupergärna hålla tummarna att jag blir godkänd så jag inte behöver tenta om... har också kvar att skriva "slutarbetet" i engelskan -som även ska lagas powerpoint-presentation av samt hållas föreläsning (videofilmas) i 10 minuter kring. Ser inte alls fram emot det men bäst att börja på så har jag det undan och får börja med nästa kurs! Metod & Teori del 2 väntar alla böcker i en påse här vid mitt skrivbord, dessutom anmälde jag mig idag till en kurs via ÖPU (Öppna Universitetet) i Vasa: Funktionshinder och Handikappolitik. Hoppas den ska ge mig kött på benen inför kommande lejonmamma-stunder, likaså en annan som jag funderar anmäla mig till: En skola för alla hoppas jag ska ge mig mycket nödvändig kunskap för framtida sammandrabbningar... fast hoppas ju främst att det inte ska behöva bli nå mycket sammandrabbningar alls (men på basen av andra lejonföräldrar så är det endast önsketänkande).

Sett en del serier på Netflix nu också, men nu är jag ju nyfiken på om någon vet om man får meddelande när en serie får nya avsnitt? Jag menar, jag har sett båda säsongerna av Shadowhunters (klick) men den slutade ju med upplägg för en säsong till -så kommer Netflix att säga "hej Marion! Nu finns säsong tre av serien du kollade uppe, spana in den vetja" eller något liknande när det kommer? Vore tacksam om någon som visste mera kring hur det funkar kunde upplysa mig Netflixnovis om detta...! Men jo, ska försöka recensera filmerna/serierna jag spanar in på Netflix vartefter, men ibland så kommer det fortare upp och ibland senare...
Likaså om ni har något på Netflix ni tror jag kunde gilla så säg till (övernaturligt, vampyrer, sanna historier, skräck, dokumentärer om mord - mördare - rusmedel - konstiga olyckor, bra kampsport (typ Jet Li, Jackie Chan) och bra action). Redan plockat en lång lista med filmer och serier till Min Lista, men fler ryms säkert dit!

Nåja, om jag skulle avsluta nu innan blir alltför pratglatt inlägg! Avslutar med någon bild på nyaste nytt i lekrummet (de två första bilderna är samma vägg):

Och så rockar vi förstås sockorna idag!

Gubben hann smita på jobb innan fick bild av hans sockor (svart-vit).

Hated guest

Vill du ha besök av ångesten? Hen kommer gärna smygandes genom en liten glänta på din dörr när du glömmer dig en aning. Inte frågar hen om lov, om det passar just nu.

Jag har inte haft stark ångest på länge, tror jag har min barn att tacka. Inte när jag hade ångest, migränanfall, var sjuk eller då jag var deprimerad så frågade de om jag orkade eller kunde -och inte sade jag någonsin att jag inte orkade eller kunde. Nej, jag lekte, matade, skötte, nattade, vakade och levde med mina barn igenom alla dåliga känslor -för om jag skulle brutit ihop både inombords och utvärtes, vem skulle då ha tagit hand om mina barn?

Det sätt som det hjälpte mig, var att visa jag överlevde. Jag överlevde ångesten, jag överlevde paniken som fick allt att snurra, jag överlevde depressionen (fast jag var säker de skulle haft det bättre utan mig) och än idag -då ångesten gläntar på dörren- kan jag dra ett djupt andetag och säga åt mig själv here we go again, men jag överlever nu också. Jag är inte fri från påhälsningar, men jag har mitt sätt att möta dem -genom att vara mina barns mamma och den de behöver vid deras sida, oavsett vad som händer på insidan.

Öronvärk oajajaj

Nu förstår jag varför min son skriker och gråter som "en galning" när han får i öronen.

Smärtan igår kväll och inatt var ju helt horribel!! Då buranan slutade verka. Skulle gärna själv också skrikit en hel del, och gråtit, men nöjde mig med att vagga fram och tillbaka. Oså bunkra ja upp med dynor bakom mig så jag "sattsov", har hört det ska minska trycket på öronen, oså tog jag två ketomex för att ta bort det värsta.

Men nu förstår jag min son. Varför han skriker och gråter och slåss när öronen värker för honom. Att inte kunna berätta smärtan eller helt förstå varifrån den kommer måste ju vara otroligt skrämmande! Inte blev jag stressad tidigare heller av att han grät, men nu funderar jag ju hur jag ska hjälpa honom berätta om smärtan istället. Och hur jag ska förklara att det inte är så farligt som det känns.

Jag trodde ju ärligt att jag var på väg att bli döv. Hör nästan ingenting på mitt vänstra öra (förutom mina egna ljud såsom andning) och det kändes som om något tyngdes i örat. Sen att det knastrade och hade sig när det tyngde en stund (tyngde -mer mer smärta tills det knastra till och tyngden började om). Nu har det kommit någon ljus vätska ur örat, och hör inget fortfarande just på örat. Så bara klockan blir 8 ska jag ringa så jag slipper och visa upp det.

Men jo, ibland kan det vara bra att själv råka ut för nå så man vet vad den andra får stå ut med...

Shadowhunters: The Mortal Instruments

Jag har suttit klistrad vid Netflix dessa dagar då flunssan och magafaret däckat mig. En av de serier jag sett till slut är Shadowhunters: The Mortal Instruments och det kommer ett nytt avsnitt varje söndag (tror jag det var). Just nu väntar jag på säsong 2 avsnitt 11.

Handlingen kort: utan att avslöja för mycket så Clary får på sin 18 årsdag reda på att det pågår ett krig mellan Shadowhunters och demoner. Det visar sig att hon är en shadowhunter och nu ska hon då anpassa sig till den nya världen hon kastas in i. Och ovanpå det försvinner hennes mamma som hon vill få tillbaka...

Jag personligen fascineras av alternativa världar (fantasy om du så önskar) och denna var inget undantag. Har inte läst böckerna så kan inte jämföra med dem, men om jag hittar tid ska jag absolut göra det i något skede! Om än jag nu då kanske kan förutse böckerna en aning bra, men samtidigt så får ju filmer/serier sällan med allt ur böckerna.

Men jag tyckte väldigt mycket om serien! Satt klistrad med den utan att resa mig för att hämta godsaker (förutom i avbrotten mellan avsnitten) och det ger verkligen högt betyg i min värld! Annars kan jag allt som oftast sitta och skriva blogginlägg om något helt annat eller så -men inte nu!

Så har ni sett alla era serier på Netflix, ge Shadowhunters ett försök!

Min dotter är...

Min dotter är ett så kallat neurotypiskt barn (i dagligt tal kallat normalt barn). Hennes utveckling följer standardmallen som rådgivningar och andra instanser följer vid bedömning. Då hon föddes fick hon betyget "mallivauva" (modellbaby rakt översatt) av läkaren innan vi skulle fara hem.

Min dotter liknar mig, på basen av de historier jag hört om min egen barndomstid. Senast idag på morgonen gjorde hon något som påminde om mig (jag lär ha stekt upp ett helt paket ägg åt vår hund "för han såg så hungrig ut", just ertappade jag dottern med att mata katten med ost "Lillmirron så hungrig på ost"). Hon är dessutom lika envis som jag (så våra kraftmätningar skulle vara en evighet om jag inte till sist bara gör), och fantasin är det ingen brist på.

Min dotter är som en storasyster åt sonen min ibland. Lärt sig se när sonen stressar, hjälper honom och tar med honom i lekar. Men ibland kan hon driva honom galen -precis som småsyskon ska. Tror de är varandras bästa vänner, åtminstone säger hon ofta att hon tycker om honom, och han kramar henne gärna. Trots deras bråk ibland.

Min dotter är en plottersock (pratkvarn). Hon pratar om det mesta och ganska konstant -tills hon somnar på kvällen. Alla bokstäver är inte perfekta ännu vid uttal men de kommer genom träning!

Min dotter vet vad hon vill. Hon visste precis hur hon ville att hennes rum skulle se ut, hon vet precis vilka kläder hon vill ha och vet precis vad hon vill/inte vill göra. Viljestark, en bra egenskap tycker jag! Så ofta försöker jag tillgodose vad hon begär (inom rimliga gränser såklart).

Min dotter älskar att läsa och rita. Hon kan flera av sina sagoböcker utantill (eller hittar på ny saga till bilderna). Hon pysslar väldigt gärna både på dagis och hemma, så sällan kan jag spara allt hon skapar.

Min dotter är bra på teckenspråk. Lärt sig samtidigt som sonen då det behövts för hans kommunikation. Dessutom är de väldigt flitiga att använda det i hennes dagisgrupp. Så ibland brukar jag skämtsamt säga att hon blir tvåspråkig svenska och finlandssvenskt teckenspråk (riktigt så bra är hon inte ännu dock).

Hon är inte rädd för något. Eller så verkar det åtminstone när hon aldrig backar bort från personer eller situationer.

Hon är en solstråle i mitt liv, precis som min son. Hon älskar att gosa och mysa, vara i famn eller nära. Kramas, kittlas och busa med varandra. Hennes skratt är klingande som sin brors, och hon har härlig humor!

Ja, jag har två enligt mig helt underbara barn. Så olika men ändå så lika, så lika mig men ändå så olika mig. En dotter som är så duktig och vill kunna allt, som jag måste komma ihåg att inte begära för mycket av eller glömma vara närvarande åt.

Min vackra dotter som ritat sin kind

För er som vill läsa om min son hittas det HÄR!

Min son är...

En underbar kille med det mest äkta skrattet jag vet. Ett skratt jag blir smittad av när som helst och var som helst. Och hans humor är så fenomenal! Nej, kanske inte vitsar och roliga historier -men hans situationskomik! När något går på tok, oj vad han skrattar! Och jo, nog inser jag ju att jag är ganska lustig syn som hoppar på ett ben med uppblåsta kinder och ett GNNN-ljud då slår tån (som exempel).

Min son är noga med löften. Precis som jag försökt vara hela mitt liv, men för min son är det att du säger något ett löfte. Säger du "nu far vi hem och äter glass" -ja då ska ni äta glass när ni kommer hem, oavsett om det finns eller inte. Annars låter han dig veta att du bröt ett löfte. Så för guds skull, säg inte något för att "lura med" honom och tro han ska glömma det innan ni är där! Han glömmer INTE bort att du för flera timmar sedan sade att han ska få glass där, eller att han slipper hem efter att det hänt eller... det du sagt så måste du hålla, så se till och kom ihåg vad du sagt.

Min sons minne är fenomenalt! Jag har försökt påpeka det åt läkare och skötare men de tar det med en nypa salt märker jag. Men att gå och visa Exakt rätt dörr åt mommo när de vandrar på hotellsidan var han sovde på lägret för ett halvår sedan? Eller att redan efter första besöket veta vilken av Vasa Centralsjukhus terapeuter sitter i vilket rum -och då gått ett år mellan besöken? Att visa man kommer ihåg vad man gjort och vad som finns på platser man besökt för ett (eller till och med flera) år sedan? Så igen, kom ihåg vad du sagt.

Min son tolkar dig bokstavligt. Så säger du att "nu ska jag börja fara" så då ska du fara, annars kan du räkna med att han börjar "hjälpa" dig ut genom dörren. Säg inte "nu ska vi äta" när ni leker med plastmaten för då uppmanar du honom att tugga på sakerna, utan kom ihåg att ni ska låtsas äta och det ska du även säga. Men att tolka bokstavligt kan ge upphov till många genuina situationsbundna gapskratt så det kan vara värt att misstolka vissa saker. Och ser du han flinar stort när han försöker berätta något du ska göra, så kan du vara ganska säker han har tänkt ut det blir tokroligt! Och det är lika roligt att du lyder som att du chockat utbrister "nämen det går väl inte?".

Min son är nonverbal. Så det kommer bli en hel del missförstånd, det är okej att blir så! Han kommer att försöka fysiskt visa vad han vill om du inte kan hans tecken, så han vill inte vara elak när han drar i dig. Inte heller vill han vara elak när han slår någon eller kniper eller så, det är något som inte går som han vill/tänkt sig. Det är något som stressar honom, någon som inte ger honom uppmärksamhet eller inte lämnar honom i fred. Han har alltid någon orsak, men han kan inte berätta den.

Min son stimmar stundvis väldigt mycket. Han viftar med sina händer, han gungar fram och tillbaka i olika takter, han biter på kläder/händer/leksaker och studsar överallt i soffan. Nej, jag tänker inte säga åt honom att sluta fast det irriterar dig som inte är van. Men inte heller betyder det att dina barn får härma och studsa omkring hur som helst. Min son behöver sin stimming för att processera dagens händelser, sina känslor och för att reglera intrycken runt omkring honom så han ska orka. Orkar han inte blir han lättare stressad -lättare stress betyder mera knip och slag. Så jag väljer hellre en studsande, dunkande son än en knipande son -det hoppas jag du kan respektera.

Min son har "superhörsel" i jämförelse med många andra. Han hör lägre ljud än mig helt klart (till exempel hör han en bil ca 10 min före mig när de kommer hemma). Han hör alla ljud vi lärt oss filtrera bort (såsom kylskåpet, bakgrundsmusik och fläktar i restauranger och butiker). Han har väldigt bra gehör och är därför väldigt noga med vem han lyssnar på i Idol/Talent och vem han byter kanal vid. Dessa hörselegenskaper medför tyvärr svårigheter också, som sakta blir bättre genom passligt "tvång" -såsom utryckningsfordons sirener och utrymmen med annorlunda akustik/ljudnivå såsom simhallar och butiker. Så bli inte irriterad när han skriker och springer omkring i panik för att det blir för svårt för honom att ta in och förstå allt.

Min son ser detaljer så han vet när du ändrat på dig något (hårfärg) eller när något i huset ändrats (ny möbel/prydnad). Desto större förändring desto större stressfaktor, så väldigt stora förändringar kan jag behöva veta om på förhand så jag får förbereda honom på det. Detta tillsammans med hörseln gör att han gärna vill ha uppsikt över allt, så vi sitter gärna i ett hörn, så han ser ut över rummet, om vi går någonstans. Då vrider och vänder han sig minst i stolen och kan fokusera framåt samtidigt som han kan se allt som fångar fokus.

Min son är gärna med i leken eller och hjälper. Men han har inte så bra koll på sociala regler ännu, eller på sin egen styrka och impulser. Och han är nonverbal så utan teckenförståelse behöver det vara enkla lekar eller att ni förklarar noga vad hans uppgift i leken är. Desto fysiskare lekar desto enklare för honom att delta.

Jag hoppas, som hans mamma, att dessa små punkter kan hjälpa dig att bemöta min son när ni träffas. Så att du får se den underbart sprudlande glada pojken han är inombords! Så att han får ett bra minne av dig och är glad långt på förväg när jag nämner att du ska komma på besök igen.

Och dessa punkter hoppas jag hjälper både mig själv och dig att nu och i fortsättningen komma ihåg: han gör så gott han kan! 

Jag och min son, slutet av februari

Lekrummets första tapet

Lekrummet är påbörjat med tapeter, och första tapetsorten är färdig! Det är klart, om den andra tapeten (av någon anledning) inte räcker så långt som planerat så måste vi ju lägga mera av denhär första tapeten istället.

Likaså har jag målat alla lister två varv nu. Och gubben har målat taket en tredje gång (men pratade om att behövs ett fjärde varv!?) vitt. Likaså målade och slipade han nya väggen färdig så vi fick tapetsera den samtidigt!

Jag ska ännu måla gardinstången med tillbehör vit. Fundera hur man lätt får bort gammal målfärg från dörr, kanske även måla den om får bort gamla. Lister på nya väggen och runt den dörren behövs. Så var det tapet nr två och förstås nytt golv! Sen är det bara inredning kvar att göra.

 Målade och omålade lister. Tog ner en hög med lister i gången, målade två varv och böt hög sen.

Nya väggen målad 

Första våden

Fafi kom och hjälp till

Mönstret syns inte så bra på bild, men bättre på riktigt! Är åtminstone nöjd med den!
Tapet nr två är tyvärr en som limmet ska läggas på tapeten -inte på väggen som vi hittills... men va ska vi inte fixa det också. Fast vi inte har något tapetseringsbord.

Glutenfri paj

Prövade på en glutenfri paj med majs och maletkött en dag! Ovan ser ni ingredienserna till bottnet.

Botten

1 dl vatten

1/2 tsk psyllium

2 dl majsmjöl

1/2 dl riven ost

2 msk potatismjöl

Salt

1. Blanda psyllium i halv dl vatten och låt svälla 10 min.
2. Blanda i resten och knåda jämn.
3. Tryck fast i en form men löstagbar botten, 24cm i diameter max.
4. Grädda i 175 grader, lägsta falsen i ca 25 min.

Medan du väntar på botten tar du fram fyllningens ingredienser!

Fyllning

400 gr maletkött

2 msk vatten

En burk tomatpure

Tacokrydda

1 1/2 dl riven ost

1 dl majs

Samt

En avokado

Två tomater

En burk creme fraiche

 Blanda ihop avokado, tomat och creme fraiche medan du steker köttet.

Lägg till tomatpure, vatten i köttet. Lyft av från plattan och rör ner 1 dl ost och majs.

Fyll bottnen, lägg på resten av osten.
Servera med röran på.

Jättesmaskens! Men bottnet blev väldigt skarpt, som chips nästan, och röran blev sur till dagen efter. Så en färskvara helt klart. Men otroligt god! Blir absolut fler gånger, men kommer då laga trippelsats botten så den räcker till större form (nu var det just och just till en 24 cm i diameter).

Näringsvärden

Räknat på 4 bitar med creme fraicheröra.

Kcal: 630

Kolhydrat: 37,1 gr

Fett: 38,8 gr

Protein: 29,9 gr

Viborgtips!

Bild från Wikipedia

Nu har vi bokat årets semesterresa! Den går till Viborg/Vyborg!

Så nu vill jag höra alla era tips och råd angående staden!
Matställen man måste besöka, sevärdheter värda ett stopp och undangömda pärlor!

Vi tar en kryssning från Lappenranta till Viborg, så vi behöver inget visum -fast vi är två nätter på hotell.

Även andra tips! Såsom hur vet man vad som är taxi och inte? Kan de engelska eller får man räkna med konstanta missförstånd? Hur mycket pengar kan man behöva med för två personer och två dagar?

Bomba mig med allt ni vet om Viborg!

Att månadshandla

Försöker att planera och handla mat för en månad framåt nu för tiden. Något som jag alltid nu som då hör att andra också skulle vilja kunna göra, själv tycker jag det blir enklare för varje gång! Jag började lätt med att planera några dagar - en vecka - två veckor och sedan upp till en månad då fick det i rutin vartefter!

Men tänkte ändå ge lite tips! Såna som funkat för mig, om de funkar för dig vet jag ju tyvärr inte men det kan vara värt ett försök om ni vill börja månadshandla.
Varför ni ska börja göra det? Tja, som med allt annat så råder det starka skillnader kring om det är mera ekonomiskt att storhandla en gång i månaden eller om det är bättre att fördela det på ungefär en vecka. Snabb googling gav lika många åsikter som personer, för en gång skull var det ett forum som gav bästa svaret: det är högst individuellt vilket som blir billigare. Kan man besöka butiken och fylla på med bara färskvarorna utan att köpa hem något extra så blir storhandling det billigaste alternativet, men köper du alltid något smått utöver det du behöver blir det dyrare i längden och det kan löna sig att handla för en eller två veckor i gången.

Jag storhandlar en gång i månaden, sen skickar jag ofta min fästman efter mjölk och andra färskvaror som inte står sig i en månad (fast mer och mer mjölkprodukter också står sig längre nu). Så det fylls oftast på med mjölk, bröd och frukt (men frukt brukar jag handla prick klockan 9 från Halpa-Halli då de lägger frukter som de annars skulle slängas i påsar för 50/20/30 cent per påse -och brukar vara 1-3 kg i en påse beroende på fruktsort). Måste erkänna att jag önskar S-kedjan och K-kedjan kunde ta efter Halpa-Halli med detta! Är ju sällan något riktigt fel på frukterna som de "måste" slänga och när man är en familj med barn som älskar frukt är det ju idealiskt!

Men tillbaka till månadshandlingen! Det innebär alltså att jag planerar för fyra veckor i gången. Vecka 1-4 finns uppe i köket på väggen där jag skriver ner varje dags måltid/er. Nu är ju mina barn i dagis 4 dagar i veckan så de dagarna planeras endast middag (jag äter till lunch det som lämnat från föregående middag eller något simpelt såsom tonfisk och ägg), fredag och helgen däremot är det både lunch och middag som står planerat. Mellanmål, morgonmål och kvällsmål står aldrig uppskrivet eftersom det alltid är samma alternativ för dem (smörgås, yoghurt, frukt eller flingor) -dessutom så äter de nu morgonmål på dagis sedan tiderna ändrades till samma som min mans arbetstider. Slipper vi köra ut dubbelt från Kalapää varje dag.

Varannan vecka prövar jag nya recept, varannan vecka väljer jag rätter jag vet är goda -och som är enkla att laga mycket av. För er som inte följt med bloggen kan jag ju påpeka att varannan vecka är vi två vuxna och två barn, varannan två vuxna och sju barn. Så de veckor då vi är nio hemma på middag lagar jag ofta rätter jag kan utantill (eller som gubben kan utantill) såsom maletkött med makaroner, plättar, hemlagad pizza, kyckling med ris och så vidare som är enkelt att tillreda mycket och inte kräver desto flera ingredienser eller uppmätning.
De veckor då vi är fyra bara så prövar vi istället nya recept från S- och K-kedjans mattidningar, de är ofta färdigt i 4-6 portioners uppdelning (om än jag ofta tycker deras portioner är ofantligt stora) och om de är goda sparar jag recepten i en urklippsbok. Småningom sen kan jag kanske pröva att omvandla något av de recepten så det räcker till nio istället (alltså ungefär 18 portioner).

När du planerar maten kan du färdigt skriva upp ingredienserna på en egen lista (speciellt då de recept som är nya), skriv också datumet för varje dag (t.ex. mjölk, ströbröd, ägg, skinka 20.3) som de ska användas. Då kan du enkelt i butiken se på förpackningen om de håller till och med användningsdagen.
Men du ska komma ihåg du har en ovärderlig kompanjon när det kommer till "storhandlande": FRYSEN! Allt kött kan du frysa och det håller minst en månad (egentligen flera men vi månadshandlar ju nu bara) efter datumet på förpackningen. Så du kan utan problem köpa sådant som går ut samma dag bara du lägger det i frysen hemma (och där sparar du ju ofta då 30-50% av priset på varan). Jag har också prövat frysa kvarg utan problem -lade det bara i en vanlig frysask istället för ämbaret. Likaså smör, ost och bröd går ju utan problem (personligen är jag inte så förtjust i upptinat bröd men det går bra som mat åt djuren) att frysa, samt alla söta bakverk.

Så, för att överskåda hittills: 

1. skriv upp den mat ni ska äta varje dag 
2. skriv upp varje ingrediens med datum det ska användas (hoppa över det ni har hemma redan i basförrådet såsom tomatkross, mjöl)
3. handla maten fast med rabattpriser eller datum som kommer snart
4. frys maten tills den ska användas
5. håll matplanen!

Det sista är kanske viktigaste, för börjar ni gå ifrån matplanen så är det lätt hänt ni slutar planera helt. Sedan kan det ju behöva justeras lite -det gör nog jag också. Som igår hade jag inte tid att laga det som var planerat så valde en annan rätt på listan som tog mindre tid -så de böt bara plats helt enkelt. Behöver inte göra det mera invecklat än så! Sedan kan man ju alltid ha "emergency food" hemma -snabblagat när oförutsägbara hinder kommer i vägen för planen (såsom just ägg och tonfisk eller påsar med halvfabrikat såsom pasta carbonara). Visade ju i ett tidigare inlägg våra matskåp (klick) och detta finns alltså mer eller mindre alltid i vårt skafferi (alltså menar inte kylskåpet nu) och man kan röra ihop det mesta av de ingredienserna vi har. 

Eftersom vi har vårt basförråd blir det såklart mera som behövs handlas vissa månader (då mjölet, pastan, riset osv börjar ta slut) men då skriver man de basvarorna först på listan (basvarorna har ju ofta väldigt långa datum). Och underskatta inte konserver! De är super, speciellt om du lär dig använda kryddor så smakar de alla mums (till och med svamparna). Bara att pröva dig fram modigt! 

Men ja, hoppas detta gav er lite tips! Och jag är ju väldigt intresserad av att höra hur ni gör? 

Vill avsluta med att ge er några bilder över vad jag beskriver ovan:

Veckornas matsedlar

Handelslistan (med i butiken och sträcka över vartefter)

Citymarkets varor

Prismas varor

PS: Det är sällan jag går till två butiker, brukar fokusera på Prisma vid månadshandling. Men eftersom vissa ingredienser ur K-kedjans mattidning inte finns i S-kedjans affärer gick jag till båda denna gång -vilket blev avsevärt dyrare! På bilden fattas också två födelsedagspresenter samt rödvinet (också ingrediens en dag). 
Hade inte skrivit upp ölen (slutförsäljning av 0,5 liters) eller chipset heller utan tog det som extra gott för denna månad. Hela kalaset (med presenterna inräknat) blev ca 220€. Alltså 55€/vecka, så med tanke på de färskvaror som behövs till stannar det på ca 70€/vecka i genomsnitt. Inte illa för en familj på 4-9 personer!

Lipton Organic Tea

Jag fick möjlighet att pröva på Lipton Organic tesorterna Russian Grey och Ceylon genom Buzzador. Deras ekologiska te är alla plockade från samma farm (Single Source Estate) och certifierade med EU Organic och Rainforest Alliance.

Russian Grey är svart te smaksatt med bergamot och citron. Naturenligt odlat och plockat på Sri Lanka med 100% naturliga aromer.
Personliga åsikter: kände inte av så mycket citrussmak i teet, varken då lät det dra de två minuter som rekommenderades på paketet eller när jag (som jag normalt lagar te) doppade det intensivt en stund. Att det inte var helt vanligt svart te märktes dock bra men hade önskat en kraftigare smakupplevelse. Kom sig inte upp på min topplista av tesorter.

Ceylon är ett unikt svart te helt utan andra aromer. Teet kommer från Sri Lankas berg och är perfekt när du vill koppla av och ladda energidepåerna.
Personliga åsikter: var helt klart bättre än Russian Grey! Som bilden visar satsade jag på att ta en kopp på kvällen när de yngsta barnen gått och sova medan mannen försökte få internet att fungera igen och jag själv hade inga "måsten" kvar för dagen. Det enda negativa med Ceylon var att eftersmaken blev en aning besk när man lät det dra sig i två minuter (eller längre då jag glömde koppen en par gånger) -när jag doppade till "passlig färg" så smakade det däremot väldigt gott både under drickande och efter.

Eftersom det är endast 20 påsar i en förpackning är priset för tesorterna (runt 3€ beroende på vilken butik du besöker) i det dyraste laget. Ceylon kan jag kanske tänka mig att köpa på nytt men eftersom Russian Grey lämnade mera att önska kring smakupplevelsen lär det inte komma sig med på köplistan efter att förpackningen är slut.

#liptonluomubuzz #lipton #buzzador

Blockad i grupper

Så en av facebooks konstiga regler igen. Man får visst inte publicera alltför många saker till salu på loppisgrupper. Eller, jag antar det eftersom jag blev förbjuden att under ett dygn lägga upp något i NÅGON grupp -eller kommentera för den delen något heller. Väldigt irriterande om jag får säga det själv.

Jag har att det har något att göra med spam. En sorts kontroll mot spamskapare -men de kunde ju ha förvarnat om i stil "wow slow down girl, du beter dig som en dator så om du inte slutar nu måste vi tillfälligt blockera dig" eller något. Nu gick jag miste om flera saker jag ville ha från loppissidorna och kunde inte kommentera på en hel del frågor som ställdes i andra grupper (såsom stödgrupper för föräldrar med barn i behov av särskilt stöd). Och ärligt är det del två som irriterar mig mest.

Men nåväl, jag kom mig in på grupperna igen. Fick upp det som de blockade till salu och kan nu fortsätta skriva i grupper och så vidare -tills det händer nästa gång.
Men jag trodde ju att tanken med loppisgrupper skulle vara att sälja saker. Och att man faktiskt ska få sälja dem då också. Men jaja, ska väl sluta haka upp mig på det. Bara en till regel på facebook jag såg ingenstans och inte fick någon förvarning om...

Så de två senaste dagarna har jag inte kunnat dela inlägg om mina alster jag lagt upp hit, ni hittar till dem HÄR och  HÄR. Ifall ni vill gå in och kolla.

Men nu ska jag försöka gå ner och träna lite tror jag. Har lämnat efter med träningen helt otroligt den senaste tiden då varit så trött och stressad inombords. Min "kost" har visat samma tendenser.
Inte för att jag vet om man kan kalla bullar, choklad och te för kost. Det är väl tvärtom avsaknaden av kost som det är? Men hoppeligen får jag igång mig själv småningom. Måste få omskiftat mitt fokus bara från det som stressar och jag inte kan påverka till det som får mig att må bra och jag kan påverka! Låter ju simpelt nog... bara det skulle vara lika simpelt som det låter då också.

Prisoner in own mind

Detta var under slutarbetet av närvårdarstudierna. Vi lagade ett gemensamt arbete kring beroende och som bilden visar tog vi upp fem olika beroenden: mat, narkotika, alkohol, shopping och läkemedel.

Så egentligen hade jag inga stora baktankar med detta alster, det var mera ett förslag till pärm på vårt arbete. Men det är ändå hemskt, hur enkelt det sist och slutligen är för var och en att hamna in i ett sjukligt beroende av något. Och hur man kan bli beroende av så mycket olika saker/ämnen/föremål.

Hypnoguy

Manipulation, det är vad mitt alster försöker visa. Hur man gradvis hypnotiseras till att tro, tänka, uppföra sig och vilja saker man från början inte alls hade velat.

Manipulation i relationer sker stegvis. Det börjar med en individ som verkar så härlig, men sakta smyger det sig in något som inte är lika härligt. Bara något smått här och där, något som man ännu kan acceptera som en egenhet bland alla andra härliga saker. Men småningom, då du inte längre tänker på egenheten så kommer en ny egenhet, eller börjar komma kommentarer kring dina "egenheter" som denne vill du ska förändra. Du kanske gör det, du vill ju er relation ska funka.

Så fortsätter det, tills du plötsligt står där handfallen med känslan vart har JAG försvunnit. Ibland får du den känslan först när du kommer dig bort från hypnotisören -om du lyckas komma dig bort. Allt som oftast krävs det något så starkt, något utanför dig själv, för att denne ska orka bryta upp från hypnotisören och våga stå där -borttappad i sig själv. Ibland kan vetskapen att man vägrar låta sina barn uppfostras på detta sätt eller av en sådan person vara det som gör att du orkar gå...